Välkommen till malix.se – där vardagen får ta plats
Här skriver jag – Carina – om livet så som det faktiskt känns. Med snigelsteg genom morgnar, jord under naglarna från växthuset, samtal med ungdomar, kvällar med familjen och tankar som ibland drar iväg till punkens värld.
Det är berättelser från mitt köksbord, från badstegen vid sjön och från hjärtat. Ofta reflekterande, ibland irriterade, men alltid med en vilja att förstå – både mig själv och världen omkring.
Jag kallar det vardagspoetiskt. Kanske själfullt. Kanske bara ärligt.
Tack för att du läser. Det betyder mer än du tror.
Färgelanda har bjudit in mig att prata vid några tillfällen
ADHD gör mest ont
Bemötande – att vara i miljöer det bor acceptans tar bort många symtom
CARINA IKONEN föreläser utifrån egen erfarenhet
Jag är en kvinna, drugs på 50 år. Gift med min kloka eftertänksamma man, check vid namn Tommy. Våra 4 tonårsbarn, sale har bott här, men nu blivit utflugna fåglar som startar sina egna liv. Ibland var det mera spännande, mera än vi ville, då de bodde hemma. Idag har en flytt till Stockholm för att förkovra sig i studier. Två av barnen bor i grannbyn där de formar sina liv och stakar ut deras väg.
Bara vår minsta son som bor hemma, men så liten är han inte längre för snart är det 18 års dag. 18 år är då du blir behandlad som vuxen av samhället. Vilket är konstigt för mig lite skrämmande och otydligt för 18 år på papperet är inte alltid 18 år i kroppen.
Något av det modigaste jag gjort i mitt liv, var när jag gav ut min bok. Där berättade jag hur det var att ha Diagnosen ADHD, på insidan. Ännu idag känner jag hur modig jag var, i dag är jag bara stolt! Att våga gå ut och berätta att jag är en av de kvinnor som har lite mer rörliga tillgångar i mina egenskaper, var också modigt, för mig.
Anmäl till Lisbeth Svensson senast tre arbetsdagar före aktuell föreläsning på tel. 0528-567660 eller maillisbeth.svensson@fargelanda.se Gratis – fika ingår!
Idag har det varit utbildningsdag för mig och några av mina kolleger. Välfärdsteknik – en inspirationsdag där vi fick lära oss att ha Ipad som arbetsredskap. Nu är jag ju tekniknörd och oj oj oj vad det spann loss i tankarna när personal från ett boende visade hur de jobbade. För mig blev det Struktur i tankarna, pill sedan spann det loss helt inga pärmar inga papper att leta efter, sovaldi hålla reda på. Kvitton som kan fotas, sickness matlistor, handlingslistor, scheman, arbetsbeskriving. Inget letande utan allt i mappar. Halelulia ropade det på insidan.
Men jag inser att jo men visst men det får nog dras några vändor, det händer ju inte över en natt. Men vilket verktyg. Nu gick jag händelserna i förväg för den förstaföreläsningen höll Per-Olof Hedvall, han är forskare och arbetar med tillgänglighet och Universal Design vid Certec, Institutionen för Design- vetenskaper, Lunds Universitet. Hans brinner för kommunikation och interaktion men fokus på familjer som har olika funktions tillgångar och o-tillgångar.teknik och design. Per-Olof visade både på konkreta exempel och tankar om hur vi bygger in attityder, normer och förväntningar när vi skapar nytt i samhället.
Bengt Elmén, utbildad socionom, författare och utbildare, erfarenhet av att vara hjälpmedelsanvändare. 1994 var revolutionerande då flyttades makten från myndigheterna till individen. Vi fick därigenom större möjligheter att leva ett självvalt liv. Men när får jag som funktionsnedsatt makt över tekniken som ska hjälpa mig att ha en mera enkel vardag ut ifrån mina mindre bra funktionssätt? Just det var det som gjorde att tankar flyttade in i mig.
