I morse vaknade jag med en känsla av sot i tanken. En känsla som gav mig sorg i sorger. Vet inte hur jag ska förklara men tänker ändå göra ett försök. Det var en känsla av sorg för självaste sorgens skull, pills kan man säga så? Jo då, jag kan det. Jag vaknade, fixade till kaffet och körde igång diskmaskinen. Käkade en macka, där efter gick en påpälsad jag och en redan pälsad hund ut på promenad. Idag skulle jag prova meditation, medans jag var ute. Det började bra, den första vägen i nästan en kvart, tänkte jag bara på hur jag andades. Andas in genom näsan, ut genom munnen. Efter en kvarts gång kom jag på mig att fundera på hur mycket klockan var. Stannade upp promenaden, kollade in mobilen och sedan nya tag.

Efter en stund igen ramlar det in ord i mig.

”Men lilla vän, du behöver gråta de där gamla tårarna. ”

Kom på mig själv att jag sa högt för mig själv, ”Jaa, det behöver jag verkligen göra!” Nu var det ju relativt tidigt jag var ute, så jag behövde inte vara rädd för att någon skulle höra. Och skulle det vara så att någon hörde så hade jag inte brytt mig så mycket ändå. Det skulle ju kunna varit så att det var hunden jag pratade med. Funderade en stund på vilka av tårarna som det var jag behövde gråta ut. Kom sedan fram till att det kanske var så att det bara var gamla tårar som skulle ut, då spelade ingen roll vilka eller vad det var för överskrift på tårarna. Det var liksom Gråtandet som var det viktiga. Efter alla dessa tankar, och regnet som smattrade emot mina kinder så var jag och Flap hemma igen. Min inre rösts flicka verkade trots de ogråtna tårarna lättad, av tillåtelsen i att du får gråta dina tårar du. Kanske var det regn blandat med tårar eller så verkade regnet som tårar istället för de tårar som liksom var innestående ännu.

Vad vill jag säga med det här inlägget. Vet inte eller jo det vet jag. Jag tror det är viktigt att vi tillåter oss att ibland krypa in i oss själva och tillåta oss att vara ledsna. Tillåta oss själva att gråta de där tårarna som vi ibland har kämpat med att inte ha och inte visa. Jag tror att i alla fall jag själv måste få vara den där lilla ledsna flickan ibland eller den där ledsna kvinnan som sörjde att hon inte var den som hon trodde alla andra var. Själv lekte jag ju bara att jag var vuxen och klok. Visste ju att leken kunde ta slut då någon kunde ha avslöjat mig och hittat till min inre oklokhet och ovuxenhet. I dag har jag ju låtit mina spöken visa sig och tänka er att de spöken som kom fram försvann i ljuset och visade sig vara lögner och osanningar tagna ut inbillningar och uppfattningar. //malix

Det va vackert sjunger Mäbe sånt du ville se äääää hel grym låt som bara måste spelas högt.

Jo han och Thåström delar lite av min plats nu.

Sorry Thåström men så är det sen kan det beror på att Thåströms takt numera är lite mera human och snällare. Mera behaglig, cialis men fan jag gillar behaglig men takt som skir i väg i takter av olika takter är Djä… i gatan takter. Mäbe lyckas gör minst lika ont som Thåström men på en hel nivå av en annan nivå, illness sen var det ju så att jag då jag började lyssna gjorde det för likheten i Thåströmstakter.

Idag ser jag Mäbes takter är liksom en egen takt för sig. Självklart ligger herr Thåström ännu där kommer alltid att göra med sina texter. Men den platsen är nu delad, och i bilen är det först och främst Mäbe`s cd som spelas då jag åker långt och får tillägga att jag måste vara ensam i bilen. De andra har redan tröttnat, jag kommer ju inte tröttna från cd hittar en ny av Herr Mäbe själv öronen kommer kräkas men det är takten som min kropp behöver. Så nu tycker jag att det är Mr Mäbes ansvar att göra lite nytt så att mina öron får lite nytt. Den nya låten sånt du vill se är säkerligen inte ny för andra men för mig var den ny för idag. Synd att man inte kan lägga in sportify i mp3. Då hade jag kunnat ha den med när jag går ut med min lilla vovve. Fast det e klart sicken takt vi hade gått i kanske är det tur att det inte går …….

