Malix.se

januari 2025
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

  • Före, då när jag åt och nu så här i efterhand när det gäller Concerta

    Då sitter jag här igen i mitt förtält och skriver, viagra sale tror inte det finns något som är så bra som att skriva just här. Tankarna får fritt spelrum och flyger så som vinden blåser. Jag tänker fortsätta med Concerta eller inte Concerta pratet eller skriveriet.

    I början när jag åt Concerta så fick jag en lugnare takt i kroppen, try tankarna tänktes mera en och en och mer sammanflätade.  Tanke ett blev ett led i tanke två och tre. På något sätt kom svaren, click mera inifrån mig själv. Mera genomtänkta än innan jag åt Concerta.  Jag fick mera möjlighet att hinna med och känna, att nu bolmar argheten, vad bor i den. Jag hann mera med att räkna till tio.

    Att sitta och läsa var mera en  fröjd, även om jag har svårigheter i att sluta läsa när jag läser så hade stunden läsande mera ro i sig.  Handen på hjärtat vem kan sluta läsa en bok, när den är som bäst? Asså du behöver inte ha adhd, för att ligga och läsa mitt i natten, bara läsa en sida till som till sist blir sista sidan.  Men ron som jag fick till, när jag läste bok då jag hade Concerta i kroppen, den är ett minne blott nu när jag är utan.

    När jag åt concerta fick jag heller inte alla dampryck så ofta som jag får idag. Dampryck är när man börjar i en enda och utan att veta var man började slutar någon helt annanstans.  Vi säger när jag städar till exempel. Då kan jag börja med att plocka fram dammsugaren. Jag har en sådan där rollsroyce dammsugare så jag fyller på med vatten och lite aromolja så det luktar gott i hela huset när man  dammsuger.   Jag kan alltså börjat plocka ihop dammsugaren börja fylla på den med vatten. Men så säger vi, att jag råkade spilla vatten på golvet, vilket leder till att jag tar disktrasan och torkar upp vattnet på golvet, vilket blir i mig trasan är smutsig, vilket leder till att jag går ner till källaren och lägger den i tvättmaskinen. Vilket leder till att jag kommer på  att jag samlar ihop mera tvätt så blir maskinen full.  Vilket i sin tur kan leda till, att jag går in i dotterns rum och letar kläder som kan leda till att oj massa disk som står här de bär jag ut i köket,  ställer i blöt, kanske råkar jag då se blomkrukan med basilika som vissnat  som leder till att jag  hämtar vattenkannan för att vattna alla blommor.  Då ser jag döda blad som jag tar bort lägger på golvet för jag ska  ju ändå dammsuga.  Det var ju självklart så att det var längesedan som jag torkade rent mina fönster brädor, så då ska jag hämta disk trasan som jag då kommer på ligger i tvättmaskinen som som som som.

    Det blir så när jag städar, Jag börjar på nya saker hela tiden men, tappar bort varför jag gjorde från början.  Det gör ju att jag aldrig blir klar.  Men under Concerta tiden blev det lite bättre, jag har idag fått till lite strukturer för att göra klart. Även om jag måste prata med mig själv en del så som . Men du dammsuger nu, det andra kan du göra sedan, och nej det var dammsugaren som skulle göras, inte tvätt.   Nu har jag lite svårt att ha att göra med bakterier och sånt, vilket oxå ställer till det en del.  En ganska så stor del, egentligen mera än jag vill erkänna faktiskt.

    För några år sedan gick jag i KBT, där jag fick träna mig i att ha det lite smutsigt hemma.  Idag är det mycket bättre, än det var då men så fort jag blir stressad, eller lite ur mina gängor, så spökar den där bakterie skräcken igång.  Då börjar jag genast att slå i gång på alla cylindrar, då kan jag dammsuga i timmar inte en eller två utan mera tre fyra timmar.  Då kokar jag trasor och desinficerar toalettens alla hörn och kanter, även dom som inte finns.  Idag utan Concerta hamnar jag lättare i OCD situationer, än då jag åt dom.

