• Tillsammans både styrka och ringar Sergels Torgs viktigheter


    Idag har jag energi till att skriva och energin ligger i viktigheten att skolan är något för alla. Alla ska med fanns det dom som sa. Kanske var det inte om skolan, sickness men är det inte så att just i skolan där ska alla med. Det är det som är starten i livet, advice tyvärr finns det dom som blir undanslagna benen redan där. Jag var själv där för en himla massa år sedan, men av erfarenheter så vet jag att det inte hänt speciellt mycket på vissa skolor ännu. Nu vill jag inte ge en känga till alla nej för det finns dom där ute som ser och kämpar. Tyvärr är det inte tillräckligt efter som det fortfarande finns barn som går ut skolan med omdömen som säger att du dög inte du var inte tillräckligt bra.
    Dessa omdömen är inte den sanningen som är den riktiga sanningen om alla dessa underverk till barn. För så som jag ser det är det frustration över att den ledare som skulle varit pedagog inte haft tillräckligt med kraft i motivation, inte haft kunskap, inte sett eleven inte haft tillräckliga medel för att få den unge att ha den blomstrande framtid som skulle och är, hans/ hennes rättighet.
    Tänker att det finns elever i skolan som ständigt misslyckas. Tänk er att det finns dom barn som redan innan de provat på känslan av att lyckas, redan tidigt i åldern fått gedigna erfarenheter av att du duger inte, du är inte tillräckligt bra. Du behöver ju bara skärpa till dig och ta dig i kragen och alla andra barn på den här skolan har klarat men inte du……..
    Det är sant sådan erfarenhet fick min son för inte för så många år sedan uppleva då han gick gymnasium för IT. Under ett helt kvartsamtal satt vi vuxna och härbergerade våra belägringar och försökte kasta smuts på varandra medans det satt en liten kille på 16 år. En liten kille som var min son, som hela tiden sa men det här behöver jag hjälp med. Jag fixar inte riktigt det ansvaret för jag saknar liksom motorn ibland. När jag inte vet var jag ska börja så vet jag inte riktigt hur jag ska komma igång när jag inte när jag inte. Så satt han hela tiden rektorn berättade att dom minsann hade haft massvis med barn som hade Asperger, till och med ADHD och dom hade minsann lyckats med skolan.
    Just den sista raden säger egentligen: det är dig det är fel på lille kille vi kan allt vår sak det är du som är fel.
    Nu är detta historia, för min son hoppade av den omtalade skolan, hoppade på den vanliga kommunala och började utbilda sig till målare. Idag går han rak i ryggen känner stolthet, mod, hopp om framtiden, har till och med funderingar på om han inte ska utbilda sig vidare.
    Modet och stoltheten alltid ihop har han byggt upp på grund av att vuxna människor på den skolan sett honom. Stötta honom och framför allt sett honom som den han här. De har uppmuntrat det som han är bra på och gjort mera av det, vilket lett till att han idag ser på framtiden med ljus i ögonen. Så borde det vara för alla, så borde varje unge där ute få ha det.
    Betyg som berättar om omdömen där den unge är inte godkänd och inte tillräckligt bra är omdömen, omdömen där den som lägger omdömet inte gjort ett bra jobb. Inte gjort ett tillräckligt bra jobb, det kunde göras bättre. Tillsammans är vi starka menar Jenny och dom andra. Det klingar bra tillsammans med min egna slogan ” tillsammans sprider vi ringar”. Och se när stenen landar på vatten ytan eller se luftströmmarna av en fjärils vingslag det är så vi sprider ringarna det är så vi till sist när ringarna blivit så stora och inte lika vågiga som vi kommer att ha barn som går ut skolan med rakare ryggar, en egen uppfattning om sig själva om att de duger så himla mycket att det till och med räcker och blir över.
    Tillsammans är vi starka! Ja tillsammans är vi starka och manifestet som Jenny Ström med fler gör i helgen skulle jag vilja vara med på men just nu har jag inte möjlighet, min del får vara att detta inlägget blev till.
    Och all lycka till er alla där uppe på Sergels Torg Jag är med er i tanken i viktighets jobbet ni gör. Tillsammans sprider vi ringar och tillsammans är vi starka.

    Just den här lilla killen ska en  dag gå ur skolan och då vill jag att han får möjlighet att uppleva att han duger han är så himla bra bara för att han är han.

    TILLSAMMANS är vi starka!

    Är det verkligen barnen som inte klarar skolan? Eller är det faktiskt så att skolan inte klarar av barnen?

    Visste du ATT:
    * Av de som slutar åk 9, så är det i vissa kommuner nästan 20% som inte har behörighet till gymnasiet!
    * Av de som börjar gymnasiet, så är det över 30% som inte fullgör studierna!
    * Om man saknar gymnasieutbildning är den relativa risken att förtidspensioneras i åldern 20–49 år var tre gånger så hög!

    KOM och visa att vi är många som kämpar för att våra unga ska få en bra grund i livet. Kan du inte komma, så sprid länken, blogga och följ delar av manifestationen LIVE via Bambuser

    Oavsett om du är förälder, lärare, själv går i skolan eller annat, så är det viktigt att visa att vi syns. Många politiker och andra viktiga och spännande personer kommer att delta, dessutom kommer vi sända delar av manifestationen LIVE via Bambuser.
    http://bambuser.com/channel/attentionstockholmslan

    Medverkar gör bl.a.: Ibrahim Baylan, Anders Milton, Roger Mogert, Johan Sjölander Lisbeth Pipping, Anna Ljungdell, Sanna Nova Emilia, Henrik D Ragnevi, Anne-Marie Körling, Parvaneh Ahmadi, Marie Wallius, Fernando Nyrén, Jonna Pipping, Jenny Ström

    Här kan du läsa mer om de som medverkar:

    Johan Sjölander, Socialdemokratisk sjukvårdspolitiker, Stockholms läns landsting
    Arvoderad på heltid för att driva opposition och förnya s-politiken främst runt frågor som rör folkhälsa, psykiatri, missbruk, jämställd och jämlik vård.

    Henrik D Ragnevi
    Ordförande Attention Göteborg

    Anne-Marie Körling
    Läs- och skrivutvecklare i Haninge, lärare, författare, bloggare.
    Verkar för det elevnära perspektivet. Initiativtagare till lärartycket och rektortycket.

