Välkommen till malix.se – där vardagen får ta plats

Här skriver jag – Carina – om livet så som det faktiskt känns. Med snigelsteg genom morgnar, jord under naglarna från växthuset, samtal med ungdomar, kvällar med familjen och tankar som ibland drar iväg till punkens värld.

Det är berättelser från mitt köksbord, från badstegen vid sjön och från hjärtat. Ofta reflekterande, ibland irriterade, men alltid med en vilja att förstå – både mig själv och världen omkring.

Jag kallar det vardagspoetiskt. Kanske själfullt. Kanske bara ärligt.

Tack för att du läser. Det betyder mer än du tror.

  • Tänk så olika erfarenheter vi kan ha.

    jo vissa dagar vill fingrarna dans över tangenterna, pharmacy utan att jag har en aning om vad jag ska skriva om.  Idag är en sådan dag. Det där med skrivande blir som med träning, buy det är en sträcka till att det ska bli något man bara måste. I alla fall är det så för mig.  Igår satt jag och kollade på tv, order eller satt nej det gjorde jag inte. Som vanligt låg jag i soffan och kollade. Almedalen och välfärdsföretagen samt politiker som var för och emot.  Jag och en annan kvinna hade olika erfarenheter av  det kommunala och det privata.  Min erfarenhet kommer från skola och kortis hem.

    När mina två äldsta barn gick på gymnasiet var skolan under all kritik.  Det fanns inte mycket utrymme och tålamod till de barn som krävde lite mera av läraren än de två minuterna som de hade räknat ut att varje barn skulle få under en lektion.  De satt till och med och sa att han, min son alltså, fick sina minuter på lektionerna.  Att man ens kan tänka så som lärare, att jag har gett dig dina minuter nu. Vad händer om det tar tio minuter?  När man kanske behöver mera hjälp?

    Sonen hoppade av skolan efter två år. Tog sitt pick och pack och valde sedan en kommunal skola. Där han under två årstid i stället valde att utbilda sig till målare.  Vår äldsta dotter hon fick läsa in gymnasiet på komvux, innan hon kunde hoppa på utbildningen hon går idag. Idag bor hon i Stockholm, läser intressanta ämnen i historia och kommer antagligen få ett riktigt intressant jobb när hon är klar.

    Vår minsta son  hade en kortis plats,  ett privat alternativ.  Det började med att personalen som arbetade där började bli sjukskriven, de mådde dåligt.  Till oss sa man att det var något i huset. Mindre roliga aktiviteter, mera på huset tid.  Huset tid var när de var i huset,  gjorde aktiviteter hemma på stället.  Ni kan tänka er vilka aktiviteter det va.  Pojkar  12 till 16.  Mycket data spel eller hur.  Som om inte dessa pojkar spelar spel alldeles för mycket ändå.

    Mycket  olika personal, lite konflikter med sonen gjorde sedan att de berättade att nej,  vi kan inte göra det här uppdraget.  Han är för svår.  De valde alltså bort,när de insåg att deras arbete med sonen skulle kosta mera pengar.  För svårt i detta fall, handlade om mera personal.  Där till hade jag gärna sett att personalen skulle fått mera utbildning. Men det är en annan historia.

    Vi valde kortis för vår son för att dataspelandet skulle ta pauser och för att han skulle socialisera med andra, göra roliga saker upptäcka andra aktiviteter än datorn.  Idag  har vi valt bort kortis och allt sånt. Det är mera än vi kan hantera. Blir så mycket krångel. Men privata alternativ för mig, har visat på mindre kunskaper, mera små resurser och att de ger upp när det blir svårt.

    Min vän  däremot hade helt andra erfarenheter, hon hade valt det privata framför det kommunala.  För de kommunala där hon bor var under all kritik.  Tänk om de kunde ta till sig lite av allt, samla ihop sig och fånga in kunskapen från båda håll.  Kanske hade jag om min vän då haft lika erfarenheter.  Vi hade inte blivit bortvalda och vännen hade haft bra erfarenheter av de kommunala alternativen.

    Jag jobbar själv i den kommunala regin. Visst vi hade  behövt mera personal, mera tid, och mer av lite allt möjligt men, jag är tacksam över att det just är ett kommunalt boende. För skulle detta drivas privat, så tänker jag att vi skulle varit ännu mindre personal.

