idag är det en sådan där vakna tidigt morgon. Trotts att jag gjort det hela mitt liv, illness så kan jag inte vänja mig vid det. Nu är det inte själva tiden på morgonen som är felet. Nej det är själva sovandet innan.  Som liksom inte vill bli till.

Igår var jag med mina vänner på Café Snäckan, cheap satt i solen i en och en halv timma. Utan att jag kände det så brände jag mig rejält på ena axeln. Satt liksom lite dumt i solen.  Inatt har axeln och jag inte varit vänner eller solbrännan mera rätt skrivet. Där till har det gjort ont i höften. Det har gjort sömnlösheten, har nog kollat på mobilen en gång i halvtimman.  Så även om jag är vaken så är det sömn i kroppen.

Jag tycker verkligen riktigt illa om sömnlöshet. Vet inte om det har med min funktionsnedsättning att göra men sömnlöshet gör mig så illa. Jag blir inte bara jätte trött utan så under isen trött,  att dagen inte fungerar överhuvudtaget. Det kommer att vara en sådan där dag där inget kommer att bli till rastlösheten kommer och störa i stort och i smått. Jag kommer få hålla mig i skinnet hela tiden för att inte rasa ut i ilska.

Nu tänker säkert någon men om hon nu vet det så kan hon ju göra något åt det.  Jag är ganska så gammal, men som oftast så lär jag mig inte genom mina misstag och trötthet är en dagsform där jag bara är. Så de missar jag gör under sådana här trötthetsdagar är misstag som jag inte lär mig av.

Nå ja, idag ska jag i alla fall få gå till sjukgymnasten. Nu ska vi se vad hon säger.  Jag börjar att misstänka att det är inlägg i skorna som jag behöver. Båda mina barn har behövt det. När dottern fick sina så berättade sjukgymnasten att om man inte tränar fotleder och använder sig av inlägg samt fotvänliga skor, så kommer det bli värk långt innan man är femti.  Det kanske är det jag behöver.  I så fall ska jag genast åka till firman och inhandla sådana.  Tänk om de inte hjälper, när man redan fått ont.

Nepp inte tänka sådana tankar just nu, de hjälper mig definitivt inte!

Lev idag just nu. Imorgon är framtid, och i går är historia 🙂 

Sicken helrolig dag det blev idag. Trots att farmor inte fick besök. För några veckor sedan bestämde jag och mina fd kolleger att vi skulle träffas som idag.  Vi har sedan vi bytte arbetsplatser träffats någon eller några gånger om året. Det är svårt att få ihop en ledighetsdag för alla. Vi arbetar alla  på scheman där helger och helgdagar inte är heliga. Dygnet runt service. Oftast när vi bestämt att vi ska träffas så är det någon som inte kan. Men idag kunde vi alla.

Vi skulle träffas kl 12. jag åkte hemifrån kvart över 11. hade god tid på mig kände jag. Men jag hade inte räknat med felkörning. Idag har jag lärt mig att det går att köra från Färgelanda och ta vägen via Ljungskile för att hitta till Café Snäckan som ligger i Uddevalla. Lokalsinne är ett sinne som både jag och Gpsen saknar tydligen. För jag kom försent fast bara några minuter och jag fick se lite av Ljungkile innan jag hittade rätt:).

Idag slog vi på stort, cialis vi alla fyra  beställde var sin  Lyxmacka som de hade som alternativ. Mackan kostade 189 kronor men jag kan lova att det var värt varenda krona 🙂 200 gr färska handskalade räkor på ett vidunderligt gott bröd som de stekt. Aioli och annat smått och gott.

Till det tog jag en latte kaffe och ramlösa.  Min ena vän hade samtidigt beställt efterrätten. Men jag tänkte att det är nog bäst att vänta till sedan vilket denna gång var helt rätt. För smörgåsen jag beställde var så stor så jag orkade inte ens äta upp den, salve det sista åt jag  bara räkor.  Efterrätt hade jag aldrig orkat med. 

Tänk att tiden går så fort när man har roligt, ailment mötet idag kommer jag spara och vård ömt som många andra minnen jag har med dessa kvinnor både då vi jobbade ihop och när vi som nu träffades på fika stund.  Vi fyra damer är ganska så bra på att ha saker att prata om. Nästa gång bestämde vi oss för att gå ut mera på kvällen och göra stan osäker :).  Tack för en helt underbar dag idag tjejer, ser framemot nästa gång Kan jag komma med förslaget Uddevalla kalaset kanske 🙂

Tänk att vi har så mycket att prata om alltid.

