se så nu är det som vanligt igen. Mallon klarade studenten, drugs och alla kalas som var med detta, sovaldi sale först firade vi henne här hemma men sedan har det varit lite festligheter lite varstans.  Så här den första veckan på hennes sommarlov provade hon redan igår på ett nytt jobb.  Hon ska prova på ett gruppboende. Vilket hon tycks gilla.  Hon ringde mig igår efter jobbet och var glad över att det  verkade vara ett bra jobb.

Själv har jag mitt gamla vanliga att gå till idag. På något sätt känns det mindre roligt just  nu det här med jobb. Sol varmt sommar då vill jag vara ledigt ledig. Kanske beror det på att vi inte har andningshålet klart denna sommar.  För denna sommar har  vi inte flyttat ut vår husvagn till Campingen i Bengtsfors.  Trodde inte jag skulle sakna det, sovaldi sale men jag saknar just det där med att bara åka iväg, tar ju bara någon timma så är man där. Vad jag inte saknar är de där tankarna om att vi måste åka dit nu har den stått där  och bara väntat på oss. Nu står den i och för sig hemma hos min mamma i hennes trädgård.  Där står den och väntar på att vi ska få ett ryck och koppa på den.

Det som varit bra med att inte vara säsong-are är att trädgården har fått den omskötsel som den bör ha inte  mera men i alla fall den har blivit omhändertagen och i ordning gjord, så mycket som jag känner att jag vill lägga ner. Kanske inte så  mycket som mina grannar sköter om sina men definitivt mera än den brukar.

Men nu längtar jag till semester, längtar så det gör ont i kroppen.  Efter ledighet som är längre och utan massa måsten.

Ha en fin sommardag.  Lev idag just nu igår är historia och i morgon är det i morgon, den dagen ska levas då så  idag lever vi idag…..

jo det var just det, vilken morgon, jo då min lilla kaffe maskin valde idag att strejka.  Men en kopp fick jag. Den där lilla maskinen som jag egentligen  känt ganska länge att nu kommer lampan lysa rött.  När lampan lyser rött är det dags för rengöring efter konstens alla regler.   Idag kapitulerade han och nästan skrek ut sin ångest över hur han behövde rengöras.  Tur så gav han mig i alla fall en kopp kaffe innan han tjöt.

Jag har en vän, fast  egentligen har jag många vänner. Men en vän som jag har är sjuk.  Vännen har alkoholproblem.  Nu vet jag inte egentligen när själva sjukdomen klev in i  min väns kropp.  Men jag ser hur själva sjukdomen gör sitt.  Hur sjukdomen äter upp inifrån.

Jag har försökt vara en vän, så som jag tänker att jag själv skulle vilja ha en vän, om sjukdomen gav sig på mig så att jag till sist kapitulerade och gav mitt liv till detta gift.  Jag tänker att stigen med missbruk är en stig som är full med hålor, vägval, gropar och en himla massa sörja.   Då hade jag också velat ha en vän som höll mig i handen, om jag valde den där lite mera okända vägen då jag försökte hålla mig nykter.   Jag är alltså en vän, till en vän och vänner litar på vänner som herr Gessle en gång sjöng.   Men jag börjar inse att jag är en ganska så dålig vän, för just det där med missbruk, oavsett om det är droger eller alkohol så ska man vara vän, när vännen går på den där mera Okända vägen.

Vara en vän när den som brukar, vågar vara kvar i nykterheten, det är då vi ska hålla i handen. Det är då vi ska visa att deras kraft håller.  Jag har varit ute bland alla internet sidor som finns, för att på något sätt vara en bättre vän, Jag har varit på möten där vi tillsammans träffat andra som haft liknade svårigheter.  Jag har läst att jag som vän ska vara en vän när vägen är fri från de giftiga substituten.  Det är här jag failar, det är här jag är en dålig vän. För de gånger som jag bör säga nej, vi får prata när du är nykter då är jag ändå där. Fast jag vet att jag inte ska. Så har jag inte hjärta att säga nej, du, ring när du är nykter.

