• ADHD påhittesaker jo men visst så dumt.

    Man säger till mig att jag är påhittad, unhealthy att jag har på-hitte-o-later. Man säger även till mig att jag knarkar ner mig, site och att jag bara är lat.  Att jag knarkar ner mig, Concerta är min medicin, preparat som är amfetamin liknade. Amfetamin är upp-åt-tjack, som gör att man går upp i varv.

    Men jag är uppe i varv och gå ner i varvtal när jag tar min lilla Concerta.  I själva verket så blir jag klarare och mera långsam  så jag hinner med att tänka flera steg när jag äter min lilla tablett. Den gör att jag faktiskt orkar göra det jag ska fram till klockan fem på eftermiddagen. Sen är surret tillbaka igen som en kär gammal ovän.

    Det må så vara att vissa vill att mina olika till och o-tillgångar är påhitt  för andra. Om de mår bättre av att vila i dessa okunskaper så må det vara det bästa för dom.  Själv vet jag att jag definitivt inte är påhittad.  Att jag inte kan läsa och skriva, är ju i och för sig som det visar sig i texten jag skriver, konstigt.  För skriva det kan jag  ju och läsa ja det kan jag ju det med. Men, men, men, det finns små underverksprogram i min dator som gör att jag idag är o-handikappad.

    Tänka sig att det finns ändå mera underverksprogram som gör att jag lyckas med saker som jag innan inte lyckades med. Här är ordet och underverket Google skulle vilja skriva det i gyllene guld för att andra ska förstå vilka underverk som sker med just Google.  Men jag  nöjer mig med Google.

    Det har varit många som ringt till mig angående Just Google och frågat var underverken ligger.  För mig är det kalendern.  Som genom att konversera med min telefon gör att jag inte missar lika mycket idag som jag gjorde innan. Nu var det inte  Google och Underverksprogrammen som min dator har som jag skulle skriva om.

    Men som ni vet så har jag påhitteolater och det gör ju att det blir så.  För mina tankar är ju inte så raka som de borde vara.  De är ju mera utsvävande och cirkulära. Ibland hoppar de från tuva till tuva men då i olika vattendrag.

    Jag har alltså påhittade diagnoser som inte finns på riktigt utan de är enligt vissa påhittade. Dyslexi är en av påhitte sakerna från rakt nedstigande led från min pappa som också han hade lite hittpåsaker. Dyslexi är ju att man stavar som en konstnär målar.  Fråga mig  jag vet ju även hur man målar och där har jag inte någon målexi, Bara en inre kritiker som säger mig att det där duger inte till.

    Jag har svårt att sitta still. Hyperaktiviteten är ibland o-hyper aktivitet.  Det finns en inre oro i mig som gör att jag hela tiden måste göra saker. Där av alla mina avkopplingsmoment så som stickerier, målerier, skriverier, riterier. När jag är O-hyper så ligger jag i soffan och kollar film på film eller rent av bara ligger och tittar i taket. Ibland har det varit så mycket oro att jag knappt orkar andas.

    En till av mina påhittesaker är i rakt nedstigande led från min gamla farmor, och min pappa. Det är nog det som är den värsta olaten jag har.  

    Sömnstörning, är det som ställer till det allra värst ibland. Om det nu är så att just denna åkomma är påhittad. Så vill jag genast att den som hittade på detta helveteienskål, så vill jag att denne någon genast tar tillbaka och slutar hitta på sådana åkommor. För det tär på mig när jag inte kan sova. De nätter som jag inte sover gör att jag somnar när jag inte ska somna.  Förr innan min tablett hade jag jätte svårt med att köra bil utan att somna. Sådant är farligt och jag tror många har sett mig  parkera bilen på konstiga ställen för att jag just fått akut behov av att sova.  Sömnstörning i mig ställer till det allra, allra värst, vissa nätter springer jag runt i vårt hus och vandra, kollar tv, målar skriver, spelar spel. När sedan familjen vaknar är jag mera döende än levande. De kan ju inte hjälpa att jag inte sover. Men då är det nålstigar och tråden är oerhört skör för krig av minsta anledning. Ingen sömn, huvudet fullt med tankar och när det har hållit på i några veckor då är det inte ens en nålstig, utan ofta brukar då depression infinna sig. Just depressionen är helveteienskål och ännu fulare ord som jag är så himla trött på.

    Till och med rädd för.

    Det  gör så ont, gör ingen nytta och framför allt så tar det död på allt vad liv heter. Ibland glömmer jag av att jag behöver luft i mitt system utan kör på och inbillar mig att sover jag inte i natt så sover jag imorgon. Det är nästan aldrig sant det där sista för sover jag inte i natt så sover jag än mindre dagen där på. Så kan det hålla på i veckor om jag inte tar medikamenter för att få sova.

