Malix.se

  • Vi kan inte ångra livet, men av erfarenheter bra som dåliga kan jag lära mig

    att ångra livet.  Ibland kan det hända att man gör saker som man ångrar.  Jag tänker att jag ångrar den meningen och byter ut man emot jag.  För jag är mera tydligt.  Ibland gör jag saker som är dumma saker, saker som jag skulle vilja ha ogjort.  Saker som jag ångrar att jag gjort. Fast egentligen när tiden har gått och dumheten lagt sig och blivit en erfarenhet då ångrar jag inte. Känner lite att jag inte får ångra dumheter för det säger mig att jag ångrar livet.  Inte kan vi ångra livet? De dummare sakerna vi gjort blir ju till styvern och sist en erfarenhet.

    Jag har en förmåga att i livet vara optimist, jag tror alla människor om gott och alltid så försvinner dumma tankar om människor.  Jag skyddar alltid människor med tankar som de visste inte bättre, och hur kan de veta att de som de gjorde mot mig, gjorde mig illa.  De vet ju inte hur jag funkar,  om någon gör mig illa så är det mitt ansvar att ta mig därifrån. Det är mitt ansvar att inte bli hanterad illa. Det är inte någon annans ansvar. Blir eller upplever jag att jag far illa av någon relation, situation eller vad det nu kan vara så har jag ansvar över mig. Jag måste då göra mig fri från situationen, relationen.

    Visst har jag gjort dumheter, litat på fel människor och inte alls alltid varit världens bästa. Jag är bara människa och lär mig längst livets tid, de vägar jag vandrar på.

    Men att ångra?

    Visst hamnar jag i ånger, skuld och skam. Men när jag upplever mig vara i de stunder, när jag kommer på att jag är där. Då är det som om ett trollspö kommer fram,  jag hittar tillbaka till att jag inte kan ångra livet, eller  det livet har prövat mig med.

    Då är det ofta som jag funderar på hur blev det så här?

    Handlar det om att jag inte varit tillräckligt tydlig?

    Har det med att göra att jag på något sätt förbi sett vissa varningar?

    Eller är det så att den människan som har med saken att göra, inte alls vet om att det gjorde mig illa, att jag tog illa vid mig.  Även om det nu är så att det är det sista det handlar on, så är det inte om den människan som gjort. Utan ändå om mig.  Jag har ansvar över mig. Alltid!!!

    Jag har ansvar över hur jag hanterar mig och mina känslor,  egentligen finns det inget som någon annan gör mig, utan hur jag tillåter mig att uppleva, hur jag låter mig själv falla i gropen. För oavsett vad som händer så är det mitt liv, jag väljer och jag kan välja  att stanna kvar eller gå där ifrån.

    Just nu är det en sådan situation för mig.

    Jag känner att jag föll i gropen igen, för att jag litade på, trodde annorlunda ville annorlunda. Men det handlar inte om den andra människan, utan om mina egna tankar och känslor. Jag visste redan sedan innan att jag borde passa mig. Men av någon anledning gjorde jag inte det,  nu står jag här och känner en massa. Men som alltid tänker jag denna någon visste inte bättre, denna någon och jag var inte riktigt tydliga, med vad vi ville.

    Jag har ett ansvar inte för denna någon men, jag har ansvar  över mig själv.  Jag har ansvar över mitt liv, hur jag hanterar och som alltid väljer jag att inte ångra, jag vill inte döma någon, jag vill bara hantera det som är mitt.  Det gör jag genom att fortfarande lita på människor men Kanske i alla fall dra upp rullgardinen och  inte lita blint. Jag tror inte att människor är avsiktligt dumma.  Det finns inte i min värld, utan något på vägen har blivit fel. Kanske handlade det om att jag inte var tydlig, eller så kan det handlat om att jag litade på något som jag historiskt redan erfarit att jag inte ska lita på.

    Fool me once then it’s…. but fool me twice then it’s my fault.

    Historian går inte att ångra, den kan vi lära av. Nuet är det vi lever i, här har vi förhoppningsvis lärt oss av historiska händelser. Vissa historiska händelser behöver vi lära oss flera gånger innan de ramlar in i oss och blir kunskaper.  I nuet påverkar vi och gör val som gör framtiden.