    Anders Milton

    Roger Mogert
    Oppositionsborgarråd Stockholm

    Parvaneh Ahmadi

    Marie Wallius

    Fernando Nyrén – Vem granskar skolverket?
    Aktiv i Attention UNG – Ungdomsverksamheten är en del av Riksföbundet Attention. I filmen ”från deltagare till ledare” får vi följa ett gäng ungdomar med NPF, ADHD, Aspergers syndrom och Tourette som tidigare själva deltagit i Attention UNGs aktiviteter (Testpiloterna). http://www.attention-ung.se/

    Anna Ljungdell
    Kommunstyrelsens ordförande i Nynäshamn
    Som enda kommun i Sverige erbjuder Nynäshamn ALLA ungdomar sommarjobb i tre veckor när de slutat årskurs 9 och tre somrar framöver

    ___________________________________________________

    År 2010 tog Skolinspektionen och Barn- och elevombudet emot nästan dubbelt så många anmälningar som året innan om upplevda missförhållanden i Sveriges skolor.
    ___________________________________________________

    I samband med att ABF firar 100 år, så kommer Attention Stockholms län att manifestera på Sergels Torg lördagen den 16 juni kl 12.00

    Vi kommer att utgå från NPF dvs. AD/HD, Asperger m.fl.
    Vi känner att det är viktigt att synliggöra frågor som t.ex.:

    • Att barn och unga far illa i skolan
    • Den psykiska ohälsan hos eleverna
    • Rätten till studier, arbete och bostad

    Preliminärt program Sergels Torg 16/6-2012

    12.00 Första statistikrundan
    12.10 Psykopolomgång med intervjuer. Jenny intervjuar, spelet pågår samtidigt. 2 spelare
    12.30 2:a statistikrundan
    12.45 Psykopolomgång 2
    13.15 3:e statistikrundan
    13.45 Psykopolomgång
    14.15 Statistik
    14.30 Psykopolomgång

    Vid varje Psykopolomgång är det 2 spelare som Jenny intervjuar.

    Jag som uppdaterar och ansvarar för denna sida heter Jenny Ström och sitter bland annat med i styrelsen i Attention Stockholms län och är projektledare för detta event.

    Om inget annat anges så är det jag som gör alla inlägg 🙂

    Informationen uppdateras ständigt.

  • En dålig planering, är dumt att ha när vi Tänker ADHD

    Tyvärr är det ju lite mycket så att just planering är det som är en svårighet i sammanhanget ADHD.

    Idag blir det skriva av.  I alla fall nu. Veckan har varit full av aktiviteter, sickness enligt mig. Många andra skulle nog säga en vanlig vecka.  Men eftersom jag har en viss energibortfall när jag gör saker så märker ju jag inte riktigt när reserven håller på att ta slut. Jag måste mera planera och hushålla med den energin som jag har. Jag tror att det är en av svårigheterna med min funktionsnedsättning.  När jag gör saker så tar det energi kanske har jag inte hunnit fylla på depåerna redan innan så mätaren kanske redan står på ¾ delar energi.

    Jag jobbade förra helgen, cure på måndagen hade jag möte. Möten tar alltid kraft av mig. Så när jag trippade hem efter mötet var depån dags för att fyllas på. Men istället fick jag packa väskan för att ge mig av till gbg. Sov hos min syster och hennes familj. Tisdagen sedan började tidigt.  Snabb dusch, ner till stan och käka frukost på Steibrenner & Nyberg därefter spårvagnen till Sahlgrenska. Lite väl tidigt ute, men det känns bra när jag slipper ha andan i halsen för att jag stressat.  Baksidan av att vara i så god tid som jag var dvs 1,5 timmar är att tiden blir lång att vänta.

    Vad gör man när man väntar? Jo man FBar lite, rör sig lite går ut, går in köper kaffe, kollar in folk. Och därefter gör man om samma procedur vilket jag nog gjorde  tre gånger om. Tills jag äntligen var i tiden då jag skulle göra det som skulle göras.  Jag skulle träffa uppdragsgivaren och packa upp mina böcker i ordningställa det jag skulle ha till föreläsningen och jag skulle samla mig mina tankar och andas ut. Min Kbt tant har lärt mig det här med att stanna upp i stunden och rensa tankarna andas och andas bort stressen som jag så ofta upplever innan jag ska börja prata. Ett par andetag är vad som behövs sen är jag i stunden just nu och stressen vilar någon annanstans.  Föreläsningen som jag gjorde gick bra.

    Även hemresan gick bra. Dagen efter dvs onsdagen var en vilodag, då var jag ganska trött gjorde det nödvändigaste och vilade mesta tiden.

    Torsdagen var den sedvanliga städare dagen i vårt hem och jag kan erkänna att jag inte varit för nitisk innan så det  blev som en stor städare dag.  Fast egentligen var det mera Dampryck, sådan där energiryck när man är överallt och ingenstans.  Energi rycket som är då är energi av att bara hålla sig vaken.  Då måste man liksom göra saker för att hålla sig vaken.

    Innan min tabletts intrång i mitt liv hade jag dessa dampryck dagligen tills jag var helt utpumpad.  Idag är de inte så påtagliga som de var innan. Då kunde min familj vakna tidigt på morgonen av att jag krigsdammsugade hela huset samtidigt som jag möblerade om och hängde tvätt. Förr slutade det alltid med att huset var mera i kaos efter,  idag blir saker mera klara även om det inte alltid är så.

    Efter mitt städryck så skulle jag göra mig i ordning för kalas hos en arbetskamrat, där vi skulle äta god mat och umgås. Efter som vi alltid jobbar ensamma så är just sådana tillställningar jätte trevliga och till och med nödvändiga.

    Fredagen blev åter en vilodag nu var energinivån på under halv tank,  jag lyckade få upp mätaren till 60.  Lördagen var det återigen kalas. Denna gången var det min  före detta svägerska som fyllde 50. Sista minuten handling av blommor och presentkort,  därefter till kalaset.  På vägen hem kände jag att nu var  energidepån på upphällning, nu orkar jag inte mera. Samtidigt kom jag på att dagen som är idag,  är kalas dag. Då är det så att jag  och maken ska stå för kalaset. Maken fyllde år i onsdags, idag kommer hans kära moder dvs min Svärmor på besök.

    Känner i skrivandet stund, att detta är en dåligt planerad vecka.  Energin finns liksom inte kvar längre, bensinmätaren är just nu på reserven näst intill snustorr.

    Men  oavsett snustorr eller inte, så ska vi nu  Iväg till affären och inhandla, för här ska göras smörgåstårta.

    En lång vecka har det varit, nu går jag på sista valsen känner jag. Nu måste jag vila både kroppligt och själsligt. Mitt inre måste vila från allt vad sociala sammanhang heter.  Imorgon ska vara en vilodag. Hm  nej  jag tittar inte i kalendern nu, det får bli sedan. Vill inte veta vad som ska ske i morgon. För just nu vill jag låtsas som jag har all tid i världen, att jag har en vilohetsdag i morgon. Skriveridag kanske till och med…

    Känner att det kanske är dags att vila påriktigt det gör jag i husvagnen, tyvärr så är det inte ännu  sommarlov så vi kan liksom inte sticka iväg hur som helst.

