• Dagarna innan jul så här

    Då är vi bara ifrån några dagar från jul.  Dan före dan före …. Här har vi inte stressat eller slagit på stort, buy de stora barnen kommer inte vara hemma.  Själv jobbar jag julafton till juldagen. sedan Annandagen till dagen där efter, healing dottern kommer jobba juldagen.  Julklappar blir det men inte så många, buy Jag och maken köpte ju gym för någon månad sen och det får vara vår egen julklapp.  Lite mera som en kroppslig julklapp där vi investerar  i att vara friska.

    Lite julskinka är måste samt julgröt, men behövs det så mycket mera? Nej inte för mig.  eftersom jag jobbar så blir det minimal-jul. Maken och sonen får ordna det så som de vill, antagligen kommer de mest sitta vid sina datorer och greja.

    Själv ska jag försöka få lite julstämning på jobbet för de som är hemma. Men inte ens där kommer det bli stort, för det är inte något som vi egentligen ska göra.  Just det känns lite tråkigt.

    När jag jobbade på Fagared så var  tankarna mera: här ska firas Jul i massor. Med tanke på att ungdomarna där kanske inte fått uppleva så mycket jul innan, så skulle det pyntas, donas och grejas i massor så att de fick se hur det skulle kunna vara.  Julbordet dukades upp i Herrgården och var ett julbord utan dess like. Även avdelningen där jag jobbade hade vi julbord, där barnen samt deras föräldrar blev inbjudna att kalasa på alla godsaker vi hade ordnat till.

    Jag tror det är just på sådana ställen är extra viktigt att just visa på traditionerna, så att de som kanske inte upplevt det innan, får se hur det kan vara. Få andra alternativ till julfirande och kanske slippa känna ångesten och slippa tankarna som kanske bor i dom.  Kommer farsan dunka sönder mamma i år, kommer mamma vara nykter?  Nu kom det säkerligen att ske ändå men då slapp den unge vara mitt i det kanske.

    Det är många barn som går hem från skolan med ångest just över jul….  har förhoppningar innan om att i år då ska vi ha det mysigt och i år ska mamma inte ta fram flaskorna….. Som sedan  innan ens julen blivit till afton har grusade drömmar.

    Själv minns jag  jularna när jag var barn som en massa snurr, där mamma mest grejade och fixade med mat, förstår inte hur hon orkade. För min pappa han var nog mera i vägen än till hjälp.  Min mamma hade så många exter för sig med att allt skulle vara si och så.  Inte började hon i tid, utan alltid i sista minuten.  Tror det bodde massvis med olika rädslor och förhoppningar hos min mamma om att denna jul den skulle minsann bli bra i år skulle pappa inte dricka massvis med sprit. Tror det är många grusade jular även för min mamma, som själv inte nyttjade sprit.

    Själv tyckte jag mest det var jobbigt med jul, ville egentligen sitta inne på mitt rum och spela mina skivor. Inte alls spela massa spel och sånt.  Det gjorde ont när pappa blev full, inte för det han gjorde utan för att se mamma så ledsen.

    Min pappa blev aldrig arg eller otrevlig när han var onykter, utan bara löjlig. Dessutom var jag snabb med att förstå att när pappa dricker sprit, ska man hålla sig framme om man vill ha en extra slant för då vart han givmild. Men ändå bor det sorg i stunden i jul.

    Jag var lyckligt lottad som barn, för även om min pappa drack sprit på en nivå som är mera än nog, så var det aldrig som det skulle kunna vara. Jag hade tur, min pappa var aldrig ilsken eller hotfull utan drack tills han somnade.  Men sorgen som jag upplevde att min mamma hade, den gjorde ont.  Alla bråk som blev av mammas frustration, för hon skällde rejält på min far.

    Idag är sånt historia idag är jag vuxen slipper just sånt. Men idag bor det olustigheter i att det finns så många barn där ute i Sverige, som i dagarna sitter med den där klumpen av  ångest, sorg och ännu inte grusade förhoppningar om att i år i år ska det bli jul, på riktigt i år ska mamma och pappa vara nyktra, i år kommer vi ha en trevlig jul.

    Jag hoppas att någon av dessa barn som just nu är oroliga för hur det kommer att bli, kommer att få uppleva en sådan jul som de vill ha.  En jul där mamma är mamma utan sprit, pappa en pappa utan sprit och att de får en trevlig jul en jul där de känner att det blev precis så som de ville att det skulle bli.

