• Bilar Två Och Tidningen Faktum

    Bilar Två, decease clementiner och russin…….

    Så började dagen, pilule tillsammans med en lite kille vid namn Kian. Ninna är mitt nya namn, och Kian och ninna har även hunnit med diverse kompositioner på Keyboard, ätit gröt, special K och lite vört. 

    Att vara Farmor är inte enkelt om man få den lilla killen att trivas. I mig bor  massvis med tacksamhet, tänk att det blev två små troll som förgyller vår familj. Men ännu så länge lånar vi en åt gången. Dessan får sin tid av oss själv ibland och Kian får sin samtidigt som de små får egen tid med mamma. 

    Tänker att mitt göra skillnad projekt som jag startade i början av året börjar gå emot sitt slut,  om bara några veckor är det dags att samla ihop och räkna ut hur mycket som skall skänkas till någon  organisation.  Tänker mig att Faktum är ett bra alternativ men det handlar inte om så mycket pengar. Tänker mig att det ska gå till de som mest behöver pengarna. Efter att mailat med  Tidningen Faktum blev jag klokare och tänker att det är kalendrar jag ska inhandla av dem som står och säljer. På så sätt är det ju direkt till den som mest behöver det eftersom hälften går till den som står och säljer.

  • Lite leenden ska till i dag……..

    Alla behöver vi någon, try det säger mig att någon behöver dig. Vi alla olika, pills olika bra och mindre bra på olika saker.  Vissa av oss är bra på att vara här och nu i stunden. Andra är bra på att vara där i visionen. 

    Några är bra på att bo och vara i kontakt med sina bra och mindre bra sidor, pharmacy vissa är bra på att hitta sidor hos andra.  Oavsett så är vi alla här en stund på jorden för att vi ska lära  och lära ut.

    Vi ska dela med oss av kärlek, klokheter, o-klokheter och återigen kärlek.  Nu så här i mörkhetstider inbillar jag mig att, Det är vårt ljus det som skiner omkring oss som behöver delas ut . Det är det vi behöver dela med oss av. Till dom som kanske inte orkar lysa av egenkraft fullt ut.

     IMG_20110603_055113 

    Snart är vi där igen, i sommaren tidiga soliga mornar då är jag i Husvagnen 

     

    Just idag, idag ska jag bjuda på leenden. Dessa brukar oftast betala sig i mera ljus glädje i stunden, när jag själv låter mig vara i de stunderna.  Idag är det mitt ljus som jag ska vara i, Jag ska dela med mig av mitt ljus kanske blir det mörka inte så mörkt  just då………

    Lev idag just nu, så ska jag till jobbetLer

  • Tiden var knapp!

    Vilket uttryck?!? Säger man så? Eller är det bara nått som jag fått för mig. En knapp med tid. Hm? knäpper man ihop tiden eller är det mera knapert? Det är klart knapert. Det var knapert med tid.

    Hur som helst,  här satt jag och kände mig ledsen för att jag fick inte  med allt jag skulle fått med. Men ska jag vara det? Kan jag verkligen kräva det av mig själv? Kan jag kräva att  jag skulle få med allt som jag brukar säga när jag är ute och pratar, det tar en  till en och en halv timma  i vanliga fall. I går  skulle det högst ta en halv timma. Jag är inte inte rättvis emot mig själv om jag kräver det av mig. För jag skulle inte kräva det av någon annan.

    Nej som jag sa till de som lyssnade igår, så Skriver jag och dom historia som  i och för sig är nyhetshistoria men som är en mall som de sedermera kan ta med sig till sina kolleger vidare ut.  I våra händer har vi en liten flicka som vi ska bära fram till framtiden till en framtid där hon ska få hopp och en tilltro till sig och sitt vuxenliv.

    Tavla 004

    Nej min insats igår får jag vara nöjd med. Jag skulle vilja fått med tusen saker till, men, tiden var som skrivits innan knapp och på en knapp tid får jag bara med en knapps ord.

    Lev idag det gör att du påverkar framtiden. Den framtids som är din…….