    Om det nu är så att allt detta är på-hitte-saker så ber jag bestämt vänligt att denne någon som hittar på allt detta, Genast slutar upp att hitta på sådana dumheter. För jag får ont varje gång. Jag går sönder av alla dessa sömnlösa nätter. Det gör ont i mig när jag ibland måste stava till saker utan mina program i datorn. För det blir oftast så mycket fel i det som jag försöker skriva att ingen förstår.  Den hyper och ohyper som ibland är så påtaglig att andra retar sig på mig gör också ont ibland. Där till gör det ont när andra retar sig på. Men mest av allt gör det rejält ont när jag är hyper och inte får vara hyper. Det gör även ont i mig när jag är o-hyper och egentligen måste vara hyper.

    I o-hypertillstånd finns det saker som jag måste göra men blir inte av. Här får självkänslan och alla förr spöken plats.  De blir mina sanningar min bibel.  De är inte nådiga när de sätter igång.

    Egot inom mig är gräsligt vidrigt och bara dumt vid sådana tillfällen. Hennes röst skär som knivar och bränner som eld. Berättar i långa haranger om min oduglighet, min lathet. ” men det är väl inte så svårt va fan du kunde ju  i går, men det är ju bara att skärpa till dig, ta dig nu i kragen. Det kan handla om att jag behöver gå till apoteket och hämta medicinerna.  Vissa dagar vågar jag mig inte dit. För då föds tankar om att apotek är farliga, fulla med bakterier som gör mig sjuk, som sedan gör mina barn sjuka och det blir mitt fel och och och. O C D kallas sånt.

    Självkänslan som är så viktig är något som saknas när man har mina på-hitte-saker allt som oftast.  Jobbar jag inte aktivt med min självkänsla så blir jag en komplett oduglighet, som inte har något värde alls, inför mig själv.

    Ofta när man möter på-hitte-diagnoser som mig själv så upplever i alla fall jag att det är en avsaknad av självkänsla.

    Självkänslan är ju det som jag tror på om mig själv, självförtroende är när jag är duktig. Problemet ligger mellan spannet där. För självförtroende har jag, jag är duktig på saker. Men känslan av att duga i mig själv, den är en saknad, om jag inte alltid jobbar med just självkänsloboostrer.  För att slippa vandra i värdelösheter så är det viktigt för mig att jag jobbar och intalar mig att jag duger, jag är bra som jag är.

    Tänk va dumt och hitta på så mycket lidande för så många små barn som har ett helt liv framför sig. Jag har ju redan levt minst hälften av mitt liv och är van. Jag vill att de barn som idag växer upp, ska slippa möta alla dessa värdelösheter i sig själva, slippa slåss emot fördomar och dumheter. Därför skriver jag nu fortfarande Vänligt men bestämt att vi får sluta upp med att hitta på så mycket påhitte dumheter.  Vi måste börja se människor. Människor och att vi alla har rättigheter att leva ett gott liv, oavsett på hitt saker eller diagnoser.

    Du behöver inte ha adhd för att behöva förutsättningar. Förutsättningar det behöver vi alla

     

     

     

     

  • Annie Lööf inlägget jag skrev om mobbning……

    fick en kommentar en lång kommentar som var intressant. Därför fick det bli ett eget inlägg Hoppas att du inte misstycker Fanny K.  Jag  gillar att du har åsikter och gillar att läsa att andra har andra uppfattningar det berikar mig……. https://www.malix.se/2012/05/07/4759/#comments Länken till inlägget.

    Jag måste bara säga att din okunskap kring friskolor är slående, seek no rx vanligtvis brukar man göra lite reaserch innan man bestämmer sig för att göra ett uttalande angående saker man inte är speciellt insatt i.

    Du skriver att ”Är det verkligen syftet att vi startar en massa friskoler för att elever som blir mobbade kan välja en annan” Om du nu såg hela partiledar-debatten så var detta inte vad Annie Lööf menade. Hon förklarade helt enkelt att om vuxenvärlden, dvs de lärare och ansvariga i kommunen som skall ta hand om situationer då elever blir mobbade inte klarar av att göra detta, så kan man som förälder själv göra ett aktivt val och flytta sitt barn ifrån den negativa situationen.

    Det har ingenting med friskolor i sig att göra, det handlar om att föräldrarna själva väljer att göra något åt en situation som den ”andra vuxenvärlden” inte klarar av att hantera. I längden måste väl ändå detta vara bättre? Barnen hamnar direkt i en bättre situation och slipper att bli behandlade illa.

