• Klipska klipp Också Jenny förstås…..

    Käraste vännen ringde mig, pharmacy då blir jag alltid glad. Hon på något konstigt sätt kvittar fram sina budskap.  Idag lyckades hon med något som hon  inte lyckats med under många år.  Hon lyckades mig att inse att jag har ett namn. Att det namnet inte är Malix. Vilket är ett namn som jag annars tycker om.

    Vi pratar kanske inte så ofta som  vanliga vänner gör, shop eller som vänner gör. Men vi pratar på vårt vis, så som vi gör på vårt vänskaps-vis.  Redan första gången jag såg henne föreläsa tyckte jag om henne, där hon gick och visade på sånt som lika gärna kunde vart min dotter.  Olika strumpor på fötterna. Där är jag och Jenny olika, för jag är så noga att jag måste ha vänsterstrumpan på vänsterfoten.  Men nu skriver jag om sånt jag inte skulle skriva om.

    2.-Comfort-Focus-Miniatyrbild

     

    För jag hade tänkt tipsa om hennes små klipp om klipska små saker som kan hjälpa till i vardagen.  Hennes tips är ju inte bara till för mig som har ADHD eller Asperger.

    Nej jag tänker att alla, oavsett om du har a eller ö i dina tillgångar. Smarta små tips som får vardagen att bli enklare, är till  för alla.

    Du behöver inte ha ADHD för att behöva förutsättningar Förutsättningar det behöver vi alla.  Därför tänker jag att klipska klipp kan vara bra att titta till ibland. Pennan som hon visade för ett tag sedan är grym.  jag har en hemma och en som jag har på jobbet. Den underlättar massvis för mig, Det blir så mycket enklare för mig när det är möten.

    Sedan kan ju det vara så att jag har mera nytta av det än någon som inte har mina små kryddigheter.

    Comfort fokus  Klipska klipp

  • Stöd och resurs har nog ingen telefon.

    Inget samtal här som är något att komma med. Nej Kortis har inte ringt oss. Företaget som vi har använt oss av är ett privat bolag. Tycker det är konstigt att dom inte ser till att jag är nöjd som kund. Det är ju vi kunder som är deras kunder, for sale slutar vi upp med att använda oss av tjänsten så tjänar dom inga pengar.

    Kan det vara så att dom har så många kunder, så dom behöver inte bry sig om vissa kunder? Är det så att dom tänker,  mister du en finns det tusen åter?  Dom arbetar med människor, men vet inte hur man bemöter kunderna som har anlitat dom. Hur tänker dom? Vad står deras tystnad för? Tiger dom och samtycker med mina uppfattningar. Antagligen gör dom det.  Antagligen sitter dom nu och slår sina kloka huvuden ihop och försöker hitta en lösning.

    Den lösningen verkar vara svår. För mig är det hur enkelt som helst egentligen.

    Den enkla lösningen är att dom ringer upp, bokar in ett möte och har med sig den riktiga historian.  Ett öppet hjärta och rena tankar, om att det är dumt att lägga synden på den lilla pojken. Det är dumt att inte se sina egna brister. Det är dumt att komma med förklaringar bortanför lösningen.

    Att rätt och slätt säga att;  Jo, det är vi som är vuxna och vi har brustit i vårt uppdrag. Hur går vi vidare, vad gör vi för att undvika dessa fallgropar i framtiden.

    För oss är det lika viktigt som för er att er son trivs och vill komma till oss. Ni ska känna er trygga med att er son är hos oss.

    Den enkla lösningen verkar inte Detta företag ha. Dom gör det enkla svårt.

    Att lösa konflikter blir mycket svårare när man måste leta syndabockar, och  då man försöker gömma undan sina egna fel. Det är svårt och blir svårt när man inte vågar se sitt egna agerande.

     

  • Jo men visst är jag bara lat, lite dum och saknar krage.