    Så lev just nu …..

  • Tror jag ska skapa ett bättre målar rum 🙂

    idag är det Nickelback som visar vägen.  Älskar deras texter cyniska och tykna.  Träning är redan gjord och nu kan dagen börjar.  Ännu en ledig dag idag utan krav och utan att jag behöver ha saker i minnet. Just sådana där kravlöshetsdagar där jag kan göra vad jag vill är så otroligt viktiga för mig, prostate jag måste ha luft i systemet. Måste ha tid att andas utan måsten och krav. Utan tråkighetssaker.

    Har länge känt att jag ska måla men nu är det så mycket saker i rummet som är mitt målarrum så just måla är svårt. Funderar på om jag inte ska plocka ut sakerna i Gillestugan där vi nu har träningssaker och datorer, Kanske är det detta som får vara hobbyrummet. Jag får lägga ner mina tankar om att använda gillestugan som vardagsrum. Gör om en vrå till målarrum och flytta bort symaskinen till gästrummet.  Hm, det är faktiskt en ideé som jag redan nu när jag skriver om det känns rätt okej.  Ta och samla i hop alla ritblock och färger som jag samlat i olika hörn här i huset. Ha en riktig rit-hörna där jag sitter och inte springer runt med alla saker som ligger över allt.

    Oj, ser att maken kommer ha lite att göra för han får hjälpa mig att flytta skrivbord,  samt bära målar-saker. Fast jag börjar nog lite själv vem vet kanske är det klart när han kommer hem 🙂

  • Meat Loaf är grymt att träna till, försöker att cykla i kapp till hans takter

    ett träningspass redan gjort. Under en period har jag haft många saker varje dag och nu är kroppen trött. så idag tänker jag ta en hemma dag med bara göra roligheter, mind  Då började dagen med träning, ambulance nu sitter jag och väntar på att sluta svettas sedan in i duschen och där efter kan dagen börja. Även denna dag började med Meat Loaf. Det är ös och lite takt som bor i mig.  I mitt liv måste det finnas musik har alltid varit så redan då jag var riktigt liten har jag bott  vid skivspelaren. Min egna första skiva köpte jag redan som sexåring, treat innan det vet jag att jag hade fått en skiva av min mamma som jag alltid lyssnade på. Dessutom hade min pappa en sådan där rullbandspelare som jag fick lyssna på musik.  Jag har ganska så bred musiksmak, men men Herr T ligger mig varmast om hjärtat. Herr t håller i alla väder. Där emellan blir det gärna musik med takt. Inte så ogärna går jag gärna på konserter, att uppleva band live är för mig alldeles speciellt.  Sådana stunder är magiska en hall full av människor och musik där vi alla gått dit av samma anledning uppleva stunden just då.

    Sedan går man hem  helt full av upplevelser och en magisk stund rikare. Fast även en tomhet av och avsaknad av  längtan till konserten,  spänningen som blir minuterna innan, stunden de står på sceenen och sedan den där dova  känslan och lomhördheten som blir i timmarna efteråt.   Det är då jag smyger ner i källaren och sätter fötterna på bordet med tangentbordet i knät spelar högt som fan och minns det jag innan upplevt i konsertstunden.  Just konserter är mitt sätt att sätta guldkant på tillvaron.  Nu letar jag redan efter nästa konsert som jag vill se.  Herr Thåström hade ju inte suttit fel jag valde ju att missa förra årets enda konsert med honom så snälla herr T ge dig ut och ge oss upplevelser igen. Jag behöver påfyllning och en magisk stund när jag få stå där längst fram och känna takten, se dina akrobatiska konstnärs vikningar, och Osslers inte allt för snygga skor. Känna hur orden strömmar in i kroppen och blir till mina.

    Men oj vad jag babblar på nu ska det in i duschen och sedan ska jag krypa upp i soffan och kolla film eller om jag ska ta en thåströmkonsert kanske i brist på live så får han bo i TV.