    Vill passa på att önska alla en  Riktigt GOD JUL och ta hand om er.

    Julen är inte en massa klappar och massvis med mat.  Utan en tid där vi har en chans att vårda våra relationer till varandra, där vi som familj har möjlighet att träffas umgås och bli ännu starkare som familj.

    wpid-textgram.png

     

    Lev idag just nu. I morgon ska levas i morgon. Idag påverkar du imorgon.

  • Vackert

    image

    Snart Halmstad men tog en fika i Varberg innan så underbart vackert.  Hade jag haft baddräkten så hade jag badat.

  • en lång resa bara för ett läkarbesök

    Nu åker vi bil, online ska tilläggas att det inte är jag som kör bilen. Vi ska åka enda till Halmstad. Idag kommer bli en spännande dag, order för idag ska jag träffa ortopeden som ska visa på hur framtiden ska bli. Nu önskar jag mest att han ska ta fram trollspö, och säga men oj du behöver bara göra eller du ska bara ta en sådan här tablett, så är du frisk. Nu inser jag att det skulle vara magi och overkligt, men ibland får man vara i lite overklighet för att orka med. Vi får se vilka svar jag får, vilka jag gillar mer eller mindre. ?..

  • I dag väljer vi en bra dag

    image
    Lika enkelt att välja en bra dag som att välja en dålig

    Det är  lika enkelt att välja en bra dag som att välja dålig. Så i dag ska jag välja en bra dag.

  • Att få proffshjälp i jobbsökandet är inte fel.

    Idag behövs det så mycket mera när man söker jobb.  Nu söker jag jobb allt som oftast bara för jag kan.  Nu har jag ju jobb som jag trivs med och jag har ett riktigt bra jobb. Men att söka och se vad som finns är ju aldrig fel, pharmacy och vem vet kanske dyker det där jobbet upp som bara är som musik för mig en dag.  I dag hittade jag en helt ny sida för mig där de ger mig tips om hur man skriver och vad man skriver i ett personligt brev.

    Cruited.com där där ger de tips och ger möjlighet till en granskning av det man skriver.  För en liten summa pengar så får man professionell hjälp.  Jag vet att jag  förra våren eller om det var året innan så sökte jag en massa jobb inom behandlingsarbeten.  På ett flertal ställen fick jag komma på anställnings intervju, men när jag väl skulle göra slag i saken och prova nya vägar. Visade det sig att  det var   flera plus på min lista av det jobb jag redan har, så jag tackade nej till de arbeten man erbjöd mig.

     Visst  vissa jobb var mera betalt än det jag har idag, men  det finns så många obetalda braheter med det jobb jag har. Närheten till jobbet,  helbra arbetskolleger och en faktiskt inte så illa chef, fast där hostar jag lite när jag skriver. För vi råkar i luven på varandra ibland. Men varje gång det händer så reder vi upp det.  Jag har ett inte allt för milt humör och brukar säga till när det blir fel och jag känner mig oförrättad. Så vissa diskussioner har vi haft jag och min chef. Nog pratat om det så gå in och titta på deras sida där finns massvis med tips och råd när det handlar om själva ansökandet av jobb. 

    Att få till det proffsigt är inte fel.  Här kan Cruited hjälpa dig så att jobbet du söker kanske lite lättare blir ditt.  Jag har lagt till en länk till sidan så jag lättare hittar dit nästa gång jag får för mig att prova mina vingar.  Laddar man upp sitt personliga brev så ger de svar inom 24 timmar.

  • Hur jag upplever, själva känslan är viktig.

    jag har suttit och kollat musikhjälpen idag.  Har haft koll på det nu i tre år. Gillar engagemanget.  Kodjo sa något i dag om fattigdom och att man inte väljer den. Då började mina tankar snurra och spinna vidare. Fastän om något helt annat men ändå i det spåret.   Tänker på fattigdom, cheap även på den fattighet som på något sätt flyttat in här i vårt land.   Jag tänker att fattigdomen i Sverige har blivit påtaglig. Vissa kommer inte i samhället överhuvudtaget och andra jobbar dubbelt och lite till.