    Kan känna äckel av att det  är  fläckar, på diskbänken så jag kan skura, hälla sprit på och koka trasorna inte en utan kanske mera riktigt fyra gånger, innan jag är klar med diskbänkstorkandet.  Just det där ODC sakerna som jag har för mig, är  inte heller logiska för vissa saker kan jag låta vara, andra gnider jag nästan sönder för att det ska bli rena.  Tvätta händerna gör jag inte som vanligt folk utan mera omsorgsfullt tvålar in, sköljer av händerna och tvålflaskan, och tvålar in igen och sköljer tvättar kranen och tvättar händerna,  sköljer av kranen händerna tvålen och så kan jag hålla på allt för att inga bakterier ska bo hos mig.

    Idag är jag mera medveten, idag är det inte samma svårigheter som när jag  gick  I KBT, men jag tänker på det hela tiden. Gör jag inte det glömmer jag av så hamnar jag lätt i OCD saker.

    Nu inser jag att jag igen hamnade i ett sidospår Adhd i kvadrat. Men hallå jag kom snabbt på att det var ett sidospår.

    Idag har jag lärt mig att vara här och nu, mera än innan jag började äta medicin. Jag  tror även det är en bieffekt av medicinen. Jag skenar inte lika lätt iväg som jag gjorde innan.  Men något som jag inser att jag nog aldrig kommer kunna lära mig  det är tid.  Tid och planerings tid, slippa känna stress när  vi pratar tid. Det lär jag nog aldrig få riktig koll på.  Att veta när jag ska gå om jag ska de. Eller när jag ska gå upp för att hinna dit och dit.  Det är nog min största svårighet, där i är jag till och med handikappad.  Det gör till och med ont i mig. Är en sorg att jag alltid är beroende av andra i just tidssaker.  Det är  en himla tur att jag har en maken som har en inbyggd klocka som alltid har koll på tiden. Som aldrig under de år vi varit tillsammans kommit försent. Utan honom så hade jag aldrig fixat det så bra som jag  har gjort nu.

    Packa ner saker när man ska ut och resa är också en svårighet i mig.  Att packa lagom och att packa i tid. Kanske är det kvinnligt men här spelar ADHD´n i mig ett spratt.

    Vad är  det som man ska packa ner, hur mycket ska man packa ner, vilka saker är nödvändiga och vilka inte.  När ska man börja packa?  Här är det så svårt att det gör riktigt ont packningsdagar och dagarna innan har jag ångest som inte kryper utan springer runt i kroppen. Ofta hittar jag på massvis med saker som jag bara måste göra innan jag packar. Till exempel städa bakom spisen, diskmaskinen, under diskbänken eller i bastun i källaren som vi aldrig använder.   Vilket leder till att jag tio minuter innan jag ska åka slänger ihop saker i vild panik för att sedan när jag åkt hemifrån komma på att oj jag glömde,  oj jag glömde det, men oj inte det heller fick  jag med mig.

    En gång för några år sedan gick jag på utbildning i gbg, Någon utbildning  som jag tror hette med starkare röst.  Jag skulle sova på hotell. Som tur var så va maken med mig i GBG, för jag, hade som vanligt packat tio minuter innan, och då glömt det viktigaste. Jag hade glömt min medicin, Concertan den var hemma när jag som mest behövde den.  Vilket ledde till att maken tidigt på morgonen fick snällt åka tillbaka till Färgelanda för att hämta min lilla medicin burk så jag kunde tillgodo göra mig utbildningen.  För utan den hade varken jag eller de andra kursdeltagarna hade någon nytta utav kursen.

    Att ha en  omtänksam och snäll förstående make som liksom accepterat att jag är som jag är. Är nog det viktigaste av allt när man är mig. För oj vad han får göra ibland.  Men han ska nog vara lika glad han för oj vad mycket saker som händer i hans liv ibland. Kanske mera än  han vill vissa gånger.  Något av det viktigaste jag lärt mig under tiden  med Concerta är att jag kan inte, inte under några omständigheter förändra någon annan människa. Den enda jag kan förändra är mig själv.  Det är nog den viktigaste kunskapen jag fått lära mig för när jag inser det. Då sker mirakel.

    Oj vilket långt inlägg det blev, Jag slutar här för stunden kanske utvecklar jag det mera i ett annat inlägg.