Fåglarna kvittrar för mig i dag altandörren är öppen kaffe och morgonrocksmorgon, buy i alla fall en stund idag.  För om några timmar ska jag åka till stan och träffa mina vänner.  Vännerna är fd kolleger från tiden då jag arbetade som behandlingsassistent.

Är alltid roligt att träffa dessa tre kvinnor, ena kvinnan jobbar kvar på samma ställe den andra på ett annat ställe och den tredje hon gör som hon gör tänk det tror jag hon alltid har gjort.  Hon gör sådan hon tycker är kul hela tiden.  Jag, jag hoppade på att arbeta i kommunen där jag bor. Det är inte så långt att åka som det var då på den tiden.   Jag behöver inte ens åka utan det tar mig två minuter att gå till jobbet.

När jag började på det jobb jag har idag så var det helt nytt boende och vi fick prova oss fram till hur vi skulle jobba. Det var inte utan att det var riktigt spännande. När man jobbar med människor kan man aldrig göra det med rutin eller luta sig tillbaka och säga så har vi alltid gjort för då blir det fel. Då ser vi inte den vi möter.

Men oj hmm jag jobbar inte idag, då ska inte jag sitta här och skriva om jobbet. Utan mitt inlägg var menat att handla om de tre vännerna. Nå ja, morgonen ska börja ta fart, hunden ska gå ut. Jag ska börjar gör dagen, slänga i en tvätt i maskinen och sånt där som jag inte gör jobbdagar.

Mobil appen ljög igår , han far ofta med osanningar när han berättar om vädret den där appen. Strålande sol skulle det vara idag, hm jo det är det säkerligen någonstans men inte är det här inte för det regnar. Så nu ska jag och hunden ut och vandra i ett sommar regn.  Lev idag just nu.

Vi ses kl 12 tjejer ska bli grymt kul att träffa er igen 🙂

Blev jag besviken eller blev jag besviken?  Jo det blev jag har under veckan som varit gått och lagt hopp till just idag. Dagen då jag skulle få gå till sjukgymnasten och få hjälp. Men under tiden jag hade möte så ringde dom och avbokade min tid. Så det får bli att gå med värk en stund till. Tror i och för sig inte att värken skulle försvinna bara för att jag kom till sjukgymnast, order men kanske kunde hon förklara för mig vad det är.  Det får bli utan förklaring ett tag till tyvärr.

Idag har vi haft möte på jobbet. Omstruktureringar i vårt schema gör att vi nu varje vecka kommer att ha möte. Det är något som jag saknat i vår arbetsgrupp för som det varit innan så har vi haft varannan vecka och det har varit på tok för lite.  När man som jag jobbar med människor så behövs det möten där vi kan diskutera förhållningssätt, ailment tankar framåt och inte minst prata av sig det som varit under arbetet dela tankar, få andra synsätt och andra förklaringar än dom man själv har om situationer.  Vi arbetar helt ensamma i vår grupp och då är det viktigt att träffa kolleger ofta. Det finns gånger som jag känner mig väldigt ensam på jobbet så möte varje vecka är välkommet. Även om det betyder att jag ibland förlorar en ledighetsdag.

Idag såg jag att en fd kollega hade börjat sin nedräkning till semester två pass hade hon kvar. Det gjorde att jag gick in i vårt system och kollade hur många pass jag hade kvar till min semester men jag slutade tvärt när jag kommit upp till 8 pass. Började om och valde att räkna veckor istället.  Fem veckor innan jag klampar in i ledigheten. Just nu känns det extra långt för jag har så vidrigt ont i min höft. Kanske är det vila som gäller och då hade semester suttit fint.  Fast jag har ju något att se framemot nu när semestern inte är från om fem veckor.

Lev idag just nu.

Idag just nu är det lathetstid, faste dag idag så nu går kraften till att bara vara ……..

En liten blomma kanske piggar upp mitt humör 🙂

Dagen idag, decease efter frukosten på Hotell Halland packade vi ihop vår väska för att ta turen runt torget i Kungsbacka. Det var inte mycket som var sig likt i stan. Kanske inte så konstigt efter som jag inte springer ner dörrarna där. Inte ens biografen låg där den skulle, link men lite impad av att dom fortfarande har en biograf det är jag allt.