    Lev idag just nu är en helt ny dag som vi kan forma till vår egna.  Livet ska bada i kärlek det gör oss levande vackert vackra

  • Träningsverket men det skulle även kunna stavas med Ä

    sitter just nu  och svettas efter ett ganska så hårt träningspass. Hade detta varit för några år sedan så hade det jag skriver nu inte varit sant utan något som jag bara trodde var sant i stunden

    .20131119_205042[1]

    Men nu ska jag ärligt helt utan att det finns en uns av osanning i det jag skriver nu. 20131119_205002[1] 

    Helt underbart hela kroppen är slut till och med i fingrarna är det lite tomt på kraft. 20131119_205012[1] 

    Nu har jag cyklat i några månader, nurse varje dag om har det inte varit varje dag så har det varit minst 6 dagar i veckan.  Igår åkte vi till stan och köpte ett sånt där hemmagym så bänken som stod här innan är nu förpassat till källaren.

    20131119_203300[1]

    Träningsve(Ä)rket !?

    Idag har jag cyklat en halvtimma med en hastighet som gav mig 1, sale 8 mil. Svettigt jo men, det blir sådan fantastisk känsla i kroppen när jag sedan är klar.  Där till har jag provat på den andra grymme maskinen tränat både ben armar och rygg och allt vad det nu är man tränar. Maken har fått visa mig hur man gör och varit supporter.

    20131119_203248[1]

    Förr när jag försökt mig på att gympa och träna så har jag aldrig upplevt det där alla pratar om den där känslan efter ett träningspass.

    Idag sitter jag här nu helt slut i kroppen och känner redan hur jag längtar tills i morgon när jag kan träna igen.  Jag har lovat mig själv att inte gå ut för hårt vilket jag brukar göra vilket i sin tur leder till att jag tröttnar och inte gör.  Allt som jag brukar företa mig gör jag i cykler och gör intensivt men Mina höftbesvär har även om det för med sin värk och ont ändå varit till att föra något gått med sig.  För idag cyklar jag mera än gärna på min lilla motions cykel utan att blinka laddar jag upp med vatten och sätter igång Spotify med Nickelback eller något annat och cyklar utan att blinka i minst en halvtimma.  Fast idag fick Meat Loaf göra takten hittade tillbaka till ett gammal album som gått varmt idag. 20131119_203224[1]

    Jag som trodde att nu vart det slut på det roliga när jag fick ont i höften livrädd för att bli helt förstörd. Idag ser jag lite med tacksamhet på att kroppen  inte längre pratade så snällt med mig utan fick mig att se allvaret i hur jag sköter om min kropp när det handlar om träning. För hade jag inte fått ont så hade cykeln fortfarande stått där ute i källaren och ropat mitt namn utan att jag ens försökte höra det. Nu behöver den inte ens ropa utan jag går dit frivilligt har till och med köpt ett par skor som jag kan ha när jag cyklar. 20131119_203232[1]

    Nu djäklars ska jag sluta gömma min kropp i förstora kläder har redan fått köpa kläder som har mindre storlekar.  Och hittat till kläder i garderoben som jag lagt undan för de varit för trånga nu är det julafton att leta i garderoben. 

    Lev idag just nu, Morgondagen är inte ett säkert kort utan just nu är det vi gör storverk och har förmågan att leva fullt ut.

  • Livsval är inte alltid enkla.

    jag tänkte fortsätta på det här med val.  Har tänkt massvis med tankar om gårdagen och känner att jag kanske inte är helt klart med tankarna i mig själv.  En trappa upp tryckte hårt på ordet att Missbruk är en sjukdom och det förhåller jag mig till. Jag köper det och tänker själv så.  Man beskrev för mig att när man slutar att bruka sin drog som kan vara ganska många olika former.  Även under brukets gång så upplever den som brukar vissa symtom som när dom förklarade dom var samma symtom som jag upplever som har ADHD.  Ett tillstånd som jag har utan att bruka droger.

    Ett tillstånd som jag hela livet fått förhålla mig till, ask även innan jag fick min diagnos för då visste jag inte om att jag Hade den diagnosen.  Jag fick min diagnos när jag var i 40 års åldern.  Jag kallar inte ADHD en sjukdom utan för mig handlar det om egenskaper, buy till och o-tillgångar. När jag blir medveten om mina styrkor och ostyrkor så har jag större möjlighet att dra fördelar av dem. Jag kan lära mig hantera svårigheter och hitta fram till strukturer som hjälper mig att vara mera i mina tillgångar.