    I dotterns rum låter dunk, stomach dunk volymen är hög och två flickor sjunger för fulla muggar. Här sitter jag och försöker skriva. Men jag är bra på att stänga av, sovaldi när jag gör sådant som jag tycker är roligt.  Jag vet jag är bara lat och visst du har helt rätt, cure visst kan jag om jag bara vill. Jag är bara lat, slapp och ointresserad.  Jag kan ju när jag vill, och igår kunde jag ju. Jo, det är sådant som jag är uppvuxen med. Just dom där kommentarerna kan jag utan och innan, nästan eller ta bort nästan, som ett rinnande vatten. Precis som man ska kunna gånger tabellen mitt i natten, kan jag fraserna.
    Jag har ju övat så länge på just att svälja ner dom där omdömena. Ta till mig det, göra det till min sanning. Förr, va just alla dom kommentarerna, min sanning. Jag trodde på det fullt ut. Till och med så att jag kunde säga dom till mig själv ibland. Då hade jag också dyslexi i stora mått, det har jag fortfarande men då när jag hade det på riktigt trodde jag att det var mitt fel. Att jag var dum, korkad och bara behövde ta mig i kragen på riktigt, för en gång skull.
    Senare gick jag på utvecklingssamtal i skolan, när mina barn var mindre. Då var det dom som kunde, om dom ville, bara behövde skärpa till sig och i går kunde han. Om han bara kunde sitta still och koncentrera sig, så hade det funkat, fick jag till mig.  Då gick jag hem och skämdes över att jag var så värdelös, att jag inte ens kunde göra så mina barn kunde skärpa till sig.  Ännu senare när jag tänkte vidare och försökte med alla medel att hjälpa sonen.

             felix liten 001

    Så insåg jag att han har egenskaper som han fått i rakt nedstigande led från mig.  Jag hade smittat av mig med min lathet, och min slappa krage.  Då blev jag förbannad, skrek, skällde och gormade. Sedan gick jag hem och grät, var rädd för hur sonen skulle ha det i sin skola dagen efter.
    Idag vet jag att historian, som jag upplevt är en historia. Där jag och många runt mig bodde i Okunskap i massor. Idag vet jag att historian upprepar sig för många andra. Idag sträcker jag på ryggen, ser rakt fram och berättar för människor som inte förstår att det är för att det tillhör mina mindre bra tillgångar. Att när du ser mig sitta framför ett papper som jag inte förstår, inte orkar läsa igenom, är i mina otillgångar och har fel förutsättningar för att lyckas. För jag behöver lugn och ro, egen vrå och gärna ett program som läser upp det som ska läsas.
    Idag vet jag att jag duger, trotts min lilla kantighet. Idag vet jag att jag är en tillgång, idag vet jag att jag har rätt till acceptans. Idag vet jag, att jag duger precis så som jag är. Och att när andra upplever mig som jobbig, dum, lite lat. Så säger det mera om dom, än om mig.
    Dvs att dom väljer att se mig i mina mindre bra sidor, kanske för att dom själva är rädda för att visa och se sig själva i sina bra sidor.  Att dom liksom blir bättre av att göra mig sämre.
    Vem är du vilka sidor ser du i dig själv, i andra?
    Lev idag just nu, så är det kvällen och natten ska återigen ge mig sömn. Om jag nu har en sådan där natt som jag kan sova i. Vilket är en annan otillgång i mig. För att sova är en konstform, som jag har lite svårare att lära mig.

    Tack för du orkade läsa enda hit.

    130221-Carina Ikonen Nilsson.
Bild:Bo Håkansson, Bilduppdraget.

  • Lite solsken bara

    Vi skulle behöva sol i yrvädret, cheap men just nu skymtas den inte.  Så vi får skapa våra egna solar inom oss. Jag ritade en på mobilen det fick duga för idag, Blir glad av det gula i bilden.  Nu är det inte själva utförandet, själva ritandet som är viktigt utan lite gladhetsbubblor jag vill sprida.

    Vi får själva lysa som små solar idag så lyser det upp i yrsnön.

    Varma strålande leenden är nästan lika varm som solen själv eller jag har fel värmer lika bra som solen själv.  Lev idag just nu för i går är sånt vi lärt oss av som vi har nytta av idag, imorgon är kunskap vi inte har idag.

  • Basalkunskap är ju inte oviktig.

    Men är det sådant som vi vanliga dödliga ska lära ut  till professionen?

    Inget samtal från stöd och resurs om helgens misslyckande och ingen diskussion för den delen heller har hamnat hos oss. Vilket jag tycker är tråkigt. jag tänker att  dom borde kosta på sig detta för att reda ut det som ska redas ut.

    Hade det varit jag i min yrkes roll, patient som skulle gjort samtalet och bokat tiden. Så hade det redan varit gjort. För jag hade ringt upp min chef redan i helgen, buy cialis redan innan jag hade ringt det ödesdigra samtalet hem till föräldrarna. Så hade min chef fått ett mail eller samtal om hur jag eller vad jag ska göra.

    Efter chef -samtalet så hade jag sedan ringt upp familjen det handlade om för att boka möte så att vi snabbt kommer i kontakt och reder ut det som ska redas ut. Men här är det tyst.  Här har inget samtal ringts trotts att personalen som lämnade vår son på kvällen, sa att vi får höras telefonledes.

