Fåglarna kvittar utan för vårt förtält. Just nu sitter jag inne och dricker mitt kaffe. Våran lillkille ligger och sover.  Husvagnstider är härliga tider, recipe det är en speciell lunk. Du kan inte göra så mycket annat än att bara vara.  Just nu behöver vi det så här dom första sommarlovsdagarna. Nu är skolan och alla dess krav långt bort inte ens i närheten.

Igår pratade jag med en kvinna som bor här på campingen, no rx hennes barn har likt mig och mina ADHD. Hon berättade att skolan menar att dom gjort allt. Dom hade till och med skaffat en Google kalender. Till och med! Hur tänker dom då?

Hon berättade vidare att det hjälpte ju inte, store spelade ingen roll att de hade en Google kalender.  Jag tänker det är klart det inte gör. Tjejen, de fixat den till förstår ju inte syftet, hon ser ju ingen vinst i att ha en. Jag tänker att vi kan skaffa hur många hjälpmedel som helst som inte funkar om vi inte förstår vinsterna i våra hjälpmedel. Finns hur mycket som helst vi kan införskaffa till människor. Men förstår eller ser dom inte vinsten i att ha hjälpmedlet, så kommer det inte att funka.

Till och med google till och med, är ju gratis, en ganska enkel sak att  införskaffa. Egentligen tycker jag inte det är en så stor grej. Dessutom tänker jag  att en sådan kalender kanske gör att tjejen känner att det blir  förstora krav. Kalendern ska fyllas i med saker, man ska till och med få gjort alla de saker, som ploppar upp när tiden är inne. Saknar du strukturer inom dig och är 15 år så kan just kalendern göra att det blir många övermäktiga måsten.

Nu menar jag inte att Google är dåligt, nej absolut inte. För jag säger istället Utan Google stannar världen. I alla fall min värld.

Men jag tänker mig att om jag varit 15 år och är i slutet av skolterminen. Energin i kroppen är på upphällning, google minns alla mina prov alla mina läxor och den säger till mig att ha med Gympakläder, komma i tid, ta med och få med saker hem. Så kan det vara så att vi vuxna tror vi hjälpt tjejen/  killen.

Istället har vi öst över alla de där sakerna, som vi borde göra för att den unge ska orka, på ett barn som redan innan vårterminen började inte orkade längre.  Vi tror vi hjälper, vi tror vi hjälper när vi ger henne / honom att ta ansvar.  Kanske är det så att just  hjälpen med att någon kontrollerar att lappen från skolan verkligen kommer hem, är något som vi borde hjälpa med. Google lägger inte ner lappen, den berättar bara att den ska med hem.

Tänk i stället om den lilla google kalendern hjälpte till med strukturen, så att den underlättade för den unge. Att vi kopplade den mellan skolan och hemmet, där vi tog över det ansvaret som den unge inte mäktar med.  Lappen som ska hem  kan skolan göra i ett google dokument, kopplat till kalendern så att föräldrarna får medelandet om att något är inlagt i kalendern.

Läxan som skall göras kan även den ligga i ett dok. Skillnaden som jag tänker mig, blir att vi  gör allt omkring jobbet, medans den unge lägger krutet på det hon/ han ska lägga krutet på dvs, plugga men vi förebygger och gör jobbet med att  underlätta. Så att det bara är att göra det, utan att behöva leta reda på papper, utan att behöva oroa sig för att allt kom med hem. Då tänker jag om det var så, då tänker jag att vi underlättar så att ungarna orkar mäktar med.

Vi kan inte göra jobbet åt dom, men, om det är skriva de ska göra så kan jag vara pennan, om det är läsa dom ska göra, så kan jag vara med och lyssna ställa frågor. Eller till och med läsa, och svara på frågorna. Kanske är det så att jag behöver läsa läxan tillsammans med den unge, jag läser och unge lyssnar.  Jag kan också vara den som håller tiden så att killen/ tjejen inte sitter timme ut och timme in.

Ibland tänker jag att vi glömmer att hjälpmedel är just hjälpmedel, inga universalmedel som tar bort alla funktionsnedsättningar. Utan endast är hjälpmedel som underlättar. Ibland måste vi tänka varvet en gång till, ibland till och med ett varv extra. Ställa oss frågan, för vem skull?

Ser han hon vinsten i? För vem skull gör jag?  För vem skull underlättar jag?

