En natt där jag skulle sovit hårt gått och hela natten. Det blev inte en sådan natt utan en natt med problemlösning i natten.  Så har det varit ett tag nu men i natt blev det lite värre än vanligt för jag har nog sovit högst 2 eller 3 timmar. Katten har väckt mig jag har väckt mig och Malous fröken har väckt mig i drömmen. konstigt helt slut i går och ändå inte riktigt med sömn. Hur blir det på jobbet idag då? fast jag har ju några timmar kvar. Börjar ju inte från vid tre tiden. 

Ännu redan då jag vaknade, ailment innan jag ens hade hoppat upp ut sängen kände jag fortfarande känslorna igår. De sitter kvar inom mig, De liksom har flyttat in. Det känns skönt, det har varit en period innan helgen som vart jobbigt, Min kurator och jag har ju försökt att reda ut vad det är som gör att downkänslan flyttat in. Kan inte säga att den inte är kvar den finns där, men den känns lite lättare idag just nu för den blandas med alla de positiva och glada magkänslorna. De gör mig mera fin i maggropen, de gör att jag ännu orkar, hur förklarar man det??? tomt inga tankar om hur och vad utan bara en djävla massa tacksamhet att det nu finns en massa gladeliga och härliga tankar tillsammans med de mera sorgsna tankarna.

Trotts att helgen var jobbig, mycket sitta still och lyssna tid, dessutom så mycket ljud i andra situationer så var det just det som behövdes för att lite mer lyckokänslor hittade till mig. Adhd i mig gör mig ju ibland lite sorgsen, Livet är upp och ner, glad,ledsen, roligt, tråkigt. Jag vet men för mig är det allt eller inget.  mellan läget är inte så mellan som det borde varit. utan allt eller inget. fast hm????  Jag tror att just nu är det just ett mellanläge, för sorgen finns där men lyckokänslan bor där med i en blandning där mitt skratt inte skulle bli lika högt, jag har mera tålamod att bota ut sorgen eller hålla den i schack.  Här ser jag mitt behov i att möta andra vuxna som har samma eller i alla fall liknade känslor som tankar. Dessa ger mig näring de ger mig ett sammanhang där jag är mindre konstig och mindre inte normal. Hallå Thåström, jag vet vad du snackar om´€¦.. det är ni som e dom konstiga det är jag som är normal€¦€¦

Hoppla inser att jag behöver göra annat nu att jag inte har tid att sitta här ska ha möte på skolan och hårt uppdragna regler av min dotter som la fram reglerna i går om att mamma imorgon när du kommer tillskolan så måste du ha snygga kläder på dig måla dig och fixa till håret annars får du inte komma.  Jag kan bjuda min dotter på det jag vet hur pinsamma föräldrar är i en viss ålder, jag vet att jag är den töntigaste av alla mammor enligt min dotter så jag ska fixa till mig lite så hon slipper skämmas.

Så hade min pappa sjungit. Om han hade levt. Jag lever, illness herre gud jag lever det är fantastiskt. Enormt och så otroligt stort. Lilla jag, jag som alltid i alla stunder lever och känner inom mig i hela mig att jag gör det som jag är ämnad att jag ska göra. Jag skulle vilja visa hela världen och alla dessa kvinnor som finns utanför min dörr att du är inte ensam. Jag vill även att alla ska ha samma möjlighet som jag. Att de också ska få vara i sådana sammanhang som jag och träffa andra underbara  människor med samma diagnos få känna en tillhörighet och en samhörighet.  Att de ska få samma känsla som jag som: Jag duger jag duger så djävla mycket som det bara går. Det gör vi ju alla! Men de små bokstäverna inom oss gör det lite krångligare att få känna det så ofta som vi borde få känna det.

Visst är det så att jag klampar in och gör bort mig nästan lite varje dag och just nu har jag episoden i färskt minne. AJAJ AJ vad mycket hon den lilla djävulen där inne slår. Men hon här hon Carina den hon är ämnad att vara ställer sig på sin plats igen efter självkänslo dödaren har slagit. Jag gör inte saker för att vara dum det är inte min avsikt aldrig€¦..

Det bara blev så Jag tänkte inte på det, nu lovar jag att jag ska tänka på det och använda mig av andra ord. Men hävdar att jag alltid i hela mitt liv känt mig värdelös helt hopplös faktiskt. Säger saker som är mindre bra och mindre vettiga, Jag har nästan ibland fått för mig att jag inte ens borde vara ute bland människor, för så som jag tänker det kan man inte tänka. Idag är det annorlunda med mig, visst mina tankar finns och de åker i autobanefart sekund för sekund.  Sånt e livet i en ADHD kropp.  Men jag har ju fått förmånen att ta hand om mig jag har fått förmånen att ha den mest underbara fantastiska man, som man kan önska sig. Honom kan jag vila mig emot honom kan jag känna lugn ifrån alltid, Jag har inga ord för allt som egentligen är fantastiskt med honom mera än att han står ut. Tänk det kan inte vara lätt vi dampidamp familjen, här får han oss att stå ut och vara oss själva.  Nu flög jag i från ämnet men vill skänka massor av tacksamheter för just min make tänk att han orkar och sitter kvar när jag öppnar munnen, när jag babblar och babblar.