Vet inte om jag vill ha ett svar, pilule men Funderingar finns det i mig i massor. Massvis med funderingar i kilovis, det är Råttråtta otillgångar i ADHD när man inte vill ha alla tankarna just nu. Har funderat i massvis i helgen över allt och inget. Sjukt och Osjukt, vad är sjukt och vad är Osjukt? Är ADHD en sjukdom? Nej inte för mig, Men den kan ta mig råtta göra råttont i fel miljöer. Är det ett funktionshinder? Nja, vill jag säga för tillgångar jorå det finns det, men i tillgångarna gömmer det sig ibland lite o-tillgångar. Otillgångarna kan vara att i vissa sammanhang skulle jag behöva vara lite mera koncentrerad. Men då i vissa fall asså, sipprar koncentrationen ut och vägra flytta in just då. Det är då som jag kommit på att min underverkspenna ska komma till användning. Tyvärr så glömmer jag liksom av det då jag behöver den. ADHD –otillgång, har hjälpmedlet men missbedömer min förmåga att komma ihåg att jag är ganska så glömsk. Funderingstillgången blir att göra ännu en lat-hund, som det så fint heter. ADHD –otillgång i sammanhanget blir att jag gör det sedan, hm Min missbedömning igen om glömskan att sedan är så långt långt bort du kan tänka dig. Här kommer det en funktionstillgång som jag behöver utifrån, precis som maken är klockan, skulle jag behöva någon som satt på min axel och sa till mig.

Du När är sedan? När menar du att sedan är? Skulle vi kunna boka in det i din planeringskalender, tror du? Tror du att du skulle kunna göra det med en gång? Jaha! Du menar sedan, men efter som jag nu är ditt funktionstillgångs redskap skulle jag vilja att vi tog tag i det med en gång. Kom sätt dig här nu och istället för att lägga in uppgiften i planeringen så gör lathunden med en gång. Herre gud min skapare vad effektiv jag skulle vara om det fanns en Högeraxelhjälpare. Jo, jag vet min KBT terapeut har nämnt det att det finns sådana boendestödjare, (hm är ju själv en habass, som hjälper människor att bli mera självständiga) men Jag vet inte om jag någonsin kommer enda dit fram. Jag behöver ju bara skärpa till mig. J Är det någon som har ett skärp extra, så jo tack.

Men först lite om min dotter………

Jo du, view den dottern går inte av för hackor. Det fick jag ännu ett bevis för idag, help just nu. Jag satte mig här bakom skärmen, sovaldi sale ryckte på armarna över att det var en vit hopvikt lapp på mitt skrivbord. Raket tankar om att R8 nu har jag missat nått igen. Trodde att historiska misstag upprepade sig. Misstänkte starkt att kvartsamtal var något som inte jag varit delaktig i och att dottern, bara lagt en lapp från läraren här om vad jag missat. Nu var den ihop vikta lappen något helt annat. Den hade överskriften: Blickar tillbaka, den sa mig att den flickan, hon är lik sin mamma. Hennes mamma som är jag, har liknande skrivartalanger och vi skriver på sätt som liknar varandras. Blev från första raden i hennes text fångad av historian som hon skrivit. Sorgen, utanförskap, människors öden av missbruk, missär och misshandel. Min dotter har drömmar om att bli psykolog, en dröm som även jag haft, men den har flyttat ut. Min dotter vill även bli polis, behandlingspersonal, ja ni vet hela svängen, nu visar hon sina skrivartalanger skrivtillgångar där hon förmedlar känslor av sorg, ångest och hopplöshet. Idag, just nu så tänker jag som min gamla farmor, tänkt om mig. Den dottern, hon är en konstnärs själ, den tjejen ska jag uppmuntra till att fortsätta skriva, skriva och skriva. Alla dessa ord blev skrivna i dag. Idag hade jag tänkt skriva om min roll som (H)järnkolls ambassadör och mitt uppdrag i går. Känner att jag inte skrivit klart, men om ni tycker att det är för mycket text så ta en paus, hämta lite te eller kaffe. Eller surfa vidare och kom tillbaka om ni är intresserade av (H)järnkolls ,uppdraget.