  • Hotellweekend och Ullareds hysteri………

    Vi är på Hotell Fregatten i Varberg.  Redan igår kom vi hit.  Nu vill jag tydlig göra att jag är utan skuld. Med att jag är utan skuld så menar jag att det var min makes Geniala ideé att vi skulle ta oss till något som heter Ullared. Redan i veckan pratade han om att vi skulle kunna handla julklappar där.  Lönehelg, purchase miss 1. En månade innan Jul Miss 2. Tidigt på morgonen Miss 3. 

    Miss 1 och 2 avsäger jag mig ifrån. 

    Även om jag redan i veckan tänkte att jo det kanske är bra Ullared julklappar och  framför mig visade sig bilder av dockor och små fina presenter, buy cialis till alla de små änglarna som finns i vår närhet. Parfymer smink kläder till våra nu lite större barn som liksom vuxit ifrån både dockor och bilbanor.   Samtidigt som det i mina bilder singlade ner  pengar som rena Las Vegas blinget, blinkade lampor mm.  In my dreams och i mina bilder i tankarna var det så. 

    Miss 3 den kan jag tyvärr inte svära mig fri från, nej inte alls faktiskt. För just miss 3 är nog min miss hela den.  Jag vaknade ju riktigt tidigt, runt halv åtta var jag tvungen att väcka maken, för jag var hungrig.  Hela hotellfrukosten liksom dansade framför mina ögon och maken sov.  Det ända vettiga och riktiga var ju då att väcka maken så att frukosten blev ett faktum.  Jag har ADHD jag är rastlös dessutom lite otålig så efter frukosten så satt vi snabbt i bilen  på väg de tre mil som  är till Ullared här ifrån.

    Miss 1 och 2 var ett faktum redan innan vi kom in i affären. För parkeringsplatser var ett mysterium som var ett måste att lösa innan vi  kunde hänge oss åt den ultimata shoppingen.  Vi löste mysteriet men väldans lång bort från själva shoppingshysterin.  Mysterie två löstes efter lite pill  med växlingar och lite sånt,  en shoppingvagn och sen in i själva krigs härden.  För det var just vad det var det. Rent krig det var risker för vårt allas liv där inne i affären. Människor som liksom körde kundvagnar som de var rena krigsvagnar.  Att liksom ta hänsyn, vänta på sin tur var något som inte fanns och inte heller var nått som någon annan än jag gjorde de första 10 minuterna.  Efter tio minuter av hänsynsfullhet vänta på min tur insåg jag att jag antagligen kommer att få stå bland hår-schampon tills de stänger.  Så efter hastigt beslut gav jag mig den på att i alla fall komma fram till tvättmedels pallen.  Och jag gjorde det men vägen dit var inte lätt två gånger råkade jag ut efter det som jag  i en vanlig affär skulle få utbrott på,  förklarat för vederbörande att det är mina hälsenor som de just provat på att sega ut.  Här insåg jag att det inte  skulle vara värt besväret att ens försöka mig på att få vederbörande att inte knö  och försöka sig på att till inter göra mina hälsenor. Det var liksom bara att hejdlöst för se sig bakom en pall och skydda  det som skyddas kunde. 

    Vi fick med oss en del saker  ifrån affären. Men både jag och maken tröttnade fort. I människors blick såg jag hur det liksom bara fanns prislappar och prylar.  Jag tittade på vår vagn, tittade på människornas blickar och kom på att jacka Nej jag behöver ingen jacka. Jag klarar mig som det är. Jag gillar Lindex. Ullared förra gången vi var på var det mitt i sommaren för tre år  sedan. Då var allt mitt fel.  den gången var det kö för att komma in i affären.  Idag insåg jag att nej Ullared är inte en affär för mig. Om det inte är så att det är mera folktomt. Ullared nej det är inte min kopp med te. Inte idag, inte förra gången.  Men om det finns dagar  då det är mindre folk, jo då skulle jag kunna tänka mig. Men nu Nej det kommer dröja innan jag åker dit igen.