  • Reflektion från gårdagens händelser.

    Så här efter en dags vila känner jag att jag ska skriva om gårdagens händelse.  Igår var det föreläsning på Sahlgrenska det var arbetsmarknadnoder som stod för arrangerandet.

    Hur olika får man vara? Var frågan.

    Egentligen hur olika får man vara?

    Är likheterna bra?

    Är det bra att vara olika?

    Vilka likheter finns det?

    Vilka är olikheterna?

    Stora frågor, unhealthy som antagligen kan få hur många svar som helst. Jag gillar olika, har jag gjort alltid, var snabbt  när Aftonbladet startade gillar olika. Tvingade hela familjen att bära handen då. Olikheter kompliterar gör en helhet tänker jag. Jag är bra på vissa saker och mindre bra på andra. Det är ju därför vi är många, för att du är bra på det som jag är mindre bra på det är där dynamiken finns och skapas.

    Där bor oliktänk utveckling och helhet.

    Jag var första talare, jag behöver vara det för jag blir så trött om jag sak sitta och lyssna innan. Jag mera ofokuserad än vad jag brukar vara.  Därför var jag  första talare. Efter mig så pratade Henrik Ragnevi.  Den killen har hurmor,  så mycket klokheter som kommer ur honom är nästan svårt att ta in. Men lär få höra honom flera gånger så vissa av klokheterna kommer säkerligen flytta in vid senare tillfällen.

    Efter Hendrik så var det Ingrid Karlssons tur, hon är chef inom Regionservice och kommer från en mångkulturell arbetsplats.

    Mångfald i en arbetsgrupp är en tillgång, menar hon, och tänk jag kan bara hålla med.
    Hon arbetar aktivt med mångfald och bidrog med sina erfarenheter.

    När föreläsningen var klar så kom det fram en kvinna till mig och Citerade ord som jag har i min föreläsning.

    Jag brukar berätta att jag har arbetat med ungdomar på behandlingshem.  I de sambandet brukar jag berätta hur vissa av ungarna på ett märkligt sätt bara ramlade in i mig och gjorde ont.

    Idag ser jag ju vad det var som gjorde ont, det var likheterna, igenkänningen av utanförskapet och de olika svårigheterna.  Idag vet jag och idag har jag kunskaper som jag då inte hade hittat till.

    Tänker att det idag hade varit på ett helt annat sätt idag hade jag haft större förmåga att se vad ramlandet stod för.  Säkerligen hade jag även försökt få ungarna att vända det som  människor ser som otill till tillgångar.  Men mest av allt så hade jag haft mera förståelse i mig själv varit mera medvetenhet om varför och vad.

    Kolla, kolla igen och igen lyckas jag som alltid komma ifrån ämnet och syftet. Men det är ju det som jag är bäst på.

    Kvinna berättade med tårar i ögonen att jag i stunden jag pratat ramlat in hos henne.  Just det mötet har varit hos mig under hela gårdagen, även idag har kvinnan varit i mina tankar. Mötet gjorde mig mjuk och varm inombords just det mötet och hennes ord gjorde min dag igår, jag blev så berörd.

    Skulle du kolla förbi på min blogg här, så vill jag  på det mest varmaste sätt tacka dig. För att du tog dig tid kom fram och prata, det gjorde så gott i mig.  Idag har jag tänkt på vårt möte, dina ord och tänk jag känner att du allt ramlade in i mig med.

    Dina ord har jag tagit med mig,  tänkt på under dagen. Orden har gjort mig glad och gjort mjuka tankar  i min dag.

     

  • Avgränsning är det som gäller.

    Sommar värme ute, click blir värme i mitt sinne.  Jag blir mjukar i mina tankar, online njuter och känner ännu mera att så härligt att leva.

    Idag har jag gjorde något stort, salve jag vågade mig ut i trädgården. Det var till och med så att jag vågade mig på att ta mig an lite av de sedvanliga arbetsuppgifter som alltid är återkommande när man har hus.  Jag har ADHD, när vi  flyttade hit för många år sedan så hade jag så storflygande planer om att anlägga en vacker trädgård.  Jo jo det hade jag. Fick min make till att gräva upp en himla massa rabatter och till och med så att vi hade ett grönsaksland de första åren. När man har  ADHD så händer det att man gör i alla fall är det så för mig. Jag gör saker gör saker utan att tänka på vad som sker när man gjort saker.

    Alla blomsterland som min stackars make grävde upp resulterade i en himla massa efterarbeten år efter år.  Det var något som jag inte tänkte på då min make grävde dagarna i enda.  Det där efterarbetet det med att rensa vända jord, ja allt sånt där som  andra  hejdlös väntar på under hela vintern. Det efterarbetet är ett arbete som jag på något sätt har svårt att få till. Förra året vägrade jag inse att det behövs trädgårdsarbete, det får jag lida för i år. För några dagarsedan tänkte jag att nej jag låter skiten växa igen och kör med gräsklipparen över det.  Nu har jag ändrat mig. Idag kom en annan tanke upp om att jag går ut och provar lite, gör bara lite så jag inte tröttar ut mig. Lite för mig kan resultera i  långa dagar, många långa dagar.

    Men med en kopp kaffe, trädgårdshanskar och tankar om att bara lite högst två timmar, så gav jag mig hän till mina arbetsuppgifter.  Men min i dag frånvarande men ändå ständigt närvarande KBT terapeut så strukturerade jag mig.  en liten bit nu Carina sa jag till mig själv. Tog till en ytters liten bit, satte ut märken så att jag skulle sluta i tid. Sätter i grepen i jorden och på börjar mitt arbete.

