Malix.se

  • NPF i Folketshus i Göteborg idag även Imorgon

    jag säger  bara intensiv, drugs så intensiv och snabb att jag står still. Hur blev det så Jenny som säger att jag har mera ADHD än henne. Hmmmpftr jo intensiv var ordet. Energin bara sipprade ut till tomt, med funderingar om hur orkar han?  Jag kan ju tycka att jag är snabb i tanke hinner ju inte alltid med den fullt ut, Men herr Mr Touretts Hur orkar han? vilken tur att jag vare sig kan eller behöver svara på den frågan. En riktigt rolig och spännande dag idag.  Sov i GBG i natt, åkte till Folketshus i morse Mr touretts  var igång  redan vid åtta. själv hade jag varit vaken sen 4 på morgonen druckit underbarhets-kaffe, blippat på datorn.  Läst lite i min bok eller inte i min  eller ju min bok fast inte den jag har skrivit.  Utan boken om Thåström,  förresten MrTouretts  eller Pelle Sandstrak (som han heter), him self  fick ”jag föredrar att kalla mig impulsiv”, av mig idag.  Fast lite tyckte jag att vi skulle byta, en bok emot en annan,  men den hade han inte kvar för den slängde han ut till en i publiken.  You owe me one brukar man säga om tjänster,  flyttar över det till böcker just nu.  Idag har jag blivit full proppa med kunskaper och intryck. Och så mycket jag lärt mig om  OCD. Det jag lärt mig mest av allt är nog: inte isolation, och fick även insikten i att träna, träna, träna, för inte vill jag att det ska ta 3 timmar att tvätta mig. inte vill jag att mina tvång ska ta upp all tid jag har. Nej exponering ex-po-ner-ing jo det heter så  just nu hör jag  min KBT terapeuts röst som säger exponering.  Det kan jag ju säga att jag gjort idag det var macka på förmiddagen  någon hade gjort den utan att jag visste det, dessutom hade det varit många  som tagit macka innan mig och !! Jo jag tog inte den tredje koppen, utan den som var överst. Hehehe snacka om träning.  Eftermiddags fikat höll jag på att ramla in i att lyssna på hon inom mig som har basillskräck som sa : Du kan hoppa över fikat man behöver inte äta kaka.  Och visst behöver man inte äta kaka Men jag behöver det, Endast för att exponera mig för faran av att andra som jag inte vet något om gjort kakan, andra  kanske  har nuddat den jag tog mm. Men även om jag måste exponera mig så får jag hålla med honom, att lite vill jag nog ha kvar, inte vill jag bli helt normal asså sjukt normal. För jag vet ju vad eller hur jag blir, då när jag är sjukt normal asså….. Jag blir förbannat trött, onormalt normal konstig och så djä…. mycket inte mig.

    Nej här skall till Tacksamhets tack idag.

    Tack för att jag i början av detta året insåg att mina tvätt och nojighetsrädslor  inte var friskt.  Tack för att jag fick hjälp, att kvinnan som hjälpt mig  förstod hur sjukt det var.  Nu behöver jag  mera träna på vad som är  ADHD, och vad som är OCD.  Jag har redan lärt mig att toaknapps spritandet  var sjukdom. Att det inte är normalt. Men,  Jag tror att jag faktiskt behöver lite OCD för att jag inte ska totalt sluta städa, det viktiga är att fråga mig om det är OCD städning eller ren städning. Ibland känner jag: ojdå, idag  var det ocd/(ångest städning). Och tänk när jag tänkt den tanken så funkar det ibland att istället  stå ut med ångesten.

  • utbildningsmöjlighet där jag kan lära mig mera om ocd.

    tänk att allt ska låta så mycket då det inte ska låta , decease vaknade tidigt i dag grymt tidigt. Och inte hemma hos mig själv.  I gbg är jag  har sovit här i natt för att idag ska till Järntorget. En hel dag full med freläsningar om spännande saker inom NPF. Mr tourettes och jag. Pelle Sandstrak ska bli spännande att få ta del av. Jag har hört så mycket om honom men nu är första gången jag skall få ta del av detta spännande föredrag.   Programmet visar på en heldag så jag lär få mycket kunskaper. skriver mera utförligt då jag varit där men kanske inte i kväll. För det lär bli sent

  • Vintertid och sommartid nej tack.