    Jag har själv vart själv utsatt för mobbing, från första klass blev jag illa behandlad utav ett gäng av äldre killar, jag var egentligen inte annorlunda, jag var bara aningen längre än alla andra. Skolan (en kommunal skola) och den vuxenvärld som skulle ta hand om situationen klarade inte av att göra detta, istället blev jag mer eller mindre syndabocken i det hela, för killen som mobbade mig var ju diagnostiserad med en rad olika sjukdomar (däribland ADHD) som gjorde att jag skulle acceptera den behandling som fortgick.

    Skolan och de som var ansvariga inom kommunen ”försökte” under 3 år att lösa min situation, men den förvärrades bara ju längre tid som gick. Efter många försök och förhandlingar med skolan fick mina föräldrar tillslut nog, de var tvungna att ingripa för att på något sätt få slut på det hela, för den andra vuxenvärlden lyckades inte.

    Mina föräldrar valde tillslut en ny skola, en privatägd skola med montessori-värderingar. Sedan dess har jag endast en gång blivit utsatt för en konflikt i vilken jag kände mig kränkt.

    Denna konflikt inträffade visserligen på en friskola men vad som hände där, tillskillnad ifrån den kommunala skolan var att lärarna direkt ingrep! De tog tag i situationen och löste den inom två veckor.

    Skillnaden som existerar emellan kommunala och Fristående skolor är det faktum att de fristående skolorna försöker att gå med vinst, min skola tillexempel utökade sin verksamhet förra året genom att ta in 100 nya elever, så uppenbarligen går de med vinst! De kan inte ha en situation där en elev byter skola för att han eller hon mår dåligt. De MÅSTE lösa situationen för att kunna behålla eleverna och för att kunna fortsätta utöka. Därigenom kommer situationer med mobbing inte att uppkomma just på grund utav detta, lärarna måste verka för en positiv miljö där ingen blir drabbad annars fungerar inte verksamheten.

    Sedan att du säger att lärarna har ”Lärarna har mindre utbildning, mindre vuxen stöd och någon tjänar pengar på att göra besparingar på det som är vår framtid.Var har du fått denna fakta ifrån? Jag skulle gärna se källor på detta.

    Lärarna som undervisar på min skola är alla medlemmar i Lärarnas riksförbund och är således fullt utbildade enl. svensk standard. Detta till skillnad ifrån min tid i den kommunala skolan där hälften av lärarna inte var medlemmar i LR. Och vilka besparingar görs? Min skola spenderar hundratusentals kronor varje år genom att förse eleverna med en Macbook, dvs en bärbar och mycket dyr dator, lokalerna är fräscha och lärarna är mycket professionella. Lärarna har även möjlighet att löneförhandla utanför den satta mallen och således har de en drivkraft att vidareutbilda sig och sina elever.

    Sedan så har du gjort ett annat uttalande som förbryllar mig;
    ”Allianse pratade även om att friskolorna visade på att eleverna fick bättre resultat. Är inte det känt känner inte de höga herrarna och damerna till att friskolorna gärna sätter upp betygen för det ser bättre ut för dom. Betygen visar ju enkelt att deras skola är bra. Den som får betala det är eleven, som sedan kanske misslyckas i Gymnasiet.”
    Här har du återigen gjort en miss genom att inte kolla upp fakta, det står klart och tydligt i skolverkets rapport ifrån de nationella proven 2009, ”Genomgående är det en större andel elever i kommunala skolor som inte uppnår målen för proven jämfört med de fristående skolorna.”Källa:http://www.skolverket.se/2.3894/publicerat/2.5006?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww4.skolverket.se%3A8080%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FRecord%3Fk%3D2470
    Och de nationella proven är ingenting som lärarna kan påverka på annat sätt än att utbilda sina elever väl i respektive ämne.
    Slutligen skulle jag bara vilja säga att det verkar sig om att dina åsikter kring friskolor grundar sig i ett politiskt förhållningssätt till friskolor snarare än ren fakta. Så tills nästa gång föreslår jag att du tar kontakt med någon som gått på en friskola samt en kommunal och får reda på hur det verkligen är.

    Vänlig Hälsning Fanny Karlsson
    Studerande i 3 året på Fridagymnasiet.

