Malix.se

januari 2025
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

  • Träningsverket men det skulle även kunna stavas med Ä

    sitter just nu  och svettas efter ett ganska så hårt träningspass. Hade detta varit för några år sedan så hade det jag skriver nu inte varit sant utan något som jag bara trodde var sant i stunden

    .20131119_205042[1]

    Men nu ska jag ärligt helt utan att det finns en uns av osanning i det jag skriver nu. 20131119_205002[1] 

    Helt underbart hela kroppen är slut till och med i fingrarna är det lite tomt på kraft. 20131119_205012[1] 

    Nu har jag cyklat i några månader, nurse varje dag om har det inte varit varje dag så har det varit minst 6 dagar i veckan.  Igår åkte vi till stan och köpte ett sånt där hemmagym så bänken som stod här innan är nu förpassat till källaren.

    20131119_203300[1]

    Träningsve(Ä)rket !?

    Idag har jag cyklat en halvtimma med en hastighet som gav mig 1, sale 8 mil. Svettigt jo men, det blir sådan fantastisk känsla i kroppen när jag sedan är klar.  Där till har jag provat på den andra grymme maskinen tränat både ben armar och rygg och allt vad det nu är man tränar. Maken har fått visa mig hur man gör och varit supporter.

    20131119_203248[1]

    Förr när jag försökt mig på att gympa och träna så har jag aldrig upplevt det där alla pratar om den där känslan efter ett träningspass.

    Idag sitter jag här nu helt slut i kroppen och känner redan hur jag längtar tills i morgon när jag kan träna igen.  Jag har lovat mig själv att inte gå ut för hårt vilket jag brukar göra vilket i sin tur leder till att jag tröttnar och inte gör.  Allt som jag brukar företa mig gör jag i cykler och gör intensivt men Mina höftbesvär har även om det för med sin värk och ont ändå varit till att föra något gått med sig.  För idag cyklar jag mera än gärna på min lilla motions cykel utan att blinka laddar jag upp med vatten och sätter igång Spotify med Nickelback eller något annat och cyklar utan att blinka i minst en halvtimma.  Fast idag fick Meat Loaf göra takten hittade tillbaka till ett gammal album som gått varmt idag. 20131119_203224[1]

    Jag som trodde att nu vart det slut på det roliga när jag fick ont i höften livrädd för att bli helt förstörd. Idag ser jag lite med tacksamhet på att kroppen  inte längre pratade så snällt med mig utan fick mig att se allvaret i hur jag sköter om min kropp när det handlar om träning. För hade jag inte fått ont så hade cykeln fortfarande stått där ute i källaren och ropat mitt namn utan att jag ens försökte höra det. Nu behöver den inte ens ropa utan jag går dit frivilligt har till och med köpt ett par skor som jag kan ha när jag cyklar. 20131119_203232[1]

    Nu djäklars ska jag sluta gömma min kropp i förstora kläder har redan fått köpa kläder som har mindre storlekar.  Och hittat till kläder i garderoben som jag lagt undan för de varit för trånga nu är det julafton att leta i garderoben. 

    Lev idag just nu, Morgondagen är inte ett säkert kort utan just nu är det vi gör storverk och har förmågan att leva fullt ut.

  • Livsval är inte alltid enkla.

    jag tänkte fortsätta på det här med val.  Har tänkt massvis med tankar om gårdagen och känner att jag kanske inte är helt klart med tankarna i mig själv.  En trappa upp tryckte hårt på ordet att Missbruk är en sjukdom och det förhåller jag mig till. Jag köper det och tänker själv så.  Man beskrev för mig att när man slutar att bruka sin drog som kan vara ganska många olika former.  Även under brukets gång så upplever den som brukar vissa symtom som när dom förklarade dom var samma symtom som jag upplever som har ADHD.  Ett tillstånd som jag har utan att bruka droger.

    Ett tillstånd som jag hela livet fått förhålla mig till, ask även innan jag fick min diagnos för då visste jag inte om att jag Hade den diagnosen.  Jag fick min diagnos när jag var i 40 års åldern.  Jag kallar inte ADHD en sjukdom utan för mig handlar det om egenskaper, buy till och o-tillgångar. När jag blir medveten om mina styrkor och ostyrkor så har jag större möjlighet att dra fördelar av dem. Jag kan lära mig hantera svårigheter och hitta fram till strukturer som hjälper mig att vara mera i mina tillgångar.

