jag är trött, story får jag säga så? Ja det får jag. Vad är jag trött på då? Jo, viagra jag är trött på att människor inte vågar ta ansvar över sig och sitt. Jag är trött på Okunskap, sovaldi trött på attityder och på att rädslor florerar utan att det finns ett uns gruskorn av sanning i den rädsla. Rädslor har vi alla det är inte så att jag tillskriver rädslorna till en kategori av människor utan jag är mera trött på rädslor, framför allt mina egna rädslor som i bland hamnar i fatet framför mig.

Samtidigt inser jag att det är när dom hamnar där, på fatet serverade av mig själv till mig. Som jag har möjlighet att titta på dom, känna efter och smaka vända vrida på dom som det finns en möjlighet till utveckling.  Mina rädslor förminskar mig, i mina känslor och mina kunskaper. Det är när jag ser och vågar se att här ligger det mitt framför mig uppfattningar, som jag tillförskaffat med endast av en anledning, som har sitt ursprung utifrån en rädsla. Rädsla över något som jag själv inte har grepp om. Något som är okänt och nytt för mig, något som jag inte känner igen, som jag inte vet hur jag ska närma mig eller få en klarhet i. Det är då jag liksom hellre sticker huvudet i sanden och tycker illa om, inte vågar titta på påriktigt för.

När jag sedan om jag tar mod till mig, vågar titta på det, känna efter och vågar undersöka min rädsla så har jag möjlighet att se det vackra och bli mindre dömande.  Det är när jag vågar se situationer, människor och händelser utanför, bakom rädslan som det blir mera nära sanningen, det är då som jag utvecklas blir rikare i kunskap.  Mina egna rädslor och mina fördomar, berättar saker om mig, just nu sitter jag här och är rädd för en blombukett som jag blev serverad i måndags.  En blombukett som egentligen är en metafor om relationer.

Relationer är något som vi alla har, relationer som antingen är goda eller mindre goda så är det relationer.  Här sitter jag just nu i fåtöljen och är rädd. Rädslan handlar om att jag antog utmaningen i mina sinnen. Det handlade om att jag ska ut och möta någon som jag ska våga prata om det som är viktigt. Sådant som är viktigt på riktigt, något som kan lära mig mera om mig själv. Just nu sitter jag och sorterar koderna i mitt uppdrag, tittar på de relationer jag idag har och har haft. Det både blir bubblande och stillande inom mig. Vilka relationer är viktiga för mig?

En fråga som hoppat upp i huvudet på mig är, hur uppfattar andra människor mig och är den uppfattningen då något som är nära min egna sanning eller en sanning som jag vill vara.

Är det så att jag är rädd för relationer? Eller är relationerna jag har rädda för mig. Är jag i så fall en rädsla? Eller är djupheten i relationer något som är en rädsla i mig. Är jag rädd för djupheten, är djupheten något jag behöver vara rädd för? Vad är det som gör att jag just nu sitter här och är rädd för att tillförskaffa mig en ny vacker blomma i min bukett? Vad är det som bor i min rädsla?

Vad är det som gör att jag är rädd? Jag har människor runt omkring mig, som jag vill ha runt omkring mig. Men är det så att det finns människor som jag inte vill har omkring? Är det isåfall för att vi saknar djupheten i relationen?

Eller är det så att djupheten som finns i relationen, är en djuphet som inte passar mig? Är det i såfall en djuphet som jag är rädd för?

Är det så att jag är rädd för djupheten, eller är jag rädd för att skadas av min djuphet som jag lovat mig själv att jag ska våga ta steget i nu?

Nej det finns så många frågor, så jag får lova mig själv att bena upp det här. Jag får försöka svara på en fråga i taget. Kanske är det så att varje fråga som jag ställer mig i tankarna, har tio kanske till och med hundra svar.

Det här har blivit stort för mig och om det nu finns hundra svar vilket svar, ska jag då välja eller kan jag ha alla hundra till svar?

Vilket svar är det rätta?

Här hoppar konflikter in i mig Konflikter, relationer på något sätt hör dom ihop, i ämnet här.

En ny fråga hoppar fram som jag måste se.

Vad är viktigt för mig?  Är det viktigare för mig att ha rätt? Eller  viktigheten att ha goda relationer?

Hör dom ihop i storheten som jag liksom har i de  Cirklarna som är större större? Är det i såfall viktigt att hitta rätt svar av dom hundra?

Det här har blivit stort för mig.

Lite så är det ju för mig, ofta är det ju så att saker blir stora för mig.

Så är det med många saker för mig, det blir stor intensivt och sedan slocknar lågan efter ett tag. Ibland med en gång, ibland har  jag intresset längre perioder.  Men just det här är sånt som alltid har följt med mig. Frågor som kan ha många svar, ofta är det  så med tankar och känslor där finns det flera svar, flera frågor och ibland till och med ofta att frågor kan ha olika svar till och med många, för mig är det så ofta, att färgerna och svaren kan vara många.

En blomster bukett skulle få en blomma till, ja så var tanken från början.