• synliga skrubb-sår och skrubb-sår på själen

    Tänk om själssåren syntes precis som skrubbsåren som föds av obalanser och motoriska svårigheter. Vilket ibland finns hos mig. För några dagar sen  då jag var på väg till sjön  för att bada. Så råkade jag ut för just det där,  ni vet benen viker sig och man ramlar hejdlöst, får  förb… ont. Men  trots  ondheten och svedan så reser man sig borstar av sig  och kollar febrilt efter om någon såg mig.  Självklart var det massor av människor som såg mig,  så jag bet ihop. Trots att jag skulle vilja gråta, skrika och lägga om mina sår så gick jag vidare med blod rinnande på benet. Torkade rent och  hoppade i sjön utan att blinka.  Nu när det gått några dagar,skulle någon fråga vad jag gjort så skulle jag utan att skämmas berätta om mina bravader. Vi skulle skrattat lite och det hela fanns som ett bevis på mitt knä.

    Nu till själva Kärnan i min tanke.  När jag  istället har ont i min själ, eller mina tankar pga av groparna som jag trillat i  psykiskt.  Det onda på insidan som inte syns ni vet. Då berättar vi inte lika glatt över vår dumhet inte heller skrattar vi.  Utan  smyger undan och skäms,  skulle jag berätta  så möts jag kanske av: Men herre gud det är väl inte så farligt, då skulle du se.. blaa blaa eller  men du det är bara att bita ihop och skärpa till dig.

    Mina själsliga sår  har ju kommit till av att jag har bitit ihop,  skärpt till mig alldeles på tok för länge.  Dessa har ju blivit till av att jag glömt av mig, inte haft  tid till att reflektera och lyssna på min kropps signaler.  När sedan kroppen skriker ut att: hallååå  nu är det så att jag behöver vilan. Då den talar högt när tankarna mal på då är det på tok försent att lyssna, Då behövs bandage och  vila på högre nivå. Då hjälper inte det med att jag skärper till mig. För det är ju det jag gjort alldeles på tok för länge.

    Tyvärr skrattar vi inte lika mycket åt den psykiska ohälsan, Den skrämmer i stället oss. Den ohälsan är skamfylld, Så full med fördomar om  att vi som drabbas är svaga och klena i våra nerver.  Jag misstänker starkt att det är precis tvärt om.  Men att jag också är starkare då jag vågar  möta min psykiska hälsa och sitta ner och ta emot signalerna som andra kanske inte vågar möta,  Att våga må dåligt är en väg till att våga må bra på riktigt tror jag.  Vägen till att må bra handlar om att jag vågar känna efter,se till mig och mitt.  Kan även kalla det personlig utveckling.

  • Sommarpratarna i repris, Eva Dahlgren….

    misstänker att det kommer att bli väldans varmt idag. Misstänker att jag kommer behövas svalkas av flera gånger idag.  En dag vid havet hade varit skönt. Men misstänker att sjön får duga idag.  Solen, click vatten och radion är det som gäller idag.

    Har glömt av alldeles  mitt sommar nöje!  p1 kl 13.00 sommarpratarna.Vilken tur för mig att det finns kvar på webben. Har en del att lyssna på, sale just nu lyssnar jag på min favorit Eva Dahlgren.

    Se hela bilden

    bilden hittade jag här

  • Behöver ingen krage, tänker simma med istället för emot…..

    Har under dagen funderat på vad som kommer att hända i framtiden.  Eftersom det inte funkar som det gör nu, no rx så är det ju så att universum vill något annat. Det finns alltså något annat där ute som ligger och väntar på mig.

    Genast blir  det lite mera spännande att tänka framåt på jobb och sådant när jag ändrar min tanke. Framtiden blir mera ljus och jobbet får en spännande vinkel.

    Vad händer nu?

    Vet inte vad jag nu har att vänta, salve men något är det, spännande blir det.

    Något där ut i universum  har planengar för mig, som jag själv inte har en aning om.

    Jag behöver bara flyta med och se vilka vägar som  visar sig.  Kragen som jag  så högt gapade om förut, behövs inte för det gäller att simma  med strömmen det blir mindre jobbigt.

    Det gäller att hitta godbitarna som seglar förbi. Just nu är en av godbitarna den att jag just nu sitter här  och skriver, fötterna uppslängda på bordet framför mig och tankarna  flyter med tangeterna.