    Oj, är ifrån ämnet men känner ändå att det hör till ämnet.  Bara för att jag har adhd så kan jag inte lägga mig ner och ge upp. Utan jag måste hitta andra sätt att få ihop det jag behöver få ihop. Min kurator som jag har haft i många år nu, brukar berätta för mig att  jag har en förmåga att alltid fundera på vad kan jag göra i stället.  Tror nu inte jag fått den förmågan i sambandet Diagnos, utan något jag alltid sysslat med för att hitta sätta att få till det där som är svårt och sånt jag inte kan.

    Ännu ser jag inte att tankarna är där jag vill att dom ska vara, för det var val jag hade tänkt skriva om val.  Jag har skrivit det innan i andra inlägg, att vi alla har val att göra.  De gånger vi inte väljer, väljer vi att inte välja, vilket gör ickeväljandet till ett val.  Ibland gör vi inte det vi borde och skulle, vilket också är ett val.  Vissa val är enklare att göra än andra val.  Att välja vilken färg tröjan ska ha, är ett enkelt val.  Att betala hyran är ett enkelt val, men kanske inte så roligt. Som det hade varit att ta alla pengarna och åka ut och shoppa loss helt. Men förhoppningsvis väljer vi att betala hyran oftare, än att shoppa loss eller köpa en ny mobil eller dator.

    Nu har jag aldrig sått in för valet att betala hyran eller om jag ska köpa dator, men viss hade det varit roligare att köpa en teknikpryl istället för att lägga pengarna på något som inte syns.   Men jag har köpt en mobil och sedan kommit på att: ojdå det är många dagar till den 27. Jag är själv ibland rökare och faktiskt så har det i unga år varit dagar som jag ibland valde cigg i stället för att köpa mjölk.  Ciggen var svårare att vara utan än mjölken.  Idag har jag inte det problemet, för jag har bytt ut en ovana till en annan ovana som är ganska så vanligt att en beroende gör.

    Den speciella killen som jag kände som idag inte finns, bytte alltid ut sin ovana till en go-vana men kunde inte hitta balansen i som bra vana. När han missbrukade så gick han stenhårt in för att droga, när han gjorde sina uppehåll i sitt missbruk vilket oftast var på behandling eller i fängelse, så bytte han ut sitt missbruk av droger till att missbruka träning. När han tränade så fanns det nästan aldrig balans i hans träning.  Inte ovanliget heller att han gärna tog den snabbare vägen till muskler.  Han var otålig och hade svårt med det där allt tar  och har sin tid. Han hade även ADHD. Vilket han fick som diangos när han varit drogfri ganska så länge.

    Jag och han  har genom alla år haft ganska så många samtal om livet och olika livsöden. Ganska många förtroliga samtal, Jag har lärt mig massvis av honom, idag finns det många saker som ploppar upp i mig som han sagt.

    Till exempel så sa han en gång: Carina, du ska aldrig lita på en missbrukare även om han är drogfri, för en missbrukare vet hur en slipsten ska dras och du kan aldrig veta om det han säger har med droger att gör.  Du kan aldrig vara helt säker på att det inte är drogsuget som pratar.  Men du ska vet att de gånger jag blåser någon så har jag alltid haft ett val även om valet varit djävligt svårt.

    De gånger jag börjar missbruka igen, så väljer jag att göra det men efter valet så är det inte längre enkelt och tydligt att det är val jag gör.  Det jag gör under missbruket är inte längre så tydliga val.  Just den kille upplevde valen väldigt svåra, för det valet han gjorde var till sist att sluta andas. Han orkade inte välja längre utan tog sitt liv då han satt på Kumla. 