Min vän är så förtvivlat ledsen vid sådana tillfällen, så ledsen och känner sig så totalt misslyckad över att ramlat dit igen.  Ändå så tror jag att min vän vet om att det där med att ramla dit igen, är ganska vanligt i detta sjukdomstillstånd. Jag önskar så att jag kunde  vara den som tog alla de där besluten, som ska tas innan det första glaset vin igen väljs. Nu är jag inte det, jag kan inte ens vara en vän som säger nej du ring när du är nykter, utan istället sitter jag där, pratar gråter med min vän när gropen är där. När min vän är i gropen.  Jag pratar, erbjuder mig följa med till gruppen där det finns flera vänner som hittat  knepen att ta sig ur sin grop.

Igår var det en sådan dag, och idag har ångesten gripit tag i mig, känns nästan som hjärtat har kramats till så att det håller på att ge upp. Tankarna i mig hoppar fram och tillbaka.  Bara för att jag igår fick besök och inte kunde prata just då. Lovade ringa tillbaka men då hade nog vännen somnat. Idag  känner jag skuld, över att jag sa att  jag måste sluta nu jag ringer dig om en stund.  Går här och tänker arma människa hoppas ångesten, och alla dåliga känslor inte kommer över min vän.

Jag har en vän till en vän och vänner litar på vänner, jo då tyvärr så misslyckades jag totalt igår med att vara en vän till en vän.  För jag var där i gropen även om jag var nykter och sober så sa jag inte Ring när du är nykter, utan jag sa igen.  Men det här fixar vi, du är värd så mycket annat vi går dit igen till den där gruppen.  Du fixar det,  det här är bara ett snesteg, vi gör om och gör rätt igen.  Vi provar en gång till att…..

Vänner litar på vänner just nu  känner jag mig inte som en vän.  Frågar mig själv varför gör jag så här, jag vet ju bättre. Jag vet ju egentligen hur man ska göra som en vän.   Men vän just det va jag inte igår.  Vänner litar på vänner……. jo det var just snyggt. Jag har en del att träna på ser jag, vän till en vän…. Nej  jag tänker jag får vara den vän jag är för jag kan inget annat ju….. så jag är en vän till en vän…..

Ha en fin dag, lev just nu just ni idag, det är i nuet vi påverkar framtiden.  Lever vi just nu så är  valen mindre svåra att göra för nu är alltid nytt och friskt hela tiden är ett nytt nu. Då är problemen alltid där borta…….  Det första glaset är alltid enkelt, de är alla de där andra glasen som ställer till det.  När det första är enkelt så hoppa över det, för att hantera alla de där andra glasen gör det så svårt.

Idag va det  grillkalas här hemma hos oss.  Just grillkalasen uppskattar jag för det är dom som är enklast i alla fall för mig.  Då är det ju maken som bedömer tiden och allt hänger på honom om vi blir klara i tid.  Jag gör ju själva golvetjobbet.  Ni vet det där jobbet som inte är vid grillen. Sallade, nurse marinader, sick och tillbehören men idag hade vi bestämt att gö så som vi gör med julbordet. Vi plockar ut det som är gott och struntar i resten.  Så jobbet för mig handlade om att skala champinjoner, click skölja grönsaker som skulle till grillen och  lite sallad. Det var det som hängde på mig och Prinsesstårta den gjorde jag halvklar i går och la locket på idag.  Det va verkligen en höjdare att koka vaniljkrämen i stället för att göra en kallrörd. och de färska jordgubbarna i stället för sylt gjorde den himmelsk eller i alla fall Jamie Oliver god.

Nu är mina ledighetsdagar slut för denna gång.  Men denna vecka jobbar jag bara ett pass det andra har jag tagit ut i semester för då firar vi studenten. Det är minsta dottern som gör  denna storhet, men inte från på torsdag.  Så det passet och passet innan har jag tagit ledigt,ska göra vissa förberedelser inför hennes student. Blir ju inte semester i den lugna lunken utan mera för att hinna fixa till.

Japp allt för denna gång, lev idag just nu.

Idag är spår från i går som är frön inför morgondagens dag så lev idag och ta hand om dina fröer.

Härligt eller är det härligt?  Jag säger härligt. Underbart och precis så här som det ska va.  Jag pratar väder, drugs sommar och bäst tiden.  Synd bara på de Svenska jordgubbspriset för riktigt så mycket som 85 kronor är jag inte beredd att betala.   Tur att det ser ut som om det blir mycket gubbar i vår lilla fd sandlåda som nu har fått bli Jordgubbsland. Maken fick stränga order att inte ge sig på att rensa där för det gjorde han förra året och plantorna rykte dom med.  Men jag  räddade det som kunde räddas, order i år er det ut som om det blir många små röda gubbar.