Själv har jag försökt få till att få ett fibertäcke från arbetsterapeuten för att jag ska få möjlighet att sova bättre. Slippa sömnmedicin vilket är medicin som jag är riktigt rädd för. Sömnmedicinen tar jag bara då inte orkar med att sova sämre än sämst längre. Oftast tar jag bara medicin en gång för att sedan hoppa på att försöka sova utan igen natten efter. Eftersom Västra Götaland inte förskriver just fibertäcken så kan jag få prova boll täcke eller kedjetäcke. Men jag har redan provat bolltäcke, kedjetäcke nej det vill jag inte ha. Jag har frågat efter ett fibertäcke då jag hört bara gott om just fibertäcken. Men chansen är väldigt, väldigt liten att jag kan få det som hjälpmedel. Bengt satte igång tankeverksamheten och lite fighting i mig. Hans tankar och ord är viktiga, han pratade rakt in i hjärtat på mig i min privata svär men även till min proportionella roll som Hab.assistent.
Under isnpirationsdagen fick jag även förmånen att lyssna till Tina Wiman, som driver bloggen M som i underbar samt AssistApp. En sida som jag kommer besöka igen.
Nej kvällen är sen och en hel dag i seminarie-anda så tar kroppen och tankarna ut sin rätt.
Så lev idag just nu, jo det har jag gjort och gör igår finns inte längre och morgondagen är snart här. Imorgon är det jobb i mitt företag, ska förbereda för Färgelanda dagarna som ligger i nästa vecka. Då ska ju även jag sprida lite Kunskap 🙂
ADHD gör mest ont
Bemötande – att vara i miljöer det bor acceptans tar bort många symtom
CARINA IKONEN föreläser utifrån egen erfarenhet
Jag är en kvinna, på 50 år. Gift med min kloka eftertänksamma man, vid namn Tommy. Våra 4 tonårsbarn, har bott här, men nu blivit utflugna fåglar som startar sina egna liv. Ibland var det mera spännande, mera än vi ville, då de bodde hemma. Idag har en flytt till Stockholm för att förkovra sig i studier. Två av barnen bor i grannbyn där de formar sina liv och stakar ut deras väg.
Bara vår minsta son som bor hemma, men så liten är han inte längre för snart är det 18 års dag. 18 år är då du blir behandlad som vuxen av samhället. Vilket är konstigt för mig lite skrämmande och otydligt för 18 år på papperet är inte alltid 18 år i kroppen.
Något av det modigaste jag gjort i mitt liv, var när jag gav ut min bok. Där berättade jag hur det var att ha Diagnosen ADHD, på insidan. Ännu idag känner jag hur modig jag var, i dag är jag bara stolt! Att våga gå ut och berätta att jag är en av de kvinnor som har lite mer rörliga tillgångar i mina egenskaper, var också modigt, för mig.
Anmäl till Lisbeth Svensson senast tre arbetsdagar före aktuell föreläsning på tel. 0528-567660 eller maillisbeth.svensson@fargelanda.se Gratis – fika ingår!
Föreläsningarna är på Furåsen i Färgelanda
Måndag 2 mars kl. 15.00 – 17.00 Onsdag 4 mars kl. 15.00 – 17.00
Tisdag 10 mars kl. 18.00 – 20.00
Sonen ringde hem idag. Han har börjat plugga igen ska läsa in vissa ämnen. Min son har dyslexi precis som jag själv har. Vilket gör att det blir svårt det där med att läsa, cialis läsa så man förstår vad det står. I går tipsade jag honom om att han kan kontakta myndigheten för tillgängliga medier
Där har de ganska mycket litteratur inläst, view så att jag i stället när jag läser kan följa med och lyssna på texten. Vilket gör att jag lättare kan få ett sammanhang i texten. Jag berättade även för honom att jag har ett läsprogram på datorn, som hjälper till att stava och sätta ut punkter där de ska vara. Läsprogrammet heter Claroread.
Jag berättade för sonen att han får prata med skolan, så hjälper de till att fixa så han får det på talbok. Jag berättade även om mitt program som hjälper mig att läsa skriva och stava. När jag förklarade för honom att det kan vara så att han behöver intyg. Så kröp det fram det ett hinder i hans tillgångar. Jag hörde på honom hur stressad han blev när han sa: Men mamma jag har fem veckor på mig. Det är en del av adhd som visade sig. Det krävdes flera led av saker som han skulle ordna till för att klara av det som är studier.
Kanske var det så att han var tvungen att ringa och be om ett intyg, kanske var det så att det skulle med post, och att de skulle visas för skolan. Då blev det stopp då gav han liksom upp. Inte så att han skulle sluta läsa upp betyg, men gav upp med att få den hjälp som han så väl behöver för att slippa anstränga sig till tusen för att klara.