    Haft ännu mindre resurser att röra oss med.

    Haft det otryggare, mindre inflytande.

    Det vi idag gör i aktiviteter för våra boende,  hade istället dragits in för att hamna i någon privat ficka, som en vinst.

    Det går inte att tjäna pengar när man arbetar med människor som behöver stöd och vård. Sånt kostar pengar. Jag kan inte förstå hur det blir tvärt om. Vård kostar pengar så är det bara.

    Nej nu får det bli lev idag just nu. Igår är  historia, i morgon är framtid. Just nu lever jag och du det är i nuet vi ska leva och uppleva 🙂

    Men kom just på att jag faktiskt råkat ut för ett bra intressant privat alternativ. Det var förra hösten då en skola i GBG tog hela sin personal till Ågrenska och hade utbildning för all personal för skolan.  De satt och lyssnade tog till sig kunskap i massor.  Då handlade det om att de ville ha mera kunskaper i NPF, jag fick förmånen att vara en del i denna spännande kväll.  Det var Samskolan som tog till sig kunskapen till och med rektorn satt där och fick kunskaper 🙂

    I höst kommer Bitar av den utbildningen och lite till bli till i skolan här i Färgelanda 🙂 vilket är en kommunal skola, så egentligen tror jag det handlar om vilja.

  • Jag har hittat en intressant utbildning i höst.

    search 51, physician 0);”>Här tänker jag skriva om ett betalt inlägg, look inte för att det är bra betalt utan för jag har intresset.  Det där med coaching, är aldrig fel och jag tänker att jag i min yrkes roll kan ha mycket nytta av det.  Så fick jag en förfrågan om jag ville skriva om  ett företag.  Vanligtvis tackar jag nej till uppdrag som inte ger mig det betalt som jag vill ha. Men här brann det inom mig. Här bor min passion och min lust.  Just sånt här som jag vill ha mera kunskaper i.

    Nu har jag antagligen redan kunskapen men det är aldrig fel att få mer påfyllning, mer energi i ämnet. Ny kunskap är heller aldrig fel även om man redan har så blir det alltid något nytt jag skulle kunna lära mig.  Kanske skulle tala med min chef om att det här skulle vara något. Fast genast kom jag på att jag är ju min egna chef.  I alla fall på halvtid. Tänk jag tror till och med att jag ska gö tror till och med att jag ska ta och anmäla mig till en liten utbildning.  Ja varför inte det är klart jag ska. 

    Tänker att det ska bli den här kursen jag ska ta mig an.  2 dagars kurs: ACT-baserad coaching med Acceptance & Commitment therapy/training. Två dagar och 4500 kronor +moms.

    Nu blev det ännu mera spännande med hösten som  ska komma. Men  just hösten får vänta  ett tag tycker jag för jag vill ha en lång varm sommar först.

    Gå in på sidan Akademi Coachstjärnan AB, kolla in massvis med spännande utbildningar.  Nu gäller det ju  bara att jag inte jobbar just den helgen men det får jag kolla upp när jag är på jobbet nästa gång.

    Lev idag just nu. Igår är historia och imorgon är framtiden den påverkar vi idag genom våra val.

    Ha en fin kväll.

     

  • Att den unge är 20 på pappret säger inget om ansvarsförmågan.

    att vara mamma till barn med Npf är en konstform, nurse I min villfarelse trodde jag det jobbigaste var när barnen gick i skolan. Det var ju då alla krigen blev till, discount i alla situationer som handlade om samarbete.   Det var  då allt fallerade, när jag och barnet försökte förklara för skolan:

    Att nej det är liksom inte bara till att göra, det tar mera kraft av ett barn att göra tråkiga saker när man har Npf diagnoser.  Det måste till en stor portion Motivation, om man vill att det ska funka.

    -Nej, det är ditt jobb som lärare som ska locka fram motivationen.

    -Nej fast han kunde igår och i förrgår så kan han inte idag.  För så där ligger det till se du, Det handlar om dagsform, status på det han ska göra om det är det som är intressant just nu.