    I minnet seglar det förbi små korta minnen om tiden som varit, små ord som nu sätts i en kedja. Som bildar en bild i ett pussel som jag inte innan behövt lägga eller pussla. Nu gillar jag pussel men just det här pusslet vill jag inte lägga. Det är ett pussel som inte borde läggas och inte läggas av mig.

    Min make berättade att han nästa sig för pannan av en kommentar som Personalen sagt:

    – Det var verkligen bra Tommy att du sa det där till mig, det fick mig att tänka.

    Det maken hade sagt var att det är ju inte så att bara för vår son är 16 år gammal är 16 år fullt ut. Även om sexton åriga pojkar gillar hemska filmer så gör inte våran son det han är mera som en tio åring och gillar tecknade serier.

    Just nu gör det mig förundrad, det gör mera än så i mig. För  Dom pratar om att dom har kunskaper och kan och vet och gör. Just det med ålder är något som dom borde veta utan påminnelser av oss.  För det är ju mera förekommande att barn med lite kryddigheter av NPF är oftast inte i fas med sin ålder.

    Är det sådana saker vi behöver lära personalen så blir jag lite mera än rädd.  Att vi tillsammans kan lära av varandra trodde jag var mera strategier om hur vi får det att funka inte basal kunskap.

    Nej nu ska jag sluta skriva och göra mig frukost, vänta på samtal. Frågan är hur länge vi får vänta.

    Det står skrivet i framtiden.

    Lev idag just nu är det långt till nästa kortis helg och just nu känns det mera än gott i magen.

    Lite vitaminer ska nog göra susen idag med, så det får bli nypressad Apelsin i glas till frukost idag med.

    Godmorgon världenLer

  • Samtal med Handläggaren inom LSS.

    Har just haft samtal med  Lss handläggaren om kortis helgen.  Känns bra, find det kändes som han lyssnade. Samtidigt ser jag hinder eftersom vi bor så avsides. Hade vi bott närmare GBG så hade det varit annorlunda, online flera alternativ och lättare att hitta andra ställen.

    Just nu när jag pratade med min make, buy cialis så berättade han att kanske är detta som hände ett steg i en strategi, kortis stävan att få mera pengar för vår son. Vilket redan har varit på tapeten då vi hade möte för ett tag sedan, redan då frågade dom om de kunde få mera ersättning då vår son var Såå jobbig.

    Bara den frågan säger mig att dom är mindre proffsiga, sitta och diskutera pengar när vi anhöriga är med. Nej vi får leta andra alternativ eller så får dom sträcka upp sig några meter.

  • Ännu lite mera kloka tankar från Kay

    vilket är en Man som har mycket visdom.  Förr trodde jag att lycka var något som bara kom. Idag vet jag att det är ett val som jag gör. För jag väljer att förhålla mig på ett visst sätt till en viss händelse. Kay Pollak 

  • Reflektionstankar om kortis och inte kortis.

    Idag på förmiddagen satt jag och kände lättnad, sale physician Det skulle ju varit en kortis helg. Men kortis helgen uteblev ju då kortis kapitulerade redan efter tre timmar. Idag blev jag medveten om att klumpen i magen saknades, inte för att jag vetat om att jag haft den innan med idag blev jag klar över att jag haft det de helger som varit kortis helger.  För idag kändes det så mjukt och gott i magen när jag satt och funderade. Kom på att idag behöver jag inte vara orolig över vad som hänt eller vad personalen skulle meddela om.

    Mina känslor säger mig att Kortis misslyckats, misslyckats med att göra det bra för vår son, göra det avkopplande för oss. Vi gör antagligen ett mycket bättre jobb utan deras hjälp. För vi slipper oroa oss för hur han har det, vilket humör han är på och vad som hänt.

    Nu ska det letas andra alternativ, för det vi har haft är inte bra. Dom har definitiv inte den kunskap dom behöver att ha.

    Fast samtidigt så tänker jag kanske ska vi låta bli. Kanske blir det bäst att inte ha något kortis. Men jag tror att det är viktigt för vår son att ha det, han behöver komma hemifrån, prova på saker.

    Det bor så många tankar i mig, så många känslor som kommer att ta tid att reda ut.

    Det viktigaste är att det blir bra för honom. 

    Tror att den bästa avkopplingen är när vi är i vår lilla husvagn. 

    2012-07-07 15.56.08

  • STÖD OCH RESURS I FYRBODAL! NEJ TACK VI KRÄVER MERA ÄN VA DE HAR ATT ERBJUDA.