    Fåglarna kvittrade kaffet smakade som det ska, jag satt där och njöt tillsammans med alla maskar och alla ogrässtrån. Ett efter ett blev det klart.  Det lilla området som jag hade mätt ut för att göra blev sedermera klart.  Jag avslutae som jag innan lovat mig själv att göra. Gick till verandan och FBade lite, kom på att det hade ju gått så bra och det blev ju så fint. Så efter en vilo paus gjorde jag om proceduren en gång till, fast på annan plats och denna gång en ännu mindre yta.  Blev klar gick ner i duschen för att säkerhetsställa att inga fästingar  var på mig. Just fästingar och sånt är OCD för mig. Dessutom var jag varm och behövde tvätta av all jord. Men första tanken med duschen är fästingarna som jag är helt livrädd för

    Gick ut på verandan efter duschen och tittade på mitt verk. Då slog det mig att haha det  här det är ADHDjobb. För dom som till och med ogillar trädgård.  Det är verkligen ett arbete för någon som är rastlös i själen. För någon som vill använda sin kreativa sida. Dessutom finns det ett synligt resultat, ett bevis på att jag verkligen gjort något för det ser man ju när man tittar på rabatten. Det bästa med grejen och något som jag tänker är viktigt med ADHDär avgränsningen som jag gjorde.  Att jag verkligen bara gjorde den där lilla, lilla biten av min rabatt så att jag inte fastnade där i flera timmar. Det verkar som alla KBT timmar satt sig i mig för just i trädgårdsarbetet var det effektiv. Avgränsningen var viktigt, att verkligen bara hålla sig till avgränsningen och inte på börja någon annanstans än det jag tänkt innan var också viktig.  För som jag gjort åren innan blir det inte bra, då har jag gått ut tidigt redan klockan åtta och börjat arbete sedan hållt på kanske fram till nio på kvällen. Idag känner jag mig nöjd och glad över att jag gjorde som jag skulle. Där till så kommer jag slippa känna av solsvedan som hade kunnat komma när jag vaknat upp från mitt trädgårdsarbete. Har inte  ont i kroppen. Vilket jag skulle haft om jag hade gjort som åren innan i dag.  Visst det är mycket jobb kvar men  Rom byggdes inte på en dag så ja lite ADHDskadar inte, inte alls faktiskt.

  • Vi måste se människor så som vi är innanför skalet.

    Framtiden säger mig sommarlov.

    Just nu går vi på de sista krafterna i vår familj, decease pills sommarlovet hägrar. Sommar lovet ger oss tid att andas, store decease ger oss tid för rekreation. Trötthet, ja just tröttheter bor det massvis i oss just nu. Men snart om bara några veckor slipper vi bekymren om att vi har tider att passa. Jag slipper att klura ut när dörren öppnas på eftermiddagen om jag behöver gå på tå eller om jag kan låta axlarna vara mera avslappnade.  Jag tror det är svårt att sätta sig in i hur det är att vara förälder som har barn som kanske inte alltid fixar det där som är barns uppgifter, skola,  kamrater, läxor och de återkommande proven.

    Jag tänker att det är alla barns önskan att de får vara bra, vara duktiga.  Alla barn når inte upp till de målen om de jämför sig med sina kamrater.  Vissa barn har andra begåvningar.  Vissa barn är bra på sport, andra på att rita, sjunga eller som min dotter som är otroligt duktig på att skriva berättelser.  Hon skriver ofta berättelser om svårigheter. Hennes berättelser bjuder in oss läsare i världar som vissa inte ens trodde att de existerade. Fattigdom, barn med missbrukande föräldrar, barn som är utsatta. Skulle någon läsa hennes berättelser som hade befogenheter i att ge betyg så skulle hon få A++i oändligheter i många olika ämnen, svenska till exempel, samhällskunskaper, rättsväsende och socialpsykologi.  Är ämnen som bor i hennes berättelser. Var hon fått sina sagor från vet jag inte för min dotter har ett bra liv, hennes liv är skyddat ibland tror jag till och med att det är lite väl skyddat.  Min dotter har liksom jag Dyslexi men det hindrar henne inte från att skriva ner sina berättelser.

    Min dotter körde i engelskan, hon ringde mig efter provet och sa: mamma jag är helt misslyckad jag klarade inte av provet. Mitt svar till dottern blev: men lilla vän inte är du misslyckad för att du inte klarar av ett engelska prov. Det är  inte helt kört bara för att engelskan inte blev bra. Det är inte du som misslyckats, du har som uppgift att gå i skolan skaffa dig en utbildning. Men dina lärares uppgift är att motivera, inspirera hjälpa dig att lägga alla klossar så att du förstår. Det är deras jobb att få dig förstå hur  det ska vara, hur meningarna formas, hjälpa dig så att du förstår. Det är just det som är lärarnas jobb det  är det som dom är bra på och får betalt för att göra.

    Nu säger jag inte att lärarna inte ger  min dotter stöd och hjälp, för det tror jag visst dom gör. Men inte tillräckligt för hade dom gjort det så hade inte dottern ringt hem och varit förtvivlad över att hon är totalt misslyckad. Som hon egentligen inte är.

    Jag  tänker att det inte bara är min dotter som ringar sådana samtal. Jag tror det finns flera föräldrar som är störtepelare när marken gungar för deras barn.   Jag  tycker det är synd med alla debatter om ADHD  hit och dit. Vi måste se människor vi måste se innan för skalet. Vi måste ge alla människor de förutsättningar som de behöver för att lyckas. Sedan kan man ju diskutera vad är att lyckas. Det tror jag är lika olika som det finns människor. Lycka för mig just nu är att  jag börjat smaka på sommarlovskaramellen. Snart behöver vi inte stressa på morgonen, snart behöver jag inte smyga mig upp i min dotters rum och fråga försiktigt när börjar du idag, har du sov morgon eller har du försovit dig.  Snart kan vi  låta livet styra låta den inre klockan styra mera. Vi gör det här hemma, vet inte om jag hade låtit den styra om vi inte var inbitna morgonmänniskor, men sover dom till tio så gör det inte mig något. Oftast vaknar de långt innan, liksom jag gör.

    Sommarlov sommarlovstider sommarlovsliv, snart är vi där  då finns inte misslyckanden och prov då är  det återhämtningstidstider.

    Fåglarna kvittrar det ger mig en  försmak av det snart stundande sommarlovet. 

  • När man är ung ska man ha roligt till och med i skolan!

    En klok kvinna sa till mig: När man är ung då ska man ha roligt.  Detta i samband med skola, ailment skoltrötta ungar och gymnasium.  Klokheten  i orden har blivit min sanning. Tittar tillbaka i historien när jag själv var ung, skoltrött. Inte lyckades jag särskilt bra i mina studier då. Kan till och med erkänna att det var katastrof med just studier.

    Skoltrötthet, misslyckanden med att orka ta sig fram få betyg som skolelev kan känna mig nöjd med.  Är svårare för vissa än andra. Går du på gymnasium, läser en inriktning till något du kan tänka dig i framtiden, men som alltid måste du ha med dig alla basämnen om inriktningen sedan kräver högskolestudier.