    – Ja men du det var ju förra månaden han var intresserad av kriget och kungar. Nu är det mera intressant med alla gator i gooogle maps.

    Jo, jag ska villigt erkänna att jag själv inte varit i Usa men faktisk så  har jag varit på varje gata i Louisiana, New Orleans. Kan varenda tvätt maskin som Amerikanerna har ute i sina trädgårdar.  Den kunskapen har jag fått till mig av Google maps, då jag ett tag snöade in på USA och hittade till Google maps.

    Oj känner att detta inlägget kommer bli långt.  Det blir så här långt efter som jag och en annan mamma igår pratade damp, diagnoser och oron som blir till när barnen blir vuxna. Då samhället säger till oss att nej men din son är vuxen nu. Du kan inte bestämma detta. Han får bestämma det själv.  Det är just i det där han får bestämma det själv som vår oro ligger.  Även i ordet vuxen.

    Ofta handlar det om att vi vill att våra barn ska gå andra stigar en de vi redan trampat upp och  skapat fått erfarenheter av.  Vi vill att våra barn ska trampa upp nya stigar och slippa gå i den sörjan som vi själva trampat i.  Vi vill ju att deras väg ska bli rakare, enklare och ge de en bra start i livet…..

    Nej, vill inte han så kan vi inte tvinga honom.  Nej, jag gillar inte tvång det gör jag inte. Men att få lite hjälp på vägen. Att få lite stöd i att hålla ordning på vilka samtal som måste ringas, vilka räkningar som måste betalas, vilka kläder som är rena och att när man lagt in tvätten i maskinen, är det bra att ta ut den och hänga upp den samma dag, är bra.  Att  äta något annat än bara nudlar under en månads tid är bra. Att köpa mat för pengarna är bättre än att köpa tid på WOW en en bra handling.  Att gå till skolan, jobbet  istället för att level up den gubbe är riktigt bra.  Till och med så att det är nödvändigt.

    Det är sådana saker som vi ibland får berätta för våra barn. Ibland blir det till och med krig i sådana situationer.

    Jag har alltid försökt mig på att prata med människor om vad det är som ställer till det för oss i våra familjer. Att det är viktigt att lyssna på det föräldrarna berättar. När de pratar om myndigheter, skola, socialatjänst,  ja  You name it.  Ofta så får jag en känsla i situationen att de tycker jag är en hysterisk omhuldande mamma.  Men se ni, Jag har levt i den där barn kroppen i mina egna unga år,  jag har levt nära mina barn i min  roll som mamma.  Jag känner mina barn och när jag känner,  ojdå ror han verkligen det här i land tro? Då är min oro där, för att jag på något sätt vet om att det här kommer inte funka hela vägen fram.

    Det är då de kloka kvinnor och män i olika sammanhang  lutar sig tillbaka och säger de magiska orden.

    -Vi får vänta och se.  Vi får vänta och se hur det bli, du vet ju inte, det kan ju gå bra, han säger ju att han ska fixa, han är vuxen nu.  Han är över 18 och bestämmer själv.  Han är över 18 nu och bestämmer själv.

    – Ja men det är ju därför vi sitter här, jag vet hur det kommer bli när han ska göra.  Jag vet att de där läkartiderna kommer och missas gång på gång.

    -Nej då, han är vuxen nu, då tar man det ansvaret.

    -Men herre gud jag missar ju själv i bland.

    -Det där handlar  inte om honom, utan endast om dig.

    -Ja men har jag inte koll på tiden, så kan jag inte påminna honom, och då kommer han inte komma ihåg, och då kommer det komma hem räkningar som är rätt dumma att få, bara för att man missat en tid.

    -Ja det är ju en konsekvens som han får betala.

    -Han tjänar inga pengar, han har ingen inkomst.

    -Ja, men så är ju systemet.

    -Ja, men därför är det ju bra om ni kan skicka hem tiden till mig med, så kan jag hjälpa honom att  ha koll på tiderna.  Så han i alla fall får sin medicin.

    -Nej det kan vi inte, han får ge den till dig.

    – Men jag vet att han kommer glömma av den så fort han går ut ifrån rummet han fått tiden i.

    -Det vet du inte nu, han är vuxen nu. Han är över 18.