    Snart om några timmar ska vi gå ner till restaurangen idag serveras det Tacos buffé, men även lite kex ostar och frukter. Lev idag just nu, så slipper jag tänka mera på Ullared.

    Idag handlade jag även upp mina presentkort det blev en bok. Marilyn Monroe……..den ska bli spännande att kolla in…..

  • Återblick av Ågrenska den 24 nov 2011.

    En kunskapens dag. En dag då jag lärde mig massvis. Dagen som var en heldag på Ågrenska. Svenny Kopp berättade intressanta kunskapshöjande saker om flickor med autism på morgonen. Efter fika framtill lunch så berättade hon om flickor med ADHD.

    Jag till och med kände tårar som rann ner för min kind. Tårar som visade sig av pilarna som stack till när hon pratade om kvinnor. Hur vi ännu idag är navet i familjen.  Men det var inte det som gjorde ont. Det vet jag ju liksom redan innan.

    Det som gjorde ont är att hon antagligen innan igår, tadalafil flertalet gånger pratat om det långt, and långt innan.  Kunskapen liksom finns långt innan igår.  Och inte handlar det om navet inte om att vi kvinnor liksom gör marktjänsten och håller i alla trådar.  Utan det onda som gav mig tårar är att när hon pratade om svårigheterna som många med ADHD har. De svårigheter i att hålla garderober uppdaterade, there minnas alla dessa Utvecklingssamtal, tandläkare tider, läkartider, födelsedagar läxor som jag och min familj kapitulerat över sedan många år. Rädslan som bor inom mig om hur framtiderna ska bli för mig, mina barn.

    Kommer min styrka att finnas kvar, kommer jag att hålla ända fram? Kommer det komma en dag när jag kan stå och se ut över landskapet av historia och känna att Yes! vi fixade det. Vi står här och vi rev stormarna. Men det viktigaste av allt Kommer jag  att slippa se en dålig urusel Självkänsla i mina barn som vuxna? Kommer de att känna att de duger i alla lägen? Precis som dom är.

    Jag vill till och med sträcka mig längre än så. Utanför mina cirklar. Kommer Barn som växer upp idag slippa springa i kapp sin egen värdighet.

    Ja, Svennys ord gjorde ont.  Jag misstänker att då hon läser min bok, som hon fick med sig igår. Kommer att säga att jo den kvinna som skrivit denna bok vet hur det är att vara navet i familjen och ibland inte reda ut den konst som det är att vara en duglig, klok  och Tid passande strukturerad framförhållen mamma.  

    För just det är mina svårigheter,  just det är det som gör ont, när jag tänker att barn växer upp och kommer att uppleva samma svårigheter med sina barn.  De kommer också uppleva den rädsla, som bor inom mig i min mamma roll. Där jag i åratal kämpat med att mina barn ska få behålla sin heder,  få en uns möjlighet att bygga upp en liten, liten allt så viktigt sak som just är livsnödvändig.  Vilket är sin syn på sig själva att dom duger precis som dom är.

    Så att inte dom gör som jag gjorde.  Jag som la allt kraft på att låtsas vara så klok, normal och allt vad det innebar.  För det är just det som är svårt att liksom stå ut med att inte passa in i den normala mera alldagliga normen.  Jag är ju liksom mera specialtstöpt i en annan liten form.

    Som man idag säger mig att det kallas ADHD. 

    Oj oj inte fick ni veta så mycket om Svenny Kopps kunskaper här, utan endast min erfarenhet av detta magiska ögonblick.

    Annika pratade Om flickor och hur svårigheter och flickors egna ord beskriver sin adhd.  Hon har ju träffat många av oss. Jag har fått förmånen att under lång tid ta del av hennes kunskap.  Jag har oxå förmånen att ta del av hennes föreläsningar inte alla men en del. I vissa av dom får jag ju berätta om mina egna erfarenheter. Men mest får jag hjälpa henne med Datorn för jag har liksom mera koll på den än henne. 