    den här iden om att flytta fram och tillbaka klockan är en dum idé tycker jag. Har just vant mig vid sommar tiden och då förändras det igen till vintertiden. I dag på morgonen vaknade jag vid halv fyra vid fyra var jag så pigg att jag nästan var tvungen att gå upp. Problemet är bara att vad gör man så tidigt på morgonen, sales vad gör man om man har lite morgondamp så tidigt?  Att dammsuga den tiden är inte bra tro mig. Jag har prövat, viagra övriga familjen gillar inte att vakna så tidigt av dammsugarens ljud.  En prommenad med hunden e inte heller idé för han  e trött vid den tiden.  Kaffe och dator jo, det funkar en stund.  För blir stunden för lång så vaknar jag upp senare på eftermiddagen av att jag varit helt inne i mitt skrivande eller läst något intressant.

    Hunden och jag var ute  redan innan sju,  vanligtvis brukar det räcka med  8 snåret. Men så länge kunde inte jag vänta behöver röra på mig på morgonen, så hundens morgonpromenad är en bra rutin för mig.

    Idag  skall jag ägna dagen åt att få tillbaka rutin strukturschema.  Har slarvat en del  ett tag, du kan man liksom ha tusen scheman, men använder man de itne så spelar det ju ingen roll. Har liksom tröttnat i att hamna i adhd saker hela tiden, så det får bli schema där adhd tid står på schema istället.  ADHD saker i mig är att skriva, rita,måla och annat sånt.  Finns det någon som gillar att få ordning på tvätt högar så önskar jag mig lite sånt gilla för nu finns inte soffan i källaren längre och mera tvätt får inte plats i soffan.  Eller kanske borde jag bjuda hit kvinnorna från adhd gruppen så hade vi haft kul samtidigt som vi kom på 1000 olika sätt att vika in eller få bort tvätten ur min soffa. Kanske är det  tvätten i soffan som jag borde ägna mig åt. I stället för att göra struktur schema. Ska kolla in Tankarilösvikt hon har ganska bra tips för just tvätt.   Fast det är klart då tar det en stund till innan jag kommer ner i källaren. 🙂

    //malix

  • Q-grupp med ADHD där var jag en del……

    Igår var jag i GBG. Kvinnor som har lite liknande erfarenheter eller i alla fall lite liknande egenskaper som jag själv har. ADHD asså. Jag känner att det är viktigt att träffa andra som har lite liknade egenskaper och erfarenheter som liknar mina. När jag är tillsammans med kvinnor som har ADHD, health så blir min erfarenhet att utanförskapet försvinner ut, help det finns inte längre. Klokheter ploppar upp hos oss, shop som svamparna i skogen gjorde detta året. Tillsammans blir vi klokare, visar och vi lär varandra. Jag fick massvis med lästips som en av kvinnorna hade med sig. Men tänker leta reda på om det finns i talböcker. Ju fler år jag blir, ju mera ser jag att jag ska sluta kräva saker om mig själv. Där av letandet av talböcker, istället för att jag ska kämpa med läsning.

    Insikten i går var en gammal insikt, en inte allt för gammal men ändå något år gammal. Jag fick det ännu mera befäst i mig, att det är viktigt att vi träffas och är tillsammans någon gång ibland. För i dessa sammanhang blir på något sätt förståelsen större, acceptansen finns utan att man ber om den. Kreativiteten flyttar inte in, den finns där bara. Den bor liksom inne i människor som har lite av adhd gener. Påhittighet, och utan-gräns-tänket är där helt gratis. Överlevnad strategier jo, visst är det så alltid.

    Våran påhittighet och kreativitet är en form som hjälper till att stå ut. Nu vet jag inte hur det är för andra men utifrån mig själv handlar det om att överleva, stå ut och få någon form av livskraft. Den kreativitet som dog efter min bok ”Jag föredrar att kalla mig Impulsiv´´ tog död på en bit av mig.

    Det var en bidragande orsak till att jag blev sjuk. Idag när kreativiteten återigen hamnar där den ska vara känner jag mig friskare. Känner mig helare. Får mera kraft. Orkar liksom att andas ……

    Här skall till en massa kärleksfulla tacksamhetstankar.

    Tack för att jag fick kraften till mig att åka enda ner till GBG, och träffa dessa kvinnor. Synd att det är så långt att åka men det är värt varje mil.

    Tack för att jag fick vara en del i detta sammanhang och att jag fick ta del av eran gemenskap. Just sådana sammanhang gör att jag mår bra och fylls på med energier.