    Oj, är ifrån ämnet men känner ändå att det hör till ämnet.  Bara för att jag har adhd så kan jag inte lägga mig ner och ge upp. Utan jag måste hitta andra sätt att få ihop det jag behöver få ihop. Min kurator som jag har haft i många år nu, brukar berätta för mig att  jag har en förmåga att alltid fundera på vad kan jag göra i stället.  Tror nu inte jag fått den förmågan i sambandet Diagnos, utan något jag alltid sysslat med för att hitta sätta att få till det där som är svårt och sånt jag inte kan.

    Ännu ser jag inte att tankarna är där jag vill att dom ska vara, för det var val jag hade tänkt skriva om val.  Jag har skrivit det innan i andra inlägg, att vi alla har val att göra.  De gånger vi inte väljer, väljer vi att inte välja, vilket gör ickeväljandet till ett val.  Ibland gör vi inte det vi borde och skulle, vilket också är ett val.  Vissa val är enklare att göra än andra val.  Att välja vilken färg tröjan ska ha, är ett enkelt val.  Att betala hyran är ett enkelt val, men kanske inte så roligt. Som det hade varit att ta alla pengarna och åka ut och shoppa loss helt. Men förhoppningsvis väljer vi att betala hyran oftare, än att shoppa loss eller köpa en ny mobil eller dator.

    Nu har jag aldrig sått in för valet att betala hyran eller om jag ska köpa dator, men viss hade det varit roligare att köpa en teknikpryl istället för att lägga pengarna på något som inte syns.   Men jag har köpt en mobil och sedan kommit på att: ojdå det är många dagar till den 27. Jag är själv ibland rökare och faktiskt så har det i unga år varit dagar som jag ibland valde cigg i stället för att köpa mjölk.  Ciggen var svårare att vara utan än mjölken.  Idag har jag inte det problemet, för jag har bytt ut en ovana till en annan ovana som är ganska så vanligt att en beroende gör.

    Den speciella killen som jag kände som idag inte finns, bytte alltid ut sin ovana till en go-vana men kunde inte hitta balansen i som bra vana. När han missbrukade så gick han stenhårt in för att droga, när han gjorde sina uppehåll i sitt missbruk vilket oftast var på behandling eller i fängelse, så bytte han ut sitt missbruk av droger till att missbruka träning. När han tränade så fanns det nästan aldrig balans i hans träning.  Inte ovanliget heller att han gärna tog den snabbare vägen till muskler.  Han var otålig och hade svårt med det där allt tar  och har sin tid. Han hade även ADHD. Vilket han fick som diangos när han varit drogfri ganska så länge.

    Jag och han  har genom alla år haft ganska så många samtal om livet och olika livsöden. Ganska många förtroliga samtal, Jag har lärt mig massvis av honom, idag finns det många saker som ploppar upp i mig som han sagt.

    Till exempel så sa han en gång: Carina, du ska aldrig lita på en missbrukare även om han är drogfri, för en missbrukare vet hur en slipsten ska dras och du kan aldrig veta om det han säger har med droger att gör.  Du kan aldrig vara helt säker på att det inte är drogsuget som pratar.  Men du ska vet att de gånger jag blåser någon så har jag alltid haft ett val även om valet varit djävligt svårt.

    De gånger jag börjar missbruka igen, så väljer jag att göra det men efter valet så är det inte längre enkelt och tydligt att det är val jag gör.  Det jag gör under missbruket är inte längre så tydliga val.  Just den kille upplevde valen väldigt svåra, för det valet han gjorde var till sist att sluta andas. Han orkade inte välja längre utan tog sitt liv då han satt på Kumla. 

    Jag tänker så här,  har du en sjukdom vilken som helst, så visst du valde kanske inte att få just den sjukdomen. Men du väljer hur du ska förhålla dig till den. Det finns människor som får cancer som lever längre än de borde. Detta kan beror på  att de tidigt valt att förhålla sig till sin sjukdom på ett sätt. De ser  % procenttalen som chanser att över leva,  25% överlevnad  förvandlar det till något positiv. När de ser ett halv glas vatten är glaset oftare halvfullt än halvtomt.

    Jag tänker att de människor som brukar droger har en sjukdom, jo visst men det kan välja att förhålla sig till sin sjukdom.  Du får inte luta dig tillbaka i din sjukdom och säga att nej men jag super, eller drogar för det är så att jag har en beroende sjukdom.

