Skrivpuffsord. Såg igår att det skulle läggas ner. Synd tycker jag. Det var en tid, jag varje dag satt och skrev små skrivpuffar. Men det var många år sedan. Då satt jag varje morgon och skrev något ut ifrån ett ord som var inne på puffen. Det var riktigt roligt och utvecklande. Jag fick fatt i min glömda fantasi där och då. Nu ska den läggas ner. Tråkigt men var sak har sin tid.

Antagligen borde jag lägga ner den här bloggen också för det har varit lite si och så med inlägg mellan åren. Men jag har inte hjärta att lägga av. Har skrivit så länge. Jag vet att jag skulle ångra mig och sedan starta upp något nytt. Då är det bättre att den här, får vara kvar och jag skriver när jag har tid och lust. Jag vet att det finns dom som läser mina ord och det är motorn i att jag fortsätter.

Idag blir det jobb. Ett pass, ett långpass. Efter det så är det ledig helg. Om vi ska ut med husbil eller inte är inte bestämt ännu.

Det ska bli dåligt väder och regn, då är det skönt att vara hemma. Hm lurar jag mig själv nu??? För att inte bli besviken eller är det där sista en sanning. Jag vet inte Slutet av husbilsturer närmar sig med stormsteg känner jag. Ångest? Ja, ja det är ångest i den sista meningen. Men som jag skrev innan allt har sin tid. Jag vill inte att allt ska ha sin tid. Jag vill att allt ska få plats i min tid. I tid. Nåja inget bestämt ännu. Vi får se hur maken tänker kanske har han samma känsla som jag. Det tror jag han har till och med mera än vad jag har.

Oj det här blev många ord om inget. Jag som hade tänkt skriva om WW, Viktväktarna och mina framsteg. För även om det blivit mindre viktnedgång just nu så går det framåt. 7,6 kg under fyra veckor. Snacka om att jag och kroppen inte välkomnade just dom där extra kilona. Nu blir det mera ett halv kg i veckan. Vad har jag förändrat? Jag äter mera grönt. Nästan helt slutat med mackor. Försöker äta 4 gånger om dagen, men oftast blir det tyvärr bara tre gånger. Får i mig tre, fyra frukter om dagen. När vågen visar på 10 kg mindre då ska jag skämma bort mig själv. Fira att jag fixade det. Det här fungerar äntligen är jag på den väg jag ska vara på när det gäller viktresan. Nu ska jag bli kvinna över min kropp. Nu ska jag bli mera vän med min kropp. Min kropp ska bli mitt tempel eller nej fel just nu gör jag min kropp till mitt tempel.

Nog för idag. Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Det är nu det börjar, det är nu livet kan återgå till det som var då. Men vill vi det? Covid eller inte Covid, Vaccin eller inte Vaccin. Jag är vaccinerad och så stolt över att jag faktiskt har vågat, det där med sprutor igen. Har till och med tagit stelkramp sprutan. Det gjorde jag för två år sedan. Innan det så var jag nog tolv år när jag tog en sådan spruta. Men den där fobin är nu borta, jag har efter många samtal och KBT faktiskt vågat ta sprutor. Inget jag gillar att göra men, jag vågar. Vilket är en stor seger i mig.

Här är vi fortfarande förkylda, men någon Covid-19 är det inte. Nu har vi alla i familjen haft den här förkylningen. Lillpojken som egentligen inte är så liten, är den som blev sist sjuk. Lillpojken, jag får snart sluta skriva så, för han går andra året på gymnasiet.

Då släpps dom där restriktionerna idag då. Nu ska allt återgå till det normala. Kommer det bli det nya normala eller? Är det nu det kommer bli som då? Som det var innan Corona ställde till det?

Jag skulle helst se att det fanns covid-pass, att vi som har vaccinerat oss fick vara ute i samhället. Men det är nog vi i Sverige för fega, för att göra.

Jag vill ha kvar vissa beteenden, av det som det varit. Jag vill inte krama folk, hur som helst. Vill inte ta i hand heller. Utan det räcker med armbågen. Jag vill ha kvar avstånden i köer. Känns bra med lite privatsfär. Vill ha kvar handspriten. Det är mycket som varit bra under denna tid. Även om vi varit mera isolerade, inte haft så stora utrymmen för att göra saker. Det har varit en tid, där vi fått utforska i vår närhet. Försiktighetsåtgärderna när det varit förkylning, har jag tyckt var bra. Även om inte alla accepterat, gjort som man ska. Dvs vara hemma vid tecken av förkylning. Det har det känts tryggt att gå till jobbet och inte jobbat med massa snoriga arbetskamrater.

Själv har jag varit särskild försiktig. Inte varit i affärer, mera än då jag måste. Inte har jag gått till jobbet, om jag varit förkyld. Bara den här sista gången jag misstog mig. Då kände jag mig frusen, matt och konstig när jag gick till jobbet i torsdags. Då trodde jag det var för att jag sovit så illa. Vilken tur att det inte var covid, som jag hade. Har just fått lära mig av den här sista förkylningen, att man faktiskt kan sprida covid fast man har vaccinerat sig. Det är några på jobbet som inte är vaccinerade och det hade känts hemskt att vara den som smittade.