    Tack för att jag fick träffa er alla ni härliga impulsiva underbarheter till kvinnor som har liknande egenskaper som mig själv. Ni gör mig mindre konstig, ni hjälper mig att se mig som en del i en helhet.

    En liten saknad fanns bara i går, det var den kvinnan som jag träffade första gången som jag var i ett sådant sammanhang. Min tvillingsjäl hon var inte med, och jag vet att hon skulle ha trivts just igår i det sammanhanget. Men du finns där tvilling, i mina tankar. Saknar dig och dina tankar.

    //malix

  • SvD, det finns hopp men skolan måste se sin viktiga del.

    Även idag var artikeln intressant och mitt hjärta började slå fortare, pilule blev glad fick förlåtande tankar inom mig. Alingsås skolan skall ha all heder för att alla barn får en plats. Alla barn blir sedda och bekräftade i sina tillgångar. I alla fall är det, capsule det jag får ut av artikeln. För mig blir det vackert, det glimrar om skolans namn framför mig. Inget barn vill misslyckas läste jag vidare och kände, så förbannat rätt. Ingen inte ens vuxna människor går runt i livet och vill vara så djävliga och misslyckade som möjligt. Så varför skulle barn göra det, jag bemöter människor så som jag själv blivit bemött och har jag fått armbåga mig fram så gör det mindre ont om jag slår först. Blir tanken just nu, och möts jag med ett leende så möter jag andra med ett leende.

    Fingertoppskänslan som tas upp är viktig, tanken om att barn med NPF likt alla andra också har bra och dåliga dagar. För så är det, det jag kunde igår finns kanske inte idag. Att jag orkade sitta ner hela dagen i går säger inte att det funkar lika bra idag. Då är fingertoppskänslan det viktig. Om alla skolor arbetade som denna skola hade inte diagnosen varit viktig, mera än till individen själv som behöver kunskapen för att förstå och ta hand om sig själv. För mig är min diagnos viktig för att jag skall sluta gå upp i boxningsrinken där jag Brottas med världsmästare i boxning . Jag borde ju varit i brottar ringen inte i boxningsringen.

    Då jag får kunskap om mina till och o-tillgångar så har jag förmågan, att välja i vilka sammanhang jag skall vara på ett annat sätt. Det funkar kanske inte för mig att ha ett vanligt 7- 4 jobb där jag gör samma sak alltid. Kanske ska jag inte hålla i alla trådar i ett projekt och jag måste för att överleva, tydligt veta var mitt uppdrag börjar och var det tar slut. Ofta så behöver jag hjälp här, eftersom jag alltid lyckas ta tag i allt samtidigt för att därefter, veta att det blev så igen, ännu en gång sitter jag här med alla trådar på en gång.

    Ann-Christin Pinola, rektor sedan tio år på Gustav Adolfsskolan, som ligger i centrala Alingsås och har 300 elever i årskurs 7–9. Är kvinnan med personal som idag kan sträcka på sig och känna att de gör skillnad. Skillnaden som borde vara en självklarhet för alla skolor. Hade jag nu bott i Alingsås, haft barn i den skolan så hade kanske denna text inte blivit till för då hade det även varit en självklarhet även för mig. Istället vet jag att skolan här hemma har en lång, lång väg att vandra. Vår kommunskola ligger långt ner på skolor som är bra, bland de sämsta faktiskt. Här handlar det inte heller om att barn inte ska bli mobbade, utan här är mobbing en rent ekonomisk fråga. Mobbing kostar pengar vilket kommunen här fått erfara.

    //Malix.

  • Har man AHDH så blir den yttre bekräftelsen gärna min sanning……

    Även idag är ämnet intressant om NPF och skola i SvD. Äntligen ser jag även en annan infallsvinkel på spektaklet. Skolan, search resurser och diagnoser. I våran kommun räcker det inte med diagnos, utan här skall barnet helst vara familjehem, en annan kommun som betalar, där till krävande diagnos. Den krävande diagnosen är till för att slippa ta ansvar. Här blir det inte att jag misslyckats utan det är ju för att pojken/ flickan har ”SÅ svåra problem´´. Det gör ju att jag som vuxen slipper känna av och lägga skulden på mig själv. Dessutom blir det ett sätt att äska pengar för att hjälpa eleven. Eleven som kanske inte ens fått lyckas med att klara av att sitta still i skolan. Snacka om värdelösaheter och skuld. Hos en liten pojke eller flicka som bara skall skärpa sig. Sedan kanske det blir tal om talböcker eller andra saker då har skolan inte råd om det inte finns en diagnos att rycka i. Fy F….. är det att möta eleverna där de befinner sig om jag först måste bli stämplad. Jag som liten flicka stämplade mig hela tiden, med saker som du duger inte, du är minsann inget bra. Du kan ju inte ens läsa, hur värdelös är inte du. Jo ännu i dag tror jag det finns dessa tankar i många av ” bråkighetsbarnen” där till men vad sa du då? Vad var det som gjorde att dom sa så? Skolan är till för alla?!? Är skolan till för alla?!? Är det så att skolan är till för alla?