    Vår lilla kille har en kortis vistelse var fjärde vecka.  Det har vi haft i två år tror jag kanske är det mera men det vill jag vara osagt. En gång i månaden så åker han dit.  för ca ett halv år sedan längtade han dit frågade två veckor innan lägrets helgen va. Det kändes härligt att se att han längtade och att han hade hittat kompis och sånt. Dom gjorde massa roliga saker på lägret.

    Ett stort underbart hus som låg i Uddevalla högt upp på ett berg. Kasen hette platsen och det var ett helt underbart ställe tänker jag.  Efter ett tag var dom tvungna att flytta, story varför vet jag inte men istället flyttade dom till Frändefors till ett hus långt i på en grusväg. Tror inte alls det är en dålig plats men själva byggnaden ser mera ut som en industrilokal eller liknande. Men platsen är säkerligen bra långt ut på landet och närhet till bondgård och sådant.

    I somras hände något, pills som jag inte har en aning om men kontaktpersonalen som var för vår kille blev sjuk. Hon var även den som skötte om själva planeringen och sånt in för helgerna som vår lilla kille var där.  När jag frågade verksamhetsledaren vad som hänt någon gång i höst fick jag veta att Kvinnan som var vår kontakt blivit sjuk, något i huset sa man till oss då.  Samtidigt som kvinnan blev sjuk. Började verksamhetsledarens man arbeta på kortis. Något hände i sambandet för vår lilla kille såg inte längre framemot helgerna. Inte som innan i alla fall.  Nu åkte han dit för att det var den helgen men mera än så var det inte.

    I slutet av förra året blev det en konflikt på stället där personalen kände sig hotade av våran grabb.  Då hade de blivit bråk för att det kommit en nykomling till stället och övriga gruppen hade haft svårt med att den nya killen kom dit.  Personalen hade inte kunnat förebygga mobbningen av killen som kommit dit och tydligen hade vår kille varit värst. Då hade det blivit bråk och personalen hade känt av en hotfullhet i situationen.  Våran kille är  178  lång väger 55 kg, när dom kom  hem  efter helgen så var det diskussioner och jag var rädd att kortis hade tröttnat och att han skulle förlora sin plats. 

    När vi pratade med vår kille så hade han svårt för att förklara situationen men det som kom fram var att han trodde att personalen också  förstod att killarna tyckte situationen var jobbig.  I vår killes huvud skrev situationen om i och med att han liksom  fått uppfattningen att personalen förstod.

    Någon i personalen hade sagt till honom: 

    Jag förstår att ni  blir trötta och tycker det är jobbigt. Men han hade liksom glömt av att berätta det viktiga i det hela.  Han hade glömt av den lilla biten som borde kommit efter jag förstår. “ vilket borde vara att jag förstår att ni tycker situationen är jobbig MEN SÅ SOM NI BETER ER FÅR MAN INTE GÖRA!!!!’”

    Han hade glömt av att vår lilla kille har Asperger och inte tänker på samma sätt som han själv utan har egna tankar. 

    För i vår killes tankar blev det:  ja personalen förstår och ser att det är jobbigt.

    Vår lilla kille är konkret tänker lite annorlunda och det krävs TYDLIGHET  tydligheter där du hela tiden  säger det som gäller. Inte säger halva meningar och tror att han förstår. För det gör inte han.

    Situationen slutade med att personalen blev så skärrad att han var tvungen att bli avlöst. Man såg inte den lilla killen som i situationen låg på golvet och grät. För att han inte viste hur han skulle reda ut situationen. Vilket jag i efterhand var tvungen att berätta för dom och inte ens då förstod dom vår lilla killes utsatthet.

    Okey situationen löstes genom att verksamhetsledaren  kom hem hit och vi alla pratade igenom situationen.

    Efter det så skulle vår kille igen till stället, den 22december.  Jag jobbade själv den helgen så jag var på jobbet när min make ringde mig. Redan vid första orden hörde jag att något var fel när maken ringde.  Dom hade ringt från kortis för vår son hade skapat konflikt denna gången handlade det om en mobil telefon

    Efter denna gången så har sonen varit på kortis två gånger och varje gång har vi haft ont i magen för vad som kan hända. Denna helgen var det dax igen, klockan tre igår kom dom och hämtade honom. Klockan fyra ringde vår son, han hade glömt sin spelkonsol så maken åkte dit och lämnade den.

    Klockan sex i går kväll ringde personalen på kortis, och berättade att Vår lilla kille ville inte vara där. Han ville åka hem.  Det var min make som pratade med dom och lovade att återkomma när han pratat med mig.