    Lycklighetstankar visar sig, något  där ute vill visa mig på en annan, ge mig  en annan syn på arbete, Jag som trodde jag var klar med måndag till fredags jobb.  Misstänker starkt att det inte är så, det lär ju  tiden visa mig. Vår tidsmoder kommer att föra med sig något gott av allt det här.

    På något sätt känns mina ord och rader sanna det bara är så, ibland  är det bara så att orden är de rätta.

    Kvällen är en ljummen kväll där mina tankar blir mjuka och mosiga.

  • Arbetsbedömning

    i dag var klockan innan sju när kaffet var klart.  Tystnade i huset  hjälpte mig att vakna till liv. Eftersom jag varit sjukskriven en längre tid nu, salve så kommer det bli förändringar.  Mina 15 år av arbetspass som ger mig  lite annorlunda ledigheter och arbetstider kommer att vara slut. Det är  i sorg jag skriver det. Men inser  också att det kanske är just det som behövs.

    Struktur, case yttre strukturer behövs för att jag skall ha koll.  Jag behöver stöd så att jag inte svävar ut. Men är jag beredd att jobba  femdagar i veckan  som alla andra?  Kommer jag att orka det?  Att arbeta med människor är det som jag vill göra, search men jag vill arbeta så som jag gjort de senasste åren.

    Dagarna går åt till att komma fram till hur jag skall göra, för att få ha kvar det jag har. En sorg hittar mig, Hjälp jag  kommer att  få byta arbetsgrupp, jag som verkligen just nu och har haft i  fyra år, den bästa arbetsgrupp man kan vara i. Vi fyra som litar och hjälper varandra så mycket det bara går. De kommer att bli svårt att träffa dem, och inte  vara en del av dem.  Nej vill verklilgen inte det.

    Nu  gäller det att jag skärper till mig och tar mig i kragen.

    Ha, ha, haa  är det någon som har en krage över? Finns det någon som kan visa hur  jag  tar mig i kragen?

  • ADHD saknar broms i mig.

    Ännu en dag att ta vara på, ask hur ska jag fånga denna dagen?  just nu  strålar  skön musik från en märlare kyrka”Uggla” en ung  Uggla.   Själv var jag  yngre. Låten  är grymt  skön, sovaldi sale den gör mig glad, den får mig att sjunga.

    i Perioder  måste jag ha musik. Älskar att sjunga själv, Men bara till husbehov.  Andra perioder måste jag ha tystnaden.  Då  har jag  läsperioder.  Läser  gärna flera böcker samtidigt så jag inte tröttnar.

    Tror det är det som är ADHD i mig.  Perioder av att göra olika saker. Där till är det självkänslodödaren  ADHD som gör att jag ibland ramlar in i  dåligmåenden.  Vissa perioder  hamnar liksom historian, erfarenheter och tankar på samma ställe och ställer till det i mig. Eftersom jag liksom brinner i från båda endar och saknar bromsen. Blir det ett faktum att min motor stannar av och  behöver kylas ner  repareras,  fyllas på med bränsle och smörja upp.  Min broms är liksom inte i mig det är det som är funktionshindret. Min omgivning lär få vara min broms. Förut innan jag fick min diagnos fattade jag inte att jag inte kan hålla på i dagar, då ramlade jag ihop till sist idag gör jag saker tillsammans med ägg klockan, och glömmer jag av att den har ringt  så hjälper min make mig att inte göra jag ska bara saker.   Han är ju även min känsla för tid.  Hade han varit med mig hela tiden så hade jag inte haft ett funktionshinder utan bara funktionstillgångar.

    Han är min make, inte min assistent. Men det är tur att jag just träffat honom som har så mycket empati så mycket vänta lite  och eftertänksamhet det gör att mina konsekvenser blir  mindre och inte gör lika ont.

    Idag skall jag  njuta av solen med ägg klockan så jag inte brinner upp.

    skall alla ha bil?

    Förmodligen så saknade även dessa broms 🙂

    Lev idag  just nu, så slipper du oroa dig för  morgondagen!