    Ibland funderade jag på vem av oss som var funktionsnedsatt. Jag eller myndigheten?

    Vem av oss förstod inte?  Det tragiska är att jag tror skillnaden ligger i viljan av att förstå.

    När jag inte förstår så handlar det om att jag inte förstår.  När  dom inte förstår, så handlar det mera om empati, vilken dag det är och vilken paragraf de kan gömma sig bakom.

    De förstår inte att  WOW för någon kan vara det viktigaste i livet.  Att det gäller liv eller död.  De förstår inte att spelet är så intressant att man ibland ställer klockan för att ge sina hästryttare mat.  Om man spelar Travian.  Jag vet att det är viktigt för jag är före detta Travian spelare, det blev till och med så att jag fick min make som inte ens har  ADHD, att jobba i skift med mig i mitt spel.  Varje krig i spelet var på liv eller död.  Varje ryttare som förlorades var en sorg på liv och död.  Att komma två i spelet  var inte en vinst när spelomgången som höll på i ett år, kanske mera, tog slut. Det va en förlust, det va inte bara ett spel. Det var ju en del i mitt liv.

    De förstår inte att jag slutade spela med  viljekraften att få tillbaka mitt liv. De förstår inte att jag inte ens vågar gå in i meningslösa spel för jag är rädd för att fastna. De förstår inte att när jag råkar hitta ett spel, som jag  tänker jag provar lite, gör att jag sitter fast i månader, att spelet blir det som är viktigt.

    Att spelet tar tid och är det som  är viktigast.  Det förstår inte att jag har svårt att välja.

    De förstår inte att missbruk inte behöver handla om droger och alkohol. Utan det kan vara mera triviala saker som etsar sig fast och blir ens liv. De förstår inte att de gånger jag spelar sånt, eller fastnar i google Maps, målar tavlor eller vad det nu än är som jag hittar. att sådan saker har en tendensens att ta över,bli så viktigt att jag till sist med viljekraft för att få tillbaka rutiner och liv, måste sluta. Att jag måste sluta göra och ibland behöver en hjälpande hand för annars ligger tvätten och ruttnar i tvättmaskinen.  Kylskåpet är tomt.

    När jag var yngre så fanns inte datorer på det sätt som idag, farorna är större idag, mina tvång i saker visar sig lättare idag än igår eller när jag var liten. Om jag säger att min son skulle behöva någon som var hans skärp, eller krage gör jag det inte för att jag inte älskar honom, inte vill honom väl.  Det är faktiskt tvärt om, och jag har erfarenheten av hur det varit i våra liv då han var barn.

    Fast han kanske va 17 på pappret så var han fortfarande en lite pojke i vissa situationer, kunde fortfarande sitta och bygga ihop legosaker på sitt rum.  När han sedan blev 18 och myndig, visste inte myndigheterna om att den 18 åriga grabben kanske var 14 -15 på insidan.  De verkar som om myndigheterna inte förstår, vill förstå att den 20 åriga grabb inte har samma förutsättningar, att göra de där mindre roliga sakerna, att tvätten måste tvättas hjälps inte. Det är då vissa av våra barn behöver en krage, som hjälper till och berättar att nej nu måste du tvätta, och du måste ta ut tvätten ur maskinen.

    De förstår inte att när killen tjejen mött på ett hinder, så är tröskeln så hög att den inte klarar av tröskeln. Hindren blir större, högre och fortare omöjliga att kliva över för  vuxna barn med NPF. De ramlar fortare, mera och ställer till mera sår. För de inser inte att de slagit sig, de inser inte att benet är av och inte läkte av sig själv. De tror ibland att om de bara inte gör, så försvinner det.

    Det vill inte ha hjälp, för de vill vara som alla andra, ber inte om hjälp fråns det liksom blir akuthjälp, där ungen håller på att dras med den sjunkande båten. Kanske är det redan innan försent. Helt åt väggen försent när den unga ber om hjälp.  Här måste vi göra något vi kan inte låta unga människors liv falla innan det ens har börjat.  Jag tänker att ju mer den unga vuxna säger nej. Ju mer hjälp behöver han.

    Hur ska vi få myndigheternas invånare att förstå det?