Jo, igår var det en super spännande dag, en hel-bra-ighets dag, träffade så många trevliga, underbart snälla och öppna människor. Psykiatrins dag i Borås, jag var den som skulle prata redan kvart över ett. Satt nästan längst fram och kom på att HJÄLP! Hjälp!! Nu är det på riktigt. Det är riktigt dumt att ha sådana tankar när det är tio minuter tills man ska upp på en scen och bjuda på sig själv. Det kom jag på och hittade till det jag tränat på så länge ”Att leva i nuet” tankarna (H)jälp byltets ut till vad har jag för problem just nu? Svaret blev inga, det är ju där uppe på scenen som jag valt att se problem. Det lugnade mig för stunden. Sen kom nästa besvärjelse. (H)Jälp Rickard Bracken (H)järnkolls projekt ledare han ska sitta här och tycka om eller inte om mitt utförande och min berättelse. Leva just nu och mindfullness….. blev till igen. Herregud vem är han, han är ju också en människa och ja om jag gör mitt bästa så kan jag inte begära mera av mig. Hur skulle jag då kunna inbilla mig att han begär mera av mig. Han gjorde inte det. Dessutom kom han med kloka ord om min make som är mitt kognitiva (H)jälpmedel. Han gav mig också en ny tanke om att min make kanske ska slippa arbeta som kognitionsmedel, fast Jag är ju på god väg att göra min make arbetslös. Använder mig ju av google och telefonen i massor nu, för att slippa mänskligt tjat. Så nu är det google och mobilen som påminner och påminner om allt. Just nu påminde den om att jag ska sluta skriva. Men jag försvarar mig med att ”Jag skrev ju inget igår…..”. Dessutom vill jag fortsätta om går dagen. Jag genom förde alltså mitt uppdrag. Kände just då det helt ok, för nedanför scenen satt en herre och nickade, log och jag kände mig uppmuntrad och blev tryggare av hans varma nyfikna ögon. Det visade sig senare att han var den kloka psykiatrikern som skulle prata efter mig. Nu skulle jag önska mig en sådan herre längst fram, varje gång jag föreläser för han ingav trygghet.

Överläkare Per-Anders Hultén var den uppmuntrande herre, som satt längst fram. Han föreläste efter mig. Dessutom lyckades han få vissa fördomar att försvinna från mig. För jag fick tidigt klart för mig att denna man hade humor, Trots att han var överläkare och psykiatriker. Han var i stilen med våran egna dampläkare som jag skriver om i min bok. Urhärlig ,eller är det så att jag har en fallenhet att uppskatta dessa lite mera egenhets läkare. Tänker inte söka svar om det just nu, utan bara acceptera att det är just så att jag har förmånen, att träffa på speciella urhärliga människor som har samma intressen som jag själv. Vilket är att sprida kunskap, förståelse och klokheter.

Efter den humoristiska och allvarsamma i ett, överläkaren Hultèn så var det min vän som jag redan första gången jag träffade henne tyckte om. Hon är som jag (h)järnkolls ambassadör. Eller Ambassadör inom det kunskapshöjande projektet (H)järnkoll.

Carina Hasth, som berättade om o c d / tvång ur ett anhörigperspektiv. Intressant och ska nämna det ärligt, det gjorde i vissa områden riktigt Djä…. R 8 ont i mig. Efter som hon och mitt kognitiva-livs-hjälpmedel, skulle kunna ha utbyte av varandra i former av att byta erfarenheter. Mera säger jag inte just nu.