    Men även på att fattigdom är en upplevelse, på något sätt en inställning eller hur man nu säger.  Känslan måste bo i människan på något sätt. Själv har jag inte speciellt mycket pengar, kan ju kanske bero på att jag är ganska så impulsiv.  Jag glömmer liksom av att det är långt mellan den 27 och den 27. Särskilt då jag inbillar mig att jag vill ha en speciell teknisk pryl.  Men jag tänker även att jag inte är särskilt fattig,  inte alls som när jag var ensamstående. Då var det ibland så att jag valde om jag skulle gå till doktorn eller inte. Det gör jag i och för sig i dag med, men idag handlar det mera om min rädsla för just beskeden som man kan få hos en doktor.

    Oj, nu seglar jag ut, för det var inte alls det här som jag tänkte på utan just på det här med inställningen, själva känslan av fattigdomen. Det finns människor som inte har någonting men ändå känner sig rika. Det finns människor som har i överflöd men ändå upplever sig fattiga.  Känner rädsla för att förlora sina pengar.  Idag satt jag just och funderade på det. Vilken av dom skulle jag vilja vara, vilken av dom är jag?

    Jag tror jag är något mellanting där, eller mera åt hållet fattig men upplever inte mig som fattig. För jag känner mig inte precis fattig, även om min plånbok mera är tom än full.  Nu  kan jag inte säga att jag lever i fattigdom, för jag har tak över huvudet. Kan ta bilen, har möjlighet att smita iväg till husvagnen när jag vill. Gå på konserter, unna mig en och annan hotellvistelse och allt vad det är.  Men även då när jag var ensamstående och min ekonomi mera var beroende av val, antingen fick jag välja det ena eller det andra eller till och med vänta till nästa eller nästa lön.  Till och med avstå helt. Så kände jag mig inte fattig, utan kunde och kan än idag känna mig rik av att bara sitta och dricka te med levande ljus, bli tacksam över en fin dag vid stranden, njuta av att sitta på en parkbänk och rita.  Nu brukar jag mest göra det på våren, då brukar jag ta med ritblocket ut och sitta och rita träd eller något annat.

    Jag tror just upplevelsen och känslan av fattigdom är viktig i själva situationen.  Jag kom just och tänka på min mormor hon var inte speciellt rik, men aldrig att jag fick upplevelsen eller uppfattade henne som fattig, hon var så glad för det lilla.  Det var riktigt stort när jag och mormor gick till Slottsskogen och matade fåglarna. Hon bjöd på trekantig Fästis och hembakade bullar sånt kallade hon guldkant.  Tror jag nog smittats av mormors inställning till livets rikedomar. Det bästa jag visste när jag var liten så var det när mormor tog fram ritblocket och ritade, jag fick sitta och gissa vad det skulle bli.

    Vem av dom är jag? Jag tror jag saknar känslan av att vara fattig.  Det finns så mycket som jag kan känna tacksamhet för och det är sånt jag gör allt som oftast.  Jag brukar till och med skriva ner saker som jag är tacksam för.

    Idag är jag tacksam för att jag orkade träna idag med, det gör att höften gör mindre ont.  Jag är tacksam för att min höft har blivit bättre, att jag slipper använda krycka när jag går. Jag är tacksam för min envishet utan den hade jag inte orkat träna varje dag.  Inte heller hade jag fått uppleva kvittot av träningen. Den där känslan som blir efter träningen när endorfinerna simmar runt i kroppen och gör mig gott.

    Jag är till och med tacksam över att jag har Adhd, det ger mig en möjlighet att förstå, gett mig kreativa sidor som ibland blommar ut och gör att jag blir helt inne i det jag gör.  Dessutom är jag just nu tacksam för att jag  gjorde sista jobbpasset idag och har fredagskänsla i kroppen och för att jag nu har fyra dagar ledigt igen.

    Nej nu ska jag sluta klottra!

    Lev idag just nu idag påverkar du imorgon.

  • Självkänsla är det viktigaste jobbet När det handlar om ADHD, det gör du själv.

    Jo, sovaldi e grymt förvånad av mig själv att jag har satt träning som en vana varje dag. Eller i alla fall  Minst fem eller sex dagar i veckan.  Rastlösheten som ofta bor i min kropp är mera sällsynt sedan jag började träna även om den finns där så är den inte så påtaglig som den varit innan. Och redan nu är den gjord för dagen.

    I går läste jag något på nätet om någon som hade fått vänta väldigt länge på sin diagnos.  Just det där känner jag igen för innan jag äntligen fick komma på utredning så hade det gått två eller tre år.