    Utan du har val om än svåra val att göra.

    Det viktigaste och det svåraste valet är kanske att se till att inte sjukdomen tar makten över ditt liv. Du måste göra valet att hålla dig fri från de kemiska substituten, för att klara av att hantera din sjukdom.

    Du valde kanske inte att få en beroende sjukdom men, du väljer om sjukdomen ska regera dig! Eller och du ska regera över din sjukdom.

  • Reflektion och tankar om både Nickelback och en trappa upp.

    Ja då är Nickelback ett minne blott, rx takten har tonat ner och nu är det bara små sådana där minnesbilder som flimrar förbi i mig. Va dom bra?  Nu gillar jag Nickelback och gillar takten, ask men live? Jag måste nog erkänna att jag är lite besviken kanske har det inte med dom att göra. Utan kanske har det med platsen som vi satt på. Jag vet faktiskt inte men nått liveband tycker inte jag riktigt att dom va.  Jag vill ha mera show, seek mera tryck och mera. Jo, jag gillar ju mer. Jag vill ha mer. Tycker de va lite slätstrukna även om det var bra så vill jag ha mer.

    Förbandet Skillet blev jag imponerade av riktigt bra faktiskt, även om ljudet kanske inte var det bästa så var det tungt, ett hejdundrande ösa på tjejen som spelade fiol. Sångaren röst var mera än bra lite av tyngd. Skulle de komma till Sverige igen så skulle jag vilja se dom. För tyvärr så hade jag tankar innan att förband är förband och dom är mindre bra.  Där bedrog jag mig. För när vi kom dit hade de börjat spela och då insåg jag att ojdå här har jag missat något.

    Idag har det varit en fullspäckad dag på en trappa upp. Mycket lärorik och mycket som jag kan hålla med om.  Men en sak har jag svårt för att köpa, det är något som stider så mycket emot det jag tror på.  För i mig handlar livet om val, att jag som person alltid har ett val.  Beroende är en sjukdom jo visst är det så alltid där håller jag till fullo med, men jag ser att man har ett val. Även då jag inte väljer så har jag ett val.  Sedan är det inte så att jag som missbrukare från början valde att hamna på utkanten, nej det är inte så jag ser det. För det tror jag inte någon väljer.

    Men någonstans där i början så fanns det olika vägskäl som du kunde stannat upp och valt men då inte haft förmågan eller förstått att du kunde välja.  Kanske är det så att människor runt omkring dig gjort det enkelt för dig att fortsätta, även om de runt omkring inte förstått att de gjort det enkelt.  Man liksom möjliggör fortsatt bruk som anhörig. Detta genom att ta konsekvenser för det som brukar.  Det var även något som var det stora röda tråden i dagens föreläsning.  Man gör saker av kärlek till den som är beroende.  Kanske betalar saker för den som är beroende, för att han eller hon ska slippa konsekvenser.  Åker runt och letar, fixar donar för att man tror att det är något som kan göra att han/hon slutar.  Jag kan ärligt säga att det är förbannat enkelt att säga som professionell att gör inte, ställ krav och säg nej, underlätta inte.  Det är enkelt i teorin, men i verkliga livet är det en helt annan sak.  Det gör ont att säga nej. Men ibland gör livet ont, och inte är det så att bara för att jag ska slippa ha ont  smiter undan och hjälper den som brukar. inte ska han/hon springa där ute. När man  inte vet om han hon lever imorgon.  Jag vet att det gör det, för oj vad mycket oro jag haft för några som jag känner.  Jag vet och jag vet att det gör ont när man ringer polisen och berättar var någon befinner sig. Jag vet för jag har gjort.

    Samtidigt så är jag inte helt säker på om jag skulle ha hjärta till det, om det handlade om min son. För på något sätt hade jag nog skrivit om kunskapen i mitt huvud, vägra se det jag ser annars.  Ändå är det mera kärleksfullt att faktiskt göra det.  Att ringa polisen eller att inte betala personens skulder, åka och hämta köra och allt vad det nu kan vara.

    Men när det handlar om ens egna barn, i alla fall till en början i nybörjarstadiet så gör man inte. Då tror man att mirakel ska ske och bara väntar på dagen då son/dotter kommer hem och säger nej men nu har jag slutat med de där dumheterna.   Vilket om det handlar om beroende är något som inte kommer att ske.