 

Efter Carinas föredrag, så fick vi kunskaper om hur nyheterna under 20 års tid lyft fram psykiatri bra/ och mindre bra saker. Här fick även jag be några av fördomarna i mig flytta ut. För det visade sig att de inte bara skriver och belyser det tragiska, och brottsidentifikations psykiatriska. Bilden av psykiatriområdet en avhandling om nyhetsrapporteringen i rapport 1980-2006. Ann-Sofie Magnusson.

Här vill jag tillägga att då vi avslutade kände jag då jag stod vid sidan av Ann-Sofie en trygghet genom att stå där. För hon kändes lite som en eftertänksamhet innan konsekvensen.

Det var även en kille från Borås tidning uppe på scenen det sista tyvärr har jag glömt namnet på honom och på tjejen som var från radio sjuhärad.

En hel intressant eftermiddag där jag fick kunskaper, insikter, och skratt. En eftermiddag där jag fick förmånen att vara en del i ett större sammanhang, där vi verkade för att avverka fördomar, genom att påverka attityder. Tillsammans är vi starka, tillsammans slipper vissa av oss att dölja våra till och o-tillgångar.

Tacksamheten vilar i mig idag, tacksamhet över att jag får möjligheten att vara en del i Projektet (H)järnkoll. Det projektet som gör att andra senare kommer att slippa bli bemötta, med mina historiska bemötningsminnen.

Tack till dig som orkade läsa enda hit. Som vanligt är det min ADHD, som skapar lite mera ord, än andra de skulle kunna klara sig på hälften.

Här en liten bild av konstnären Ulrika Thunstedt.

Och en påminnelse igen om min vän Jerry och hans webbjoker som med din och min hjälp kan bli ett bidrag i melodi festivalen.

//malix

Lev idag just nu, här skiner solen….

Här är en ny och enormt bra låtskrivare. Han är även en duktig gitarrist. Detta klipp ligger ute på SVT och kan tydligen bli en joker i melodifestivalen. Tjejen som sjunger vet jag inte så mycket om, see förmodligen eller jag misstänker att hon är en klasskamrat till Herr Upphovsman: Jerry Sillah. Jerry är även den killen som är upphovsman till mitt ljudklipp där jag försöker visa på hur det kan upplevas att ha ADHD. Många blir gripna av det oljud som ljudklippet är men det är effektfullt och ger mera förståelse för hur det blir svårt att koncentrera sig. Det visar ju även på att miljön är en viktighet i ADHD.

Nu var det inte ADHD och mig jag skulle prata om, physician utan Jerry som jag under ett par år känt. Jerry han är en kille som vet hur Man gör för att uppnå sina mål. Jag önskar att jag hade lite av hans styrka i att våga släppa taget om oviktigheter, medical för att istället fånga viktigheterna i det egna livet. Just det är Jerry bäst på, att göra det som är hans livsuppgift. Han lägger liksom ingen kraft på sådant som inte för han närmare sitt mål. Han är en otroligt bra textförfattare, gitarrist och musiker. Just nu studerar han på Högskola i Skövde, musik och ljudproduktion som är en 2 årig högskoleutbildning. Jerry han ger mig då vi träffas helt unika och andra sidan avuppfattningar. Han ger mig liksom nya tankar då de gamla inte längre håller.

Bf3cDu5YYlA

Nu skulle jag vilja att ni klickar på länken, så ni kan lyssna på det bidrag som han kan ha möjlighet att bidra med till melodifestivalen. Röstar ni sedan genom att SMSa 213 så har han en chans. Numret som ni ska smsa till är 722 11, kostar 3,60.

http://svt.se/2.143015/jeanette_norlander_-_lat_oss_ga?lid=puff_2184479&lpos=lasMer

här är en länk till hans blogg som jag just hittade.