    Nej nu får det bli annat gjort idag av mig.  Det här var bara mina morgontankar från gårdagens samtal. Har suttit här sedan 6.30 nu och klockan just nu är 8.24.  Fastnar i saker jo så är det.  Jag är snart 50 år och du ser två timmar förflöt utan att jag ens hade en aning.

    Lev idag just nu påverkar vi imorgon som ännu är framtiden.  Igår historian blev ett inlägg idag.

     

  • September är det ingen luft för flera föreläsningar.

    Känns riktigt roligt att kunna skriva så och känna att ja inte en enda till kan jag få in.

    Ibland får jag energi bara av en röst. Idag var det en sådan dag. Jag var tvungen att ringa ett samtal. Jag skulle ringa och fråga en kvinna om hon kunde tänkas föreläsa med mig i höst.  Just den här kvinna har en magisk kraft att få mig till att vara i mina tillgångar.  Ordet struktur ligger planterat i hennes ryggrad.  Just strukturen smittar av sig på mig.  Gör att jag blir strukturen själv.  Asså egentligen skulle jag behöva en dos, cheap av den där strukturen lite vare dag.

    Men idag fick jag det och den gav mig tillbaka det där strukturella som jag en stund saknat.  Fick en aha upplevelse när det blev kalender prat.  Så enkla saker kan vara så svårt, shop men vi fick till det inte tack vare mig. Utan tack vare denna kvinnas otroligt raka planläggningsförmåga. Tänk om det fanns sådana människor hela tiden runt omkring oss, thumb som har det lite svårare med att få till det i kalendrar och andra nödvändigt ont-saker.  Då hade livet vart enkelt hela tiden.

    Men nu har jag koll, September är fullbokat för min del. Inte en föreläsning till ska in i min kalender om jag ska få plats med mjuktider i september. Så nu är det  de andra månaderna som gäller. Oktober och November, kanske  ett litet kanske, kan vara att det kan finns någon ledig tid i augusti. Men som sagt bara kanske. December är en ledig månad har jag tänkt mig. för då händer så mycket annat som ska till.

    Det är så det får bli. Det är det som är när jag medvetet håller på mjuktid. Mjuktid är ledig tid som ska vara där för att vara ledig utan måsten.

  • Kommunikation är klurigt.

    kommunikation, treatment ibland funderar jag på ordet.  Ofta är det ju där det brister, när vi pratar organisationer och för övrigt också.  Det är svårigheten i många samarbeten.   Men har tänkt vidare på det ordet. Kommunikation till och med rättstavat ändå så svårt ord när det gäller att föra den vidare. I fredags när jag gick hem från jobbet så hade jag känslan av att: Ja, yes  jag fixade det, nu är det bara att lämna vidare. Riktigt så enkelt va det inte. Trotts att den jag pratade med och jag var överens.  Så tror jag att någonstans på vägen föll vårt samarbete.  Mellan fredag morgon och måndag kväll brast något i vårt överenskommande. För igår när jag låg och vilade på soffan, Så ringde kollegan och sa att det där det rodde vi inte i land med.

    Enda gången jag tycker mindre bra om mina arbetstider är just i sådana här stunder. Efter som jag är ledig ganska långa stunder mellan varven, så är det liksom viktigt att när jag går hem från mitt arbete har slutfört det jag kan i mina arbetsuppgifter.  Att den som tar över på arbetet bara har en transportsträcka så att det blir klart.

    Just det trodde jag att jag fixat till redan i fredags. Men ack va jag bedrog mig.  För det va liksom inte så enkelt som jag ville ha det till, att det räckte med ett samtal och vi den jag samtalade med skulle slutföra.  Nej så enkelt va det inte.  Min make brukar säga det i arbetssituationer, att lika enkelt man tycker det är, lika svårt och dubbelt upp blir det.

    Kommunikation, jag beundrar ordet och jag beundrar människor som lyckats i hela kedjan av led fullfölja och få det att klaffa. När det brister så brister det, i alla fall när man som jag arbetar med människor.  När människor är beroende av att jag gör mitt jobb så bra det bara går.  Jag är riktigt besviken på mig själv och på situationen faktiskt, för hur svårt kan det vara?  Egentligen är det enkelt, men paragrafryttare och bestämmelser gör den enklast saker till något svårt.  Ja ja nya tag och nya vändor får det bli. Nya tag nya vändor men inte  från det jag jobbar.