     

    Skolan skall vara till för alla! Och jo visst vissa av eleverna går ut ur skolan och inbillar sig att det är deras fel att de inte kan läsa, Här ser jag att läraren och skolan hade ett visst ansvar över att lära eleven läsa. Att motivera, inspirera eleven till att uppskatta ordets verkan. Inte trycka ner killen i skorna och skratta åt hans dröm om att bli psykolog bara för att du som vuxen ser det orimliga i pojkens önskan.

    Inget är orimligt i den pojkens önskan. Utan en önskan kanske om att andra små pojkar skall få träffa på en vuxen som ser deras värde istället, önskan om att ingen skall behöva prova på att gå i hans egna moccasiner. Skolan är till för alla men bara några få som går ut ur den med hedern i behåll. Bara några få vet om att det är inte så att jag är värdelös, det är de vuxna omkring mig som inte sett vad jag har behövt. De vuxna har inte haft förmågan att tyda eller förstå mina frågor om (H)jälp.

    Utan utifrån sina egna konstruktionsteorier bara sett mig som en odåga, bångstyrig och lat.

     

    Men vem kallar en kille eller tjej lat som har så fullt upp med att härbärgera sin hyperaktivitet eller oförmåga att vara fokuserad, så att när han eller hon kommer hem. Låser in sig på toaletter och tics-ar i flera timmar. Eller ligger i sängen och knappt orkar andas längre för all kraft gick åt för att se klok ut i skolan. Nej det är inte lathet, det är inte ens dumt utan en överlevnadsstrategi som den lilla pojken eller flickan kommer att ha som spöke ganska många gånger.

    Hur blev det här inlägget? Jo i orden ligger mycket frustrationer och en massa ork, eld, och kraft. Samtidigt en förhoppning om att vi snart slipper möta barn, som tror på omvärldens uppfattningar om dom. För dessa är ju inte sanna eller?

    Jag skulle vilja att barn ska slippa behöva gå omkring med uppfattningar om: jo, jag har light varianten, eller men det här borde jag ju kunna för det kan ju alla.

    Jo, det är sant ett av mina barn berättade det för mig i veckan, att läraren tyckte så. Att det ska du inte behöva skriva upp, det ska du komma ihåg ändå. Då har jag liksom inte fattat, att vissa kan ha problem, med arbetsminnet och för att slippa misslyckas så skriver jag upp mattetalet. Då slipper trådarna flyga runt i berg och dal bana i huvudet .

    Min huvudräkning tar ju lite längre tid eftersom mitt arbetsminne är borta efter det första steget.

    //Malix

  • I skolan var Viktoria var ett Icke Godkänt barn

    Dagens artikel i SvD visar på Viktorias historia. Hennes historia gör ont men, healing tanken blir: de visste inte bättre i skolan då. Synd, troche känner jag för det var inte så länge sedan hon gick i skolan, hon är 22 år. Det hade varit mera korrekt och lättare att förlåta, om hon varit lika gammal som jag. För då fanns inte kunskapen.

    Jag förmodar att då hon fick sin diagnos så fanns kunskapen men då, var det även en starkare uppfattning om det som jag skrev om igår. Där vi mera trodde att adhd handlade uppfostran. Att vi hade ganska många föräldrar, som led av gränssättnings oförmågan.

    Dessutom vet jag att vissa lärare trott om mina egna barn att de faktiskt är ouppfostrade, och gör saker i klassrummet bara för att djävlas. Där till den där latheten och att föräldrar curlar sina barn.