Lev idag just nu  så är det sommar lov och till hösten tar vi nya tag.

Sommar värme ute, click blir värme i mitt sinne.  Jag blir mjukar i mina tankar, online njuter och känner ännu mera att så härligt att leva.

Idag har jag gjorde något stort, salve jag vågade mig ut i trädgården. Det var till och med så att jag vågade mig på att ta mig an lite av de sedvanliga arbetsuppgifter som alltid är återkommande när man har hus.  Jag har ADHD, när vi  flyttade hit för många år sedan så hade jag så storflygande planer om att anlägga en vacker trädgård.  Jo jo det hade jag. Fick min make till att gräva upp en himla massa rabatter och till och med så att vi hade ett grönsaksland de första åren. När man har  ADHD så händer det att man gör i alla fall är det så för mig. Jag gör saker gör saker utan att tänka på vad som sker när man gjort saker.

Alla blomsterland som min stackars make grävde upp resulterade i en himla massa efterarbeten år efter år.  Det var något som jag inte tänkte på då min make grävde dagarna i enda.  Det där efterarbetet det med att rensa vända jord, ja allt sånt där som  andra  hejdlös väntar på under hela vintern. Det efterarbetet är ett arbete som jag på något sätt har svårt att få till. Förra året vägrade jag inse att det behövs trädgårdsarbete, det får jag lida för i år. För några dagarsedan tänkte jag att nej jag låter skiten växa igen och kör med gräsklipparen över det.  Nu har jag ändrat mig. Idag kom en annan tanke upp om att jag går ut och provar lite, gör bara lite så jag inte tröttar ut mig. Lite för mig kan resultera i  långa dagar, många långa dagar.

Men med en kopp kaffe, trädgårdshanskar och tankar om att bara lite högst två timmar, så gav jag mig hän till mina arbetsuppgifter.  Men min i dag frånvarande men ändå ständigt närvarande KBT terapeut så strukturerade jag mig.  en liten bit nu Carina sa jag till mig själv. Tog till en ytters liten bit, satte ut märken så att jag skulle sluta i tid. Sätter i grepen i jorden och på börjar mitt arbete.

Fåglarna kvittrade kaffet smakade som det ska, jag satt där och njöt tillsammans med alla maskar och alla ogrässtrån. Ett efter ett blev det klart.  Det lilla området som jag hade mätt ut för att göra blev sedermera klart.  Jag avslutae som jag innan lovat mig själv att göra. Gick till verandan och FBade lite, kom på att det hade ju gått så bra och det blev ju så fint. Så efter en vilo paus gjorde jag om proceduren en gång till, fast på annan plats och denna gång en ännu mindre yta.  Blev klar gick ner i duschen för att säkerhetsställa att inga fästingar  var på mig. Just fästingar och sånt är OCD för mig. Dessutom var jag varm och behövde tvätta av all jord. Men första tanken med duschen är fästingarna som jag är helt livrädd för

Gick ut på verandan efter duschen och tittade på mitt verk. Då slog det mig att haha det  här det är ADHDjobb. För dom som till och med ogillar trädgård.  Det är verkligen ett arbete för någon som är rastlös i själen. För någon som vill använda sin kreativa sida. Dessutom finns det ett synligt resultat, ett bevis på att jag verkligen gjort något för det ser man ju när man tittar på rabatten. Det bästa med grejen och något som jag tänker är viktigt med ADHDär avgränsningen som jag gjorde.  Att jag verkligen bara gjorde den där lilla, lilla biten av min rabatt så att jag inte fastnade där i flera timmar. Det verkar som alla KBT timmar satt sig i mig för just i trädgårdsarbetet var det effektiv. Avgränsningen var viktigt, att verkligen bara hålla sig till avgränsningen och inte på börja någon annanstans än det jag tänkt innan var också viktig.  För som jag gjort åren innan blir det inte bra, då har jag gått ut tidigt redan klockan åtta och börjat arbete sedan hållt på kanske fram till nio på kvällen. Idag känner jag mig nöjd och glad över att jag gjorde som jag skulle. Där till så kommer jag slippa känna av solsvedan som hade kunnat komma när jag vaknat upp från mitt trädgårdsarbete. Har inte  ont i kroppen. Vilket jag skulle haft om jag hade gjort som åren innan i dag.  Visst det är mycket jobb kvar men  Rom byggdes inte på en dag så ja lite ADHDskadar inte, inte alls faktiskt.