    9 år i skolan, gör att många efter nian är ganska så trötta. Står du där på tröskeln efter nian tittar ut på sommarlovet och känner nu är jag ledig, ett helt sommarlov. Du har gjort den skolplikt som samhället krävde av dig. Nu kräver mera livet, och vuxenheten att du ska fortsätta att studera skaffa dig en utbildning som sedermera leder till ett jobb.  Tänker att många står där på trappan och är redo att ge upp, står där och ser ingen framtid. Står där och ser långa rader av år i studier som de redan där in i sommarlovet känner att de inte mäktar med.

    Kvinnans klokhet var när du är 16 år går på gymnasiet så ska du ha roligt.  Roligt är inte att supa huvudet av sig, och vara ute natten lång här. Och egentligen hur roligt är det?

    Nej när du går på gymnasiet ska du ha roligt, det ska vara roliga intressanta ämnen du studerar.  Du ska känna dig fram och bli inspirerad motiverad till att lära dig få intresse för att söka ny kunskap. Känna att yes det här var intressant yes det här är vad jag vill undersöka lära mig och jag ser till och med en framtid. Va spännande att…… Ja motiveringsmotorer ska rulla, du ska känna att det ger dig kraft energi.

    Den klokhet som bor i när man är ung ska man ha roligt i sina studier. Säger mig att gymnasietiden kan vara en öppning till möjligheter om vi känner tillit i roligt i sina studier.  Vissa unga orkar inte mäktar inte med att traggla de vanliga basämnena, där misslyckas de totalt, och basen är det som tar kraften och deras energi.  Gymnasiet går du bara en gång sedan är du vuxen.  Då är tiden förbi.

    Jag tänker att kvinnas klokhet i roligt när du är ung.

    Är något vi kan spinna vidare på.

    Den unge har ju i sina val valt en inriktning, känt någonstans att: ja det här verkar roligt det här vill jag spinna vidare på. Kanske är det då så att det är där kraften ligger. Det är där motivationen rullar igång. Ämnesområdet det val som den unge har gjort är där kraften ligger. Där finns motivationens motor där bor inspiration och vilja.  Men motivationen där ibland tar kraft efter som  du även i gymnasiet måste traggla med de ämnen som du redan i grundskolan inte mäktade med. Kanske är det där kraften försvinner ut, tar bort allt hopp, sänker den känsla av att duga som människa så att du inte mäktar med de ämnen som är rolighetsämnen.  Kanske är det där den unge ramlar igenom, lägger av och slutar ha drömmar. Lägger av och slutar studier.

    Här kan vi göra om och göra rätt.

    Motivationen är viktig som motor, motivationen är den som gör att vi gör överhuvudtaget.  Låt den unge slippa tragglandet med sina svårigheter och de stora berg av misslyckanden som han ändå ser. Låt den unge visa vägen det gör han redan när han väljer inriktning. Läster han till kock är det antagligen så att han klarar  just kök, näringslära, servering, hygien, ekonomi mmm kan vara de ämnena som han kommer  klara galant.  Men efter som bla bla bla  det redan innan är bestämt att man i gymnasium måste läsa engelska, svenska, matte, samhällskunskap vad det nu är så tar just tråkighetsämnena bort motivationen till de andra ämnena som bor i rolighets, tråkigheterna ligger som ett för tungt ok att bära så att roligheten inte känns och inte syns.

    Tråkighetsämnena kan man läsa in senare. Gymnasium är en gång i livet. Tråkighetsämnena är saker som man via komvux kan läsa in senare.  Kanske har den unge mognat fått så mycket erfarenhet av det  roliga i gymnasiet att han till sist orka ta sig an tråkighetsämnena för han lyckades ju så bra innan. Då när han läste kosten och hälsan som var hans motor.

    Komvux har även bra pedagoger som möter nu vår unga vuxna med sin yrkeskunskap har  andra sätt att lära ut. Har andra sätt att visa på viktigheten i ämnet utifrån vardagslivet.  Kan även vara så att vår unga vuxna lyckats få till en form av självkänsla då han sett hur bra och roligt det var att gå gymnasiet. Han växte och kände att han var bra på något. Han mognade fick tilltro och våga se sig själv som någon som kan.

    Ofta gör man tvärt om mot vad klokhetskvinnan tänker.

    Ofta lägger man kraften på det som är svårt.

    Då är det viktigare att lägga kraften på att basämnen som den unge tragglat med sen urminnes tider. Där han år efter år misslyckats vilket gör att han jobbar i motvind, vilket gör att han tröttnar, vilket gör att hans egna tro på sig själv dör. Vilket gör att han ens inte försöker för han orkar inte vara mera värdelös än det han redan är. Vilket gör att han hoppar av skolan, tror på alla sanningar han och omgivningen har om honom, vilket gör att han en dag inte ens vågar gå upp ur sängen.

    Det är inte så livet ska vara men för en del är det just så det är. Vissa hoppar av, orkar inte för de har redan tidigt lärt sig att livet är inte till för dom.

    Nej klokhet vill jag ha, så jag vill sprida budskapet framåt. NÄR MAN ÄR UNG SKA MAN HA ROLIGT ÄVEN I SINA STUDIER!

    Förutsättningar

    När man är ung ska man ha roligt få känslan av att duga i sig själv. Den känslan får vi när vi ser och är i våra tillgångar.  Den känslan får vi när vi känner att vi klarar av är bra och lyckas med det vi företar oss.

    När man är ung ska man ha roligt, även i skolan! Till och med så att när man är ung ska man framför allt, ha roligt i skolan.

     

  • Bok två kan det vara ett namn kanske???

    sitter just nu och väntar på att gå till jobbet. Sånt är det när tidsperspektiv är i o-ordning.  Det gör att jag inte riktigt vågar ge mig iväg eller ta mig för saker som skulle kunna göra att jag glömmer av tiden och missar tiden till jobbet. Där av min skrivtid.

    Nu har det äntligen hänt till och med på riktigt, physician har börjat att få ihop delarna på Bok två. känner att jag är inne i flyt. Har skrivit  nästan hela tiden nu på en inledning har massvis med olika dokument sedan innan som jag sparat för att jag känt att det ska med men inte har inspirationen till att skriva på riktigt.  Så nu är strukturen, view på plats mycket jobb kvar men tänker att i år är det år som jag kommer att ge ut bok nummer två.  Kanske kommer boken att ha just namnet Bok Två.  Gillar tanken.

    Just nu skulle jag vilja ha ledig tid för att fortsätta skriva men nu har jag två pass som skall göras  den lediga tiden mellan passen kommer att vara skrivtid och reflektionstid.

    Behöver någon som hjälper mig med tankar, som kan hjälpa till med att läsa igenom det jag skriver så att det blir mera rätt stavat och mera gramatiskt rätt. Men  även som förra gången så kommer min vän i Stockholm vara vid min sida och hjälpa mig. När allt sedan är klart så ska jag riktigt skämma bort henne för allt stöd hon gett mig genom åren.