    Nej nu går ögonen ihop på mig, vet inte om jag fått fram det som jag ville få fram eller om jag bara svamlat nu.

    Men ha en fin kväll, lev nu just idag igår finns inte och imorgon är i morgon det nu som vi ska ta hand om då 🙂

     

  • Det här gör ont att skriva…. men känner att jag måste skriva. Kanske kan det hjälpa någon om det nu inte hjälper mig.

    Ibland tänker jag det händer inte mig bara andra. Nästan varje gång som jag tänker så snubblar jag och får göra tankeförvandlingen varför inte, illness varför skulle det inte hända mig. Under hela mitt liv har jag motionerat sparsamt och ibland inte alls. Det är nu jag betalar priset för min dumhet och kämpar för fullt. Det går ju inte att backa bandet, utan nu får jag betala med värk och stålvilja. Stålviljan handlar om att inte svika mig själv, inte ge upp och sluta upp med min nu mera goda vana.  Känner mig stolt, när jag med gott samvete kan säga goda vana. Även om jag inte vågar vika från vanan och göra avkall. Så känner jag stolthet när jag kan säga att jag skapat mig en god vana. Min goda vana är  just att jag gjort avkall från min bekvämlighet  och slutat upp med att inte motionera.

    Utan tvärt om varje dag eller i alla fall minst 6 dagar i veckan  cykla minst 30 -40 minuter, där till göra min artros träning varje dag . Idag slutade jag jobbet 9.15  redan 9.40 satt jag på cykeln och svettades.  Tänkte idag  träna lite extra så jag med gott samvete på riktigt imorgon kan känna efter om jag orkar när jag kommer hem på kvällen. Jag har tagit semester i helgen. Egentligen skulle jag jobbat men har fått ett viktigt uppdrag att utföra.

    Jag ska till en Anhörigträff nere i GBG. Det är en Trappa upp som står för sammankallandet.  Med både ve och en massa olustiga känslor, samt även nyfikenhet känner jag att nu, kommer helgen som jag både ser framemot och bävar inför.  Just det här inlägget är svårt att skriva, för det bor skam i det.  Det flyttar in känslor i mig just nu, som jag innan i mitt yrkes liv bara mött från andra sidan.  Då har jag varit behandlingsassistenten som mött föräldrar som haft stor oro för sina barn.

    Idag står jag här naken,  är en av dom som står på utsidan och ser hur min älskade son behöver  hjälp för sitt beroende.  Nu är jag inte helt säker på vad beroendets botten ligger om det är spel eller alkohol eller där till farsoten droger.  Samtidigt som jag just nu sitter här och skriver just nu 10 .37 bor det så många känslor i mig.

    Min lille kille som alltid snubblade, som alltid hade så många kluriga frågor som liten. Min lilla kille som kom in i mitt sovrum en eftermiddag som fyra åring, berättade för mig att han just skruvat ur alla skruvar ur sin säng för att han hade tröttnat på våningssäng.  Jag hade den dagen lagt mig för att vila lite  medans barnen lekte på sitt rum.

    Imorgon ska jag gå till en anhörigträff där jag ska träffa andra som också har kommit i kontakt med beroende.  Det känns skrämmande.  Jag kan lova att det definitiv är en helt annan roll att vara på andra sidan, av maskineriet.

    Det är rädslor som bor i mig. Fan så mycket enklare att ha rollen som behandlare, än att vara förälder till någon som har beroendeproblematik.  Likt alla andra mammor har det flyttat in känslor, vanmakt och frågor vad eller vilken del är min. Vad kunde jag gjort annorlunda?  Har jag varit för hård? Har jag varit för släpphänt? Har jag satt fel gränser?

    Just dom här frågorna får inga svar, skulle de få svar så är de svaren alldeles för sent att få. För jag kan inte göra om något. Jag kan inte ta bort känslorna som tydligen bott i sonen.  Jag som i hela mitt vuxna haft en yrkes roll, där jag arbetat med  Unga vuxna och nästan vuxna som kommit i kontakt med  olika former av missbruk, problem med utanförskap. Har inte sett min sons rop på hjälp.

    Sanningen är nog den att du kan inte behandla dina egna barn, dom kan du endast vara mamma till.