     

    Lev idag just nu, då  blir du levande så det känns.

  • Att vara utan Concerta

    I natt tog jag och maken ut en madrass la på altanen, ambulance tog var sin kudde och våra täcken och la oss och tittade på alla stjärnfall. Hur mysigt som helst va det.  Efter ett 30 tal stjärnfall somnade vi. Vaknade av att dottern kom hem och berättade för oss att vi var minsann inte kloka. Vi kommer frysa ihjäl och inga andra föräldrar är så knäppa så dom ligger och sover på altanen bara för att det är massvis med stjärnfall.  Men jag är inte som alla andra föräldrar för jag är som jag är jag.

    Visst jag har ett funktionshinder som hindrar mig att vara, tänka och göra saker som alla andra. Min ADHD innebär att jag har vissa svårigheter med tid till ex. Min ADHD gör att det där med koncentration är lite extra svårt ibland. Är det dödligt tråkiga saker som jag måste tänka göra så krävs det mera än vanligt.  Min funktionstillgång är ojämn och det där med arbetsminne är inte en av mina starka sidor.  Att tänka mera led än två gör till och med ont ibland.

    Nu är jag utan medicin, för biverkningarna som blev i mig den sista tiden vägde inte upp  Plus sidan.  Det blev mera minus än det blev plus vilket ledde till att jag tackade nej till medicin.  Mycket av plusen som jag fick med medicinen, försvann när jag nu är omedicinerad.   Jag har svårare idag att hushålla med min energi, det där med planeringar och strukturer som jag så ofta innan fick till, är idag mera krampaktiga små försök som idag oftare blir misslyckanden är lyckanden.

    Jag gjorde ett val minusen var flera än vad plusen blev. Så jag valde att säga nej tack.  Alla människor har inte samma val att göra, skulle jag gjort valet för några år sedan, så hade valet blivit ett helt annat val. Idag har man strängare tankar om dessa mediciner och vissa av oss som har mediciner skriver man nu in till missbruksenheten. Kräver att vi ska lämna urin prov mm.

    Nog kan det vara så att vissa kanske behöver det, men jag har under ett tag funderat på om det hade handlat om mig, skulle jag då ställa mig i ledet och rättat mig efter det? JAG,? Jag som har svårt med det ändå, att rätta mig efter saker, menar jag. Ska jag vara tvungen att lämna urin prov som visar att jag inte använder droger, bara för att jag äter medicin. Nej tror inte att jag skulle acceptera det!

     

    När jag i början, bara några månader in i min medicinering frågade om jag kanske skulle höja min dos.  Uppträdde läkaren lite klumpigt, började hålla föredrag om att jag antagligen var missbrukare och att han inte kunde skriva ut medicinen mera till mig. Han började fråga mig hur mycket alkohol jag drack, när jag svarade så ärligt jag bara kunde.  Att jag antagligen allt som allt, drack tre flaskor vin om året, tittade han konstigt på mig och sa:  Att jag  nog borde  sluta lura  mig själv, inse att jag har problem.  Just det där med alkohol är inte min grej, för jag gillar inte att bli snurrig, gillar inte att vakna dagen efter. Det kostar liksom mera, än jag  tjänar på det. Som tur va hade jag redan då  min kurator, som förklarade för mig att jag inte skulle bry mig, att läkaren var lite konstig och att hans uppgift endast var att skriva ut medicin åt mig.

    Ska våra barn som idag är under 18 år när de träder in i vuxenvården behöva förnedra sig med att lämna urinprov, bara för att de får mediciner som gör att livet blir enklare att förstå?  Drar man inte alla med ADHD över en kam då?

    Jag vet att det är många gånger jag har fått försvara  mig när jag yppat att jag  har ADHD. Människor runt omkring mig har höjt ögonbrynen och backat. Jag har  genast försvarat mig och sagt nej jag är inte missbrukare och nej, jag är inte kriminell.  I alla fall är jag det  inte ännu. Risken att jag skulle bli det är nog minimal för jag är ganska så gammal.

    Men just sådana saker vill jag förändra just synen på människor med ADHD.  För mina barn blir bemötta med samma attityder.  Just omgivningens attityder är det som ställer till det mest för  mig.  Det gör mest ont när ögon fulla av uppfattningar tittar på mig, bedömer mig efter sina fördomar.