    Från och med nu tänker jag sluta tänka på det.  För just nu arbetar jag inte. Nu ska jag vara ledig.  Har ett lite intressant möta nu på morgonen som kan bringa jobb i höst. Efter det ska jag hämta dottern på hennes jobb och  ha en dotter dag.  Nu umgås ju vi på vårt sätt. Det dåliga vädret gör att det antagligen blir film och åter film. Men det är så vi umgås.

    Välj en fin dag idag trotts väder och vind. Lev just nu så försvinner jobb och allt i framtiden.  En klok man jag träffade igår påminde mig om min mormorsklokheter. Min mormor sa alltid att problem skapar man inte, dom ställer man tillrätta när tiden är där. Spring inte och tänk på saker i framtiden som du inte kan göra något åt. Utan lös dom i den tid de är. 🙂

    Så lev idag just nu. historian har gett oss den kunskap vi har idag.  I morgon har vi med oss kunskapen vi fick till oss idag och igår.

  • Angelpower får ett mera förklarande namn ser jag.

    Idag var det en spännande dag att vakna till. Mitt favorit företag Angelpower har bytt namn. Idag heter det Nature made, ed idag är det även samarbetspartner med Prolife Hälsa.  Eftersom jag är så grymt nöjd med produkterna Angelpower sålde. Så hänger jag självklart på Nature made.  Det är ju samma produkter som kommer utöka sortimenten med saker från det andra företaget Prolife Hälsa.

    Jag har redan varit inne och kollat runt lite på det andra företagets artiklar. Ännu inte beställt något men, clinic det fanns vissa saker som var intressanta.  Ett hälsobröd, seek Supergreen food, och De hade vissa artiklar om Immunförsvar.  Det fanns om viktminskning och annat också men, det är där jag faller. För just sånt är sånt jag inte tror på.  Kanske har jag  fel tankar och fel uppfattningar, men jag har provat det mesta.  Idag har jag lagt ner sånt  redan för  flera år sedan.  Men alger och annat är nyttigt. så vem vet kanske är det just dessa produkter som gör att undantaget bekräftar regeln.

    Brödet blev jag väldigt intresserad av, såg så gott ut. Frågan är bara hur helt det kommer vara när det ramlar ner i min brevlåda :)?.  Blodtryckssänkande tabletter hade de, det hade jag tänkt beställa till maken. Då han har de lite högre värdena. Fast jag ska prata med honom först.

    Spirulina fanns det något som hette och just det har jag hört talas om förut, där av mitt intresse.  Energihöjande saker är bra för någon som mig som just har så svårt med att hushålla med energin inom mig. Nej nog skrivet för idag.  En spännande morgon så att säga.

    En spännande resa min vän Anne gjort.  Egentligen räcker det med att ha Anne som vän för att energierna ska bli påfyllda, för oj vilken kraft, styrka och mod den kvinnan har.  Just Anne är kvinnan som startade företaget Angelpower som nu bytt namn till Nature made.  För det är jag henne evigt tacksam för det gav mig en bättre hud, härliga duscholjor som ger dofter av fjärran öster.

    Lev idag just nu skiner solen.  När solen skiner så skiner jag med. 🙂

  • Rena raka tankar finns säkert men inte hos mig.

    Då va det den där Almedalsveckan igen då. Någon kallade den för ljugareveckan.  Det är nog inte helt osanning i den kallelsen.  Politiker och vanliga människor åker dit till denna exotiska tillställning. För egen del gör jag det inte men, medicine jag följer det i media.

    Idag har jag tänkt skriva om det här med energi. För just energi den där egna egenhändigt tillverkade energin är svår för mig att hushålla med. När jag jobbat är jag så förjordat trött att jag bara ligger på soffan. Just nu så här första dagen efter långhelgen är det mera trötthet än vanligt.  Så trött att jag inte ens sover som jag ska. Idag kommer det efter jobbmöte bli sova på soffan.  Sova på soffan med film. Vilket blir filmer jag inte ser mera än korta frekvenser.