  • Musik resor

    En tidsresa är härligt att göra ibland. När jag gör mina tidsresor gör jag dem genom musik.  Idag är det 1978  Kate bush Hjälper mig att hitta dit.  Poporama, nurse diskorama, ailment Lördagsbiten, viagra sale mmm Rakt över disk Sveriges radio 109 05 Stockholm,  hmmm Jo jag vet lite konstigt. Just det sista skall sägas med melodi, Dessutom är det Klas Af Geijerstam som skall vara bakom micken.  Men rakt över disk var lite senare om jag inte minns fel, Kate Bush och 1978 är jag ju i, Satt vid radion och kämpade för fullt att inte få med radiopratet mellan låtarna.  Tonårsförälskelser som gjorde ont, dessa som  tränade oss på att bli härdade  lärde oss att klippa band rakt, lärde oss att välja och sluta bli vald. Tonårsföräslkelser Dessa sattyg som jag då  det utspelade sig trodde var det som skulle vara förevigt. Det var kärlek i kubik. Synd att det fanns så många kärlekar,  oftast kunde man sluta vara kär en dag  för att senare samma kväll bli huvudlöst förälskad i en ny prins. Tyvärr gillade jag De killar som jag idag är rädd för att min dotter ska råka ut för.  Jag gillade de tuffa på ytan killarna. De killar som var lika sköra och osäkra som jag.  Sånt blir aldrig bra.

    en av mina tavlor

    Nej ska byta musik nu, resan blev att jag plötsligt landade i rädslan i dag.  Den rädsla som  man hela tiden har om sina barn,  den rädslan  över att något  skall hända dem, någon  skall göra dem olyckliga  och ledsna.  Men  redan nu ser jag ju att just dessa  olyckliga kärlekar,  ändå lärt mig något,  dessa  kärlekar lärde mig att se och hitta min make. De lärde mig att leta efter det som passar mig.

    Hoppla vilket konstigt inlägg det blev idag….

    Lev idag just nu  gör bara små korta  tidsresor så ser vi vad meningen med allt var.

  • Littorin skyller sina misstag och dumheter på depression?

    Med tårar i ögonen berättade han om sin svåra tid och den

    jobbiga vårdnadstvisten.

    Han sa också att han inte är snövit.

    – Jag har gått igenom djupa depressioner och jag har gjort saker jag inte är stolt över, see sa Littorin.


    Hur och vad blev det Här?!?

    Menar Herr minister att det är okey att begå brott om man är deppad? Menar han att det det okey att göra dumma saker om man är i svårighetstider?

    Men han tvingar ut långtidssjukskrivna i arbetslivet för att alla kan arbeta?

    När han är lite deppad begår han brott! Just nu är jag själv lite ur skorna, prostate men har inte haft en tanke på att begå ett enda brott!

    Även jag har en gång för länge sedan gått igenom en skillsmässa.  Inte en enda gång under den svåra tiden hade jag tankar på att begå brott!

    Nej, Herr Littorin, Människor tar livet av sig då du och de dina tvingar ut de som är sjuka, för du tycker att de inte är okey att vara sjuk, alla kan arbeta, enligt dig.

    Inte konstigt att du har dessa tankar. Under dina down perioder hinner och orkar du ändå begå brott, och du försvarar dig med sjukdomstillstånd??

    en av mina tavlor
  • Har lekt lite

    Här är lite av mina målningar i olja jag gjort, buy ni vet bokomslaget är ju en av mina tavlor den fick inte så mycket plats i just detta ihop plock 
    Ett collage av mina några av mina tavlor.
  • Energi

    solen har gjort mitt skinn lite brunare. I dag var jag och min lilla dotter ute en sväng för att bada. Det är vi två som uppskattar just sol och bad. Varmt i vattnet, link troche mysigt mera av just sådana stunder behöver jag det ger mig energi och kraft. Nu gäller det att bara förvalta den energin jag fått.

  • ADHD och fördommar och jag

    Ibland blir jag så himla ledsen av människors uppfattningar och deras inskränkningar som bottnar i fördomar, sales inbillningar. Nu var artikeln ett år gammal men misstänker starkt att det ändå finns en del sanning i den.
    Leva debatt en artikel om ADHD och olika mediciner.

    Idag medicineras cirka 12 000 barn i Sverige, ampoule med Ritalin som missbrukarna på 70-talet kallade Bängrita.

    Missbruk och medicinera är inte samma sak, purchase ett missbruk blir för mig när det jag missbrukar bestämmer över mig. De människor som använder sig av ritalina, Conceta mm  som inte  saktar ner i sin takt , utan där istället blir tvärt om behöver antagligen inte medicinerna. Bängrita hmmm???? 70-talet var det ja, det ljuva talet när människor trodde de kunde flyga av LSD. Jag och mina barn tar en tablett  concerta varje dag på morgonen. Den hjälper oss att sakta ner, hjälper oss att tänka efter före vissa gånger.