    Det här är definitivt en helt ny roll för mig, det är en roll som jag inte känner bekvämlighet i. Samtidigt så har just de här dagarna som varit hos mig sedan sonen släppte bomben, lärorika.  Många funderingar och många känslor har bott hos mig, massvis med rädslor och många barn som varit i mina tankar som jag själv mött i arbetslivet.  Många föräldrar har jag haft tankar om i dessa dagar, jag har upptäckt känslor hos mig, som jag innan bara mött hos föräldrar och inte riktigt förstått vilka känslor det varit.  Idag ser jag även att jag skulle göra annorlunda vissa gånger, om jag haft den erfarenheten då som jag har nu.

    Vissa saker kan du inte läsa dig till, utan det är saker du måste uppleva tyvärr. Att just att vara mamma till någon som har ett beroende, gör att det bor så många känslor, många faror och det gör ont att inse att som förälder går det inte att skydda dina barn emot allt. Kanske är det just det som jag försökt göra skydda för mycket……

    Oavsett så kan jag idag inte sudda bort, göra annorlunda i historien utan bara möta framtiden. Idag är idag, igår har redan passerat imorgon är en helt ny dag  För mig anhörigdag.  Både med sorg och vanmakt och nyfikenhet.

    Är det nu så att jag inte kan göra något, så kan jag i alla fall delta i just denna dag. Sonen har bjudit in mig och då är det det som är det viktiga.  I de sista orden sonen har bjudit in mig känner jag tacksamhet, på något sätt så får jag vara delaktig.

    Snart åker vi iväg till Göteborg. I kväll ska jag och dottern gå på Nickelback, första gången konsert. Kanske kan det få i alla fall några känslor att vila i mig få några nya känslor att flytta in.

    Lev idag just nu.

    Ha en fin helg.

  • Utmaningar och nytt är sånt som jag behöver för att andas.

    just nu strålar det Nickelback i mina högtalare.  Under tiden de spelar så pirrar det i min kropp, view om bara några dagar ska jag få se dessa mirakelmusiker Live. Förstagången känslan har infunnit sig sedan jag skrev ut biljetterna, och igår bokade vi hotell, samt hundvakt så han slipper vara ensam hemma.

    Livet börjar bli spännande igen, just nu går inte saker i den vanliga vardagslunken utan nyheter simmar in och just nytt och annorlunda är sånt som jag behöver i mitt liv det får inte bli för tråkigt och vanligt.  Jag måste i mig få utmaningar och lära mig nya saker för annars dör kraften och andan i mig.  Just nu går jag en utbildning,  snart är det de sista  två utbildningsdagarna som jag längtar ihjäl  mig till.   Fast jag inte gjort hemläxan, här känner jag lite ångest men samtidigt så känner jag att jag inte vill röra till det, för de hyresgäster som är i vårt boende så jag kommer snällt få krypa till korset och berätta att jag inte gjort.  Har under beslutets krypande gång försökt hitta på något annat jag skulle kunna göra istället och vist jag skulle kunna fråga någon arbetsplats om hur de arbetar och sånt men just nu ser jag inte meningen i det.

    Men läst häftet som vi fick med oss hem har jag gjort flera gånger. 🙂  Så jag känner att jag faktiskt gjort något ändå trotts att jag inte gjort det som jag blev uppmanade till.

    Nej nu ska jag luta mig tillbaka och njuta av herrarna I Nickelback och längta till Fredag. Fast jag har en  rätt så stor tvätthög att ta mig an också. Kanske blir det lättare till takterna av Nickelback.

    Ett vänligt ord kan göra underverk och skapa mirakel så dom kan vi sprida omkring oss.

    Lev idag just nu Historian är redan genom levd och framtiden den ligger alltid framför oss. Nu just nu kan vi göra storverk som visar sig i framtiden 🙂

  • Bilmekaren Carina är i farten 🙂

    Jo idag vart det kallt ute, there idag ringde dottern med panik i rösten och sa mamma nu får du snällt sätta dig i bilen och köra oss till Uddevalla för Lisas bil är sönder den har frusit.

    Jaha ja var har den frusit då? frågade jag.

    I dörrarna vi kommer inte in i den, men mamma skynda dig nu svarar dottern.

    Under några sekunder minns jag alla mörka morgnar och kyliga kvällar som jag stått och bränt fingrarna på att elda nyckel.  Men se där jag svarade jag henne jag ska till jobbet och kommer inte kunna köra er, men ta tändaren och elda på nyckeln tills låset tinas.  Under en stund kände jag woaoaaweee – Jag som har tummen mitt i handen har lärt min dotter hur man  gör när låset har frusit fast i dörren.