     

    Hej och tack för all tid du måste ha tagit på dig att säga din åsikt. Åsikter är viktiga och även om vi har olika uppfattningar så är de så viktiga det är så vi går framåt. Det är när vi pratar med varandra förändringar sker. Vad beträffar friskolor eller inte friskolor så visst jag kan inte dra alla över en kam. Vilket jag kanske gjorde. Däremot kan jag säga mig faktiskt att jag har erfarenheter av friskolor eller mera ska jag säga friskola. För två av mina barn har gått på friskola, men inte då Montisori skolan som är din erfarenhet. Ingen av mina barn fick en bra utbildning. Min son hoppade till och med av och bytte till annan utbildning. Friskolan var en var data inriktag, men där fick han en vanlig bärbar dator av simplare sort. Det var till och med så att deet var en av anledningarna det skolan liksom lockade med. när han bytte till den kommunala skolan där han nu istället utbildar sig till Målare,så fick även han en mac+Ipad samt praktik på 5 veckor i Portugal alldeles nyligen. Vad han sedan ska behöva dator till i en sådan inriktning vet jag faktiskt inte även där var det kanske lockbete, men inget som de hade behövt locka med för min son ville verkligen gå på den skolan för han tyckte verkligen inte att den friskola han gick på var något för honom. Okunskap eller inte så vill jag skriva jag läser det du skriver, # liknar det med ”jag hör vad du säger”, tyvärr så delar jag inte din uppfattning. Men självklart är det inte så att alla friskolor är dåliga, men det är inte heller alla kommunala skolor. Vad jag tycker är fel är att det det tjänas pengar. Jag vill även säga att jag faktiskt såg hela debattprogrammet och det var så jag och andra med mig uppfattade Annie Lööf klumpiga uttalande. Jag anser att Det är vuxnas ansvar och blir barn mobbade så har vuxna inte Tillräckligt. Mobbning får inte förekomma! Det gör det förekommer asså, men då har inte vuxenvärlden gjort tillräckligt.

    Vad det beträffar okunskap eller inte så menar jag inte att du har Okunskap för jag vet ju inte vad killen som mobbade dig hade för diagnoser eller inte men du nämner i ditt svar

    ” Skolan (en kommunal skola) och den vuxenvärld som skulle ta hand om situationen klarade inte av att göra detta, istället blev jag mer eller mindre syndabocken i det hela, för killen som mobbade mig var ju diagnostiserad med en rad olika sjukdomar (däribland ADHD) som gjorde att jag skulle acceptera den behandling som fortgick.

    Så vill jag bara upplysa dig om att ADHD inte är en sjukdom. Sjukdomar botar och och blir frisk ifrån. Jag däremot har en funktionsnedsättning, Det går liksom inte att bota. En del av mina Egenskaper är saker som man idag gett samlingsnamnet ADHD, ADHD är inte Hela mig men vissa små egenskaper i mig är till och otillgångar i ADHD. Adhd i mig är alltså ingen sjukdom och inget jag kan bli frisk ifrån, eftersom jag inte är sjuk. Jag är till och med stolt över att jag har ADHD men det beror nog på att jag idag har accepterat och känner att jag duger ändå jag duger och är precis lika bra och duglig som alla andra människor. Förr tänkte jag tyvärr inte så, för då ville jag så väldigt mycket att vara som alla andra vara klok, tänka och lära mig precis som alla andra inte vara så impulsiv och otålig. Idag tänker jag mera att det är ju tur att jag är sådan som jag är för det är ju sådan jag är och jag är ju bra på att vara sådan som jag är. Det finns så många andra människor som springer runt och låtsas att det är något som det inte är och det orkar jag liksom inte längre med att göra. Jag är liksom bäst på att vara mig sådan som jag är.

    Det ger inte mig rätten att mobba andra och ADHD är absolut ingen ursäkt för att mobba. Vill även flika in att Det finns många barn med ADHD som är mobbade, tyvärr så är det ofta så att mobbade barn får vara sina egna försvarsadvokater, vilket är helt fel och aldrig riktigt. Även jag själv har erfarenhet av mobbning och jag säger inte att jag vet hur du kände det men jag vet hur det kändes för mig och att det gör sår i själen som tyvärr även i vuxen ålder gör sig påminda.

    Jag skriver det igen Mobbning får inte förekomma vare sig i skolan eller någon annanstans. Men även om det inte får så gör det. Men det är inte så att jag för den skull säger att det är bara att acceptera utan där finns massvis att göra och det är ett jobb som Måste göras och tas på största allvar.

    Igen skriver jag att jo jag var för snabb i tanken självklart inser jag att alla friskolor inte är så som jag skrev i mitt inlägg, men min erfarenhet av Friskolor då jag haft två barn som gått i friskolan är dålig till och med urusel. Det finns säkerligen friskolor som är bra lika väl som det finns kommunal som är det. Men oavsätt bra dåligt så upplevde jag Annie Lööfs uttalande som plump och klantigt, Jag hoppas verkligen inte att hon menade det så som jag och många med mig hörde det för då blir jag mörkrädd det är ju dom som har den största makten att göra något åt det som har med skola att göra.