Frågan är om den där känslan av rädsla om att smitta ner någon kommer att försvinna nu? Eller är det sådana saker jag lärt mig av? Finns det flera än jag som också kommer att ta mera ansvar, över en vanlig förkylning? Eller kommer vi igen, bara tänka just att det bara är lite förkylning. Nåja det ska bli skönt när tiderna blir som vanligt igen. Då när jag igen kan se framemot konserter och sådant.

Jag har ju redan två konserter att se framemot. Iron maiden och Thåström. Thåström i Scandinavium, redan i maj. Sedan Iron maiden i sommar på Ullevi. Hade varit kul, om jag även fick in det där London besöket och ABBA-tarerna. Då vart lyckan fullkomlig. Jag tror jag var 10 11 år då jag såg ABBA live på Liseberg. Jag fick välja åka attraktionerna eller se ABBA. Jag valde ABBA. Min lilla syster valde att åka grejer.

Tror jag faktiskt har kvar den där biljetten av den där ABBA konserten.

Lev idag just nu. Det är nu vi andas och kan göra något åt saker. Igår är historian och morgondagen kommer först imorgon. Just nu påverkar vi den framtid vi har framför oss.

Fast det är beroende på väglaget. Vi har inte några vinterdäck till vår Lvl^.

Här är det att vara hemma, vänta på svar om Covid eller inte Covid. Det är bara att vänta. Något bad, har det inte blivit i veckan. Nops är man sjuk, så får det vänta tills bättring. Men bada, det ska jag. Jag ska bli den där vinterbadaren, som jag vill bli. Eller i alla fall sent på hösten-badare. Jag ska fixa det, för jag har bestämt mig för att vara så modig. Om det nu har med mod att göra, det vet jag inte.

Har bott på soffan här hemma, kollat serier och meningslösa program på tv. Det är mitt sätt att vila. Kolla tv, sova lite, kolla samma program en gång till, för att somna nästan på samma ställe jag somnade innan. Det blir repris på reprisen. Kollar just nu en serie som heter Yellowstone. Den är ganska så bra. Men den börjar gå mot sitt slut. Behöver en ny serie men, vet inte någon bra. Lilla Hugo han har fått sitt första par raggsockar av farmor. Eller nej inte fått för det får vänta tills vi är friska.

Även barnbarnen är sjuka i förkylning. Lilla Hugo fick besöka vårdcentralen för att man misstänkte R-S viruset. Vilket är ett hemskt virus som för med sig massor av obehag. Min dotter fick det när hon var 4 dagar gammal. Då blev det sjukhusinläggning och astmamediciner, för henne. Hon överlevde så klart. Men under många år blev det astma medicin, när hon hade svårt med andningen. Försäkringsbolaget skyddade sig i absurdum, det blev restriktioner för Lungor och hjärta, under hela tiden hon hade barnförsäkring. Ett vidrigt virus det där med RS.

Dagarna här hemma går åt, till att kurera sig. Maken snörvlar mera än mig, han har en gräslig hosta på nätterna. Jag själv har ont i mina öron, kinder och huvudvärk. Men även den där tröttheten. Den som gör att jag sover middag, nästa hela tiden. Skulle vilja vara ute med husbilen men, orken finns liksom inte. Även om jag igår på riktigt funderade på om jag inte i alla fall skulle sova, i husbilen på natten. Men maken sa nej, det är kallt. Snart kommer vi att ställa av den på riktigt, då kommer han bara att stå där. Dag ut och dag in. Jag hoppas att vintern blir snäll och våren kommer tidigt.

Under vintertiden lär det bli en del nya tavlor att göra. Har redan börjat känna av den där tråden i mig, som vill vara bland mina färger. Snart är jag där.

Nej nog dravlat från mig.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först imorgon. Just nu gäller och just nu ska jag igen lägga mig på soffan och kolla film.

Det blir tvära kast i min musiksmak. ABBA har släppt nytt, och i förrgår eller natten till igår släppt Herr T som är Thåström nytt.

Låten är bra. Papperstunna väggar heter låten, när jag skriver just det här så kittlar det till i magen av vetskapen om att jag har tre biljetter liggandes på mitt skrivbord. Låten är bara så bra, att Titiyo är med är inte helt fel. Låten kommer att vara tung när den spelas på scen, tänker jag för den är tung redan nu. Jo det blir tvära kast i mig som varje dag lyssnat på ABBA i några veckor nu.

Men det är väl det som är jag. Allt eller inget, från nej till jag på O. Från att inte gilla, till att älska. Dessutom så är ju musik, något som är vidd på.

Jag har badat 2 gånger sedan mitt sista inlägg. 13, 6 grader i vattnet. Jo det är kallt, men om du visste vad skön känslan är när man kommer upp ur badet. När alla endorfinerna spritter till och gör dig som en ny människa. Idag hade jag tanken i veckan som gått, om att bada, men nu har jag blivit sjuk. Det får bli när snoret har slutat rinna, när feberkänslorna inte längre bor i kroppen. Idag känner jag mig i alla fall lite bättre än igår. Men det säger inte mig att jag är frisk, för jag har nyss vaknat och snorandet sitter där i huvudet. Maken har även han blivit förkyld. Tur att vi är vaccinerade, det gör att vi om det skulle vara Covid inte blir så sjuka. Nu tror jag inte att det är Covid för kaffet smakar och sjukdomskänslorna känns mera som en helt vanlig förkylning. Men badandet får vänta, tills känslorna är mera i friskhet.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Här och nu just i denna stund.