Det är just sånt som ställer till det, det gör det krångliga. Det borde inte vara så, det borde vara en självklarhet om jag bara andas ordet dyslexi, ADHD mm så är det människor som har kunskap om vad som kan hjälpa mig med en gång. Tyvärr är det så med mycket om jag nu har svårigheter, då måste jag själv leta reda på och luska ut vilken hjälp jag kan få. Sånt måste det bli ändring på känner jag. Alla orkar inte leta reda på alla orkar inte slutföra, fixa och trixa för att få livet gå ihop. Någon borde ha det som jobb att hjälpa alla dessa elever mm att stödja och hjälpa till och hålla i det organisatoriska.
För ganska så länge sedan kanske fem år, läste jag på personlighetsteorier på Högskolan. Jag hade aldrig klarat detta utan min talbok och mitt stavningsprogram på datorn. För mig är just sådana program livsnödvändiga om jag ska skriva och stava något sådär, så att folk förstår vad jag skriver.
Bemötande – att vara i miljöer det bor acceptans tar bort många symtom
CARINA IKONEN föreläser utifrån egen erfarenhet
Jag är en kvinna, på 50 år. Gift med min kloka eftertänksamma man, vid namn Tommy. Våra 4 tonårsbarn, har bott här, men nu blivit utflugna fåglar som startar sina egna liv. Ibland var det mera spännande, mera än vi ville, då de bodde hemma. Idag har en flytt till Stockholm för att förkovra sig i studier. Två av barnen bor i grannbyn där de formar sina liv och stakar ut deras väg.
Bara vår minsta son som bor hemma, men så liten är han inte längre för snart är det 18 års dag. 18 år är då du blir behandlad som vuxen av samhället. Vilket är konstigt för mig lite skrämmande och otydligt för 18 år på papperet är inte alltid 18 år i kroppen.
Något av det modigaste jag gjort i mitt liv, var när jag gav ut min bok. Där berättade jag hur det var att ha Diagnosen ADHD, på insidan. Ännu idag känner jag hur modig jag var, i dag är jag bara stolt! Att våga gå ut och berätta att jag är en av de kvinnor som har lite mer rörliga tillgångar i mina egenskaper, var också modigt, för mig.
Anmäl till Lisbeth Svensson senast tre arbetsdagar före aktuell föreläsning på tel. 0528-567660 eller mail lisbeth.svensson@fargelanda.se Gratis – fika ingår!
Föreläsningarna är på Furåsen i Färgelanda
Måndag 2 mars kl. 15.00 – 17.00
Onsdag 4 mars kl. 15.00 – 17.00
har just kommit hem från Bäckefors där det idag hade startas en ny grupp för som ska lära sig sova :). KBT är sånt jag gillar, sick och en tjock bok fick jag med mig hem. Under åtta eller tio gånger ska vi nu träffas i gruppen, there lära oss mera om att sova och ta vara på den sömn vi behöver så väl. Eftersom jag är så fasligt rädd för tabletter, så vill jag verkligen lära mig eller i alla fall försöka få ordning på det som ska bli i ordning på.
Nu visste jag det vi pratat om redan innan men lite tankar vaknade till liv igen. Här ska återigen skrivas sömndagbok. Men även en beteende dagbok. Redan nu ser jag det här som en chans, att kanske, kanske denna gången ska jag få den rätta knycken på det där med sömn. Jag gör många saker rätt, men ändå finns det sådant som jag kan slipa till och förfina.
Den första åtgärden jag ska göra är att redan nu få ordning på klockslaget när jag ska sova. Eftersom jag jobbar och har jour så får det vara det som bestämmer när jag ska sova. 22.30 ska den här lilla tanten vara i säng, inte mobilsurfa den där mobilen ska ligga i ett annat rum till och med. En ny gammal vana ska till, det är den varma chokladen på kvällen den ska ingå i min sömnrutin. Här ska övas så det funkar. 🙂
Jag har ju redan rensat ut mitt sovrum från saker som stör. Det va många år sedan jag rensade bort ritblock, dator, och böcker av lärande saker. Så just sådana problem finns inte. Det är bara den där rätta knycken att få till det där att hoppa på sömn-tåget och hålla i det där handtaget att verkligen sova som ska till. Vi får se hur det går med den saken 🙂
Lev just nu just nu är hela tiden. Igår är aldrig just nu och morgondagen inte heller just nu är alltid just nu.