    Fast det är klart, Idag är det inte lika mycket så, för jag har slutat att bry mig.  Jag är som jag är vilket är. Passar jag inte som jag är, då kan det kvitta för mig, då är det inte längre lika viktigt att vara med i just det sammanhanget.

    Lev idag just nu,  Imorgon är en annan dag.

  • Oförmåga att planera

    Först en liten påminnelse om reportaget i veckans nummer av Hemmets Journal 🙂 20130807_174431Idag just nu satte jag kaffet i halsen. Felet berodde på mig och min medvetna oförmåga att planera så det funkar. Eller att ha koll på att de planer jag gjort stämmer överens med de verkliga planerna.  Nu handlade det om semestern.  Till lika med förra året fast förra året var det inte min förtjänst att det blev fel på semester.

    Eftersom vi har ett lönesystem och tidsrapportering via datasystem, no rx där man även lägger in om semester.  Jag och chefen hade då tittat på olika papper,  jag hade rapporterat in i Medvind som vårt system heter men chefen han hade tittat på semester veckor på sitt egna skrivna papper.  Vilket ledde till att jag tackade nej till en av de viktigaste Konserter på denna jord. För dagen innan jag skulle arbeta så spelade Herr thåström på Röda sten i GBG. Jag hade biljett men hade åkt på en sådan där grymme förkylning.  Så jag valde att stanna hemma, för att orka göra mitt jobb pass dagen där på.  Gissa om jag blev grinig när det sedan visade sig att min chef och jag inte hade samma tider.  När jag på söndag eftermiddag skriver att nu är semestern slut, nu börjar jag jobba om en stund.  Gissa om jag blev riktigt grinig när  det efter min uppdatering ringer på min telefon, en vikarie berättar att nej men jag jobbar ju ditt pass.  Jo har jag inte vart grinig innan, så var jag det då. Inte på henne, utan på min chef. Som sedan fick sina fiskar varma av mina ord om hans planerings förmåga och allt va det va. Vi löste det då, min ilska la sig, men innan denna semestern har jag varit väldigt noga med att göra allt korrekt, vart noga med att chefen vet mina tider  mailat, skrivit i medvind tidigt i våras och skrivit på ett  speciellt papper så att inget skulle gå fel.

    Jo kolla nu här, nu håller  jag till och med tråden.  För kaffet som sattes i halsen, var av att samma kollega som är vikarie även detta året  skriver på FB att hon nu efterklockan 14 idag har semester. Tankarna snurrade och stressen påverkade, kaffet som det stannade i halsen.  Hjälp!!! Jag har semester en vecka till. Det visade sig att jag hade rätt, jag har en vecka kvar. Det var bara hon som hade tagit ledigt några dagar eftersom hon hade jobbat in ett pass.   Så nu kan jag i godan ro dricka mitt kaffe.

    Tacka mig själv för att jag har fått insikter om mig själv, min planeringsförmåga att det behövs dubbelcheckas och över kollas och inarbetas i system som inte handlar om mig och min adhd.  För jag hade koll, jag börjar inte jobbet från nästa  söndag, då gör jag mitt första jobb pass, in för en lång höst. Eftersom jag är så medveten om min totala oförmåga att planera så vet jag redan nu att Julafton och den där stora helgen den är min även i år.  Jag lyckas tydligen alltid dra den lotten.  Men det blir ju JUL även om jag jobbar.

    Ha en trevlig dag idag, Lev nu just nu så lever du andas du. Nu ska det bli lite trevlig frukost här. Igår plockade vi guldet i skogen.  Fick massvis med kantareller så en omelett med Kantareller på ska det bli.  

  • Angel Power har de produkter som funkar

    Idag provar jag på en av mina krämer och sånt som jag köpt från Angel Power.  En Neem Mask, sick gjord av gurkmeja som renar och är antiseptisk, buy cialis fullerjorden som kyler  och lugnar ner huden. Visst ser inte riktigt ut som jag ska med massa svart lera i ansiktet men jag känner redan hur huden piggnar till.

