4.29 visade klockan mig idag, try nu 05.42. en timma orkade jag ligga kvar i sängen. Den sista halvtimman var inte värt att försöka somna. Kaffet står bredvid mig, hela köket doftar av kaffet. Kommer bli en lång dag, kommer bli en dag då jag sover middag. Kan inte ta min lilla tablett ännu då går den ur kroppen för tidigt. Får vänta till i alla fall sju. Just nu surrar det i kroppen myror i benen. Tur att ingen är vaken, känner att jag behöver tid för att vakna. Innan någon tjatar på mig i dag.
-
Depression och lyckopiller inte min grej……..
jag trodde jag var magsjuk, sick huvudvärken såg jag som ett tecken på magsjuka. Men idag ser jag det annorlunda, salve illamåendet är ett av täcknena på min medicin. Huvudvärken är även det en symtom. Dessutom när jag läste vidare hittade jag en liten avdelning som gör mig mera orolig, Alopecia dvs håravfall som sker fläkvist. Något som jag sedan 95 periodvist upplevt. Då särskilt i samband med olika mediciner. Depression som jag nu känner av skall motas bort med tabletten Sertralin Ranbaxy.
Den lilla tabletten har jag ätit i tio dagar nu, redan första dagen började jag känna illa må ende, yrsel kom dag två. I går vart det nog ett rejält migränanfall med kräkningar. Idag inser jag att tabletten är problemet. Tänker inte ta den mera. Läkaren får säga vad han vill. Jag känner min kropp, min kropp behöver inte sådana preparat.
Jag har en annan lösning på problemet. Jag tror jag vet hur jag ska läsa det. Här handlar det om att istället, byta ut kolhydraterna emot fett.
Ta bort alla kolhydrater och bara äta ovanjord grönsaker samt kött och fisk.
Visst jag tappar håret under en kort period då med, men det är mera naturligt än att stoppa i sig konstiga tabletter. Där jag då jag läser biverkningarna, lyckas pricka in de flesta av dem, även de mindre vanliga. Den rastlösheten som concertan tar bort, är åter i kroppen i dubbel dos nu sen jag tagit tabletterna. Illamåendet ständigt yrseln som gör att jag måste lägga mig ner. Nej tack! INTE JAG! Jag behöver inte sånt trams.
Jag behöver ta hand om mig själv, vara mera varsam och se till att välja det som hjälper mig. Starta upp igen med att lita på, mig själv igen. Ett steg är taget, det steget är att ta hand om mig, inte överlåta det till någon dr, även en viss leverpåverkan läste jag om. För några år sen var mina levervärden inte så bra, och doktorn frågade om jag drack mycket alkohol, vilket jag inte gjorde och inte gör. Tabletten jag nu fick, påverkar levern, den tabletten har jag ätit innan, kanske det just var den som gjort de högre levervärdena då.
-
Basillskräck tränas bort…….
Ledig tid efter ett bra pass på jobbet. Vet riktigt inte hur eller varför men det känns som jag fick saker gjort. Slutade redan klockan 11 i dag. Hem en dusch och därefter hittade jag till dammsugaren. När jag väl hittade den så insåg jag att jag borde hittat den för längesen. Det var nog ett tag sen men nu, treatment nu är alla dammråttorna ett minne blott.
Kanske börjar energin komma tillbaka igen, pill det känns härligt.
Mitt arbetspass gick även åt till att stå ut, viagra stå ut med att inte diska koppen innan jag skulle dricka i den,inte skölja ur glaset, inte städa toaletten innan arbetstiden, dessutom tränade jag mig på tid, tiden att inte komma en halvtimma innan.
Det var jobbigt att dricka tea ur koppen, även att jag inte städade toan och torkade av alla handtagen, men när tankarna kom och det började bli jobbigt så stod jag ut, valde att låta tankarna flyga ut segla iväg. Jag gick inte tillbaka och kontrollerade om jag låst dörren när jag gick ut. Utan vilade mig i att den är säkert låst.Det känns så bra nu när jag tänker på det, hela arbetstiden så fick jag möjlighet i att träna bort min bacillskräck. Nu gäller det att fortsätta och inte glömma av att jobba med den.
Efter två träffar med KBT, så känns det som jag kommit hundra mil framåt. Belöningen som blir av att jag tränar mig gör att jag får mera tid till helt andra saker än att dränka in allt i sprit, rengöringsmedel, och tvätta mig i massor. Den som vinner på min träning är jag.
-
Thåström
Herr thåström kommer att besöka Göteborg, patient närmare bestämt LISEBERGS HALLEN.