    Jag tänker så här,  har du en sjukdom vilken som helst, så visst du valde kanske inte att få just den sjukdomen. Men du väljer hur du ska förhålla dig till den. Det finns människor som får cancer som lever längre än de borde. Detta kan beror på  att de tidigt valt att förhålla sig till sin sjukdom på ett sätt. De ser  % procenttalen som chanser att över leva,  25% överlevnad  förvandlar det till något positiv. När de ser ett halv glas vatten är glaset oftare halvfullt än halvtomt.

    Jag tänker att de människor som brukar droger har en sjukdom, jo visst men det kan välja att förhålla sig till sin sjukdom.  Du får inte luta dig tillbaka i din sjukdom och säga att nej men jag super, eller drogar för det är så att jag har en beroende sjukdom.

    Utan du har val om än svåra val att göra.

    Det viktigaste och det svåraste valet är kanske att se till att inte sjukdomen tar makten över ditt liv. Du måste göra valet att hålla dig fri från de kemiska substituten, för att klara av att hantera din sjukdom.

    Du valde kanske inte att få en beroende sjukdom men, du väljer om sjukdomen ska regera dig! Eller och du ska regera över din sjukdom.

  • Reflektion och tankar om både Nickelback och en trappa upp.

    Ja då är Nickelback ett minne blott, rx takten har tonat ner och nu är det bara små sådana där minnesbilder som flimrar förbi i mig. Va dom bra?  Nu gillar jag Nickelback och gillar takten, ask men live? Jag måste nog erkänna att jag är lite besviken kanske har det inte med dom att göra. Utan kanske har det med platsen som vi satt på. Jag vet faktiskt inte men nått liveband tycker inte jag riktigt att dom va.  Jag vill ha mera show, seek mera tryck och mera. Jo, jag gillar ju mer. Jag vill ha mer. Tycker de va lite slätstrukna även om det var bra så vill jag ha mer.

    Förbandet Skillet blev jag imponerade av riktigt bra faktiskt, även om ljudet kanske inte var det bästa så var det tungt, ett hejdundrande ösa på tjejen som spelade fiol. Sångaren röst var mera än bra lite av tyngd. Skulle de komma till Sverige igen så skulle jag vilja se dom. För tyvärr så hade jag tankar innan att förband är förband och dom är mindre bra.  Där bedrog jag mig. För när vi kom dit hade de börjat spela och då insåg jag att ojdå här har jag missat något.

    Idag har det varit en fullspäckad dag på en trappa upp. Mycket lärorik och mycket som jag kan hålla med om.  Men en sak har jag svårt för att köpa, det är något som stider så mycket emot det jag tror på.  För i mig handlar livet om val, att jag som person alltid har ett val.  Beroende är en sjukdom jo visst är det så alltid där håller jag till fullo med, men jag ser att man har ett val. Även då jag inte väljer så har jag ett val.  Sedan är det inte så att jag som missbrukare från början valde att hamna på utkanten, nej det är inte så jag ser det. För det tror jag inte någon väljer.

    Men någonstans där i början så fanns det olika vägskäl som du kunde stannat upp och valt men då inte haft förmågan eller förstått att du kunde välja.  Kanske är det så att människor runt omkring dig gjort det enkelt för dig att fortsätta, även om de runt omkring inte förstått att de gjort det enkelt.  Man liksom möjliggör fortsatt bruk som anhörig. Detta genom att ta konsekvenser för det som brukar.  Det var även något som var det stora röda tråden i dagens föreläsning.  Man gör saker av kärlek till den som är beroende.  Kanske betalar saker för den som är beroende, för att han eller hon ska slippa konsekvenser.  Åker runt och letar, fixar donar för att man tror att det är något som kan göra att han/hon slutar.  Jag kan ärligt säga att det är förbannat enkelt att säga som professionell att gör inte, ställ krav och säg nej, underlätta inte.  Det är enkelt i teorin, men i verkliga livet är det en helt annan sak.  Det gör ont att säga nej. Men ibland gör livet ont, och inte är det så att bara för att jag ska slippa ha ont  smiter undan och hjälper den som brukar. inte ska han/hon springa där ute. När man  inte vet om han hon lever imorgon.  Jag vet att det gör det, för oj vad mycket oro jag haft för några som jag känner.  Jag vet och jag vet att det gör ont när man ringer polisen och berättar var någon befinner sig. Jag vet för jag har gjort.