    I förra leveransen jag inhandlade fick jag en Bio Honey Gel, discount gjord av honung så klart men också av extrakt från barken av Arjun träd, euphorbia växt och vilda gurkmeja.
    Huden blir ren och mjuk de torra områdena som jag brukar få i ansiktet slutar till och med att klia när jag använder den. De torra områdena har ju sedan länge sedan försvunnit då jag började använda en natt kräm som vart helt underbar.

    Ett ansiktsvatten som jag beställde i förregående leverans har blivit ett måste. Den heter Bio Cucumber.  Det är så jag längtar till morgonrutiner och kvälls rutiner så jag kan använda mitt ansiktsvatten.  Saffrans krämen som jag smörjer in varje morgon är  som natt krämen den har blivit ett måste.

    Jag är så glad över att jag hittat något som funkar, för det är inget som funkat för mig innan. Där av detta inlägg. För jag tänker hjälper det mig så kan det hjälpa andra. Jag som varit tvungen att få kortisonbehandling för mina hudproblem. Det  brukar bubbla upp små blåsor som lägger sig i klungor i mitt ansiktet så jag blir rödflammig.  Blåsorna brukar klia och det sticker i hela ansiktet, när det är som värst. Tänk att bara på två månader är alla symtom borta, de försvann så fort jag började använda dessa produkter.  Det mest fantastiska med detta är att priset är överkomligt.

    Det krämer jag provat innan har kostat massvis med pengar och alltid slutat med besvikelse, då de inte funkat.   I två månader har jag nu provat på produkter av Angel Power nu inser jag att det är produkter som är gjorda för mig för min hudtyp. Eller så är det så att det som behövs är att de ska vara rena naturprodukter inte vara massa konstiga ingredienser i.

    Har du problem med din hy, rekommenderar jag på de varmaste  prova en gång till prova då dessa produkter från Angel Power.   Jag tror inte du kommer bli besviken.  I alla fall så har det inte varit det för mig.  Jag har haft hudproblem sedan min dotter föddes, något som i början visade sig i håravfall, som kröp neråt i eksem i ansiktet.  Nu firar dottern snart sin 18 årsdag. Två månader med dessa produkter har gjort att jag idag till och med kan vistas ute i solen utan att eksemen blommar upp i massvis.

  • Utan ström försmäktar vi

    Äntligen lite kaffe påfyllning. Strömlöst vart det här när jag skulle göra andra koppen  kaffe. Tänk att man kan vara så beroende av kaffe. Hela Färgelanda var nersläckt och inte utan att man blir lite handfallen av strömlösheten.  En kopp kaffe är för lite, cialis men nu är andra koppen snart intagen och då börjar dagen bli lite bättre.

    Just nu sitter jag på altanen och skriver, buy cialis barnen ligger i dotterns rum och kollar film. Snart ska vi bege oss till Kyrkan för det är något barnen önskat. Vare sig maken eller jag är särskilt troende men att besöka kyrkan kan ju var lite spännande.  Lillkillen har varit rädd för kyrkklockorna och ett besök kanske kan avhjälpa just den rädslan.  Så att han ser vad det är som ringer.  Sista semester veckan, generic är på ingående sista veckan med ledigheter. Inget är planerat och vi får ta dagarna som de kommer.

    Snart är det passning av tiderna igen, snart ska barn  till skolan, vår minsta son börjar gymnasiet.

    Nu har vi då varit i kyrkan, barnen tyckte det var både spännande och lite läskigt. Men det var väldigt fint också. Nu vill dom dit när det är en präst där som sjunger. Då blir det ju lite svårare för det är inte från på Söndag prästen är där.

    Strömmen går från och till i vårt samhälle, förhoppningsvis har dom åtgärdat problemet snart.

  • De två små barnen har anlänt igen 🙂

    vi har nu återvänt till vårt hem två dagar i husvagnen och nu återigen hemma i hemmet. Det dåliga vädret gjorde att det var lättare att åka från vår lilla husvagn. Ännu roligare var det då de två små barnen skulle anlända idag. Enda tills på lördag får vi ha dom. Storebror Kian har med sin sin nya cykel som han fått av mormor. Dumt med regn när det finns massa cykling i benen, pill för det är ju inte så trevligt att cykla när det regnar.