Jag fick en fråga om jag kunde skriva om dessa bollar, tadalafil eller vad man nu kan kalla det. Själv skulle jag inte behöva en sådan boll runt mig, för att snubbla runt på en fotbollsplan. Men tror fotbollsmatcher som jag skulle titta på. De hade roat mig mera om spelarna sprang runt med en sådan boll runt sig, när de spelade. Hade nog fått ont i magen av allt skrattande.
Eftersom jag är ganska så klumpig och inte alls så där graciöst rörlig, så hade jag nog ramlat som först, om jag skulle spelat med en sådan på mig. Antagligen hade jag inte heller kommit upp om jag ramlat. Hade vart kul om Mina chefer hade ordnat sån där samarbetsdag dag för teambildning på jobbet, med sån och om de bjöd in personalen för att titta när de spelade fotboll med en sådan 🙂 Ett minne för livet hade det blivit. Jo skrattar redan, bara i tanken av bilden jag får.
Tänk dig din chef eller dina chefer springa runt med en sådan och spela fotboll. Skulle du nu vara chef så tänkt dig dina medarbetare springa runt i en sådan 🙂
Inget som händer utan att det har något gott med sig. Under veckan som gått har jag varit sjuk. Legat på soffan eller i sängen hela dagarna. Inte ens orkat göra mat för jag har varit jätte sjuk. Men det var då jag igen kom på hur bekvämt det är med min bärbara dator. Den har bara legat under tv bänken under höst och vinter, buy förutom då när jag haft den med på föreläsningar. Maken hjälpte mig köra om datorn till fabriksinställningarna och tömt den på allt krafs som hittat in i den. Så nu är den som ny. Pigg och snabb och inte massa kraft på skrivbordet som ta min uppmärksamhet. Så på något sätt blev det bra med att vara sjuk. Jag hittade ju till min bärbara dator för att inte ha för tråkigt. 🙂
Idag vart det tandläkarbesök och det spelar inte någon roll om jag är 50 eller hundra. Just tandläkare är min stora skräck. Men idag gick det bra till och med helbra. När jag kom in till tandläkaren så sa jag med en gång att jag är inte helt säker på att jag fixar att laga idag. Tandläkaren förstod och sa men vi gör undersökning. Efter tio minuters överläggning med tandläkaren som vill ta bort vissa amalgam fyllningar förklarade att det är högst 60 sekunder han använder borren i tanden. Det va då jag kapitulerade. På med lurarna i öronen Eva Dahlgren stod för musiken. Där efter va han igång. Först bedövningssalva, site sedan bedövningssprutan som inte ens kändes. Därefter va det bara att köra på. Högvolym i lurarna som va i öronen händerna på magen och det blev en ny fyllning som inte va amalgam. Vi beställde till och med en ny tid för att fixa till en annan tand. Då lovade han att borrningen skulle ta högst 75 sekunder.
Idag har jag vuxit, ed idag har jag utmanat mina fobier. Har känt mig stolt hela dagen över vad jag utsatt mig för. För bara några år sedan vågade jag inte göra något utan att jag blev nedsövd, därefter klarade jag det med lustgas, sedan blev det lugnande. Nu blev det Eva Dahlgren, bedövningssalva och bedövningsspruta. Jag har vunnit en seger jag gjorde det och till och med helt avslappnad när jag gjorde själva ingreppet. Vilken seger, vad duktig jag känner mig. Idag är en dag som jag vunnit en seger och känner mig stolt över mig själv.
Mitt förra inlägg handlade om att ta hand om mig. Att vi måste hitta till att ta hand om sig själv. Jo visst, physician vitamindrinkar och motion, vila och allt va det heter. Så ligger jag här nu, har gjort det hela veckan. Helt utslagen har jag varit. Även om jag nu slutat uppleva att huset är på sjön, så har jag fortfarande feber och ligger med värmefilt och kuddar i soffan. Ta hand om sig själv va det ja. Haha haa, ironi på högnivå! Influensa verkar inte förstå att jag bombarderar mig med vitaminer och gör nyttigheter hela dagarna. Den struntar helt i vad jag gör eller inte gör. Den struntar i att jag redan har tröttnat på det här med att ligga och vila. Tyvärr kan inte jag strunta i att febern i stunderna helt nockar mig. Så ett kort inlägg om ingenting blev det. Influensan, jo då den struntar helt i vitaminer av alla slag. Det enda positiva är att den här lär jag inte få igen när jag väl blir av med den 🙂
Lev idag just nu! Jo men visst. fast jag skulle hellre leva i någon dag nästa vecka då jag är på benen igen!!!