    Hon var en av de som trodde på mig som sa att den bok jag redan gett ut var viktig, hon sa att den liksom  var tvungen att bli utgiven. Som den också blev  2009 var den i bokform idag känner jag tacksamhet för just det. Glad över att jag i en snabbvisit träffade kvinnan som trodde på mig och alla mina dokument som sedan blev en bok vid namn

    Jag föredrar att kalla mig Impulsiv. 

  • ADHD påhittesaker jo men visst så dumt.

    Man säger till mig att jag är påhittad, unhealthy att jag har på-hitte-o-later. Man säger även till mig att jag knarkar ner mig, site och att jag bara är lat.  Att jag knarkar ner mig, Concerta är min medicin, preparat som är amfetamin liknade. Amfetamin är upp-åt-tjack, som gör att man går upp i varv.

    Men jag är uppe i varv och gå ner i varvtal när jag tar min lilla Concerta.  I själva verket så blir jag klarare och mera långsam  så jag hinner med att tänka flera steg när jag äter min lilla tablett. Den gör att jag faktiskt orkar göra det jag ska fram till klockan fem på eftermiddagen. Sen är surret tillbaka igen som en kär gammal ovän.

    Det må så vara att vissa vill att mina olika till och o-tillgångar är påhitt  för andra. Om de mår bättre av att vila i dessa okunskaper så må det vara det bästa för dom.  Själv vet jag att jag definitivt inte är påhittad.  Att jag inte kan läsa och skriva, är ju i och för sig som det visar sig i texten jag skriver, konstigt.  För skriva det kan jag  ju och läsa ja det kan jag ju det med. Men, men, men, det finns små underverksprogram i min dator som gör att jag idag är o-handikappad.

    Tänka sig att det finns ändå mera underverksprogram som gör att jag lyckas med saker som jag innan inte lyckades med. Här är ordet och underverket Google skulle vilja skriva det i gyllene guld för att andra ska förstå vilka underverk som sker med just Google.  Men jag  nöjer mig med Google.

    Det har varit många som ringt till mig angående Just Google och frågat var underverken ligger.  För mig är det kalendern.  Som genom att konversera med min telefon gör att jag inte missar lika mycket idag som jag gjorde innan. Nu var det inte  Google och Underverksprogrammen som min dator har som jag skulle skriva om.

    Men som ni vet så har jag påhitteolater och det gör ju att det blir så.  För mina tankar är ju inte så raka som de borde vara.  De är ju mera utsvävande och cirkulära. Ibland hoppar de från tuva till tuva men då i olika vattendrag.

    Jag har alltså påhittade diagnoser som inte finns på riktigt utan de är enligt vissa påhittade. Dyslexi är en av påhitte sakerna från rakt nedstigande led från min pappa som också han hade lite hittpåsaker. Dyslexi är ju att man stavar som en konstnär målar.  Fråga mig  jag vet ju även hur man målar och där har jag inte någon målexi, Bara en inre kritiker som säger mig att det där duger inte till.

    Jag har svårt att sitta still. Hyperaktiviteten är ibland o-hyper aktivitet.  Det finns en inre oro i mig som gör att jag hela tiden måste göra saker. Där av alla mina avkopplingsmoment så som stickerier, målerier, skriverier, riterier. När jag är O-hyper så ligger jag i soffan och kollar film på film eller rent av bara ligger och tittar i taket. Ibland har det varit så mycket oro att jag knappt orkar andas.

    En till av mina påhittesaker är i rakt nedstigande led från min gamla farmor, och min pappa. Det är nog det som är den värsta olaten jag har.  

    Sömnstörning, är det som ställer till det allra värst ibland. Om det nu är så att just denna åkomma är påhittad. Så vill jag genast att den som hittade på detta helveteienskål, så vill jag att denne någon genast tar tillbaka och slutar hitta på sådana åkommor. För det tär på mig när jag inte kan sova. De nätter som jag inte sover gör att jag somnar när jag inte ska somna.  Förr innan min tablett hade jag jätte svårt med att köra bil utan att somna. Sådant är farligt och jag tror många har sett mig  parkera bilen på konstiga ställen för att jag just fått akut behov av att sova.  Sömnstörning i mig ställer till det allra, allra värst, vissa nätter springer jag runt i vårt hus och vandra, kollar tv, målar skriver, spelar spel. När sedan familjen vaknar är jag mera döende än levande. De kan ju inte hjälpa att jag inte sover. Men då är det nålstigar och tråden är oerhört skör för krig av minsta anledning. Ingen sömn, huvudet fullt med tankar och när det har hållit på i några veckor då är det inte ens en nålstig, utan ofta brukar då depression infinna sig. Just depressionen är helveteienskål och ännu fulare ord som jag är så himla trött på.

    Till och med rädd för.

    Det  gör så ont, gör ingen nytta och framför allt så tar det död på allt vad liv heter. Ibland glömmer jag av att jag behöver luft i mitt system utan kör på och inbillar mig att sover jag inte i natt så sover jag imorgon. Det är nästan aldrig sant det där sista för sover jag inte i natt så sover jag än mindre dagen där på. Så kan det hålla på i veckor om jag inte tar medikamenter för att få sova.

    Om det nu är så att allt detta är på-hitte-saker så ber jag bestämt vänligt att denne någon som hittar på allt detta, Genast slutar upp att hitta på sådana dumheter. För jag får ont varje gång. Jag går sönder av alla dessa sömnlösa nätter. Det gör ont i mig när jag ibland måste stava till saker utan mina program i datorn. För det blir oftast så mycket fel i det som jag försöker skriva att ingen förstår.  Den hyper och ohyper som ibland är så påtaglig att andra retar sig på mig gör också ont ibland. Där till gör det ont när andra retar sig på. Men mest av allt gör det rejält ont när jag är hyper och inte får vara hyper. Det gör även ont i mig när jag är o-hyper och egentligen måste vara hyper.

    I o-hypertillstånd finns det saker som jag måste göra men blir inte av. Här får självkänslan och alla förr spöken plats.  De blir mina sanningar min bibel.  De är inte nådiga när de sätter igång.

    Egot inom mig är gräsligt vidrigt och bara dumt vid sådana tillfällen. Hennes röst skär som knivar och bränner som eld. Berättar i långa haranger om min oduglighet, min lathet. ” men det är väl inte så svårt va fan du kunde ju  i går, men det är ju bara att skärpa till dig, ta dig nu i kragen. Det kan handla om att jag behöver gå till apoteket och hämta medicinerna.  Vissa dagar vågar jag mig inte dit. För då föds tankar om att apotek är farliga, fulla med bakterier som gör mig sjuk, som sedan gör mina barn sjuka och det blir mitt fel och och och. O C D kallas sånt.