  • Wendelsbergs Folkhögskola

    Japp där är vi nu. Det är (H)järnkoll eller vi har (H)järnkoll. Det ena utesluter ju inte det andra.  Hela dagen har vart full med intressanta grupparbeten och så mycket klokhet som jag fått nu borde vara förbjudet att få. Lika full med tankar och kraft som jag är nu lika trött är jag. det surras och surras men det är ett härligt surr. Idag ska jag skämma bort mig och gå och lägga mig tidigt.  Fast när jag tittar på klockan nu ser jag att jag får skynda mig om jag ska skämma bort mig för klockan blev än del ändå. 🙂

    (H)järnkoll va det ja! (H)Järnkoll:)

  • Hur olika får man vara?

    Lunchföreläsning 29 maj
    Hur olika får man vara?
    Arbetsmarknadsnod Göteborg bjuder in till en öppen föreläsning som riktar sig till alla medarbetare
    inom VG-regionen och till våra samarbetspartners Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.
    Att erbjuda alla personer likvärdiga möjligheter till anställning i regionen utan att kön, mind ålder, etnicitet, funktionsnedsättning, sexuell läggning, religion eller könsöverskridande identitet är ett mål i Personalvision 2021. Projekt Arbetsmarknadsnoderna arbetar aktivt med att sprida kunskap om våra olikheter.
    http://intra.vgregion.se/sv/Insidan/projekt-och-Mer om projektet kan du läsa på beslut/Projekt/Arbetsmarknadsnoder/ och på www.vgregion.se/arbetsmarknadsnoder

    image

    (H)järnkolls attitydambassadörer, Carina Ikonen-Nilsson
    och Henrik Ragnevi beskriver hur det är att leva med psykiska
    funktionsnedsättningar. Mångfald i en arbetsgrupp är en tillgång för att ta
    vara på och acceptera våra olikheter.
    Läs mer om Hjärnkoll på www.hjarnkoll.org
    Ingrid Karlsson, chef inom Regionservice kommer från en
    mångkulturell arbetsplats. Hon arbetar aktivt med mångfald och
    bidrar med sina erfarenheter.
    Tid: Den 29 maj klockan 11.15 – 12.45
    Plats: Sahlgrens aula, Sahlgrenska sjukhuset
    Har du frågor kontakta:
    Anmälan görs via Regionkalendern senast den 22 maj.
    Deltagandet är kostnadsfritt, anmälan är bindande.
    Monica Frejd Stillberg, tfn 031-343 27 70
    Vi bjuder på lunchsmörgås och dryck.
    monica.frejd.stillberg@vgregion.se
    Annika Helin, tfn 031-343 27 73
    annika.helin@vgregion.se
    Moniqa Rosendal, tfn 010-473 78 52
    moniqa.rosendal@vgregion.se

  • Varför vill ingen leka med Dennis och Stina?

    Nu är Dennis här igen. Denna gång med sin kusin Stina. Denna
    populära bok kom ut år 2000 som en sannsaga om en pojke med
    ADHD berättad och ritad av sin mamma för att hjälpa barn att
    förstå vilka svårigheter dessa
    barn har. Nu berättar vi också
    om flickan Stina och beskriver
    hennes svårigheter i vardagen.
    Båda barnen har ADHD.image
    Bildberättelsen är riktad till
    barnet själv, purchase kompisarna, site
    syskonen och släktingarna.
    I bokens andra del får föräldrar
    och andra vuxna i barnets
    omgivning kunskap om ADHD
    och tips och råd i vardagen.
    Vi som skrivit, ritat och
    berättat är:
    Annika Bengtner – pedagog och
    ansvarig för uppbyggnaden av
    Familjestödsenheten för
    föräldrar till barn med
    neuropsykiatriska
    funktionsnedsättningar, Ågrenska, Göteborg.
    Birgitta Rennerfelt Iwarson – socionom, har arbetat med Annika
    på Familjestödsenheten.
    Jasmin Dagerhorn – ide´och illustration.
    Beställ boken direkt från förlaget på
    mail-adress: info@saveforlag.se
    Priset är 200 kr inkl moms
    Besök oss gärna på ; www.saveforlag.se
    Varför vill ingen leka med
    Dennis och Stina?
    Att tala med barn om ADHD, med tips och råd i vardagen.
    Varför vill ingen leka med Dennis och Stina?
    ATT TALA MED BARN OM
    ADHD
    TIPS OCH RÅD I VARDAGEN
    Säve Förlag
    Säve Förlag Mimersvägen 47 433 64 Sävedalen info@saveforlag.se Pg 808634-0 Bg 5773-6449

  • Modefluga ADHD? SÅ DUMT!!!