Igår va det dagen D då maken bara blev ett år yngre än mig igen.  Min överraskning gick som jag  innan tänkt ut.  Han fick en prenumeration av travronden.  Jag hade redan tänkt ut att den läggs i då morgontidningen  läggs i och jag hade  tänkt rätt.   När vi gick ut med hunden igår så tänkte jag högt. Undra jag  om posten kommit redan nu, sickness sa jag högt. Maken inte  ett ont anande skulle bevisa för mig att jag nu minsann hade alldeles för höga tankar om Postutdelningen.  Så han gick fogligt till brevlådan och såg sin födelsedagspresent.

Han gillar det där med travet, men har tyckt att tidningen är alldeles för dyr att köpa ständigt och jämnt. För några år sedan var han Guld Tommy inom  travvärlden. Han vann tävling som hette Guldstallet.  Detta gjorde att vi fick åka till Paris och se den stora tävlingen där. Vilket jag i och för sig tyckte va den tråkigaste dagen i mitt liv.  En hel dag  med fullständigt galna Fransmän som stod och trängdes och skrek då hästarna sprang.  Kallt va det också.  Efter det fick vi åka till Stockholm och se Elitloppet, men då gick min gräns jag tog med våra fyra barn ut på tur i Stockholm. Så fick maken ta med  en kollega till till mig och kolla hästar. God mat fick de tydligen och fria öl.

Jag och barnen övade på tunnelbaneåkning, skansen vandring  och ett besök på slottet.  Oj vad många ord det blev här, bara för att jag skulle berätta att min nyfikenhet och alla roliga känslor av att kommit på den den perfekta presenten till makens födelsedag nu är över.  Och ja jo det var en lyckad present tror han lusläste tidningen klart redan igår.

Maken var nöjd med alla sina presenter som han fick av mig och barnen i går.  Vår lilla kille  hade köpt lakrits, och deo,  minsta dottern kom med en trisslott som han till och med vann på och två fin öl. Maken tyckte vi lyckats pricka in just allt  sånt där  som han gillade 🙂 Imorgon har vi kalas en gång till för då kommer svärmor.  Så här har dagen gått åt till förberedelser och tårtbakning.

Idag slog jag personligt rekord med min träning, och  snart är jag uppe i 200 träningstillfällen så mycket har jag aldrig innan hållit ut med något sånt. Så den 200 de gången lär det bli diplomutdelning för mig 🙂 Lev idag just nu, i morgon påverkar vi idag och igår gjorde vägen för idag.

u några dagar ledigt igen. Veckans jobb har varit snurrigt, sale nu vet jag inte om det varit jobbet eller jag som snurrat. Kanske är det båda delar.  Snart är det äntligen påriktigt fredag här.  Just denna Fredagen har jag längtat efter.  Den här fredagen fyller maken år. Just detta året har jag hittat den perfekta presenten tänker jag.

Just det där med med presenten är spännande, för jag har så svårt för att inte redan nu berätta.  Så är det alltid när jag hittar presenter som är just för den som jag hittat presenten till. När jag var liten kunde jag inte vänta utan var tvungen att packa upp presenterna när jag kom hem. För att visa den som skulle få den.   Och oj va dessa dagar har varit jobbiga,  för oj vad jag har velat berätta för  maken vad han ska få.  Så snart äntligen är det den stora dagen, jag tror till och med att jag längtar mera än maken.

Just det där med överraskningar tycker jag är jättekul. Men jag har så svårt att inte berätta vilken överraskning är.  Maken däremot lutar sig tillbaka och bara njuter av att jag är så förväntansfull.  Det är ju inte ens jag som ska få presenten utan han som ska få present. Ändå sitter jag här till och med nu när jag skriver och känner hur det nästan bubblar ur mig och jag vill, jag vill vill berätta vad som komma skall….

Men nu är jag ju vuxen och jag måste bara hålla ut tills fredagen. Just nu vill jag inte vara så himla vuxen utan bara vill att det ska bli fredag…..

Nej nu ska jag luta mig tillbaka vila och inte göra något mera idag.

Ha en fin kväll.

Lev idag just nu, hhmmm vill ju att det ska vara fredag….. men så sant lev idag just nu, igår är historia, sådant som visar sig i resultat idag. Imorgon är en dag som gjort startskott redan idag. På fredag påbörjade jag ju redan förra veckan att påverka för det vadå jag kom på vad jag skulle ge maken i present.  Lev idag just nu

vilken härlig början på den här sommaren.  Så underbart med all värme.