    Om det nu skulle vara så att min make eller min son skulle komma förbi och läsa här så hade dom skrattat och himlat med ögonen.  Sagt nått om att en blind leder en blind för deras uppfattning om mina datorkunskaper är att jag vet var på- knappen är,  av-knappen är den som är när jag ligger och tittar i taket.

    Ojdå, det blir ett långt inlägg idag. Men måste få in lite om Johanna Björk.  Som för mig känns som tydligheternas tydligheter även om hon ibland glömmer av att säga att man ska räkna till fem inne i sitt eget huvud.  Min pappa berättade en gång om hur han lurade vuxna genom att titta dom mitt på näsan istället för att titta dom i ögonen. När min farmor berättar om den historien så lyser hela hennes ansikte av min fars klurighet.

    Johanna tog även upp Uthållighetstiden.  5 minuter,  Avledningseffekter i kaos.  Men det viktiga med en fråga och mindre ord i samma fråga istället för att ställa en till om svar uteblir. 

    Jag är nog inte så bra att återge, men rekommenderar er alla att någon gång ta er tid att lyssna på alla dessa tre duktigheter där liksom förståelse, acceptans och kunskap är de tre pelare som bara finns där som de är.

    Namnlöst-1

  • Händelserika dagar. I morgon är det Ågrenska 🙂 igen men då som åhörare.

    Tänker skriva kort inlägg.  Trött men ändå är detta en helt annan trötthet än den  gamla vanliga tröttheten. Denna trötthet är mera en trötthet i välbehag en trötthet där vila hjälper. En trötthet där energipåfyllningar inte är svåra att fylla på.  Förra Torsdagen var ju då jag föreläste, doctor fredagen gick åt till jobba lite med i vägskickningar av böcker. Lördagen/ Söndag arbetstecken, måndagen röja hemma.

    I går Gbg för utbildning på familjestödsenheten tillsammans med Bräckediakoni. Utbildningen igår var fantastiskt givande och återigen vill jag slå ett slag för det med delandets tecken.  14 deltagare var vi som var där och så fantastisk spännande att få ta del av andras erfarenheter.  Att se vilken kraft som bor i sådana sammanhang. 

    Även det med hur lika vissa erfarenheter är, hur lika våra rädslor ibland är. Men framför allt vilken kunskap som växer fram i just dessa sammanhang.

    Jag vill passa på att tacka för att jag fick ta del av denna utbildning. Vill passa på att tacka för att jag att jag fick vara i sammanhang där kraft växer fram och hur det liksom bara bor förståelse i sammanhanget.

    Tack!

    I kväll är jag redan i Gbg i morgon är det utbildande igen denna gången är det Ågrenska och  Svenny Kopp, Annika Bengtner , samt Johanna Björk som står för all kunskap. 
    Det ska bli spännande att får ta del av all denna kunskap, som bor hos dessa människor där ska jag bara sitta och lyssnaBlinkar hela dagen. 

    Men nu ska det först sovas lite grann.  Lev idag just nu så …….. ska det sovas.

  • Arbetspass som heter duga

    sitter här och Gäspar. Har jobbat lördag till söndagspass. 10.30  22.00 –Jour 22.00 08, prostate 00- 8.00 till 14.00  I mig bor en trötthet som är obeskrivbar, seek här är jag i min funktionsnedsättning och här bor även Hur ska jag fixa det?

    En gång för länge länge sedan var det en dam som gillade att göra saker.  Den här damen skulle göra schema hittade hon på och schemat tänkte hon skulle  göras om, göras så att man inte jobbade  varannan helg.   Planeringen eftermiddag förmiddag  eftermiddag för middag sen ledig ledig ledig ledig, och så vidare.  Just den här damen gillade  av eller  på, antingen eller. Ganska så snabbt såldes schemat in till kollegerna. Idag reder hon illa upp just schema strukturen.  Det blir så tröttande och hon hade behövt luft. 