    Jag blev ganska så råttarg, ringde upp personalen på stället och förklarade för dom att det liksom är deras problem. Att deras jobb liksom går ut på att se till att våran kille trivs och vill vara där.  Det ligger i deras jobb att möta vår son och göra så han trivs där. Vi ska inte behöva gå här hemma och vara oroliga, de helger han är där. Det skulle ju kunna vara så att vi har bestämt annat och inte varit hemma, vilket tur var att så inte var fallet för självklart får han åka hem.

    Men vi sa att det får bli deras uppgift att köra hem honom. 

    Jag är vidrigt trött på detta kortis hem, Tycker dom är helt Okompetenta. Tänker att dom inte har en aning om vad deras arbete går ut på.  Dessutom gjorde jag lite efterforskningar igår och inser att även detta bolag ser till vinsten i stället för till människan. 

    De har tjänat miljoner på att starta upp kortisverksamhet mm för människor med funktionsnedsättningar.  Där till har dom sparkrav, denna helgen hade de dragit in all aktivitet som de annars har haft. Inget annat än badhus hade det att erbjuda denna helg och det gör dom endast för att underlätta för sig själva då just barn som vår son har lite svårighet med just hygien och sånt. Det blir ju utan problem om de åker till badhus för då måste dom ju Duscha innan och efter.

    Nej jag ska se till att vi hittar ett annat alternativ.

    För det är mycket som inte stämmer.

    1. Personal som blir sjuk av något i huset. Hur kan dom då  ha kvar huset och låta våra barn bo där på helger? Tror mera det handlar om att verksamhetsledaren och hennes man gjorde något, så att personalen inte längre trivdes.  Dom ville byta ut henne så att verksamhetsledarens man i stället skulle bli chef på stället.
    2. Dom klarar inte ens av att förhindra mobbning.  Det tycker jag är uruselt med tanke på att de ska vara proffsen och jobba med barn som har funktionsnedsättningar som av den orsaken  ibland råkar ut för mobbning.
    3. Dom ser mobiler som en A sak.
    4. Dom lyckades inte ens i tre timmar se till att våran son ville tillbringa sin kortis helg där, Han som har tyckt det varit jätte kul innan de bytte ut personalen.

     

    Jag tycker det borde granskas mera just sådana här saker kommuner betalar massvis med pengar till privata bolag som driver sådana här verksamheter.  Våra skattepengar går till privata fickor. Då du är ett privat företag borde det ligga i deras intresse att ha kvar sina kunder.  Det borde vara mera viktigt för dom att se till att vi trivs med dom. Men så är inte fallet i det här bolaget frågan är om det är flera som inte är nöjda med Stöd och resurs service än vi?

  • Det är vår det är bara vädret som inte fattat det.

    Väntar på våren så det gör ont i tårna till och med.  Jag har inte ännu tagit av strumporna, cialis vilket jag brukar göra tidigt på året. Fast solen visat sig så känns inte strålarna. Trotts att jag varit ute och letat vårtecken, lagt ner vinterjackan i källaren så visar  sig inte våren.

    Idag fick jag skamset smyga mig ner i källaren och hämta upp vinterjackan och mina kängor, efter som våren hade bestämt sig för att visa på efterdyningar av den allt för minnes nära vintern.

    Men det är vår, det måste vara vår för nu har vi haft vinter alldeles för länge tycker jag.

    Nu vill jag se vitsippor, gå på tussilagosafari och fika ute. Smyga ner till sjön och prova, känna på vattnet.  Slita av mig kläderna  och bränna mitt skinn, njuta av kaffe på altanen, sitta med min bärbara ute på altanen en tidig morgon, höra hur grannarna vaknar, höra hur fåglarna kämpar med sina små.

    Foto0215

    Njuta av myggbett som klia höra humlorna surra. Smaka på de solmogna första jordgubbarna, Men mest av allt bar mark, och den där nygröna färgen på björkarna när de börjar leva igen.  Längtar efter kvälls vin och grill kvällar. IMG_20110612_161155Sitta i förtältet och lyssna på radion och höra hur campingen sakta går till sängs.  Njuta av ledigheten tillsammans med maken, vakna på morgonen veta att det blir en lång ledig solighetsdag. 

    Nu längtar jag till vår och sol, vår som blir försommar försommar som blir sommar som blir fuktigt augustigräs som blir nej där stannar vi tänker jag…. Solen  vill jag ha, värmen och alla återkommande pånyttfödelser i vår natur. 

    Snart om bara små ögonblick sitter jag där igen och slipper frysa, sitter där en morgon full med kraft packar ner en termos med kaffe för att sola och bada. Ler 

    IMG_20110603_055120

Malix.se

Jag föredrar att kalla mig impulsiv .

Hoppa till innehåll ↓