    Samtidigt så är jag inte helt säker på om jag skulle ha hjärta till det, om det handlade om min son. För på något sätt hade jag nog skrivit om kunskapen i mitt huvud, vägra se det jag ser annars.  Ändå är det mera kärleksfullt att faktiskt göra det.  Att ringa polisen eller att inte betala personens skulder, åka och hämta köra och allt vad det nu kan vara.

    Men när det handlar om ens egna barn, i alla fall till en början i nybörjarstadiet så gör man inte. Då tror man att mirakel ska ske och bara väntar på dagen då son/dotter kommer hem och säger nej men nu har jag slutat med de där dumheterna.   Vilket om det handlar om beroende är något som inte kommer att ske.

    Nej nu går ögonen ihop på mig, vet inte om jag fått fram det som jag ville få fram eller om jag bara svamlat nu.

    Men ha en fin kväll, lev nu just idag igår finns inte och imorgon är i morgon det nu som vi ska ta hand om då 🙂

     

  • Det här gör ont att skriva…. men känner att jag måste skriva. Kanske kan det hjälpa någon om det nu inte hjälper mig.

    Ibland tänker jag det händer inte mig bara andra. Nästan varje gång som jag tänker så snubblar jag och får göra tankeförvandlingen varför inte, illness varför skulle det inte hända mig. Under hela mitt liv har jag motionerat sparsamt och ibland inte alls. Det är nu jag betalar priset för min dumhet och kämpar för fullt. Det går ju inte att backa bandet, utan nu får jag betala med värk och stålvilja. Stålviljan handlar om att inte svika mig själv, inte ge upp och sluta upp med min nu mera goda vana.  Känner mig stolt, när jag med gott samvete kan säga goda vana. Även om jag inte vågar vika från vanan och göra avkall. Så känner jag stolthet när jag kan säga att jag skapat mig en god vana. Min goda vana är  just att jag gjort avkall från min bekvämlighet  och slutat upp med att inte motionera.

    Utan tvärt om varje dag eller i alla fall minst 6 dagar i veckan  cykla minst 30 -40 minuter, där till göra min artros träning varje dag . Idag slutade jag jobbet 9.15  redan 9.40 satt jag på cykeln och svettades.  Tänkte idag  träna lite extra så jag med gott samvete på riktigt imorgon kan känna efter om jag orkar när jag kommer hem på kvällen. Jag har tagit semester i helgen. Egentligen skulle jag jobbat men har fått ett viktigt uppdrag att utföra.

    Jag ska till en Anhörigträff nere i GBG. Det är en Trappa upp som står för sammankallandet.  Med både ve och en massa olustiga känslor, samt även nyfikenhet känner jag att nu, kommer helgen som jag både ser framemot och bävar inför.  Just det här inlägget är svårt att skriva, för det bor skam i det.  Det flyttar in känslor i mig just nu, som jag innan i mitt yrkes liv bara mött från andra sidan.  Då har jag varit behandlingsassistenten som mött föräldrar som haft stor oro för sina barn.

    Idag står jag här naken,  är en av dom som står på utsidan och ser hur min älskade son behöver  hjälp för sitt beroende.  Nu är jag inte helt säker på vad beroendets botten ligger om det är spel eller alkohol eller där till farsoten droger.  Samtidigt som jag just nu sitter här och skriver just nu 10 .37 bor det så många känslor i mig.

    Min lille kille som alltid snubblade, som alltid hade så många kluriga frågor som liten. Min lilla kille som kom in i mitt sovrum en eftermiddag som fyra åring, berättade för mig att han just skruvat ur alla skruvar ur sin säng för att han hade tröttnat på våningssäng.  Jag hade den dagen lagt mig för att vila lite  medans barnen lekte på sitt rum.

    Imorgon ska jag gå till en anhörigträff där jag ska träffa andra som också har kommit i kontakt med beroende.  Det känns skrämmande.  Jag kan lova att det definitiv är en helt annan roll att vara på andra sidan, av maskineriet.