    Idag när jag skulle gå hem blev det kaos gick tillbaka och kollade så jag släkt alla lampor, gick tillbaka igen och kollade så jag låst dörren efter att jag kollat släktlamporna det slutade med att jag fick  ta kort med mobilen för att vara säker på att jag gjort det jag skulle………. 

    Jag inser att just  dessa pass behöver  göras en tydlig struktur för!   Ska genast lägga till med att göra lathund så jag känner mig mera säker.

    Att låsa dörren har ett finare namn än låsa dörren i mig tyvärr så är jag aldrig  helt säker på om det heter OCD DCO ODC… så jag kallar det för tvång kort och gott.  Just att ta kort gör ju att jag slipper fundera på om jag har låst eller inte,  för kortet blir ju liksom ett kvitto på att jag faktiskt har låst.  Hmmm fast det är klart helt säker kan jag ju inte  va för hmmmm  . För tog jag kortet innan eller efter jag låst!Ler 

     

  • Igår var magiskt och så mycket som jag igen lärde mig.

    En fantastisk kväll igår!

    Men jag ska börja från början, thumb för redan i onsdags kväll blev det fantastiska till. I onsdag jobbade jag med föredraget som jag skulle hålla, healing kände oro i magen.  Självklart ska du stå och prata inför människor så tror jag det ska till lite oro för att det ska bli bra. Men för att göra det säkra för det osäkra så tänkte jag att jag tar till alla medel för att det ska bli så bra som möjligt.

    Visualiseringseffekter gör mina dagar till lite bättre dagar när jag tar till de medel. Det var just det jag gjorde för visualisering var det jag gjorde. Satte mig och skrev ner allt på ett papper som jag läste en gång innan jag somnade samtidigt som att  bra bilder flimrade förbi som en film framför mig.  En läsning och fokusering till innan jag åkte iväg i går morse.  

    Självklart så  är det helt normalt att vara lite orolig när Jag ska stå framför en massa okända människor och prata om min funktionsnedsättning.  För mig är det i alla fall normalt.  Innan vi började så var fjärilarna i magen i krig med varandra och självklart för att likosm  dra ut p det så väntade vi en extra stund då vissa inte hade hunnit dit. Oro det gör att jag blir lite bättre tror jag. Igår var jag en av mina bättre dagar. Igår fyller mig idag med att jo jag dög allt till igår.  Det funkade allt.  Nu surfar jag lite runt på gårdagens minnen. Böcker sålde jag.

    Idag har jag fått ta kontakt med förlaget så att de trycker upp mera.  Bara några få finns där just nu och mina här hemma är på upphällning ja till och med så att de tog slut. Ler 

    Boken image

    Jag föredrar att kalla mig impulsiv som den heter.

    Som ett brev på posten kom i dag alla mina saker som jag beställt till företaget. Lite olika självkänslo- boster saker  ligger framför mig, visar mig att det här har jag verkligen gjort. Saker som liksom blev klart, samt ännu är aktuella. En T-shirt med en bild  av min bok ligger framför mig. Den ska jag rama in och hänga här vid mitt kreativitetshörn. 

    Tankarna seglar förbi om hur det var den där kvällen, när jag kom hem till min make och sa att:  Jo, förresten så ska jag skriva en bok. Varpå maken som är van vid mina påhitt sa: Ja jo visst gör du det…….. han hade en liten speciellt himlande blick som sa att ja, ja, staflit bor i källaren penslarna ihop torkade mm. Han är ju  lite van vid mina små påbörjingsprojekt…….

     

    Tänka er att igår kom det fram två kvinnor till mig och frågade om jag sålde mina tavlor.  Jag har ju liksom inte ens tänkt tanken och hmm….. Jo, det gör jag väl  blev mitt svar….. Och det är ju självklart skulle bli hedrad om det var så att någon av mina tavlor skulle bo hos någon helt annan tänk så det kan bli ……

    Thåström får lite plats här just nu.  Känner hur det nästan bor elektricitet i luften…..

     

    001mina nya visitkort,inte så brokiga som de andra.