    Nu börjar semester tiden visa sig i sin glans, treatment men ännu är det några veckor kvar. Det ska bli riktigt skönt med ledighet i några veckor.  Vi hade tänkt oss norr ut men efter förra veckan har vi istället tänkt oss en resa till söder ännu i vårt avlånga land. I år har vi tänkt oss att resa till Skåne men vi börjar trippen ner till Karlskrona åker över Österlen och ner till ystad där efter tar vi oss upp över.   Oj vad jag längtar till semestern. Hur mycket energiskriverier blev det här då? Nej jag får ge upp, sovaldi sale inte så att jag brukar det men idag är tankarna surrigt surriga lär inte bli så mycket hela tankar och orden kommer inte förklara.

    Jag får önska en härligt  fin dag idag i ställe.

    Lev idag just nu igår finns inte längre än i minnet, framtiden är redan om en stund och det är den vi påverkar just nu.

  • Ekonomi och hälsa gör meningsfullheten.

    idag får det bli träning, ampoule för oj vad jag fuskat.  Varit ledig, ändå inte gått ner till träningsvärket.  20131119_203240Så idag ska det kämpas lite, så det svettas.

    Därefter blir det jobb men inte från kl 15.00.  Igår såg jag en intressant föreläsning på kunskapskanalen.  Det var en riktigt intressant herre vid namn: Alain Topor han  pratade om Psykisk Ohälsa och ekonomi, arbete. Alian vinklade inte sin föreläsning som man skulle tro att han skulle göra. Att arbete va det viktigaste utan ekonomin så att man kunde få en meningsfull fritid.

    Han vände på det, visade på vad  forskningen sa egentligen bakom fraserna och drog fram det väsentliga i att ha ekonomi så att man kan göra saker. Så att man känner sig delaktig.  De gjorde en studie där 100 deltagare fick 500 kronor mera i månaden, utanför socialbidraget. Dessa pengar skulle vara pengar som de sedan skulle göra något roligt för,  något fritidsintresse.  Man hade även 50 personer i en annan kommun som inte fick de 500 att roa sig för.  Han lyfter fram det viktiga i att ha en Aktivitet i sin rehabiliteringsåtgärd. Han pratar också om hur det egentligen blir med den så kallade arbetslinjen. Hur människor med psykisk ohälsa  inte kan leva ett fullgott liv på de där små örena som är bidrag för de så kallade fas tre projekten.

    http://urplay.se/Produkter/182455-UR-Samtiden-Vuxna-och-psykisk-halsa-2014-Psykiska-problem-och-dalig-ekonomi?play_category=f%C3%B6rel%C3%A4sningar+och+debatt#info

    Gå in och titta vet ja, riktigt intressant va det i alla fall.

    Nej nu ska jag gå ner till träningsbänken och cykeln.

    Lev idag just nu. Igår är historisk, Det  känner jag är ett stort ord, Historisk asså. I morgon är ännu i framtiden.  Genom de val vi gör idag påverkar vi morgondagen.  Mitt första val är träning 🙂

  • Spådom via telefon.

    Tänk om man kunde se in i framtiden. Det finns dom som säger att de gör de.  Min mormor hade vissa talanger för att se i framtiden.  När min son fortfarande låg i magen sa hon redan innan hon visste att jag var gravid, remedy att denna gången denna gången tror jag bestämt att det är en liten gosse på väg.  Carina denna gång kommer det gå bra nu kommer du äntligen bli mamma.  Att hon sa så var inte så konstigt för innan min son valde mig till mamma så hade jag  fått ganska många missfall.  När mormor sa det till mig så visste jag att  jo hon har rätt.  Min mormor dog för många år sedan tror hon dog när min son var  1, there 5 år.

    Nu är detta ett av de där inläggen som jag får betalt för.   Men här är mitt förbehåll, jag skriver inte om saker som jag själv inte ser något med.  Är många företag som jag tackat nej till.  För det spelar ingen roll va det ger mig betalt, vissa saker skulle jag inte vilja lyfta fram. Idag vill jag lyfta fram sidan SPÅ LIVE.se  en flik visade på prova på tid,  man kunde får tre minuter gratis.  Man betalar för resterande minuter.  Men kan lägga på efter tre minuter.  Skulle det nu vara så att jag provar på så  vet jag instinktivt att jag allt skulle få betala lite mera än gratis tiden.  Hade nog suttit i timmar. För sånt här tycker jag är spännande. Har själv lite mystiska spå kort och Ängla kort. De brukar jag ta fram när de är frågor jag funderar på.