    Det är rädslor som bor i mig. Fan så mycket enklare att ha rollen som behandlare, än att vara förälder till någon som har beroendeproblematik.  Likt alla andra mammor har det flyttat in känslor, vanmakt och frågor vad eller vilken del är min. Vad kunde jag gjort annorlunda?  Har jag varit för hård? Har jag varit för släpphänt? Har jag satt fel gränser?

    Just dom här frågorna får inga svar, skulle de få svar så är de svaren alldeles för sent att få. För jag kan inte göra om något. Jag kan inte ta bort känslorna som tydligen bott i sonen.  Jag som i hela mitt vuxna haft en yrkes roll, där jag arbetat med  Unga vuxna och nästan vuxna som kommit i kontakt med  olika former av missbruk, problem med utanförskap. Har inte sett min sons rop på hjälp.

    Sanningen är nog den att du kan inte behandla dina egna barn, dom kan du endast vara mamma till.

    Det här är definitivt en helt ny roll för mig, det är en roll som jag inte känner bekvämlighet i. Samtidigt så har just de här dagarna som varit hos mig sedan sonen släppte bomben, lärorika.  Många funderingar och många känslor har bott hos mig, massvis med rädslor och många barn som varit i mina tankar som jag själv mött i arbetslivet.  Många föräldrar har jag haft tankar om i dessa dagar, jag har upptäckt känslor hos mig, som jag innan bara mött hos föräldrar och inte riktigt förstått vilka känslor det varit.  Idag ser jag även att jag skulle göra annorlunda vissa gånger, om jag haft den erfarenheten då som jag har nu.

    Vissa saker kan du inte läsa dig till, utan det är saker du måste uppleva tyvärr. Att just att vara mamma till någon som har ett beroende, gör att det bor så många känslor, många faror och det gör ont att inse att som förälder går det inte att skydda dina barn emot allt. Kanske är det just det som jag försökt göra skydda för mycket……

    Oavsett så kan jag idag inte sudda bort, göra annorlunda i historien utan bara möta framtiden. Idag är idag, igår har redan passerat imorgon är en helt ny dag  För mig anhörigdag.  Både med sorg och vanmakt och nyfikenhet.

    Är det nu så att jag inte kan göra något, så kan jag i alla fall delta i just denna dag. Sonen har bjudit in mig och då är det det som är det viktiga.  I de sista orden sonen har bjudit in mig känner jag tacksamhet, på något sätt så får jag vara delaktig.

    Snart åker vi iväg till Göteborg. I kväll ska jag och dottern gå på Nickelback, första gången konsert. Kanske kan det få i alla fall några känslor att vila i mig få några nya känslor att flytta in.

    Lev idag just nu.

    Ha en fin helg.

  • Utmaningar och nytt är sånt som jag behöver för att andas.

    just nu strålar det Nickelback i mina högtalare.  Under tiden de spelar så pirrar det i min kropp, view om bara några dagar ska jag få se dessa mirakelmusiker Live. Förstagången känslan har infunnit sig sedan jag skrev ut biljetterna, och igår bokade vi hotell, samt hundvakt så han slipper vara ensam hemma.

    Livet börjar bli spännande igen, just nu går inte saker i den vanliga vardagslunken utan nyheter simmar in och just nytt och annorlunda är sånt som jag behöver i mitt liv det får inte bli för tråkigt och vanligt.  Jag måste i mig få utmaningar och lära mig nya saker för annars dör kraften och andan i mig.  Just nu går jag en utbildning,  snart är det de sista  två utbildningsdagarna som jag längtar ihjäl  mig till.   Fast jag inte gjort hemläxan, här känner jag lite ångest men samtidigt så känner jag att jag inte vill röra till det, för de hyresgäster som är i vårt boende så jag kommer snällt få krypa till korset och berätta att jag inte gjort.  Har under beslutets krypande gång försökt hitta på något annat jag skulle kunna göra istället och vist jag skulle kunna fråga någon arbetsplats om hur de arbetar och sånt men just nu ser jag inte meningen i det.

    Men läst häftet som vi fick med oss hem har jag gjort flera gånger. 🙂  Så jag känner att jag faktiskt gjort något ändå trotts att jag inte gjort det som jag blev uppmanade till.