Nu tänker jag inte skriva om politik men vill skriva om min oro.  Det känns som om vi bara på en dag har fått ett kyligare klimat. Trotts värmen, order så känns det så kallt.  Det har flyttat in en rädsla i mig som förut bara legat i grå zonen. Utanför bara lite så där framför mig.   Främlingsfientligheten kryper närmare in på mig, har bara över en natt blivit mera tydlig. Känns som om vi tappat bort medmänskligheten, som om vi idag måste ha syndabockar.

Har vi glömt förintelsen, eller varför inte lägren i forna Jugoslavien.  Där vi på tvn kunde se utmärglade människor som satt i Serbiska läger.   Idag känns det som vi på något sätt måste välja vi eller dom.  Nu har jag  en genomgående ovilja att välja i allt, jag gillar inte att välja överhuvudtaget. Jag vill ha allt.  Det enda jag faktiskt kan välja bort utan att blinka, är faktiskt SD, där är valet rätt lätt för mig.

Europa känns skrämmande känner jag, verkar ha blivit så mycket kallare än det va igår eller förrgår.   Min rädsla handlar om att jag nu insett att alla inte tycker att alla människor har lika värde.   Jag börjar inse att jag blundat, varit tyst.  Tystnad har jag egentligen lärt mig att det betyder samtycke.  Tiger och samtycker.  Men det gör jag inte utan nu börjar jag bli rädd.

Är det verkligen så att vi inte kan dela med sig till den som behöver? Allas lika värde är tydligen inte helt sant,  tydligen beror värdet på var i världen du kommer ifrån.  Europa vill stänga sina gränser. Vi svenskar vill se om vårt hus och stänga vår dörr.  Utse syndabockar, Nej, Nej nej nej, jag ställer inte upp på det tåget.  Här är jag emot, inte för och faktiskt väljer. För jag tror och vill faktiskt låta människor som söker fred, trygghet  och ett värdigt liv, få komma till oss i vårt land. Jag vill att Sverige ska sträcka ut sin hand och hjälpa den som är i nöd.  Jag valde redan igår, andra gjorde också sitt val.  Vi är väldigt långt ifrån varandra i våra val.  Vi tycker inte att vi ska bjuda på den frihet, trygghet som vi så gott om. Vissa av oss vill stänga dörren och låta människor frysa, svältas och tystats ner. Vi tycker inte längre att den som är på flykt pga åsikter är välkommen utan mera skyll dig själv vi måste tänka på oss…..

Nej, jag vill inte, jag gjorde mitt val igår. Den rösten känner jag var viktig, för jag fick möjlighet att visa va jag i mig tror och vill. Alla människor har rätt till ett liv i trygghet, yppa sina åsikter,  ha en möjlighet att fostra och älska sina barn känna framtidstro, våga säga sin mening utan att bli förföljd, med risk för att bli torterad, mördad.  Jag önskar att varenda mamma skulle kunna känna tilltro till att hennes barn kommer att överleva dagen, veckan, känna att hon kan skydda sitt barn. Uppleva sitt barns kärlek, värme och känna till tro till att barnen kommer att få ett bra liv.

I vår lilla by visade det sig att 20,7 % tyckte annorlunda än mig. De ville stänga gränserna. Sluta räcka ut en hand till den som behöver stöd, beroende på vart ifrån man kommer.  De ville se om sitt eget hus, och strunta i grannen.

Känner ensamhet, sorg, hoppet av en bättre värld har blivit väldigt långt bort. Vem ska vi nästa gång rösta bort, vem är det som nästa gång inte ska få några utsträckta händer.  Jag tillhörde inte som de där 20 %  som röstade på SD.

Jag gjorde ett helt annat val när jag valde. Idag känner jag hur mitt val igår var ett av alla de viktigare valen.  Vi som inte röstade på SD har ett jobb att göra, vi har ett ansvar att ta. Ansvaret  är att prata om det. Visa på motsatser. Säga nej sådär tycker inte jag!  Eller nej det är inte vad jag känner är rätt.  Jag vill ha mera kärlek, omtanke och generositet. Mera hjälpsamhet, mera omtanke.  För mig är det det som är kärlek.