    Har jag adhd, så vet vuxna omkring mig att jag har vissa svårigheter med att sitta still kanske, koncentrera mig längre stunder och andra saker som tid, instruktions stycken som kanske är för långa med mera. Inte är det så att jag varje gång jag tar mig an en uppgift vill att det ska misslyckas, inte handlar det om att jag skrapar med stolen eller kladdar på bänken blir arg med mera bara för att djävlas. Självklart vill jag som elev, trots att jag har adhd lyckas i skolan. Inte går jag till skolan varje dag med tankar om att ställa till det. Utan varje dag är en ny dag, varje dag har jag kanske i timmar innan sagt till mig att idag ska jag verkligen skärpa till mig. Idag ska jag klura ut läsningskonsten. Det är här som jag menar att vi vuxna har ett ansvar, över barn med ADHD. Så som Viktorias första fröken visade henne och bekräftade hennes behov av att röra sig. Lät henne gå ut och springa ett varv. Jag vet min sons lärare i högstadiet, som frågade om det kändes som han var tvungen att röra sig. Min son svarade att jo, det var lite svårt, att sitta still för länge. Läraren tillät då min son att röra sig, gå ett varv i rummet eller gå ifrån bara ett kort ögonblick, det hjälpte honom att orka lite till.

    Viktorias IG i grundskolan är inte Viktorias misslyckanden, utan det är en ren projektion. Där läraren projicerat ut sin okunskap, att möta Viktoria på hennes nivå och i hennes värld. Inte var det så att Viktoria var ett Icke Godkänt barn! Nej, jag ser det mera som att hon råkade träffa på lärare, som inte hade kunskaper om ADHD. Inte heller visste dessa lärare hur de skulle kunna hjälpa Viktoria, med att slippa känna utanförskap. Tyvärr, så är det så att det var Viktoria, som fick betala dyrt för okunskapen och fick diagnosen Icke godkänd i grundskolan. Men triumferade med att ta en revansch, visa att felet inte var hennes.

    Tanken här blir vad händer med alla de barn som inte har Viktorias styrka.

    Borde det inte vara så, att vi nu (H)jälps åt att ställa till rätta, så att vissa av oss slipper att ställas utanför, att vi slipper uppleva utanförskapet.

    Projektet (H)järnkoll där jag är en av ambassadörerna, är till för att vi ska förändra attityder, våga släppa våra fördomar och få mera kunskap. Där är jag som ambassadör viktig, där är du som orkade läsa enda hit, viktig för vi sprider ringar, ringar har en förmåga att vidare sprida sig och förändra….

    Låt oss sprida ringar ….

    Tack// Malix

  • Var med i dalslänningen idag

    idag var jag med i Dalslänningen. Hittade inte någon fil att länka till och hoppas att det är oki att göra så här men är ju inte säker att man får göra så. fast jag inser att det inte går att läsa artikeln men sånt e livet alla tidningar finns ju inte på nätet.

    http://www.dalslanningen.se/

    här är två andra tidningsartiklar  andra tidnings artiklar där jag varit med innan.

    http://bohuslaningen.se/nyheter/dalsland/1.621382-skrev-bok-trots-sin-dyslexi

    http://bohuslaningen.se/nyheter/dalsland/1.984105–jag-vill-bli-bemott-som-alla-andra-

  • Artikelserie i SvD självklart NPF

    Läs artikeln här, sickness den var intressant. Men blir uppriktigt ledsen när jag läser att det ännu finns dom som tror att ADHD är en diagnos av dålig uppfostran, look (vilket jag läste i en av kommentarerna i DN,) och att det är ensamma mammor som inte kan sätta gränser. Det får mig att må illa, det får mig att bli rädd. Men samtidigt ändå glad och orädd. För jag vet att dessa uppfattningar hör hemma i okunskaper och dumheter. Har min son eller dotter ADHD är det ganska troligt att den söndriga dna kedjan är ett arv, från en eller båda föräldrarna. Alltså har det inget med uppfostran eller min dåliga gränssättning att göra. Att alla mammor som blir ensamstående är egoister och vad det nu var mera är ju ännu en konstig sanning.

    Hm, vissa kvinnor flyr i vild panik, för att deras män slår dem sönder och samman. Jo jag vet det för jag var i en sådan situation för ett halvår inte så att jag flydde. Nej inte så men jag vet att jag och en vän till mig satt på polisstationen flera gånger för att hon skulle få besöksförbud av sin make. Jag vet att hon en kväll trodde att hon skulle bli mördad av sin make.