    Enligt Ingemar Gens  som är debattör och föreläsare  tycker att barnen godtyckligt diagnostiseras, när omgivningen  ser sociala problem. Han menar att det måste finns andra vägar i att stötta dessa barn och deras föräldrar.

    Självklart är det så att inte allt försvinner med en lite tablett på morgonen. Tack och lov för det för den lilla delen som är egenskaper av ADHD vill jag ha kvar. Jag vill bara att min omgivning mera skall se tillgångarna med just dessa egenskaper. Jag vill inte förändra mig och bli som Ingemar eller någon annan heller för den delen. Jag vill vara jag just sådan som jag är. Jag vill att mina barn skall  bli  bemötta och synliga i deras tillgångar  så som andra människor utan adhd blir bemötta.  Jag vill att man ser våra tillgångar inte våra otillgångar.  Vilket oftast är det vi blir bekräftade i.

    Catarina Hansson Chefsredaktören på tidingen leva.  önskar sig mera svängrum , menar att vi är krympt utrymmet för onormaliteter.

    Redan här sparkar jag bakut frustar och blundar. Skulle jag vara onormal?

    Vad är normalt?

    Det utrymmet hon pratar om fanns även på min tid då  på 70 talet och  ritalin kallades bängrita.

    Det utrymmet fanns inte då heller vill jag  hävda. Då när jag gick i skolan, syntes inte jag, mobbing var något som de vuxna inte trodde fanns, Mina betyg betalades ut i  ettor på längden och tvären.

    Ingen reagerade, ingen trodde att de kunde hjälpa till och  få mig motiverad att plugga. Jag var bara lat, lite mindre intelligent, absolut inget läshuvud!

    För jag kunde när jag ville, även så har mina barn blivit bemötta i dag ! Jag var en hejare på att rita och skriva berättelser, då kunde jag minsan, fick jag till mig! Hur kunde jag vara koncentrerad i timmar då jag ritade? För mig är det inte konstigt! Det var då jag var  och befann mig i mina styrkor, Måla, rita  är en av mina begåvningar det är sånt jag var bra på.

    De utrymmet som Catarina menar vi krympt har  varit krympt länge,  tror till och med att vi innan det var dem som stod i skamvrån, och fick ha dumstruten på oss. Visst det utryummet finns inte idag. Vilket är tur.  För mig handlar det mera om Attityder.

    ATTITYDERNA I SAMHÄLLET!

    Vidare  tar artikeln upp huruvida ADHD är en sjukdom?

    Hallå!

    ADHD: Är inte en sjukdom det är en funktionstillgång, då kraven på mig är utefter mina tillgångar.

    Funktionshindret syns där förståelsen inte finns. Där jag skall vara lik alla andra! Var är alla andra någonstans? Alla de andra som är lika alla andra. Var hittar jag alla dessa alla andra?

    Nej! ifråga sätt inte min funktionstillgång i frågasätt i stället era attityder, alla fördomar som säger att jag som har adhd skall , vara missbrukare, kriminell, sitta inne, där till vara prostituerad!

    Jag är inte något av det! Jag är inte något av det.

    Det gör mig inte bättre än den  som  självmedicinerat, eller flytt sin verklighet. Kanske är det så att jag ändå  trotts mina svårigheter haft tur, haft ett annat nätverk omkring mig.

    Nej  attityder är det som behöver förändras. Vi behöver mera acceptans, vi  behöver få bort alla fördommar och skapa ett mera humant samhälle där storbildtv inte blir det som är viktigt. Låt mig ha min concerta, den hjälper mig att varva ner  tvärt emot den som inte har  ADHD som då de använder sig av liknande preparat får lite adhd liknande symtom.

    (H)järnkoll är i tiden,  psykisk hälsa är viktigt, vi är inte knäppgökar, vi är inte mera konstiga eller sköra, vi har bara mera erfarenheter av att arbeta med våran personliga utveckling.  Vi vågar gå i uppförsbacken med stolta huvuden.  Mitt svarta hål på insidan  har jag vågat ta fram och titta på, vågar du det?

    Att våga må dåligt är en väg till att må bra.

    Jag har idag mera erfarenhet av att sluta upp med att vara så  djäkla duktig stark mm.  Idag vågar jag vara mig, stå upp för mig och mina barn. Vi är alla människor , vi är alla värda att ha ett bra liv.




Malix.se

Jag föredrar att kalla mig impulsiv .

Hoppa till innehåll ↓