Hade nästan glömt av mina biljetter som ligger i min byrå. Biljetterna till Thåström. Biljetterna som gäller den 4 februari kl 20.00. Då ska jag och min son gå på konsert igen, buy cialis vi var på trädgården i somras, troche då han var där. Längst fram stod vi.
Då var det sommar varmt, solen brände så länge den var uppe. Nu kommer vi mötas av slask, kyla, den kylan kommer Herr Thåström him self värma upp genom sin röst och sin närvaro. Gillar den mannen, såldes redan på ebba tiden.
I dag, gillar jag hans konst ännu mera, idag är jag vuxen, även Herr Thåström är vuxen det märks i hans musik, takten är mera i hans takt. Nu känner inte jag mannen, vet inte ens om det är något jag skulle vilja, men jag känner hans konst, det är konsten som han skapar till mig, jag gillar. Texterna är texter som talar till min själ, mina tankar liknar hans texter.
Den råa tonårsrevolten har mjuknat, harmoniserat med mognad. Även min tonårsrevoltör har somnat, mera mjukhet i tankarna och mera i känslan. Det är ju kanske inte så konstigt, vi är ju i dag båda vuxna. Levt mera än hälften av våra liv, säkerligen väldigt olika liv, ändå pratar hans texter till mig. Ibland känns det som han suttit och skrivit dom till just mig.
Nej nu får det vara slut babblat för denna gången, i alla fall nu, snart om bara några veckor kommer vi återigen se denna man stå rakt upp och ner och utföra sin konst för oss. Där vi genom våra egna tolkningar erfar hans mästerverk.
-
meditation
vaknade tidigt idag då var det tyst i huset. Idag ska min dotter på en astmatest, generic När hon spelar handboll får hon svårt att andas. Så idag skall det kollas upp. Själv hade jag velat ha en dag här hemma. Varje dag blir det något som skall fixas, imorgon kommer inte heller vara en dag hemma. Då ska jag till Göteborg. Därefter jobbar jag igen. Hur mycket leva nu var det i det? Inget, inget alls, just nu sitter jag här. Just nu är kaffe bredvid mig. Jag och kaffet, dottern har vaknat spelar lite musik, ännu är jag hemma. Har börjat meditera igen, denna gång var det inte svårt. Har ju kunskapen hur jag ska göra, meditation är som att cykla. har man en gång lärt sig det, då kan man det. Nu mediterar inte jag som andra kanske. För jag har ju inte förmågan att inte tänka, men jag låter mina tankar finnas där koncentrerar mig på andningen och rensar ut ovidkommande saker. Vilar mig i tanken på just nu.
Lev nu just nu ska jag fixa lite hemma, och prova på min bareminerals.
-
i.d bareMinerals
att skämma bort mig på riktigt, see lyx. Jag har hittat, nej föresten min syster hittade fina Julklappar till mina tjejer.
BareMinerals. Då när hon köpte startpaketen kostade de 500 om jag inte mins fel. Jag har fått låna av min minsta dotter då mina eksem i ansiktet inte tillåtit brun kräm, Detta är vitaminer i puder form, som ger en fräsch ton i ansiktet. Riktigt skönt att ha i ansiktet, jag hittade mitt startpaket på Kicks i Torp. 995 kr kostade det, på Harriet bredvid Ica Kostade det 945. Men då vi var där innan, Vi gick till Kicks, var kvinnan i den affären riktigt otrevlig då hon sa till min man att han ljög om priset som min syster betalt innan. Det gjorde att jag hellre valde att handla paketet på Kicks där personalen var till mötesgående och hjälpte mig på bästa sätt. Visst paketet kostade närmare 1000 kronor, ångrade mig hela vägen hem. Men nu när jag provat sakerna så är jag nöjd med mitt paket. Är så glad att jag hittat makeup som inte ger mig klåda, behöver den nu innan vårsolen tittar fram.
-
Tacksamheter skall det jobbas med ………
Min uppfattning och klokhet försvann igår, ask fast inte hela sanningen, en del av den. Under en period sen jag började jobba igen, har det hänt en del. Min bok trycktes, vilket i sig var en upplevelse, jobbet har förändrats, där jag idag känner att jag har mindre koll.
Många små bitar kan läggas till ett pussel, idag resulterar pusslet i att jag behöver höja upp min sertatolin halt. En obeskrivlig håglöshet, sorgsenhet inom mig har fått ett fäste i mig, mina tankar har landat en nivå längre ner, detta ska tydligen en liten tablett hjälpa mig upp med. Det strider inom mig för tabletten tar inte bort orsaken bara symtomen.
I alla fall tänker jag så, jag är ingen läkare har inte deras medicinska kunskaper, utan bara min egen sanning och klokhet. Natten gick till att fundera, på vad jag ska göra. En sista tanke innan jag somnade, blev att jag gör ett försök, en period ska jag prova om tabletten, kan hjälpa mig att hitta tillbaka, till den kvinnan jag egentligen är. Den mera positiva och harmoniska kvinnan.