    Nu är det ju inte så att alla män är kvinnomisshandlare och visst det finns kvinnor som slår sina män vilket jag ser som lika sjukt. Ibland är det så att kärleken tar slut, du tycker jag det är mera egoistiskt att bo tillsammans med någon, som skulle kunna bli älskad om den inte bodde med mig som kanske har slut på kärlek till min livskamrat. I vissa fall tar kärleken slut. I andra fall träffar någon av de som har förhållandet någon ny livskamrat, då hade jag oavsett om jag var exet eller den nya livskamraten uppskattat ärlighet. Där till vill jag tillägga att vi som har barn eller egna diagnoser, Kämpar för fullt för just det som Anna Lundh pratar om i artikeln. Jag vill inget hellre än att bli bemött med respekt och acceptans, vill bli bemött med samma respekt för mig, oavsett om jag har diagnos eller inte så vill jag att man ser mig, ser mig där jag är, inte var jag borde vara, eller i min diagnos för då möter man bara en del av mig inte hela mig.

    Så som du vill bli bemött, så vill jag bli bemött trotts att jag har ADHD. För jag tror inte du vill bli bemött med att du är bara ouppfostrad eller att du aldrig lär dig.

    För du, de glasögongen som jag behöver är eftertänksamhet innan konsekvens vilket är en av mina oförmågor, en tidsuppfattare är något som jag så väl behöver. Någon som hjälper mig att minnas, någon som hjälper mig att hitta fokus när det försvann, för mitt fokus simmar ofta ut av yttre stimuli som andra har filter som sorterar bort. Jag saknar liksom det filtret. Nu är jag vuxen och härdad, men det finns barn unga flickor och pojkar där ute som jag tycker skall slippas att härdas för att det finns okunskaper. Vi är människor och vi har alla olika behov, vi är olika och låta oss vara det. Vi gillar ju olika eller hur?

    Eller Jag gillar olika.

    (H)järnkoll får du genom denna länken. …..

    Och köp min bok ”jag föredrar att kalla mig impulsiv” som är en del av källan till kunskap.

    // Malix….

  • Kikarsikte

    Idag var det halt ute när vi var ute och körde. I VBG fick jag till och med känna på halheten i verkligheten som tur var gick det bra. Där till upplevde jag att ännu funkar Hjärttrakten även om den en stund flyttade till halsgropen. Igår fick jag en kommentar från någon som i alla fall kunde norska, buy det kunde inte jag. Det är då Google översättning är till bra hjälp. Blev konfunderad över hennes kommentar och hennes rekommendationer om att jag genom någon form av terapi skulle kunna bli frisk från ADHD. Hm, sales hur tänker man då?? Jag tänker mig inte ADHD som en sjukdom, for sale inte heller är det så att jag behöver bli botad. Vet inte ens om jag vill det. Varför skulle jag vilja bli botad? I mig finns ju tankarna i stället att vi alla oavsett diagnoser eller inte, är människor och att vi alla behövs. Det är därför vi är så olika. Jag gillar ju olika!

    Att jag sedan kanske har lite kortare arbetsminne eller lite svårigheter för olika saker, blir i mig ” alla är vi bra på olika saker och vi ska göra sådant vi är bra på. ” Det är ju här olikheten blir en tillgång, för det finns saker som jag är lite bättre på, där jag liksom är lite mera i tillgångsenheten. Det är här, jag vill vara ofta, det är här i mina tillgångar som jag kan göra nytta.

    Sen att jag inte stavar helt rätt eller vad det nu kan vara, är ju sådant som andra, de som har stavningstillgångar i sig, kan hjälpa mig att göra mina skrifter bättre. Men min förmåga att skriva ord har jag, men saknar förmågan att stava rätt. Här har jag ju nu världens underbaraste program som hjälper mig. Svensk Tal Teknologi AB har ett program som heter: Claroread plus V5,5. Det programmet gör att min dyslexi, nästan helt försvinner. Barn i skolan som har dyslexi, här borde programmet vara en självklarhet som hjälpmedel. Om jag är närsynt är det inte någon som tycker att jag ska träna mig i att se bättre. Jag får i stället ett par glasögon som hjälper mig att se. Men att jag stavar som en konstnär målar, här är det inte en självklarhet att vi får hjälp.
    Det tycker jag vi ska ändra på, här måste vi se bredare! Se människan och tillgångarna, Otillgångarna behöver vi inte trycka ner i halsen på dem. Utan hitta hjälpmedel som gör att det vänds från en otillgång till något hanterbart kanske det då till och med blir en tillgång………… //

     

    Kort inlägg idag hurra!! Jo, tabletten tog jag tidigt så den har börjat verka, då blir orden inte så många. Om jag nu inte vill det förståss…… J

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Malix.se

Jag föredrar att kalla mig impulsiv .

Hoppa till innehåll ↓