    Självkänslan som är så viktig är något som saknas när man har mina på-hitte-saker allt som oftast.  Jobbar jag inte aktivt med min självkänsla så blir jag en komplett oduglighet, som inte har något värde alls, inför mig själv.

    Ofta när man möter på-hitte-diagnoser som mig själv så upplever i alla fall jag att det är en avsaknad av självkänsla.

    Självkänslan är ju det som jag tror på om mig själv, självförtroende är när jag är duktig. Problemet ligger mellan spannet där. För självförtroende har jag, jag är duktig på saker. Men känslan av att duga i mig själv, den är en saknad, om jag inte alltid jobbar med just självkänsloboostrer.  För att slippa vandra i värdelösheter så är det viktigt för mig att jag jobbar och intalar mig att jag duger, jag är bra som jag är.

    Tänk va dumt och hitta på så mycket lidande för så många små barn som har ett helt liv framför sig. Jag har ju redan levt minst hälften av mitt liv och är van. Jag vill att de barn som idag växer upp, ska slippa möta alla dessa värdelösheter i sig själva, slippa slåss emot fördomar och dumheter. Därför skriver jag nu fortfarande Vänligt men bestämt att vi får sluta upp med att hitta på så mycket påhitte dumheter.  Vi måste börja se människor. Människor och att vi alla har rättigheter att leva ett gott liv, oavsett på hitt saker eller diagnoser.

    Du behöver inte ha adhd för att behöva förutsättningar. Förutsättningar det behöver vi alla

     

     

     

     

  • Annie Lööf inlägget jag skrev om mobbning……

    fick en kommentar en lång kommentar som var intressant. Därför fick det bli ett eget inlägg Hoppas att du inte misstycker Fanny K.  Jag  gillar att du har åsikter och gillar att läsa att andra har andra uppfattningar det berikar mig……. https://www.malix.se/2012/05/07/4759/#comments Länken till inlägget.

    Jag måste bara säga att din okunskap kring friskolor är slående, seek no rx vanligtvis brukar man göra lite reaserch innan man bestämmer sig för att göra ett uttalande angående saker man inte är speciellt insatt i.

    Du skriver att ”Är det verkligen syftet att vi startar en massa friskoler för att elever som blir mobbade kan välja en annan” Om du nu såg hela partiledar-debatten så var detta inte vad Annie Lööf menade. Hon förklarade helt enkelt att om vuxenvärlden, dvs de lärare och ansvariga i kommunen som skall ta hand om situationer då elever blir mobbade inte klarar av att göra detta, så kan man som förälder själv göra ett aktivt val och flytta sitt barn ifrån den negativa situationen.

    Det har ingenting med friskolor i sig att göra, det handlar om att föräldrarna själva väljer att göra något åt en situation som den ”andra vuxenvärlden” inte klarar av att hantera. I längden måste väl ändå detta vara bättre? Barnen hamnar direkt i en bättre situation och slipper att bli behandlade illa.

    Jag har själv vart själv utsatt för mobbing, från första klass blev jag illa behandlad utav ett gäng av äldre killar, jag var egentligen inte annorlunda, jag var bara aningen längre än alla andra. Skolan (en kommunal skola) och den vuxenvärld som skulle ta hand om situationen klarade inte av att göra detta, istället blev jag mer eller mindre syndabocken i det hela, för killen som mobbade mig var ju diagnostiserad med en rad olika sjukdomar (däribland ADHD) som gjorde att jag skulle acceptera den behandling som fortgick.

    Skolan och de som var ansvariga inom kommunen ”försökte” under 3 år att lösa min situation, men den förvärrades bara ju längre tid som gick. Efter många försök och förhandlingar med skolan fick mina föräldrar tillslut nog, de var tvungna att ingripa för att på något sätt få slut på det hela, för den andra vuxenvärlden lyckades inte.

    Mina föräldrar valde tillslut en ny skola, en privatägd skola med montessori-värderingar. Sedan dess har jag endast en gång blivit utsatt för en konflikt i vilken jag kände mig kränkt.

    Denna konflikt inträffade visserligen på en friskola men vad som hände där, tillskillnad ifrån den kommunala skolan var att lärarna direkt ingrep! De tog tag i situationen och löste den inom två veckor.

    Skillnaden som existerar emellan kommunala och Fristående skolor är det faktum att de fristående skolorna försöker att gå med vinst, min skola tillexempel utökade sin verksamhet förra året genom att ta in 100 nya elever, så uppenbarligen går de med vinst! De kan inte ha en situation där en elev byter skola för att han eller hon mår dåligt. De MÅSTE lösa situationen för att kunna behålla eleverna och för att kunna fortsätta utöka. Därigenom kommer situationer med mobbing inte att uppkomma just på grund utav detta, lärarna måste verka för en positiv miljö där ingen blir drabbad annars fungerar inte verksamheten.

    Sedan att du säger att lärarna har ”Lärarna har mindre utbildning, mindre vuxen stöd och någon tjänar pengar på att göra besparingar på det som är vår framtid.Var har du fått denna fakta ifrån? Jag skulle gärna se källor på detta.

    Lärarna som undervisar på min skola är alla medlemmar i Lärarnas riksförbund och är således fullt utbildade enl. svensk standard. Detta till skillnad ifrån min tid i den kommunala skolan där hälften av lärarna inte var medlemmar i LR. Och vilka besparingar görs? Min skola spenderar hundratusentals kronor varje år genom att förse eleverna med en Macbook, dvs en bärbar och mycket dyr dator, lokalerna är fräscha och lärarna är mycket professionella. Lärarna har även möjlighet att löneförhandla utanför den satta mallen och således har de en drivkraft att vidareutbilda sig och sina elever.

    Sedan så har du gjort ett annat uttalande som förbryllar mig;
    ”Allianse pratade även om att friskolorna visade på att eleverna fick bättre resultat. Är inte det känt känner inte de höga herrarna och damerna till att friskolorna gärna sätter upp betygen för det ser bättre ut för dom. Betygen visar ju enkelt att deras skola är bra. Den som får betala det är eleven, som sedan kanske misslyckas i Gymnasiet.”
    Här har du återigen gjort en miss genom att inte kolla upp fakta, det står klart och tydligt i skolverkets rapport ifrån de nationella proven 2009, ”Genomgående är det en större andel elever i kommunala skolor som inte uppnår målen för proven jämfört med de fristående skolorna.”Källa:http://www.skolverket.se/2.3894/publicerat/2.5006?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww4.skolverket.se%3A8080%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FRecord%3Fk%3D2470
    Och de nationella proven är ingenting som lärarna kan påverka på annat sätt än att utbilda sina elever väl i respektive ämne.
    Slutligen skulle jag bara vilja säga att det verkar sig om att dina åsikter kring friskolor grundar sig i ett politiskt förhållningssätt till friskolor snarare än ren fakta. Så tills nästa gång föreslår jag att du tar kontakt med någon som gått på en friskola samt en kommunal och får reda på hur det verkligen är.