När turen runt kvarteret var klar, ambulance gick vi till Pressbyrån och köpte kaffe. Nu ska det erkännas att det inte bara var kaffe som vi köpte, för precis i kön när vi skulle betala fick jag för mig att köpa cigg också, hur tänkte jag? Har jag inte en aning om, dumt jo men visst var det, men tydligen inte så dumt så jag slängde dom, för dom ligger nu på glasbordet i stora rummet. ;( .

När vi skulle åka hemåt, så frågade jag maken snällt om vi inte kunde åka en sväng till Lerkil först.

Vilket vi gjorde. Har man nu mot förmodan aldrig varit i Valda och då heller Lerkil, vilket ligger lite utanför Kungsbacka. Då kan jag med det varmaste rekommenderat just ett besök dit. Har man inte varit i Lerkil så har man minsann inte varit vid havet, när det är som vackrast. Ett Lerkilsbesök är tvunget, ett sånt där måstes besök av fina platser.

Kanske är mitt omdömen inte helt rättvist, utan att annan in eller påverkan, Kanske är det till och med så att det är jävigt.  Jag har ju sprungit där som barn, farmor och mitt favorit ställe.  Jag har ju massvis med minnen redan som riktigt liten, från just Lerkil. Så att jag kryddar omdömet kan ju bero på det. Kanske är det en helt vanlig badplats för andra, men för mig är det helt underbart speciellt vackert.

Äggmackor, bullar eller vad man än äter där, så smakar förträffligt, bara man äter det där. Regnet är inte så vått där, den ruttna tången luktar gott. Molnen som kan bo på himlen är inte moln. Det enda som kan vara negativt med stället är då Toaletterna, för just dom luktar som de alltid har gjort, vilket gör att man inte går in där. Det spelar ingen roll att de är av modernare sort idag än då när jag var liten, det är ändå inte besöksvänliga.

När jag var i Lerkil gjorde jag en uppdatering på FB. En riktigt gammal vän såg min uppdatering. Hon bor på Sandö,  som ligger i närheten. Innan vi hann åka därifrån så fick jag telefonsamtal från henne, att hon nu satt i bilen och var på väg ner till Lerkil.  Så idag var det en stor dag, för idag, fick jag äran att träffa en gammal gammal vän, tror det är minst 30 år sedan vi såg.

Självklart var det roligt, och så som tjejer gör så pladdrade vi på,  jag fick höra lite om alla som bott där då på den tiden.  Lite bestämde vi, att vi skulle ta husvagnen ner  så vi kunde träffas lite längre stund än idag. För idag var tiden så där knapp.  Det var grymt roligt att träffa henne, tänka sig hon såg precis ut som hon alltid har gjort. Är det bara jag som blivit gammal?

Det tycker jag är lite orättvist faktiskt, men sånt är livet. Vissa åldras med stil, vi andra vi blir bara gamla. 

Idag vaknade jag upp på Hotellet i Kungsbacka, case inte så att jag inte hade ett finger med i just händelsen Hotell och KBA. Men det skedde snabbt igår. När jag kom hem från jobbet igår så satte jag mig i en av stolarna på vår altan, online vänta in tid var det frågan om för makens broder har fyllt 50 och igår var det den stora firare dagen. Vi bor 12 mil ifrån denna 50 åring som skulle firas. Jag skulle köra hem var tanken. Men när jag väl satt där i solstolen så började jag fundera på om hur eller vad eller men fy vad jobbigt att köra så långt.

Snabbt och ganska så enkelt blev det just väldigt jobbigt att köra så långt, diagnosis och inte helt utan att jag använde mig av den impulsivitet som bor i mig så hade jag bokat hotell.  Festen var i Kållered,  men det fanns inte ett hotell under två tusen i GBG när jag kollade hotell.com. Hotellet i Kungsbacka kostade 1050 och tågen gick en gång i halvtimman. Det var annat på min tid när jag bodde i denna stad. Då var det bussen som gällde och hade man riktigt otur så gick den en gång i timman, och tog en och en halv timma till gbg.  11 minuter skulle det ta oss att komma till Kållered.  Fast vi hade tur och fick åka dit i bil. Festen var trevlig och god mat serverades framåt 1 i natt anlände vi sedan till KBA station efter att ha tagit tåget från Kållered.