    Jag blir så ledsen, order vissa säger att det är lite av en modefluga är det. Det här med ADHD, check nu ska varenda människa ha det.  Men det var inte därför jag för många år sedan gjorde den långa och segdragna utredning för att utesluta eller innesluta om jag hade diagnos.  Innan jag fick min diagnos visste jag inte någon som hade det.  Det var absolut inte på modet. Och hur sjukt blir det Modefluga  och funktionsnedsättning.

    Vem skapar sådana flugor.

    Det är ju inte så att jag  gick på stan och shoppade lite ADHD. Utan efter många år då innan diagnosen, kändes det som att jag inte hörde hit, att jag var en konstig prick som inte fick till det, missade möten, slarvade bort almanackan, och fick raseriutbrott bara för att saxen inte låg där jag hade tänkt att den skulle ligga.  Sov i perioder dygnet runt för att jag var så för jordat trött alltid och länge. Satt i dagar och funderade på vad hon egentligen menade ” Ältande tankar. ” Gick till avtalade möten flera timmar innan de var dax bara för att jag var så för jordat rädd för att inte hinna, glömma av, missa.  Det var inte så länge sedan som trotts min medicin och Google ändå missade ett mötet. Jag till och med missade ett möte som var otroligt viktigt att inte missa.  Känner ännu idag mig som en konstig prick som inte ännu  riktigt passar in i mallen. Men  idag kör jag min egna mall den mall som passar mig.

    Kan ju säga att jag ännu idag inte alltid får till det,  almanackan som alla har så kär. Den har jag kasserat och glömt att det finns nått sånt. För mina  försvinner alltid spårlöst ändå.  Google däremot är en höjdare,  när jag säger till honom att hjälpa mig.  Men det händer ju även här att Google inte alltid har full koll.  fast egentligen är det ju min halvkoll som gör att han inte sköter mig.

    Jag är så trött så jag får nog ta amfetamin skriver hon den där Graaf. Det säger mig att hon inte har koll. Inte vet vad hon pratar om, hon har känt sig lite utbränd ett par dagar.  Utbränd ett par dagar, hmm. Det säger mig att hon inte vet vad hon pratar om.  Utbränd = ingen eld bara aska.  Utbränd jag kan inte prata om någon annan än mig själv, men för mig är utbränd när jag inte orkar, inte ens vet om jag orkar andas nästa andetag.  När jag är så trött sliten att jag inte ens orkar att gå upp ur sängen, inte orkar bry mig. När tröttheten är så stor så att jag inte ens vet om jag orkar mig igenom dagen.

    Ta lite amfetamin för att hon är trött, när jag äter min tablett som jag gör varje morgon. Så saktar jag ner, mina tankar blir mera rena och den takt som bor i mig stannar upp och blir en lugnare takt där jag hinner med tanke två som är ett svar på tanke ett.

    Nej jag blir så ledsen, Mode fluga? Hur tänker man då, människor orkar inte en dag till, människor  får uppleva timme in och timme ut att de saknar kragen, hittar inte skärpet som ska skärpa till dom. Det pratar för fort för mycket och är för för för . …. Jag gick inte och handlade in lite  Damp för att vara inne. Har aldrig varit inne mera än hos mig själv.  Mode, när jag är i mina funktionsnedsättningars mindre bra tillgångar som till  och med är o-tillgångar, så är det inte så att jag är där för att jag väljer att vara där för att det på något sätt skulle vara inne eller på modet. Nej då är jag där för att jag inte kan inte har förmågan, måste be om hjälp.

    Jag gick inte ens in och köpte lite o-tillgångar och tillgångar av adhd till mina barn dom fick det ändå.  Inte springer jag här hemma bland alla mina oavslutade projekt och känner mig som någon mode-fluge-offer. Nej inte en  chans vissa dagar vill jag inte ens gå upp ur sängen när jag tänker efter på vad  som ligger framför mig.  Nej, mode fluga? Hm jag gick inte till Lindex eller någon annan affär heller för att köpa lite mode adhd, utan det ingick liksom i konceptet mig. Samtidigt så vill jag ju inte vara utan det för det är ju en liten del av mig. Vissa delar i det är bra, vissa tränar jag på och vissa delar har jag kapitulerat in för och insett att jag inte lägger någon kraft på, utan får be om hjälp med.

    Jag blir ledsen, samtidigt känner jag lilla flicka, det är inte lätt när men inte har koll. (H)Järnkoll:) Inte heller kräver jag att alla ska ha det.

