Så skriks det i högtalarna, diagnosis om Ebba spelas, Just nu till detta inlägget behöver jag lite Ebba Grön aggressivitet och ingen djävel har brytt sig om oss. Och den svenska byråkratin. J Nja så allvarligt är det inte. Inte alls.

Men känner att debatten nu är av intresse. Mona avgår som partiordförande, inte en dag för tidigt om jag får säga min åsikt. Jo eller oj då, det var ju det jag fick, eftersom det är min blogg. Den jag skulle vilja se på hennes post är herren som jag , Jenny Ström och Anders Nysteds lunchade med. Mikael Damberg, Heter Han som jag skulle vilja ha på denna höga post. Min önskan är av ren egoism och mina egoistiska själ handlar om att jag tror det blir en mänskligare och mera värdefull skola för alla, om de sedan kommer till makten. Det kanske inte ens behövs komma till makten. För redan nu finns ju möjligheter att påverka och verka. Damberg kändes genuin och verkade för klokheter. Nu är det ju inte så att jag lunchat med så många politiker, utan faktiskt bara en, denna en var då
Mikael Damberg, som jag skriver om. Ändå känner jag att det kan vara ett steg i rätt riktning. För han verkade för klokheter, dessutom var hjärtefrågan skolan. Han satt uppriktigt och lyssnade på vad hans lunchgäster hade på hjärtat. Skolan är ju även det en hjärtefråga för mig eftersom det är i skolan som ADHD gör mest ont. Då även när man är förälder.

Oavsett så nu känns det som politiken kommer att bli lite intressant igen, det händer lite grann. Tror detta kan vara ett sett till att få ett mera rättvist och klokt Sverige igen. Synd att valet är ett ny gammalt minne, kanske borde denna avgång varit långt innan. Men det är det ju, för om några år till tror och önskar jag, att de blåa rockarna, ger plats till ett lite mera mänskligt regeringsparti.

Där statsministern kanske kommer att heta Mikael Damberg. Denna herre har ju kanske nu läst min bok ”Jag föredrar att kalla mig Impulsiv”. Min bok den skulle ju han läsa efter den hektiska valperioden. Undrar om han hunnit med det eller om livet bara har gått ut på att andas och verka för att leva tills nu. Livskrafter är ju det vi behöver, bland de lite mera trötta politikerna. Så Herr Damberg, Snälla tacka ja om du får frågan, jag skulle vilja se skolan som en viktig fråga. Jag skulle vilja att skolan blev en viktig fråga för politiken och att Npf frågorna var något som är mera än ” valgodis” som genast glömdes dagen efter valet. För se ni det är just det jag inbillar mig att Herr Damberg skulle se till.

Jag tror att valgodiset skulle vara mindre, de genuina påverkningsbara krafterna skulle bidraga till humanitet respekt och empati om Herr Damberg sedan skulle ses som statsminister. För det var just respekt som jag kände att vi befann oss i då vi åt lunch i riksdagshuset.

Just den här lille kommer en dag gå i skolan, och då vill jag att skolan genomsyras med respekt, empati och förståelse för alla som går i skolan. Och att mobbing bekämpas för att lidande inte skall behövas kännas. Inte som idag då skolan här hemma bekämpar mobbing för att det blir så dyrt för skolan då de får betala massa pengar till den som blivit mobbad. //Malix.