    2-3 år är många dagar i väntan och frustrerande.  När jag  äntligen sedan fick göra utredningen, var det många vändor till Psykiatrin och minnesmottagningen. Många dataprograms tester att göra och ett antal träffar med psykiatriker och psykolog tror även det var någon form av arbetsterapeut med i spelet.   Då efter många vändor,  många timmar med olika tester. Men en dag så satt vi äntligen där jag och maken  på ena sidan av bordet, teamet på den andra.  Då när jag fick min utredning så visste man inte så mycket om hur de  skulle gå vidare. Den mesta hjälp har jag själv fått fråga mig till, idag har jag inte så mycket stöd.  Jag har under åren träffat en kurator som jag fortfarande går hos.  Nu träffas vi inte så ofta, utan kanske  en gång i månaden. Medicin äter jag för tillfället inte, men funderar på om jag inte ska börja igen.  Just nu hjälper nog träningen mig att hålla oro, rastlöshet och annat i former av små doser.

    Jag träffar ibland människor som  funderar och känner att de kanske borde söka hjälp.   Jag tänker att det  är upp till var och en att göra det ena eller det andra.  Jag gjorde utredningen för att få veta,  förhoppningsvis få komma lite till klarhet.  Men ganska så snabbt insåg jag, att bara för jag äter medicin, så blir inte kalendern i fylld av sig själv.  Tider missades ändå, och nycklarna låg ibland där de inte borde ligga, bakom den låsta dörren.  Det gör de i och för sig kanske för alla, men kanske inte lika ofta som jag har råkat ut för det.   Egentligen blev det inte så stor skillnad på mig  före och efter diagnosen. Mera en att jag fick möjlighet att på ett mera vänligt sätt emot mig själv, acceptera och ha större närhet till självförlåtelse.  Förståelse  när jag hamnar i situationer som jag är mera i ADHD symtome.  Jag hamnar  även idag  i sådana situationer men, idag har jag större möjlighet att ha framförhållning och ha strategier före och efter  lite jobbigare situationer.

    Jag har sänkt kraven på mig själv,  jag ser till att ha luft i systemet.   Lever efter kalender och försöker planera  jobbtid, och ledighetstider så att det finns balans.   Försöker föra in mera energifyllda aktiviteter efter jobbiga perioder.   Lyssnar på min kropp och har satt mig själv i det rum där jag bör vara.

    Det viktigaste jobbet gör du själv när det handlar om Diagnos.  Det viktigaste jobbet gör jag själv genom att ha mera förlåtande tankar emot mig själv, lär mig strategier och  försöker hitta till mera acceptans inom mig, när saker blir fel.  Den största  svåraste saken som varit för mig, är kanske det att be om hjälp, det gjorde jag inte innan. Idag inser jag att det kostar för mycket för mig, att göra allt själv  och idag säger jag nej.  Självkännedom och ett ständigt jobb med självkänslan, är ett av mina viktigaste verktyg. Att jobba med tankar och byta ut tankemönster, är ett jobb jag ständigt jobbar med.

    Jag har fått mycket kritik i mail, om att jag inte fattar hur det är att ha ADHD och att jag alltid är så positiv.

    Här jag vill  skriva att nej, jag förstår inte hur det är att ha adhd.

    Men jag vet hur det är att ha det i mig. Och för mig är det viktigt att vara positiv försöka hitta till surfvågor,  flyta på dom.  För ska jag gå runt och tänka på allt krångel och på hur jobbigt allt är, då skulle jag inte orka, då skulle jag gå under och det är inte så som jag är.

     Jag är envis, jag är en visionär och brukar se skogen trotts alla träd.  Jag sätter mig inte ner och säger nej det funkar inte för jag har ….. utan för mig snurrar motorn vidare och blir i stället. Ojdå det här var lite jobbigt och svårt, hur kan jag göra i stället.  Jag  gillar mig själv,  min impulsiva lite oberäkneliga sida och faktiskt är jag stolt över min ärliga inställning,  min förmåga att ha svårt med att ljuga.  Jag gillar att lita på folk och tänker fortsätta med det, även om jag ibland blir besviken. wpid-textgram.png

    För mig är livet  där  i spannet kaos och ordning, berg och dalbana, det är det som gör mig levande. 

    Lev idag just nu och lev med mjuka tankar om att allt är möjligt.

    För det är det!

Malix.se

Jag föredrar att kalla mig impulsiv .

Hoppa till innehåll ↓