    Jag känner mig inte det mista som en modefluga eller på något sätt inne när jag sitter och försöker läsa en text som jag måste komma ihåg efteråt.  Det är bara för…… svårt.

    Och då skulle jag vilja ha lite mindre av mina små kryddor av ADHD.

    Vem vet, kanske ska jag ta och skicka en bok eller nej den kan hon som alla andra köpa, eller låna.  Den finns ju till och med som talbok. 

     

  • Temadag om Psykisk ohälsa på pulsen i Borås

    Temadag om Psykisk ohälsa på pulsen i Borås

    Inom projektet Arbetsmarknadsnoder har Sjuhäradsnoden

    anordnat en temadag om psykisk funktionsnedsättningar för

    chefer, pills fackliga representanter och andra medarbetare i

    regionens förvaltningar i Sjuhärad.

    image

    Temadagen inleddes med att Johanna Ottosson hälsade alla

    välkomna och berättade om Arbetsmarknadsnoderna.

    Hon förklarade syfte och politikernas vilja med projektet.
    Johanna presenterade sedan dagens första talare Carina Ikonen
    Nilsson.

    Carina är attitydambassadör ifrån kampanjen Hjärnkoll.
    Kampanjens syfte är att lyfta fram personer med egen erfarenhet av
    psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning. Kampanjen har
    utformats av Myndigheten för handikappolitisk samordning och Nationell samverkan för psykisk hälsa på initiativ av regeringen. Du kan läsa mer om kampanjen på www.hjarnkoll.se
    Johanna Ottosson inleder temadagen.

     

    Carina Ikonen Nilsson från Hjärnkoll

    Carina delade generöst med sig av sina erfarenheter av hur det är att
    leva med ADHD. Hon gav en medryckande och levande beskrivning av sin uppväxt och sin vardag. Carina lyfte fram svårigheter hon stöter på, men lyfte också fram de kreativa och positiva egenskaper som ofta kännetecknar personer med olika psykiska funktionsnedsättningar. Carina beskrev på ett livfullt sätt hur olikheter bidrar till en mångfald och berikar vårt arbetsliv och samhälleimage

     

     

     

    Johanna Ottosson tackar Carina Nilsson
    efter föredraget

     
     
     
    Per Sandstrak – Mister Tourette

    Mångfaldstemat fortsatte efter en kort paus. Per Sandstrak äntrade
    scenen och berättade om sin uppväxt och ungdom som präglades av
    svåra tvångsbeteenden och tics. Han beskrev sin uppväxt i ett litet
    fiskesamhälle i Nordnorge och hur hans föräldrar kämpade för att få
    rätt hjälp för sin son. Per beskrev vidare hur han på grund av sin
    sjukdom blev hemlös i Oslo och efter till synes slumpartade händelserimage
    kom i kontakt med en professor från Karolinska institutet. Först då fick
    han sin diagnos och den hjälp han behövde. Idag beskriver han sig som så frisk som han vill bli. Per berättar sin historia med en stor portion humor, men också med ett djupt allvar. Han lyckas använda berättelsen om sitt eget liv för att beröra åhörarna med både skratt och en och annan tår.
    Många av regionens förvaltningar var representerade vid temadagen.
    Även Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen var representerade. Dagen avslutades med en god lunch som också gav tillfälle till reflektion och dialog.

  • Annie Lööf

    Agenda igår  de olika politikerna var alla med och deltog i debatten.  Jag tycker det var intressant och jag reagerade på Annie Lööf uttalande om valfriheten.

    Du kan välja en annan skola om du blir mobbad.  Jippi hon har verkligen fattat! Eller hur?!?  Jag tycker det är att göra det väldigt lätt för sig. Är det verkligen syftet att vi startar en massa friskoler för att elever som blir mobbade kan välja en annan.

    Uttalandet säger mig att det är den som blir utsatt får skylla sig själv. Det är mobbningsoffrets eget fel att hon/han blir mobbad. Vuxen ansvaret försvinner och barnet får skulden och han får skylla sig själv.  Skattekronorna ges till friskolor som drivs i syfte att gå med vinst. Lärarna har mindre utbildning, mind mindre vuxen stöd och någon tjänar pengar på att göra besparingar på det som är vår framtid.  Ska jag bara för att jag är utsatt för mobbning byta skola?  Hur tänker hon?  Det är ju vuxnas ansvar, thumb det ingår i deras arbetsuppgifter att se till att mobbning inte förekommer.  Det löser Annie Lööf genom  friskola. Blir du mobbad så kan du välja en annan skola.

