Våren har kommit till F-landa äntligen!!!

Det är något speciellt när björkarna börjar visa sitt gröna skimmer. Det spritter till i alla sinnen, medical och i alla fall så blir jag på särskilt gott humör.  De första gröna bladen på björken jo det är värt att firas.  Så i morgon har jag tänkt att fira det med en glass. Fast glassen och det gröna på björkarna är inte hela sanningen för det är det sista fastedagen idag för denna vecka.  Så i morgon firas ät dagar och vår på samma gång. Jag kör fastan 5-2 har gjort några veckor. Det ska vara nyttigt för kroppen.

Det är inte så att du behöver fasta två dagar på rad men jag känner att det blir lite enklare för då är det liksom gjort. Jag behöver inte planera så mycket mera än att det är söndag och måndagar som är fastedagarna.  Under fastedagarna äter jag 500 kcal/dag. De andra dagarna äter jag som vanligt.

Fastedagarna brukar jag börja med en kopp kaffe, tadalafil och en råsaftsdrink, till middag äter jag soppa. Sen där efter dricker jag vatten, och åter vatten, ibland lite te.

Men i morgon nej då är det vanlig ät dag vilket jag ska fira med  färskt bröd på morgonen och en glass, samt det vanliga som jag brukar äta.

Men jo men visst jag fira våren men också att det är ät dagar fem dagar i rad. 

Den gröna skira färgen, så vacker kortet tog jag ute på vår balkong på jobbet.

Kanske är det bara jag som ser det gröna men det finns där och idag var det första dagen 🙂

Jag har gått fel, remedy varit ute på en stig som inte var min. Jag hade högklackat och snubblade till rejält på den där stigen som inte var min.  I alla fall är känslan sådan att jag Vrickade till något i mig och jag till och med känner mig åtsidan satt. Jag har inte satt mig där själv, treatment utan något någon sa till mig gjorde ont och hade krav på mig som jag inte har förmågan att nå upp till.

Jag är så här, drugs jag är mera färgstark och har frågor som jag vill ha svar på. Jag vill inte ha svar som: jag vet inte, ogillar även kanske eller den frågan har inget rätt eller fel svar. Hur känner du själv?

För om jag själv hade känt ja eller nej, bra eller dåligt, i någon fråga, då hade jag inte behövt ställa frågan.  Då hade jag inte haft behovet av att fråga.

Känns som jag mött någon från historian, känns som när fröken sa men du kan om du vill. varpå jag satt timme ut och timme in och sa jag kan ju om jag vill ju. varför vill jag inte då? 

Påståendet är fel för jag gör om jag kan.  Kan jag så gör jag.Kan jag så vill jag.  Det är lite svårt när omvärlden inte förstår sånt. När jag blir trollet i någons fördom.

Eller är det jag mött  som är ett träsktroll.

Igår läste jag på min nyfunna blogg, there Nu har jag ju läst den ganska så många månader så det nästa känns som jag känner hon som skriver den. Men det är klart att jag inte gör, hon bor ju i USA.  I sitt förra inlägg tog hon upp en intressant tanke om vårt låga tak här i Sverige. Om att vi Svenskar är så konflikt rädda, nu vet jag inte om hon menade så som jag tänkte att hon menade, men att vi i Sverige är mera konflikträdda och att vi har en lite annorlunda ton i våra konflikter.

Kanske är det en av anledningarna till alla våra sjukskrivningar tänkte jag när jag läste hennes blogg. Hur tänker jag då, jo jag tänker att vi svenskar mera håller inne på våra konflikter, låter dom bo på insidan av oss allt för länge.  När vi slutligen fått för mycket i vårt egna system, så går det sönder inom oss och vi blir sjuka. Vi ska ju även vara så otroligt lika varandra stampa i samma led, och inte sticka ut. Den så nu omtjatade Jantelagen är en lag som vi utan att blinka sväljer och gör om till vår egna. Vi ska inte tro att vi är något ligger inrotat i systemet.