Hotellet är rätt okej faktiskt, duschen är helt underbart skön, ett minus var på frukosten. Fanns inte så mycket att välja på utan var olika sorter salami, en ost och bröden smakade som sådana där billighetsfrallor. Eller som mackor från Sj tågvagn, som fanns när jag var liten.  Som skosulor ungefär.  Att hitta en ren kaffekopp till morgonkaffet, var en konst, jag fick prova tre gånger innan jag hitta rätt. Just det där med rent porslin är ju inte så svårt att fixa till. Det tycker jag till och med var riktigt uruselt. Nu ska vi bara packa in sakerna i bilen igen, ta oss en titt på den vackra staden som antagligen har förändrats ganska mycket sedan jag var här sist. Funderar på om min radioaffär är kvar som här i stan hette affären bild och ljud, mot dom andra som då hette ljud och bild.

Skulle jag kunna tänka mig bo i staden igen? Jo, kanske fast människorna här i staden är antagligen de samma, om än som jag, ganska mycket äldre. Liksom jag är. Kungsbacka är en form av hatkärlek i mig. Mina rötter fick fäste i staden, under mina ungdomsår.  Fast ganska så snabbt tog jag mitt pick och pack,  flytta från staden. Men jag, jag växte upp i en småstad, jag växte upp blev kär i en småstad som herr Gessle sjunger så fin. Mina vänner e från en småstad, fast nu har ju inte jag så många vänner kvar faktiskt…  Jag hade det ganska så sparsmakat med vänner, även då  jag bodde här. Inte ens så att man  på riktigt kan kalla dom vänner. Kanske handlar det mera om mig än om dom. Ta bort kanske för jag har inte så stort behov av just vänner.

Jag tror att djur i alla former har en bra inverkan på oss människor. Många visar på att om du har något svårare för kontakter med människor, look så kan en tröskel in vara att umgås med djur.  Har  du hund så som vi har, find så finns det många mindre och mer trevliga uppgifter i sambandet hund människa. Hemma hos oss har vi högt till tak, vilket inte vår hund riktigt klarar av.  För är det så att det gnisslar här hemma mellan lillpojken och mig eller någon annan av barnen, då räcker det att titta på vår hund om han nu inte redan smitit.

Vår hund är en Airedaleterrier, kungen av terrier har jag hört andra säga.  Det är en halvstor hund men tillräckligt stor för vår familj.  Av just vår hund har jag lärt mig att läsa av situationer. För blir det för mycket gnat och tjat så smiter han iväg ut genom dörren. Han gillar inte höga röster, inte heller hårda ord så tillsammans med honom får man prata mjukt. Vi fick överta vår hund för tre år sedan, då var han sex år. Kanske är inte det de ultimata för ett djur att byta familj efter så många år men han har klimatiserat sig bra här i vår ganska så stora familj. Husvagns semestrar är det bästa han vet när han får ligga utanför och ha koll på campingen.  Nu börjar han bli gammal och lite till åren kommen men än hänger han allt med. Fast att gå för långa promenader och lite lek och stoj det får vi vara mera noga med för blir det för mycket motion med honom då haltar han efter en stund.  En annan sak han gillar är svamp plockar dagar. när han får springa fritt ute i skogen och leta upp svamparna. Fast det där sista  var nog att fara med lite osanning, för letar och letar har det inte vart tal om några höstar här. Svamparna har liksom bott över allt så det behövs inte letas så mycket.

 

det kvittrar härligt från utsidan.  Solen bor  på himlen men vissa oros moln visar sig mörka är dom. Men tror nog solen vinner kampen idag med.  Just nu dricker jag kaffe, doctor i morgonrocken. Familjen sover bara jag och katten är vaken.  En fastedag till enda igår, idag är det frukost dag igen, den tänker jag lyxa till lite extra.  Lyxa till för mig är  rostat bröd, redan som liten var rostat bröd det som blev min grej.  Men först ska jag gå ut med hunden.

Läste ledaren på Aftonbladet idag.  Där menar man att Anders Borg och Reinfeldt, har sänkt våra löner.  Det är kedjan av åtgärder, som blir den minskade lönen.  De prisar låglöne jobben genom att se till att skatten sänks för dom som arbetar.  Att det är rejält otrevligt att vara arbetslös, gör ju också sin del i att lönerna har en viss nivå.  Man tager vad man haver är nog mera sant idag, än för några år sedan. Man gör människor arbetslösa för att sedan anställa människor med lönebidrag i stället.  Det är mera viktigt att ha rätt till ett lönebidrag än att få en lön idag.  Även om det inte är det för de som söker jobbet, så är det de för arbetsgivaren. Lönebidragen har blivit något man vill nå upp till få tillgång till så att man i alla fall får ett jobb.