    Jag som förälder går sönder i hjärtat när jag ser och hör sånt. Jag som förälder som själv blivit mobbad, blev oerhört förbannad. Kastades tillbaka till småskolan och alla historiska sår som idag är små små ärr.  Hennes uttalade säger mig att hon tar den smala vägen, inte vet vad man ska göra i sådana situationer. Mera än att ge mobbningsoffret skuld och det är ditt egna fel.  Hon är ändå ung och inte levt i tiden innan, hennes syns ska ju mera genomsyras av att alla ska  få plats, skolan är till för alla mm. Ändå hoppar det grodor ur hennes mun.

    Allianse pratade även om att friskolorna visade på att eleverna fick bättre resultat. Är inte det känt känner inte de höga herrarna och damerna till att friskolorna gärna sätter upp betygen för det ser bättre ut för dom. Betygen visar ju enkelt att deras skola är bra.  Den som får betala det är eleven, som  sedan kanske misslyckas i Gymnasiet.

     

     

  • Det finns människor som borde hjälpa men i stället stjälper de

    Vi måste på något sätt göra nått.  När jag skulle göra min utredning, look så fick jag vänta i flera år.  Tror det tog tre år innan jag fick möta olika lärda människor för utredning.  Ibland kändes väntan vidrig.  Det fanns ingen att vända sig till, order ringd jag och frågade så var det samma svar.

    –           Jag förstår att det är jobbigt, men vi har kö.  Var svaret jag fick när jag ringde och frågade.

    Det var ju ett svar som inte hjälpte nått nämnvärt.  Igår fick jag en kommentar på ett inlägg jag har skrivit om Concerta.  En kille som skulle studera på högskolan kände viss panik in för hösten.  Lång väntan på utredning och tillhörande medicin som  han skulle få, om det visade sig att han nu har behov av det.

    Han hade givit upp, gett upp hoppet om att komma i kontakt med Psykvården, ställde frågan  om någon kunde sälja  medicin till honom.  Det säger mig att vi har lång väg att gå. Det säger mig att  herrarna och kvinnorna uppe i de Högre maktkorridorerna gjort ett mindre bra jobb.  Människor ger upp hoppet, ger sig ut på svart marknad för att införskaffa sig mediciner och självmedicinera.

    Min egna uppfattning om illegal handel, är att under inga omständigheter aldrig och inte någonsin.  Varför? Jo för många år sedan hade jag en vän, en kär vän som hamnade i trådar som till sist ledde till hans död. Kvällen innan han dog,  ringde han mig. Men då var jag inte mottaglig, då var jag trött på hans strule-rier.   Förr gjorde det ont, idag har jag insett att han förmodligen varit död idag, även om jag den gången hade handlat annorlunda.

    Många år av missbruk av medicin och alkohol tog hans liv. Många år av lidande säger det mig.  Många  utnyttjade hans sårbarhet, det fanns dom som levde gott på hans missbruk.  Dom som levde gott på hans missbruk var människor som vi i vardagen litar på.  För det var läkare alltså människor med högutbildning som genom tvivelaktiga affärer såg till att skaffa sig extra inkomster, på min väns bekostnad, på hans missbruk. De såg till sig själva och sin plånbok, de såg inte en  ung kille som förstörde sitt liv och sin familjs liv. De såg inte hans sargade inre.

    De såg istället fina utlandssemestrar de såg pengar i plånboken, i sin egen plånbok. Det var dom som skulle hjälpa, istället stjälpte de en kille, var en del att ett litet barn förlorade sin pappa.

    Dom hade ansvar!

    Dom hade till sitt jobb att rädda människor.  Dom tjänade pengar på min väns missbruk.  De såg mellan fingrarna för att själva förse sig på  den unga killens bekostnad.

    Igår fick jag som sagt en kommentar på inlägg om Concerta, igår ramlade historian om min vän in på nytt.  Det finns någon där ute som kanske hamnar på samma vägar som min vän gjorde.  Och detta för att vården och utredningstiderna  är så oändligt långa.

    Vi måste göra nått, vi måste göra nått NU!!!  Det är nu vi måste göra nått. Det är nu som något måste ske.

    Jag är emot illegal handel  är emot att vissa människor lever på andras lidande. Men så länge som köer och väntan är så långt fram i tiden, så kommer det finnas människor som tar mindre bra vägar i livet för att de inte står ut.  Så länge som väntan tar bort hoppet kommer det finnas människor som tjänar pengar på medmänniskors lidande……

    Vet inte riktigt vad jag kan göra för att det ska till en förändring. Men jag skulle vilja göra något.

    Vill du titta närmare på min bok så finns den att beställa här: 

Malix.se

Jag föredrar att kalla mig impulsiv .

Hoppa till innehåll ↓