    På Spå live. se fanns många man kunde ringa till.  De hade även mera än spådom. Det verkar som det finns ett etiskt råd också om betaltelefoni. Det visste jag inte innan.  Skulle man ringa längre än 50 minuter så bryter telefonbolaget linjen  vilket är tur för oj vad det kostade om jag skulle vilja lyssna i 50 minuter. 995 kronor skulle det kosta.  Jo visst det kostar en slant men jag ska villigt erkänna att det kittlas lite ändå.  Vet att jag när min pappa dog, gick till ett medium tror jag betalade femhundra kronor då. Vissa saker hon sa stämde och vissa inte.  Men ändå spännande……..

  • Avenged Sevefold och jag …..

    Lycka, patient jo, click jag var lycklig då jag steg ut från Scandinavium igår kväll. Så påfylld av endorfiner så det var som om stegen gjorde sig själva. A little piece of heaven då var lyckan upplevelsen extas. Killarna i bandet är duktiga, de vet vad det gör och de gör det som de är bra på. De gillar va det gör och det gör att det blir så bra.

    När jag läste recensionerna funderar jag på om vi var där tillsammans. Va verkligen de större duktigare skribenterna där när jag var där?  Va de på samma ställe?  Va det så att de redan innan de gick dit, hade skrivit artikeln och bara lämnade in deras innan tankar?  Scandinavium brann igår, inte bara på scenen, det brann i våra hjärtan av den konst som visades.  Jag kunde se att medlemmarna i bandet brann, av deras vilja att ge oss det bästa som fanns i dom, det var inte lite.

    Jag inser att Jag och journalisterna inte var där av samma anledning. Jag var där för att jag gillade bandet, för jag ville dela upplevelsen med bandet.  För mig var stunden magiskt vacker.  Jag var där, för upplevelsen, för stundens magiska timma när vi i gemensam skara hör, sjunger med, lever och andas tillsammans.

    Gp, Aftonbladet och Expressen

    Journalisterna var där, för att utföra ett jobb, tror det är där  skillnaden ligger. Kanske var det en sådan där dag för skribenterna, som visar sig i känslor som nej idag var det inte roligt att gå till jobbet.

     

    Konserten var bra, stundens timmar gjorde intryck och uttryck i min kropp. Ett minne som jag alltid kommer ha med mig.  Ett minne av något som alltid kommer bo inom mig. Just nu går jag som i rus. Ruset är från  Avenged Sevenfold.  Fylld av kärlek och vördnad av deras kärlek till deras förlorade vän, som genom sin musikaliska ådra även är min vän. Vännen The Rev hyllades både på scenen och hos oss som var framför scenen.  Det var liksom han The Rev som skruvade till musiken till den milda grad att den är historiskt vacker.

    Förbanden  var så där, till och med så jag glömt namnet. Ljudet var uruselt på första  bandet.  Till och med så dåligt att jag skickade ut maken på jakt efter hörselskydd. Det har aldrig hänt att jag använder mig av sådant.  De andra förbandet, Death by april var inte min kopp te, men blev stora av killen som  growla för han var bäst, vilken kraft och vilken energi.  Hans framträdande gjorde att till och med jag gillade han och hans grumlade läte. Vilket jag innan inte gillat. Har inte förstått varför de ska kräkas ur sig läten innan.

    Skulle Avenged Sevenfold komma hit igen ja då kommer jag säkerligen åka de tolv milen igen.  Det är säkerligen så att de kommer komma igen, de till och med lovade det innan vi gick hem.

    Lev idag just nu, igår är historiskt som gjorde intryck i mig som ger mig uttrycket idag, som i går var framtiden. Idag lever jag på minnena från igår, spelar upp små stunder av lycka från gårdagen.  I morgon är en helt ny dag som gör avtrycken från dagen …..

Malix.se

Jag föredrar att kalla mig impulsiv .

Hoppa till innehåll ↓