Möten med människor är spännande och idag var det spännande.  Jag har varit på en anställningsintervju idag.  Innan jag kom dit så var jag nervös.  Men väl där så var det som att hela stället utstrålade värme.  När dörren öppnades så fick jag se en man med de mest snällaste ögon jag sett. Värme tänkte jag värme är det här. All nervösitet försvann där. Sedan  fick se mig om på arbetsplatsen och allt kändes jätte bra.  En timma samtal och ett så givande samtal att jag helt automatiskt  tackade för samtalet.

Därefter träffade jag en tjej som arbetade där, healing vi fann varandra direkt och hela hon utstrålade trygghet i sig själv.   Vilken fantastisk härlighets dag det varit idag helt underbart roligt, medicine och energigivande.

Nu har jag suttit här hemma och tänkt på om jag får jobbet eller om jag inte. Självklart vill jag ha jobbet. Men det är ändå mötena, atmosfären och dessa människor är något som jag kommer att bära med mig som en positiv upplevelse väldigt länge.  Som en liten minneslåda som jag liksom kan titta tillbaka på.

Oavsett om jag får eller inte får så känner jag att denna dag just dessa möten är   det som var viktigt. Värdefullt och givande.  Energi värme och ja till och med vackert.

Tacksamheter i detta.

Tack för att den arbetsplats organisatör hittade till mitt brev och tyckte att det jag skrev var intressant.  Det gjorde ju min positiva upplevelse idag.

Lev idag just nu ska jag sova. ….

För mig likt henne är det livsviktigt med vila. Då handlar det inte om vila 15 minuter i sängen utan mera vila i dagar.  Vi vilar oss mera ifrån omvärlden och alla intryck.  När vi vilar oss gör vi det i någon form av att skapa saker. Hon gillar handarbete jag gillar att skriva, måla lyssna på musik även gillar jag stickningar och virkning.  Att städa huset rent i millimeter renhet är något som jag också gillar även om det kanske mera står för att jag ska slippa ångest slippa slåss med tankar om att det bor massvis med bakterier över allt. Vilket det gör oavsett om jag städar eller inte.

I alla fall vår vila är alltså en vila från människor en vila där vi slipper tolka och leta efter sociala koder. En vila där vi vilar från att vara socialt accepterade.  Just nu har jag stort behov av den vila.  Just nu skulle jag kunna lägga mig ner och bara gråta för att vila. Den trötthet som bor inom mig är tröttare än jag egentligen orkar med. Lika illa är det med min väns trötthet hon skrev om den igår då hon tyckte den kom tidigt i år. Jag tänker att det inte är så konstigt. Jag tror att åldern liksom tar ut sin rätt och har du där till en funktionsnedsättning där till så sliter det mera. Efter som vi båda två har funktionsnedsättningar som inte syn utan mera bor i oss så är det ju också så att vår omvärld också inte ser när vi befinner oss i svårigheter. Till och med så att vissa vägrar se.

Den trötthet som jag nu känner är trötthet där jag behöver isolera mig.  Gömma mig från relationer. Bara vara så som jag är.  Nu har jag tur, för mitt sista pass var just slut. Jag har några dagar där jag bara kan vara. Skriver jag och kommer med ens på att vi har hela huset upp och ner min dotters rum renoveras och alla hennes möbler och lister har nu pyntat hela vardagsrummet. Helst av allt skulle jag vilja städa bort allt så att det igen blir som det brukar men inser att det får nog bli efter nästkommande pass.  Vet också just nu att nästa vecka kommer att vara ännu mera jobb då jag har två inbokade möten som är utanför min arbetstid. Så riktigt ännu kan jag inte ha de där ledighetsdagarna som gör att jag vilar på riktigt.

Samtidigt som jag sitter här och skriver så kommer tankarna om alla dessa barn som ännu går i skolan som även de delar lite av samma trötthet som jag just nu känner. De barn som inte kan säga upp sig, inte kan ta ledigt för att de då kommer att missa så mycket i skolan.  Tröskeln kommer att vara för stor för att sedan klara upp det.  Ska det verkligen vara så? Ska det vara så att vissa små flickor och pojkar redan innan de kommer ut som vuxna, redan innan tappat tron på att livet är snällt och värt att leva? Att de redan innan årskurs  8 är så trötta att andetagen är tunga att andas.

Jag tänker att vi på något sätt måste omprioritera.  Så att vi alla får plats, att vi alla får växa upp och känna den där känslan att vi är värdefulla och unika som vi alla är.

Nej nu ska jag isolera med ännu mera ta en bok och fly till en värld där andra sköter om relationerna och spektaklen. Men det e klart mat lär vi behöva även idag, så boken får nog vänta lite.

Lev idag just nu ska jag hmm göra nått som ger inte tar.

 Idag var min första lediga dag, hospital ändå var jag uppe nästan innan tuppen. Likt igår så gav jag mig ut på jobbsökar intervju. Jag har liksom fått klart för mig att jag saknar att arbeta med ungdomar.

Idag ställdes frågan om vad som gör att jag söker mig tillbaka? Vad är det som göra att jag igen vill arbeta med detta? Under vägen hem funderade jag på frågan.

Vad är det som gör? Vad är det som gör?

En av anledningarna är att det bor som kraft och energi i att få vara med i att se små barn växa och bli så trygga som de kan. Att möta och se ungar få tron tillbaka på både sig själva och sin omgivning. Att se ungdomar hitta tillbaka till sig själva och hitta framtidstro på att livet är nog inte så illa ändå.

Det bor så mycket energi i arbetet, när man jobbar i sådana situationer.  

En annan anledning till att jag vill hitta tillbaka till min nygamla arbetsuppgift är att jag saknar det kollegiala.  Saknar arbetskamrater att samtala med. Saknar att efter ett pass ha en kollega att bolla tankar med, saknar samarbetet som är när det är flera som jobbar ett pass.  Tänker också att två tre hjärnor tänker större än en.

Men mest av allt är det just barnen att möta unga människor där de befinner sig vara en av de vuxna som står kvar även när det blåser, kanske till och med så att det blåser vild storm. Dessutom är jag ju bra i min yrkes roll. Jag känner att när jag jobbar så är jag den som jag är, och gör sånt som jag är bra på.  Tänk det är stort när man så ett frö.  Små frön som till sist blommar och gör att den unge kan se sig i spegeln och se det vackra som bor långt där inne.

Få vara med och uppleva kraften som bor i förändringsarbetet.  Nu när jag kontroll läst så ser jag att oj oj oj vad jag vill hitta något nytt då inom behandling eller liknade.

Har några flera intervjuer på G. Men det är efter påsk.

Men eftersom jag har ett redan Fast arbete idag så behöver jag ju inte skynda mig, och jag kan mera välja. För idag är det så att jag väljer, jag blir inte vald.  Det är skillnad det och det känns gott att jag väljer. 

Vill önska alla en glad och trevlig Påsk!