  • Torsdag 17 nov Ågrenska

    Varför blir det som det blir? Steg 2
    17 november på Ågrenska

    Innehåll:
    Detta är en påbyggnad på steg 1 utifrån frågeställningar och önskemål från deltagare på steg 1 utbildningarna. Eftermiddagen är indelad i tre stationer/teman, sovaldi 1 timma på varje. Deltagarna blir uppdelade i tre grupper och går igenom alla stationer under eftermiddagen. Det ska även beredas tillfälle till frågor på varje station.

    Teman/stationer:


    1. Föräldrarollen, föräldraperspektivet. Hur upplever föräldrar till barn/ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar sin situation i mötet med skola, fritids, socialtjänst, BUP och LSS? Hur kan vi som personal underlätta?

    2. Förhållningssätt – Bemötande – Strategier riktade mot förskola, skola.
    Mer redskap och verktyg.

    3. Om OCD, tvång, tvångstankar, tvångshandlingar och Tourettes syndrom.

    Föreläsare:
    Johanna Björk, ADHD konsulent, Ågrenska, Annika Bengtner, pedagog,
    Familjestödsenheten och Carina Ikonen-Nilsson, förälder.

    Målgrupp:
    Alla som har gått Steg 1 ”Varför blir det som det blir”.
    Tid:
    15.00-18.30.
    Pris:
    375:- + moms. I priset ingår fika.
    Anmälan:
    www.agrenska.se/kurser

  • Utan tablett i denna tid, försmäktar jag på denna dag……..

    står på utsidan och tittar in….. Just nu känner jag det som att jag varit ett löv i en höst storm i huvudet. Mentalt fysiskt psykiskt trött, sovaldi sale   Orkar liksom inte lyfta tankarna, pharmacy orkar nästan inte ta fram och tänka dom. Just därför blir inlägget till. Svichsss swischsss här susar det likt dvalan mellan vakenhet och insomnandet.  Redan tidigt, mind då jag installerade mig i mötesrummet. Insåg jag att idag gäller det att skärpa till sig, skärpa till och räkna till tre vid varje impuls av ord, som ploppade upp i tankarna.  Jag hyschade mig själv i tankarna och  nu så här efteråt känner jag bara hur jag skulle vilja ligga och flyta på vattnet och titta upp på molnen.  Mentalt trött, Fysiskt trött i tanken. Kraften som bor där nu, är som ett surrande getingbo……….

    Tabletten som jag borde tagit i morse gör sig påmind i gäspningar, det gäller liksom att hålla sig i skinnet idag. Att ta tablett nu  skulle göra mig sömnlös i natt……….. Möte till och med då jag intar tablett så är möten jobbiga.  I dag  utan, så är det som jag kastas tillbaka in i historiska tider. Som det var innan jag viste om att jag hade ADHD.  Minnet nu av mötet som var bara för en timma sedan är som fragment av små flagor av färg, De liksom singlar förbi som suddiga flagor, bilder utan motiv, bilder med motiv utan förstånd. Tagna ur sitt sammanhang så att förståelse och aha bor på andra sidan av havet eller i en annan världsdel……

    Jag som skulle så mycket idag får göra  det en annan dag. Det kommer inte att bli, inte att funka, inte idag……..

    Vill tillägga så här i sista meningarna att jag haft funderingar om att jag nog inte behöver Medicin längre. Har liksom inbillat mig att jag lärt mig så många strategier och sånt så att jag nu skulle få livet att funka helt utan tablett för min Adhd liksom inte är en så stor påfrestning för mig längre.  HAHAAA HAAAAA en insikt rikare av denna dag.  I mötes tider är tablett nått som är ett måste!  Jag kan till och med erkänna så här i efterhetestiderna att nja Concerta är nått som jag ska ta även hur många strategier jag än har….. tablett

    Den gör inte om mig men, den hjälper mig stanna upp filmen lite. Gör så jag hinner med att hitta tankarna och känslorna till varje bild i filmen.

Malix.se

Jag föredrar att kalla mig impulsiv .

Hoppa till innehåll ↓