Våra svenska pojkar gjorde det, capsule dom tog guldet med gemensam kraft. Det var vackert.  Själv har jag tänkt på det där med gemensam kraft, medicine på samarbete och på likheten i oss människor.

Våra svenska pojkar som tog guldet  hade en gemensam kraft, help de samarbetade och tog vara på likheten,  i att vara olikheter i gruppen,  som sedan gick till gemensamt mål.  Jag tänker att det är där styrkan ligger i lag spel. Lagspelare är ju inte alla lika bra på samma sak. Utan i laget får du spinna vidare på just din egen styrka och utveckla den speciella begåvning du har.  Det är så laget blir starkt. Det är så laget kommer nå till framgångar.

Hur gör vi i samhället? Är vi lagspelare? Där vi låter varje lagspelare utveckla och vara i sina begåvningar?  Låter vi individerna i samhället vara i sina speciella tillgångar? Jag är inte lika så säker på det.  För jag tycker att det ser mera ut som att vi ska passa in i mallar som någon annan kommit på.  Att den där mallen är bra den ska vi trycka in människor i. Dom som inte passar in i mallen. Dom filar vi till, tränar upp lite  grann. Passar dom ändå inte in, så säger vi att det är fel på dom och låser ut dom. Dom får inte komma in.  Dom får vara där ute. Dom blir dom där ni vet.

Jag tillhör inte dom som passar i mallen, jag är inte den där man kan fila till eller träna upp. Jag går liksom i utkanten. Vissa dagar vill jag passa in och vara en formerad mall. När jag stänkt inne mig i den formeringen ett tag får jag tråkigt och får damp.

Varje gång jag gjort det så står jag sedan där på utsidan och tittar in igen. Upplever känslor som nej det gick inte denna gången heller. Sorgen finns där, men inte så mycket idag. För idag bor glädjen i att jag hittar tillbaka ut i det mera kryddiga, det mera mig omgivningarna. Jag önskar bara ibland att det fanns ett lag, där jag kunde lira, där jag passade in där jag var i dom tillgångar som jag har inom mig.

Jag tänker kanske inte så mycket på mig själv, i egentligen inte, som det är idag. Men jag tänker på mig som jag var som barn, och flyttar perspektivet till mina barn som sedan blir barn  med likheterna av  speciella begåvningar som liknar mina.  Jag tänker barn.

Jag tänker vackert skimrande på hur vi egentligen borde göra om mallen så att alla fick plats, så att alla fick en chans att vara i tillgångarna.  Så att alla hittade till sina dugligheter, braheter och till alla sina egna begåvningar där dom fick känna att dom dög.

Samhällerliga förändringar skulle behövas, tänk jag tror att det räcker med oss själva. Jag tror att om vi börjar i det lilla i det som är oss själva. Om vi slutar göra om människor så dom bättre passar in i våra egna fack, så har vi kommit långt. Det är då den samhällerliga förändringen blir till

Kaffe i husvagnen, treat så här tidigt och till fågelsång det är kurera själen till 110%.
Bättre än så här blir det inte.
I alla fall inte för mig.

Jag tror att våran camping värd skaffat sig arbetskraft, help jag hoppas och vill att det ska vara arbetskraft som inte är utnyttjad bidragsjobb.
Vad beträffar den saken så har jag inte en aning, mannen som kommer cyklandes är i de övre åren kanske runt 60, där till i Bengtsfors och även så ser det ut som han är från något av våra nordiska länder. Det luktar lite bidragsjobb, men jag får låta det vara osagt, oskrivet är redan försent.

Men så som jag känner vår campingsvärd så vet jag inom mig att han inte utnyttjar några system framför allt inte människor. Det första året vi var på denna camping så var det nästan så vi fick tvinga honom att ta emot våra pengar. Jag fick ofta känna på att det var jag i stället för han som utnyttjade. Att jag på något sätt lurade honom. Nu har både jag och vår natur hunnit med att förstå att det är sommar, fåglarna sjunger i kapp. Solen är ännu på baksidan av förtältet men, det är inte kallt i skuggan så jag fryser inte.

Jag önskar att alla människor får uppleva känslan som jag har i kroppen nu. Jag mår just nu så bra, det är så fullkomligt fridfullt inom mig och ändå har jag inte ens tagit min tablett.  Nu ger ju inte Concerta mig frid,den bara saktar ner tempot och tar bort lite av rastlösheten som bor i min kropp.  De snabba tankarna som hittar hit när jag är utan tablett är snabba och det byts lite fokus från sekund till sekund. Det jag tänker innan klockan tolv tänker andra en hel dag. Riktig så kanske det inte är, men i alla fall känns det så, när jag har tagit min tablett. Tankarna stannar till och är på samma ställe en längre stund.

Jag har funderat på det här med ADHD, och har en längre tid känt att jag är ganska så trött på allt va ADHD heter. Kanske är jag just nu utanför mina cirklar, inne i någon form av o-gemenskap med mig själv. Fast det är inte heller sanningen för jag gillar när jag är jag, så som jag är. Vad jag egentligen är trött på är att andra klagar på mina tillgångar inom mig själv. Jag blir till och med ledsen.