Varför är vi konflikträdda? Är det konflikten i sig? Jag tror egentligen inte det, utan jag tror att vi lite går och samlar på oss konflikt oset lite för länge. Vi vågar inte säga vad vi tycker och när vi gör det blir vi anklagade för att vara mobbare, rasister, och lite allt möjligt.

Mobbning är i dagarna ett slitet ord tycker jag, det har blivit lite alldagligt och så fort du kommer med kritik verkar det som om vissa använder sig av mobbningsflaggan.

Likadant är det med Rasistflaggning. Idag vågar vi inte säga något om i fall att det kan verka rasistiskt.  Jag såg en film för ett tag sedan om ett gäng ungdomar som kom från fjärranland. Dessa ungdomar gav sig på ett gäng yngre killar som lyckades bli lurade på sina mobiler.  Ungarna levde rövare på spårvagnen och betedde sig väldigt illa. Hade ungarna kommit från Sverige vilket det säkerligen finns svenska ungar som beter sig på samma sätt, så hade det varit lika illa.

För ett tag sedan när jag själv åkte buss, så var det ett gäng ungdomar som även dom kom från ett annat land. De hade sina fötter i sätet, och skorna var inte rena så det blev märken i det säte de hade sina skor i.  Jag valde att inte säga till dom, Ska villigt erkänna att jag inte riktigt vågade.

Men i alla fall så sa busschauffören till dom att ta ner fötterna. Han kom själv från ett annat land och sa till dom ganska så rejält, att vi sitter inte så i bussarna och vi gör det i alla fall inte här i Sverige. Nu hörde jag inte allt han sa men, han pratade med dom en stund innan han körde iväg. När han gick och satte sig för att köra bussen skakade han på huvudet, tittade på mig när han gick förbi. Antagligen hade han inte fått ungarna att ta ner fötterna, eller så var han bara trött.  I alla fall så skulle ungarna efter ett tag gå av bussen, dom gick demonstrativt fram till första dörren och skulle gå av där. Chauffören sa igen till dom att dom skulle gå av i mitt gången.  Men trotts hans tillsägelse så sa den ena killen till honom, att han går av var fan han vill gå av.

När ungarna skulle gå av bussen så vänder den ena killen sig om och säger rasist till busschauffören, sedan var dom borta. Jag kunde inte låta bli att skratta, chauffören frågade mig vad det var jag tyckte va så roligt.  Jag förklarade då att det såg lite konstigt ut att De fem ungdomarna som inte själva var från Sverige, kallade honom rasist och att det  var lite svårt att undgå att även han inte var infödd svensk. Man såg liksom på hans mörka ögon och hörde på hans tal att han inte hade bott i Sverige hela sitt liv.  Då sa chauffören något klok något som jag gått och tänkt på ett tag. 

Hans sa att men det är ju så det är, så fort man uttalar sig eller tillrättavisar någon så får man passa sig, för då anklagar motparten (den man tillrättavisar) att man är rasist, översittare eller annat.

Vi hade en diskussion, han berättade att han tyckte Svenskar var mesiga, dom var hela tiden rädda för hur dom blev uppfattade. Han pratade om att om ungarna hade varit svenska barn och han hade tillrättavisat dom, hade han fått stå ut med att bli kallad  djäv,,, blatte eller svartskalle. Nu var ungarna invandrare och då blev han kallade  rasist.  Slutklämmen i det han sa, var att han kunde höra på ungarna att dom antagligen kom från samma land som han själv, men från en annan provins.

Men lite så är det, vi är rädda för att säga saker för att andra ska få uppfattningar om oss att vi är Rasister, mobbare, översittare mm 

Jag tycker historian är rolig, han busschauffören som antagligen kom från samma land som  sina unga landsmän, han blev kallad rasist för att han sa  att så här beter man sig inte när man åker buss.  Han blev kallad rasist, Han kom från samma land. Hade det vart svenska ungar hade han blivit kallad svartskalle eller blatte.

När vi pratade så pratade han respekt och att svenskar har så svårt att sätta gränser. Jag kan inte mera än att hålla med honom. Vi vågar inte säga till när det gått  för långt, vi vågar inte sätta gränser, inte ens till våra barn. Dom som ändå har så stort behov av att veta var gränsen går……