     

  • I morgon går det att läsa om mig i Hemmets Journal

    Jo, cure då vart det dagen som jag länge funderat över hur den kommer att kännas. Riktigt nervös har jag varit under en till två veckor. Men nu är det här dagen då Hemmets Journal Damp ner i brevlådan och redan på sidan 6 visade det sig var någonstans nervositeten bodde. Nu kommer den väl inte ut i affären från i morgon men jag ville hemskt gärna läsa den innan. Nu är det gjort, medical nu är bilderna där som den duktiga fotografen tog.20130807_174431

    Reportaget  fick journalisten till riktigt bra för jag känner att det är om mig, jag läser.  Hon skrev sådant som vi talade om och det står inget som jag inte sagt så hon la inte till något som inte skulle läggas till.

  • Jag vill ha mer!

    himlen är gråmulen små barn sjunger på tyska medan föräldrarna diskar. Tror inte att de förstått att klockan bara är åtta. Fåglar kvittrar, advice hunden ligger på gräset och vilar sina ben efter vår morgon promenad. Själv sitter jag med datorn i knät och skriver, viagra bredvid mig har jag kaffet i en kopp. Håret är fortfarande blött efter det sena kvällsdoppet igår.  Dottern och jag gick ner till sjön för att bada vid åtta i går.  Här i vår sjö är det 24 grader i vattnet, buy inte utan att det är riktigt ljuvligt.

    Idag flyttade det in vemod ibland mina känslor tillsammans med stegen. Jag som vägrat se längre än till nuet fick en överraskande mindre trevlig tanke inom mig. Även om det är varmt och skönt ute nu så är vi på sluttampen av denna underbara årstid. Augusti, det har till och med gått sju dagar in i augusti och sommaren gäspar av tröttheten. Luften sa till mig att nu är det snart kylan som kommer ta över, nu är det snart höstens tid.

    Hösten med alla svampar, även om jag gillar svamp och den tillhörande skogspromenaden.  Så vill jag inte nu, inte ännu jag vill ha flera månader till med bad och solande. Jag vill ha mera av det som är, jag vill ha mer.  Mer sommar, mera dagar av campingdagar, mera av bad, Mera av allting som har med sommar att göra.

    Idag ska jag suga ut sommaren i dagen, njuta av just nu, njuta av att det fortfarande är sommar. Njuta av dagen och mota bort de O-välkomnande tankarna om höstens nyfikenhet som börjar smyga sig hit.

    Jag vill ha MER!

    Lev idag just nu, dagens val påverkar din framtid.

    Vänliga ord, leenden är helt gratis så de kan vi dela med oss av i massor, till och med kilovis.

  • tröskeln till vuxenlivet kan vara kantig.

    idag känner jag att det där med sovandet är överskattat men underskattat av mig. Min höft har ställt till det redigt och rejält.  Det började redan i går kväll men i natt är det som om det har spöka mer än lovligt.

    Kommer jag någonsin bli symtomfri från denna värk? Kommer det alltid att vara så här? Så fort jag gör något mera extra så gör det ont, view så vill jag inte ha det.  Hur jag än försökt att tänka på annat så har det varit mera än molande värk det har gjort riktigt ont.  Det måste till något mera än bara sjukgymnastik, känner jag. Vill inte äta värktabletter men misstänker att just den här värken är sådan, att en tablett måste till. Ska försöka smörja in mig med Voltaren salva eller något sånt kanske kan det hjälpa.

    Idag har vi tänkt att åka till vår lilla husvagn, idag har dottern tänkt sig följa med. Nu är det nog inte bara av fri vilja utan hon själv inser att något måste till.  I helgen hade hon ställt till det rejält för sig.  När vi pratade om det så blev hon arg på mig som om jag hade ställt till det för henne.  Fast egentligen har jag ju det, då jag gett henne lösa tyglar. Men hur tyglar man en 17 åring?  Hur får man en 17 åring att förstå att de har eget ansvar och att världen inte alltid är snäll? Nu handlar det ju inte om världen i sig utan om människorna i den.

