Jag blir så ledsen, order vissa säger att det är lite av en modefluga är det. Det här med ADHD, check nu ska varenda människa ha det. Men det var inte därför jag för många år sedan gjorde den långa och segdragna utredning för att utesluta eller innesluta om jag hade diagnos. Innan jag fick min diagnos visste jag inte någon som hade det. Det var absolut inte på modet. Och hur sjukt blir det Modefluga och funktionsnedsättning.
Vem skapar sådana flugor.
Det är ju inte så att jag gick på stan och shoppade lite ADHD. Utan efter många år då innan diagnosen, kändes det som att jag inte hörde hit, att jag var en konstig prick som inte fick till det, missade möten, slarvade bort almanackan, och fick raseriutbrott bara för att saxen inte låg där jag hade tänkt att den skulle ligga. Sov i perioder dygnet runt för att jag var så för jordat trött alltid och länge. Satt i dagar och funderade på vad hon egentligen menade ” Ältande tankar. ” Gick till avtalade möten flera timmar innan de var dax bara för att jag var så för jordat rädd för att inte hinna, glömma av, missa. Det var inte så länge sedan som trotts min medicin och Google ändå missade ett mötet. Jag till och med missade ett möte som var otroligt viktigt att inte missa. Känner ännu idag mig som en konstig prick som inte ännu riktigt passar in i mallen. Men idag kör jag min egna mall den mall som passar mig.
Kan ju säga att jag ännu idag inte alltid får till det, almanackan som alla har så kär. Den har jag kasserat och glömt att det finns nått sånt. För mina försvinner alltid spårlöst ändå. Google däremot är en höjdare, när jag säger till honom att hjälpa mig. Men det händer ju även här att Google inte alltid har full koll. fast egentligen är det ju min halvkoll som gör att han inte sköter mig.
Jag är så trött så jag får nog ta amfetamin skriver hon den där Graaf. Det säger mig att hon inte har koll. Inte vet vad hon pratar om, hon har känt sig lite utbränd ett par dagar. Utbränd ett par dagar, hmm. Det säger mig att hon inte vet vad hon pratar om. Utbränd = ingen eld bara aska. Utbränd jag kan inte prata om någon annan än mig själv, men för mig är utbränd när jag inte orkar, inte ens vet om jag orkar andas nästa andetag. När jag är så trött sliten att jag inte ens orkar att gå upp ur sängen, inte orkar bry mig. När tröttheten är så stor så att jag inte ens vet om jag orkar mig igenom dagen.
Ta lite amfetamin för att hon är trött, när jag äter min tablett som jag gör varje morgon. Så saktar jag ner, mina tankar blir mera rena och den takt som bor i mig stannar upp och blir en lugnare takt där jag hinner med tanke två som är ett svar på tanke ett.
Nej jag blir så ledsen, Mode fluga? Hur tänker man då, människor orkar inte en dag till, människor får uppleva timme in och timme ut att de saknar kragen, hittar inte skärpet som ska skärpa till dom. Det pratar för fort för mycket och är för för för . …. Jag gick inte och handlade in lite Damp för att vara inne. Har aldrig varit inne mera än hos mig själv. Mode, när jag är i mina funktionsnedsättningars mindre bra tillgångar som till och med är o-tillgångar, så är det inte så att jag är där för att jag väljer att vara där för att det på något sätt skulle vara inne eller på modet. Nej då är jag där för att jag inte kan inte har förmågan, måste be om hjälp.
Jag gick inte ens in och köpte lite o-tillgångar och tillgångar av adhd till mina barn dom fick det ändå. Inte springer jag här hemma bland alla mina oavslutade projekt och känner mig som någon mode-fluge-offer. Nej inte en chans vissa dagar vill jag inte ens gå upp ur sängen när jag tänker efter på vad som ligger framför mig. Nej, mode fluga? Hm jag gick inte till Lindex eller någon annan affär heller för att köpa lite mode adhd, utan det ingick liksom i konceptet mig. Samtidigt så vill jag ju inte vara utan det för det är ju en liten del av mig. Vissa delar i det är bra, vissa tränar jag på och vissa delar har jag kapitulerat in för och insett att jag inte lägger någon kraft på, utan får be om hjälp med.
Jag blir ledsen, samtidigt känner jag lilla flicka, det är inte lätt när men inte har koll. (H)Järnkoll:) Inte heller kräver jag att alla ska ha det.
Jag känner mig inte det mista som en modefluga eller på något sätt inne när jag sitter och försöker läsa en text som jag måste komma ihåg efteråt. Det är bara för…… svårt.
Och då skulle jag vilja ha lite mindre av mina små kryddor av ADHD.
Vem vet, kanske ska jag ta och skicka en bok eller nej den kan hon som alla andra köpa, eller låna. Den finns ju till och med som talbok.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.