Jag hade utvecklingssamtal med min chef, det är ju nya löner nu och då fick jag till mig av chefen att jag måste sluta upp att vara så impulsiv. Fast han använde inte ordet impulsiv, det aktade han sig för. Utan istället berättade han för mig att jag måste tänka efter före. Jag ska jobba med magkänslan och backa ett steg och tänka en gång till. Just det säger mig att han menade att jag ska sluta upp med impulsiviteten i mig.  Impulsiviteten som är min tillgång, för det är den som gör att jag tänker på ett annorlunda sätt. Det är den som gör att jag vågar prova på saker och vågar testa.  Nu är det så att han säkerligen inte menar att jag helt och hållet ska sluta upp, men på arbetstid då ska jag minsann komma på konsten att tänka efter före. Första veckan tog jag till mig det han sa, tänkte efter innan jag ens tänkte, jag tog till mig och blev ledsen. Nu när jag sitter här tänker jag mest att det är synd om honom. Att hans ord mera handlar om han, än om mig.

Ofta när någon hoppat på mig och klankat ner på sådant som är jag,så kommer jag fram till samma slutsatser att det faktiskt handlar om den som uttalar mera än vad det handlar om mig. För det gör det, dom står inte ut med tillgångarna som jag har och vill stöpa alla människor i former som passar dom. Men tyvärr, jag är inte en sådan formgiven människa, jag vill inte ens bli det.

För jag vill vara så som jag är dessutom kan jag inte bli någon annan.  Jag är liksom bäst på att vara mig. Jag är som bäst när jag är jag,  att springa runt och försöka vara någon som jag inte är, tänker jag inte vara och inte bli.  Så sorry nu har jag säkerligen gjort människor förbannade, men va då, jag har inte tid att ställa om mig.

Dessutom vill jag att mina barn ska se att dom duger som dom är. Då måste jag våga visa dom att jag, jag duger som jag är. Jag är inte formgiven och mallanpassad utan jag är den jag är. Visst jag ska försöka tänka varvet en gång till, men tyvärr då brukar jag på något sätt bara lura mig själv. Genom att bara byta ut orden eller flytta runt dom lite. Tankarna är liksom ändå på något konstigt sätt de samma.

Det här med att sova gör mig tokigt trött. Det beror inte på att jag sover så mycket, physician utan helt på tok för lite för stunden. Har i och för sig slarvat med min salva, men har kämpat för fullt med allt det andra, Äter nyttigt, rör på mig och försöker komma hyfsat tidigt  i säng.

Jag är rädd för mediciner så jag tar inte gärna sovmediciner. Men nu börjar kroppen och tankarna bli slitna på natten.  För alla dom där snabba tankarna som jag brukar kunna hänga upp på tvätt linan på natten, vägra hänga kvar på tvättlinan utan hoppar snabbt tillbaka in i huvudet igen. Vet inte hur jag ska få ordning på sömnen just nu.

Inget verkar hjälpa just nu. Kanske ska jag göra tvärt om dricka massvis med kaffe, springa runt och gå och lägga mig orutinmässigt. För ligga kvar i säng det gör mig illa just nu. I natt låg jag och tänkte på ekvationer Vilket i sig var intressant men hjälpte föga för sömnen. Behöver tråkigare saker att tänka på. Ekvationer var för intressant.  Kanske ska prova med trädgårdsarbetes tankar i natt för det är ju så dödligt tråkigt så det gör kanske  sömnen tillgänglig.

Det här med att sova gör mig tokigt trött.

Det beror inte på att jag sover så mycket, link utan helt på tok för lite för stunden. Har i och för sig slarvat med min salva, men har kämpat för fullt med allt det andra. Äter nyttigt, rör på mig och försöker komma hyfsat tidigt  i säng. Jag är rädd för mediciner så jag tar inte gärna sov mediciner. Men nu börjar kroppen och tankarna bli slitna på natten.  För alla dom där snabba tankarna som jag brukar kunna hänga upp på tvätt linan på natten, vägra hänga kvar på tvättlinan utan hoppar snabbt tillbaka in i huvudet igen.

Vet inte hur jag ska få ordning på sömnen just nu. Inget verkar hjälpa just nu. Kanske ska jag göra tvärt om dricka massvis med kaffe, springa runt och gå och lägga mig o-rutinmässigt. För ligga kvar i säng det gör mig illa just nu. I natt låg jag och tänkte på ekvationer Vilket i sig var intressant men hjälpte föga för sömnen. Behöver tråkigare saker att tänka på. Ekvationer var för intressant. Kanske ska prova med trädgårdsarbetes tankar i natt för det är ju så dödligt tråkigt så det gör kanske sömnen tillgänglig.

En riktigt intressant artikel som jag vill rekommendera er att läsa.   Självklart handlar det om ADHD.

En helt annan nivå och någon som visar på stigarna som Scientologerna letar efter att dra ner allt vad forskningen handlar om.

Scientologerna sen den nya Adhd medvetenheten inom kriminalvården som ett hot mot deras egna behandlings program.

Läs artikeln av Kjell Häglund riktigt intressant!