    Vi har pratat och förhoppningsvis så finns det frö där inom henne som ligger och gror nu. Det ska bli riktigt kul att få ha med henne till husvagnen, dessutom känns det tryggare att veta om att hon är där jag är.  En falskt känsla av trygghet kanske men i alla fall nära.  Det är inte lätt att ha 17 åriga döttrar som står på tröskeln till att bli stor, till och med vuxen. Har man därtill en 17 åring som är godtrogen och naiv som tror att hon klarar allt själv så är det än mindre enkelt.

    Eget ansvar, det har man när man är 17 år, men är du 17 år och tänker lite mera här och  nu utan konsekvens. Kan man verkligen då ta ansvar?  Jag vet ju att hon inte klarar det ibland, men jag bländas av hennes yttre sida och av hennes intelligens att snurra mig runt hennes finger.

    Samtidigt som jag inser att hon måste få göra sina egna misstag.  Men varför ska hon göra dom jag redan har gjort?

    Kan hon inte hitta på nya istället?

    Kan hon inte hitta på helt andra mindre farliga?  Den dagen den dottern blir vuxen och tar ansvar över sig själv, den dagen är långt borta känner jag.  Tyvärr så ser samhället henne som vuxen, men jag  kommer att behöva ha mina vingar utbredda om henne länge ännu……

    Lev idag, så är gårdagen i historian, den vi lär oss av, framtiden är i morgon, idag gör vi valen, som ger oss morgondagens mål.

     

  • Alla borde ha en Karlsson.

    Vi har förmånen att ha en dotter som har en vän som heter Karlsson, no rx Han är Karlsson med stort K som i Karlsson. Denna trevliga kille är en kille med muskler som vi i dag fick förmånen att fråga om hjälp.  Vi har ju under semestern inhandlat kyl, frys och spis. De som vi hade var av kalibern stora gamla och tunga som alla gamla vit varor är.  Vi hade ställt dom på utsidan, så det såg ut som det var White trash som bodde här.  Fast nu vill jag tillägga att det inte ännu hade blivit gult på gräsmattan.  Det kan ju i och för sig bero på att de inte stod på gräsmattan men ändå.  Men så länge har det inte stått på utsidan men för länge för att jag ska vara nöjd.
    Jag har gått här och grämt mig för de tunga maskinerna som skulle till tippen.  Så igår när min kära broder var här, så frågade jag honom det snällaste jag kunde, om vi kunde räkna med lite hjälp av hans muskler.  Vi hade säkerligen fått hans hjälp men idag kom min kära make på att vår dotter har ju en Karlsson. En Karlsson som är stor och stark.

    Hon ringde sin vän och frågade honom om han skulle kunna tänka sig hjälpa till att bära lite.  Inom en och en halv timma infann sig Herr Karlsson i vårt hem.  Inom en och en halv timma var den stora illa luktande frysen, som vi glömt att ställa på vädring plus  en kyl och spis och där till sånt där som man ställer i källaren för att ta till tippen när man ska dit.  Vi hade ganska så mycket sånt där som ska till tippen när man ska dit för det var väldigt länge sedan vi var på tippen.

    Den gamla illa luktande frysen som stod i källaren tog maken och herr Karlsson upp som om det var frigolit de bar på, spis och kyl lik så.  Två kärror med skräp hade vi samlat på oss men nu är det väck. Medan grabbarna bar så gick jag lös på Dammsugaren och skurmoppen.  Stod och funderade först på om man verkligen skurar golv i källaren, Men bestämde mig för att om man gör det eller inte struntar jag i. För jag gör så nu är golvet i källaren skinande rent och jag skulle kunna gå där inne med vita sockor och ändå inte bli smutsig om fötterna.

    Jo Idag var jag väldigt glad åt att vår dotter har en kamrat som heter Karlsson.  Alla borde verkligen få ha tillgång till en Karlsson.  En hyvens trevlig kille som fick några hundra som kompensation för besväret.

    Tack, så mycket för hjälpen Herr Karlsson, du vet inte hur tacksam jag är för att just du  Känner vår dotter. Alla borde ha en så trevlig kompis som just du är.

    Vi hör av oss när vi har smörgåstårta nästa gång 🙂

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Malix.se

Jag föredrar att kalla mig impulsiv .

Hoppa till innehåll ↓