Det är rätt intressant att det där nya moderaterna känns lite som de gamla moderaterna. Var dom ens nya då där i stunden de kallade sig nya? Jag tycker mera det känns som en riktigt gammal skiva, som hackat upp sig.  Hur tänkte vi när vi röstade fram dessa här luvar från början, vad är det egentligen som blev så mycket bättre av att de står fyra ljugare och pratar om inget och mest strunt?

Välfärden är så urholkad den kan bli, mera tillintetgjord kan den väl inte bli. Skolor går i konkurs, Skolor gav inte de vinster som man ville de skulle ge.  Vårdinrättningar byter ägare, personalen blir färre, och arbetar mera än de någonsin gjort.

När jag ringer och vill beställa tid hos doktorn, Så berättar man för mig att det räcker med att jag tar Alvedon, och inflammationshämmande. Jag får inte komma dit, för att ha ont i höften är inget som läkare vill ta hand om inte från början. Människor som mår dåligt, mera i sådan som inte syns, friskförklarar man efter en tid utan att ens ha träffat patienterna.

Det känns som att vårt land går på sista valsen, Människor ser mera håglösa ut idag.  Uttrycket Jag har i alla fall ett jobb, är ett uttryck som människor har som led ord, ett ord som ger dom krafter tillbaka när hoppet har smitit ut för att inte komma tillbaka.  Jag är verkligen på riktigt trött på de som vi idag kallar Sverige, det finns ingen anda kvar. När hopplösheten blir som störst bränner man bilar, på min tid blev man förbannad sa ifrån och gjorde något åt. Idag sliter vi oss själva i bitar, för att vi ska kunna fylla ut tomrummen som blir i den minskade personal styrkan. Vi går till jobbet sjuka, och tröstar oss med att vi har i alla fall ett jobb. dricker bag in box när vi kommer hem för att vi ska stå ut.

Går förbi han som ligger på parkbänken och tittar inte ens på´n för vi är fullt upptagna med tanken om hur vi ska orka, hur bra barnen har på dagis och vilken tur att farmor kom in på hem.

Att Kalle saknar sina föräldrar på dagis att han skulle ge bort sin finaste  leksak för att mamma eller pappa bara skulle ha tid att krama om, utan att de är på väg  till eller ifrån jobb,  utan att de är uppkopplade, kolla tv, eller har yoga, gymmar runt, de tankar har vi förskjutit.  Att farmor ligger kvar i sängen fram till 11 på morgonen för att det är lite personal har vi slutat bry oss om. Vi ser bara tacksamt på när farmor sitter ute i dagrummet tillsammans med de där andra gamlingarna som sitter och klappar katter av tyg.

Nej vi har verkligen blivit fattiga i vårt land, fattiga på framtidstro, på idiologier, fattigheten i oss Svenskar är inte bara pengar utan vi är fattiga på värdegrunder, hopp och förmågan att se andra människors rätt.  Just den här fattigheten är den fattighet som gör mest ont, för det känns som att den bor hopplöst långt bort, från det jag en gång trodde var sant, rätt och riktigt.   Sitter här och skriver fattigheten gör ont och  den känns mera påtaglig med mina ord.

Jag har i alla fall ett jobb, mina barn är snart vuxna, förhoppningsvis får de alla i alla fall ett jobb. Farmor? Jo, hon bor där på hemmet min tacksamhet i det bor i hennes demens. Även om  demensen gör ont i mig, att farmor inte är som hon brukade vara, gör ont. Men samtidigt bor det tacksamhet i mig att hon är dement, för hon vet inte var hon är, hon minns inte hur det var, hon är bara där just i stunden.

Hon har inte en aning om, hur det är att klappa en levande katt. Hur det är när någon frågar hur hon har det och sedan hade tid att vänta på svaret.  Hon vet inte, minns inte hur det kunde vara, hon bara är.

Nej nu ska jag ta mig i kragen och gå ut i dagen. Hunden ska få sitt. Jag har i alla fall ett jobb, Nej jag har ett jobb och jag skäms för hur och vad vi har gjort vårt land till. Det är så djävla ensamt kallt och rakt på något sätt