Men tillsammans med mitt beslut om att prova tabletten, så bestämde jag mig även för att ta tag i de saker som jag nu slarvat med en lång tid. Mig själv, just nu är jag i gamla ljulspår, där allt jag skrivit om är långt borta, för jag har inbillat mig att jag inte har tid, tid till att ta hand om mig själv. Min tid till att ta hand om flickan, som bor inom mig. Jag är otroligt duktig på att få andra människor att växa se sitt värde, men mitt värde har under en tid nu inte haft första prioritet.
I natt lovade jag mig själv just detta, nu ska jag, nu måste jag ta hand om mig, igen. Ska riktigt kavla upp ärmarna och en kort period inta tabletten som läkaren skrev ut, där till åter igen göra de saker som jag innan dagligen gjorde. Mina tankar skall åter igen bli bara tankar inte min verklighet, mina tankar skall återigen bara vara tankar. Genom att jag aktivt återigen tränar mig på att leva just nu, inte bara till orden och meningen utan just nu är inte imorgon, inte om en timma eller nästa år, för det är just nu, och just nu har jag inte problemen som jag i tankarna sätter upp som stora murar.
Egentligen så är just nu, inget som jag sett. Jag har inte tittat på det som i mitt liv är bra, jag har länge glömt mina tacksamheter. Dessa behöver återigen få fäste i mig. Tacksamheter om att faktiskt leva just nu, att andas, sitta här framför min dator och bara vara här. Lyfta blicken se den vackra snötäckta miljön utanför mitt fönster och låta mina fingrar dansa över tangentbordet. Tacksamheten av att bara finnas till, få uppleva mitt liv tillsammans med min familj, alla människor jag träffar som lär mig så mycket. Just sådana saker som vi tar för självklarheter, är egentligen inte självklara utan små under av underverkshets minuter i härligheter. Jag finns, jag har fått möjligeheten återigen, få lära mig att jag måste först och främst ta hand om mig själv, se till att jag mår bra. Då sker under, då har jag möjligheten att uppleva, det vackra i livet. Just nu, just nu ska jag ta mig i min okrage och åka till stan för att skämma bort mig själv lite extra.
Idag ska jag leva just nu, utan en massa värderande tankar. Mina tankar ska få bli tankar, inte verkligheter!
-
Samhörighet är viktigt i ADHD…..
En långdag i bilen, ed åkte redan klockan åtta. Kom inte hem från klockan var närmare fem. Då hade vi hunnit med både Vbg och Bäckefors. Arbetsterapeuten hade ordnat en grupp kvinnor som har ADHD, cialis där vi fick mera kunskaper. Det är känsla att träffa andra med samma diagnos, ampoule på något sätt vilar det förståelse och acceptans, utan att jag behöver be om det. Dynamiken blir till, av att vi på något sätt förstår varandra. För mig är den känslan fantastisk. I Vänersborg blev det även tillfälle att prata om min bok."Jag föredrar att kalla mig impulsiv."Fast efteråt kände jag mig lite mycket, jag liksom slant in i ett sammanhang, där jag inte skulle ta plats. Men av någon konstig anledning blev det så ändå. Den konstiga anledningen är jag ganska van med,det brukar bli så. Helt plötsligt kommer jag på att OJDÅ, då satt jag här igen och pratade. Hoppas innerligt att inte de kvinnorna som höll i sammanhanget tog illa upp, för som vanligt blev det bara så, jag tänkte inte på det. Min vanliga gamla sanning som jag så ofta få vila mig i.
Tyvärr så missade jag idag mötet i Göteborg med Annika Bengtner. Även här blev det konstigt, för då jag bokade in det mötet var det tomt i almanackan. Men den näst kommande veckan dök det de andra mötena upp så jag fick avboka. Synd, för Annika har en förmåga att få mig att må riktigt bra där känns det som jag fyller på energibanken.
Reflektion av dagen, är att jag ännu en gång kommit på hur viktigt det är att inte isolera sig, att träffa andra i samma situation. Att få tillgången till att kunna sitta ner prata och lyssna känna samhörighet. Det är inte så ofta som det finns tillgång till att göra det.
Jag skulle vilja att det var en del i behandlingen, för människor med ADHD, det hjälper, stärker och ger energier. Det borde varit så redan då jag den soliga dagen gick ut med den gula lappen, som innehöll ordnationen av Concerta. Inte så att jag blir av med mina svårigheter och o-tillgångar. För de finns där, men som ett mirakel lyckas de bli till tillgångar i just dessa sammanhang.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.