    Bilmekaren Carina! Jag som inte ens vet hur mycket olja man ska fylla på.  En gång skulle jag fylla på olja i bilen och jag hittade stickan som visade hur mycket olja och jag visste vart.  Men tyvärr blev det många liter olja jag fyllde på för stickan blev aldrig full,  till sist frågade han som stod inne på bensinstationen mig vad jag höll på med. Han hjälpte mig också med att ta bort alla liter olja som jag fyllt på.

    Oj, en frusen dörr så här på morgonen gav mig många minnen av frusna lås, panikkänslor varje år när det började bli kall, många brända fingrar när man eldade den där sista gången så rejält att låset till sist gav med sig.  Jo jjo bilmekarn Carina hon kunde hon. Lite stolt över att jag som inte ens vet åt vilket håll en skruv skruvas faktiskt visste  hur man hanterade frusna billås. 🙂 Nu kanske det är så att alla vet sånt  men jag kände just så här i efterhand faktiskt lite tacksamhet åt alla gamla bilar som jag haft som frusit i sina lås.  Tänka sig jag kunde hjälpa dottern och hennes kompis med deras bil 🙂  att nu bara handlade om låset spelar ju ingen roll. Bilmekaren Carina är i farten 🙂

    Ha en underbar dag och välja de stigar som du vill prova gör en tiger och och prova lite.

    Lev just nu.

    En annan gång ska jag berätta om hur jag fick min pappa att åka enda från gbg för att jag hade glömt att tanka ;( 12 mil för att möta mig  vansinnigt sur  pappa blev surare när han  förstod att det var bensin som gjorde att jag inte kunde köra 🙂

  • ÄNTLIGEN

    ÄNTLIGEN  ÄNTLIGEN  ÄNTLIGEN

    Nu vart det gjort! På fredag nästa vecka  går jag och dottern på Nickelback. 🙂  Fast jag var inte helt säker på om hon gillade dom, viagra så jag var tvungen att fråga henne först.  Nu är det betalt och klart, patient redan utskrivna, viagra sale  härligt!

    Jo och det kommer bli sådan där fösta gången känsla! Ni vet den där pirrande känslan som blir när man gör första gången.  Jag har inte sett dom Live innan så det ska bli grymt kul. Jag älskar att gå på konsert , Nickelback jo dom bor i mina lurar allt som oftast faktisk, fast det är klar Herr Thåström han bor där nog lite oftare.

    Ser man på till och med i ett Nickelback inlägg får han den där Herr T plats.  Fast det får han ju alltid.

    Ha en fin eftermiddag, här ska laddas med Nickelback i massor!

    Man ska kunna sin sak tänker jag fast det är klart det kan jag redan. 🙂

  • Likheter.