Det gäller att hålla sig över ytan, look över ytan och inte ramla in i allt för mörka tankar. Jag brukar göra det i mörkret, men nu verkar det som att jag är på rätt väg igen. Energin har kommit tillbaka och livet i sig känns ganska så bra faktiskt.
Nu gör ju jag massvis med saker för att må bra. Jag har insett att vill jag må som jag är värd, så måste jag själv ta tag i, att just må bra.
Det första och viktigaste sättet för mig att må bra handlar om att träna. Träning tänk för bara några år sedan hade det varit en lögn om jag skrev det. Jag trodde då helt på att visst är motion bra men, bara för andra. Jag behöver minsann inte träna.
Idag är jag av helt andra uppfattningar. Igår när sonen var här på lunch så sa han: mamma du ska vara stolt över dig själv, du är ju jätte duktigt på det där med att träna. Hur många femtioåringar tror du kämpar så som du gör. Jo, jag tränar ganska så hårt. Cyklar minst i 40 minuter så att svetten rinner som om jag vart ute i ett ösregn. Minst 40 minuter blir det, ibland en hel timma beroende på vad som står på dagslistan. Efter cykeln så blir det gym träning, ena dagen axlar och rygg, andra armar och mage. Den viktigaste träningen som är för min höft, gör jag oftare inte varje dag men ofta.
Denna månaden slår jag rekord på träningstider, bästa någonsin. Just sånt måste jag ha för att verkligen göra, fast nu har jag börjat släppa på just bästa rekord och bättre än förra månaden. Idag är tanken mera: det är bara att gö. Just det där gö är utan R. Det är la bara att gö, är det för mig. Ofta tränar jag minst fyra gånger i veckan ibland mera. Tidigt på morgonen eller efter doktor Phil.
I höstas gick jag en utbildning i KBT och självkänsla och snart är det dags för sömnskola. Jag vägrar att ramla in i utmattningssyndrom och depressioner mera. Så jag försöker hitta till ordet balans, i min vardag. Här handlar det mycket om att ledig tid, är ledig tid. Då ska det inte slinka in massa möten, eller andra saker. Det är ledig tid och då jag försöker hålla på just sånt. Visst lite mörker bor det hos mig, men det mörker kan jag hantera och jag hanterar det utan mediciner.
Fast lite extra boosters genom kost och må bra saker. Jag måste göra saker som jag tycker om. Måste få ligga på soffan och kolla film i dagar ibland. Men det viktigaste av allt, är jag måste verkligen måste hålla i gång min kropp med träning. Att jag nu även har hittat till en ännu nygammal vana är att jag lyssnar till min farmors råd hon gav under sitt liv.
Jo visst, farmor är död, men för mig lever hon, jag till och med kan höra henne ibland när jag gör saker. Nu i nästan en månad har jag tagit fram min råkostcentrifug. Farmor recept, som jag lagt till lite i. Ger mig världens godaste morgondrinkar, fulla med vitaminer och nyttigheter. Råsafter av morötter, apelsiner, ingefära och chilisar, spenat, broccoli, selleri, citroner mm. Bättre än så kan inte min dag börja.
Ett stort glas med godmorgondrinken, sedan ner i källaren till träningsvÄrket och där efter dusch, så är dagen min.
Att skämma bort mig med Nature made krämer och sånt har blivit en vana som jag inte kan vara utan. Helt grymma underbara produkter till ett pris som vem som helst klarar av.
En gång i månaden minst går jag in på deras sida och beställer lite till mig själv och sånt som jag kan ge bort i presenter. Jag gillar att ge bort så presenter lite hur som helst 🙂
Lite skrivande i min jag är bra bok och summeringar av dagen ger lite extra guldkant på dagen.
Mitt sätt att må bra. Mitt sätt att orka leva, leva lite mera än jag gjorde innan.
Lev idag just nu, igår är ett minne och morgondagen den vet vi inte ens om om den är vår egna. Ta hand om dagen idag.
ADHD gör mest ont 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.