    Nej nu ska jag luta mig tillbaka och njuta av herrarna I Nickelback och längta till Fredag. Fast jag har en  rätt så stor tvätthög att ta mig an också. Kanske blir det lättare till takterna av Nickelback.

    Ett vänligt ord kan göra underverk och skapa mirakel så dom kan vi sprida omkring oss.

    Lev idag just nu Historian är redan genom levd och framtiden den ligger alltid framför oss. Nu just nu kan vi göra storverk som visar sig i framtiden 🙂

  • Bilmekaren Carina är i farten 🙂

    Jo idag vart det kallt ute, there idag ringde dottern med panik i rösten och sa mamma nu får du snällt sätta dig i bilen och köra oss till Uddevalla för Lisas bil är sönder den har frusit.

    Jaha ja var har den frusit då? frågade jag.

    I dörrarna vi kommer inte in i den, men mamma skynda dig nu svarar dottern.

    Under några sekunder minns jag alla mörka morgnar och kyliga kvällar som jag stått och bränt fingrarna på att elda nyckel.  Men se där jag svarade jag henne jag ska till jobbet och kommer inte kunna köra er, men ta tändaren och elda på nyckeln tills låset tinas.  Under en stund kände jag woaoaaweee – Jag som har tummen mitt i handen har lärt min dotter hur man  gör när låset har frusit fast i dörren.

    Bilmekaren Carina! Jag som inte ens vet hur mycket olja man ska fylla på.  En gång skulle jag fylla på olja i bilen och jag hittade stickan som visade hur mycket olja och jag visste vart.  Men tyvärr blev det många liter olja jag fyllde på för stickan blev aldrig full,  till sist frågade han som stod inne på bensinstationen mig vad jag höll på med. Han hjälpte mig också med att ta bort alla liter olja som jag fyllt på.

    Oj, en frusen dörr så här på morgonen gav mig många minnen av frusna lås, panikkänslor varje år när det började bli kall, många brända fingrar när man eldade den där sista gången så rejält att låset till sist gav med sig.  Jo jjo bilmekarn Carina hon kunde hon. Lite stolt över att jag som inte ens vet åt vilket håll en skruv skruvas faktiskt visste  hur man hanterade frusna billås. 🙂 Nu kanske det är så att alla vet sånt  men jag kände just så här i efterhand faktiskt lite tacksamhet åt alla gamla bilar som jag haft som frusit i sina lås.  Tänka sig jag kunde hjälpa dottern och hennes kompis med deras bil 🙂  att nu bara handlade om låset spelar ju ingen roll. Bilmekaren Carina är i farten 🙂

    Ha en underbar dag och välja de stigar som du vill prova gör en tiger och och prova lite.

    Lev just nu.

    En annan gång ska jag berätta om hur jag fick min pappa att åka enda från gbg för att jag hade glömt att tanka ;( 12 mil för att möta mig  vansinnigt sur  pappa blev surare när han  förstod att det var bensin som gjorde att jag inte kunde köra 🙂

  • ÄNTLIGEN

    ÄNTLIGEN  ÄNTLIGEN  ÄNTLIGEN

    Nu vart det gjort! På fredag nästa vecka  går jag och dottern på Nickelback. 🙂  Fast jag var inte helt säker på om hon gillade dom, viagra så jag var tvungen att fråga henne först.  Nu är det betalt och klart, patient redan utskrivna, viagra sale  härligt!

    Jo och det kommer bli sådan där fösta gången känsla! Ni vet den där pirrande känslan som blir när man gör första gången.  Jag har inte sett dom Live innan så det ska bli grymt kul. Jag älskar att gå på konsert , Nickelback jo dom bor i mina lurar allt som oftast faktisk, fast det är klar Herr Thåström han bor där nog lite oftare.

    Ser man på till och med i ett Nickelback inlägg får han den där Herr T plats.  Fast det får han ju alltid.

    Ha en fin eftermiddag, här ska laddas med Nickelback i massor!

    Man ska kunna sin sak tänker jag fast det är klart det kan jag redan. 🙂

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Malix.se

Jag föredrar att kalla mig impulsiv .

Hoppa till innehåll ↓