     I går pratade jag med en kvinna, hospital  hon är under utredning.  Vi pratade om  egenskaper och till och o-tillgångar som bor inom  människor.  Vi pratade om att urmänniskan inte finns utan att vi alla människor är bra på olika saker.  Men under samtalet slogs jag av  våra likheter i våra olika liv.   Man säger att det kan vara olika för alla det där med ADHD.  Så är det, story   vi har våra olikheter men på något sätt har vi ändå vandrat på lite liknade stigar.  Vi har när livet kommit ifatt oss på något sätt  nått till den där stigen som tar slut. Man börjar tröttna på sina egna race, och börjar leta efter nya outforskade stigar där vi på något sätt tävlar mera på lika villkor.  Där priset som hägrar är ett pris som alla tävlande vinner när de börjar våga ta de steg som ska tas.  Här handlar det om att be om hjälp med det som är en svårighet,  Här handlar det inte om att hjälpen är ett nederlag utan tvärt om. 
    Hjälpen som ges och fås är något som alla vinner på jag som får hjälpen och den som ger hjälpen vi blir båda vinnare.  Det stora priset i tävlingen är att få ett bra liv, att få ett liv där jag mera är i mina tillgångar än i o-till.  Här är det viktigt att vi var och en av oss frågar oss vad är ett bra liv för mig? Kanske kommer inte svaren på en gång utan ju mera vi går på stigen ju flera möjligheter och AHA upplevelser blir till att kunna fånga just det där att få ett bra liv.  Jag började vandra på min bra stig  i början av att jag fyllt 40 år, ju längre in på min stig som jag vandrade började jag flyta på brahetskänslor av att jag duger. Jag är nog bra trotts allt blev det i början. Idag är det mera men det är klart att jag är bra.
    Det handlar om självkänsla och självrespekt, Det handlar mycket om att sluta upp att simma mot strömmen och inse att livet inte är min ovän utan än vän som går bredvid, om jag tillåter mig vara så där bra som jag är.  Om jag sedan missar lite tandläkartider eller springer runt i o-takter så duger det ändå.  När jag sprungit i mina o-takter så är det ju ändå takter i mig.  Takter som måste få bo och vara i mig.
    Nu har jag svävat ut igen. Det är ju sådan som jag är inom mig.   Jag ville egentligen bara igen skriva om just den där känslan som blir till,  när man pratar med någon som har lite liknande till och o-tillgångar som jag själv har. Hur det liksom blir någon form av gemenskap, där det bor så mycket förståelse och samklang.  Just det berättar för mig om vikten av  olika möte olika former av grupper skulle vara en stor vinst för människor med mina tillgångar.  Jag åker ju  ändå ner till GBG för att delta i sådana grupper.  Jag skulle vilja ha det närmare till och med här i kommunen, känner att det hade varit en jätte vinst.
    Ha en fin dag, lev just nu och njut av guldkornen som blir till i vardagen. 
Det är när vi ser dom känner dom som de blir stora guldklimpar.

     

  • Cancersvulster eller inte jag är människa

    jag är den där Cancersvulsten det pratades om på tv igår.  Idag känner jag tacksamhet över att inte mina barn gått på just skolan som såg barn som  Cancersvulster och ruttna äpplen.  Och ännu en gång får jag vatten på min kvarn om privata alternativ inom välfärden.  Egentligen vill jag ju inte ha det utan tänk om det i stället  hade varit tvärt om.  Att se barn som ruttna äpplen och cancersvulster, pill hur tänker man då? Vilken männskosyn, tänk jag tycker faktiskt lite synd om människan som uttalade sig så grovt.  Han har inte sett tillgångar i människor. Kanske är det så att han själv inte fått känna av att vara en tillgång som människa. Jo jag tycker lite synd om honom tänker mig att hans världsbild måste vara väldigt liten och att han alltid skilt på päron och äpplen, Liksom aldrig uppskattat en fruktsallad.  Aldrig uppskattat och känt att han kan ta lärdom av sina mindre bra egenskaper.  Måste vara väldigt jobbigt att arbeta med människor om man har en sådan människosyn.

    Aldrig kanske upplevt sig se människor glimma till då de är i sina bästa egenskaper.  Men jag är verkligen glad och tacksam över att varken jag eller mina barn fått erfara och känna på hans människosyn.  Vilken tur att han av sa sig sitt rektorskap jag hoppas att han nu söker nya vägar och hittar ett jobb så långt bort från människor det bara går.

    Har själv aldrig sett mina barn som cancersvulster utan mera som färgsprakande med lite extra allt av smak och färg. Lite extra kryddighet som är så fulla med tillgångar när de befinner sig i miljöer som bejakar deras tillgångar.  Jo visst jag kan vara lite jobbigt jobbig ibland men precis som vem som helst så är det då jag behöver lite extra omtanke och inte bli sedd med ögon som ser mig ett ruttet äpple eller en cancersvulst.

    Ha en fin dag lev idag just nu för då är cancersvulster i går.

    Hoppas nu mannen i fråga tar hans om sin människosyn, gör något åt den och skaffar nya erfarenheter så att han på något sätt får uppleva sina egna tillgångar och otillgångar som bra trotts allt.

  • Granska Kortisverksamheter där blir man också bortvald om man har tur.

    med anledning av uppdrag granskning och privata skolor!

    Tänker jag att de borde göra vissa granskningar av de privata kortis-verksamheterna som finns.  Här hemma hos oss, here har vi väldigt dåliga erfarenheter av just kortis.  Då handlade det om det privata alternativet  Stöd och resurs.  Det du Janne Josefsson där har du allt att bita i där med.

    Bortvalt jodå det blir man även på kortis. 

     

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Malix.se

Jag föredrar att kalla mig impulsiv .

Hoppa till innehåll ↓