    Vänlig Hälsning Fanny Karlsson
    Studerande i 3 året på Fridagymnasiet.

     

    Hej och tack för all tid du måste ha tagit på dig att säga din åsikt. Åsikter är viktiga och även om vi har olika uppfattningar så är de så viktiga det är så vi går framåt. Det är när vi pratar med varandra förändringar sker. Vad beträffar friskolor eller inte friskolor så visst jag kan inte dra alla över en kam. Vilket jag kanske gjorde. Däremot kan jag säga mig faktiskt att jag har erfarenheter av friskolor eller mera ska jag säga friskola. För två av mina barn har gått på friskola, men inte då Montisori skolan som är din erfarenhet. Ingen av mina barn fick en bra utbildning. Min son hoppade till och med av och bytte till annan utbildning. Friskolan var en var data inriktag, men där fick han en vanlig bärbar dator av simplare sort. Det var till och med så att deet var en av anledningarna det skolan liksom lockade med. när han bytte till den kommunala skolan där han nu istället utbildar sig till Målare,så fick även han en mac+Ipad samt praktik på 5 veckor i Portugal alldeles nyligen. Vad han sedan ska behöva dator till i en sådan inriktning vet jag faktiskt inte även där var det kanske lockbete, men inget som de hade behövt locka med för min son ville verkligen gå på den skolan för han tyckte verkligen inte att den friskola han gick på var något för honom. Okunskap eller inte så vill jag skriva jag läser det du skriver, # liknar det med ”jag hör vad du säger”, tyvärr så delar jag inte din uppfattning. Men självklart är det inte så att alla friskolor är dåliga, men det är inte heller alla kommunala skolor. Vad jag tycker är fel är att det det tjänas pengar. Jag vill även säga att jag faktiskt såg hela debattprogrammet och det var så jag och andra med mig uppfattade Annie Lööf klumpiga uttalande. Jag anser att Det är vuxnas ansvar och blir barn mobbade så har vuxna inte Tillräckligt. Mobbning får inte förekomma! Det gör det förekommer asså, men då har inte vuxenvärlden gjort tillräckligt.

    Vad det beträffar okunskap eller inte så menar jag inte att du har Okunskap för jag vet ju inte vad killen som mobbade dig hade för diagnoser eller inte men du nämner i ditt svar

    ” Skolan (en kommunal skola) och den vuxenvärld som skulle ta hand om situationen klarade inte av att göra detta, istället blev jag mer eller mindre syndabocken i det hela, för killen som mobbade mig var ju diagnostiserad med en rad olika sjukdomar (däribland ADHD) som gjorde att jag skulle acceptera den behandling som fortgick.

    Så vill jag bara upplysa dig om att ADHD inte är en sjukdom. Sjukdomar botar och och blir frisk ifrån. Jag däremot har en funktionsnedsättning, Det går liksom inte att bota. En del av mina Egenskaper är saker som man idag gett samlingsnamnet ADHD, ADHD är inte Hela mig men vissa små egenskaper i mig är till och otillgångar i ADHD. Adhd i mig är alltså ingen sjukdom och inget jag kan bli frisk ifrån, eftersom jag inte är sjuk. Jag är till och med stolt över att jag har ADHD men det beror nog på att jag idag har accepterat och känner att jag duger ändå jag duger och är precis lika bra och duglig som alla andra människor. Förr tänkte jag tyvärr inte så, för då ville jag så väldigt mycket att vara som alla andra vara klok, tänka och lära mig precis som alla andra inte vara så impulsiv och otålig. Idag tänker jag mera att det är ju tur att jag är sådan som jag är för det är ju sådan jag är och jag är ju bra på att vara sådan som jag är. Det finns så många andra människor som springer runt och låtsas att det är något som det inte är och det orkar jag liksom inte längre med att göra. Jag är liksom bäst på att vara mig sådan som jag är.

    Det ger inte mig rätten att mobba andra och ADHD är absolut ingen ursäkt för att mobba. Vill även flika in att Det finns många barn med ADHD som är mobbade, tyvärr så är det ofta så att mobbade barn får vara sina egna försvarsadvokater, vilket är helt fel och aldrig riktigt. Även jag själv har erfarenhet av mobbning och jag säger inte att jag vet hur du kände det men jag vet hur det kändes för mig och att det gör sår i själen som tyvärr även i vuxen ålder gör sig påminda.

    Jag skriver det igen Mobbning får inte förekomma vare sig i skolan eller någon annanstans. Men även om det inte får så gör det. Men det är inte så att jag för den skull säger att det är bara att acceptera utan där finns massvis att göra och det är ett jobb som Måste göras och tas på största allvar.

    Igen skriver jag att jo jag var för snabb i tanken självklart inser jag att alla friskolor inte är så som jag skrev i mitt inlägg, men min erfarenhet av Friskolor då jag haft två barn som gått i friskolan är dålig till och med urusel. Det finns säkerligen friskolor som är bra lika väl som det finns kommunal som är det. Men oavsätt bra dåligt så upplevde jag Annie Lööfs uttalande som plump och klantigt, Jag hoppas verkligen inte att hon menade det så som jag och många med mig hörde det för då blir jag mörkrädd det är ju dom som har den största makten att göra något åt det som har med skola att göra.

  • Wendelsbergs Folkhögskola

    Japp där är vi nu. Det är (H)järnkoll eller vi har (H)järnkoll. Det ena utesluter ju inte det andra.  Hela dagen har vart full med intressanta grupparbeten och så mycket klokhet som jag fått nu borde vara förbjudet att få. Lika full med tankar och kraft som jag är nu lika trött är jag. det surras och surras men det är ett härligt surr. Idag ska jag skämma bort mig och gå och lägga mig tidigt.  Fast när jag tittar på klockan nu ser jag att jag får skynda mig om jag ska skämma bort mig för klockan blev än del ändå. 🙂

    (H)järnkoll va det ja! (H)Järnkoll:)

Malix.se

Jag föredrar att kalla mig impulsiv .

Hoppa till innehåll ↓