Vi har varit på en föräldrar helg i Vänersborg i ett sammanhang med en förening som heter Compassen. Där satt jag helt tyst idag för att maken skall slippa skämmas. Då berättar ju underbarhets kvinnan som är den mest fantastiska och den mest kloka harmoniska empatiska alla fina ord man kan tänka sig. Att jag skrivit en bok, min bok mitt lilla barn. De ville att jag skulle ställa mig upp och berätta om min bok. Min make och mina tankar om att min make skulle slippa skämmas var helt borta helt någon annan stans. Självklart ställer jag mig upp och berättar, när slutligen tystnar och är i stunden när jag pratat klart då känner jag hm inte idag heller, en underbar kvinna satt bredvid mig och var min eftertänksamhet och hjälpte mig att fatta det är klar hon gjorde hon har ju liknade barn som jag är. ADHD hon vet hur det blir i våran lilla värld.  Sen där efter när stunden var inne för att jag ännu en gång skulle prata började en kvinna gråta. Hon grät mina gamla tårar de tårarna som jag gråtit. Jag vet kan jag faktiskt säga. jag vet hur hon känner, jag vet vad dessa tårar är.  Tänk att jag har förmånen att få finnas i de sammanhang, tack vara ADHD. Just i de sammanhangen är ADHD i mig stort så otroligt viktig och så djävla stort.

Jag inser att min bok är så förbannat viktig och så enormt viktig att ge ut. För som en  man på kursen sa som ställde sig bredvid mig jag är inte ensam, jag är inte de jag är inte ensam. Tack för att du kom fram och gav mig så mycket värme just då du gör mig mindre konstig.  Jag vill även tacka människorna som var där som gav mig tips och idéer. Framför allt dessa eldsjälar som orkar och har förmågan att driva föreningsverksamhet. I de sammanhangen passar inte min ADHD inte heller min lilla lathetsgen in för jag hade aldrig orkat vänta eller haft förmågan att klura ut hur sånt skulle gå till. Nej jag är ingen sådan jag är en kvinna som dansar tango över tangentbordet och får ett flyt i mig detta är ett komplement till min Concerta, detta är en form för mig att trivas med mig själv om med mig.

Tack du underbara kvinna som säger så snälla och underbara saker till mig ska verkligen kämpa med att tro på dina ord i alla fall försöka ta dem till mig. Hjälp. tänk om det hon säger är sant.  inte att förglömma den härligt underbara killen som jag pratade med idag efter att jag pratat med om bok och min ADHD, herre gud tänka att vi fick i oss mat överhuvudtaget för några år sen hade jag helt glömt både mat och tid. Jag är så innerligt tacksam för att jag fick förmånen att träffa så många underbara människor att just alla dessa människor fanns i detta rummet just då jag också var i detta sammanhang. HMMM låter nästan religöst jag som knappt kan stava till sånt€¦€¦€¦.

Livet är så fantastiskt och så underbart ibland att det nästan gör ont, Nu tänker inte jag skriva mera för jag vet,,,, jag tröttar ut er och det vill jag inte €¦.. jag skulle kunna sitta här tills imorgon och skriva om denna helg men inser att inte ens jag hade orkat att rätta till alla stavfel och allt annat sådant. Har jag nu glömt att nämna någon här så förlåt men jag har inte glömt er i mina tankar.   Tack för i kväll eller just nu för nu ska jag och mina barn dricka te och fika€¦..

Lev just nu imorgon är till för att levas d倦€¦€¦€¦€¦€¦€¦€¦€¦€¦

Technorati-taggar: Compassen,adhd,tacksamheter,självkänsla,concerta

En dag och kväll i ett sammanhang med compassen. En förening där man som medlem får kunskap är kunskap och är i sammanhang och acceptans. I går på kvällen åt vi en 6 rätters middag, viagra sale när tredje rätten kom in var jag mätt. Men väntan och de olika smakerna gjorde att man lockades att smaka även de tre rätterna som var kvar. Den underbara kvinnan Annika Begtner är  här och hela hon utstrålar lugn. Jag är tacksam och glad över att vara i detta sammanhang.

Då är vi på väg. Lite sent kom vi iväg ändå hade vi packat redan igår. Tror kaffet fortfarande står kvar på bordet, tadalafil inbillar mig att jag fick med mig allt. Bloggar just nu i bilen och såg just att batteriet snart är slut har just nu kommit på att jag glömde ladda datorn.

Ett sent inlägg med tankar om min morgondagen. I morgon ska jag och min make på en föräldrar träff. I Compassen Göteborgs regi. Min lilla dåliga självkänslo gen ger mig oro.  Samtidigt som jag ser framemot att åka så sitter jag här och intalar mig att skärpa till mig. Herre gud jag kan höra hur mina gamla lärare säger till mig att skärp dig nu. Snubbla inte, sale prata inte för högt nu och du man får inte avbryta.  Det ska tydligen vara rätt mycket folk också mycket folk säger mig stimmigt många ljud. Just nu funderar jag på vad jag gett mig in på, help samtidigt som jag vill vara i sammanhanget så vill jag sitta här i lugnet och tystnade och alla ljud som jag är van vid. 

Idag kom jag på att den lilla tabletten inte längre påverkar min pillighet längre. Eller  den stora korgen med alla garner jag har nere i källaren som jag då jag efter ett halvår med Concerta ställde ner i källaren,  då för att jag inte längre orkade sticka korgen var så överfull med en massa projekt som aldrig slutfördes.  Idag när jag var i affären hittade jag fina garner och väl hemma gick jag ner till min gråtandes korg letade febril efter stickor och mönster till mitt nu ny inköpta garn. Där hittade jag samma sorts garn i andra färger och kvällen har förflutit  med mina stickor denna julen kommer säkerligen barnen få lila och silvriga vantar igen he he. Hur kul e det??? Inte alls kul om ni frågar dom, men jag vet att min lilla systerdotter i Gbg nog skulle bli lite glad av ett par lila silvriga vantar och halsduk. Jag blev så glad över att jag då jag kom på det satt åter igen och stickade. Det hade varit så härligt om jag nu äntligen fick tillbaka alla dessa former av saker jag alltid gjort, kanske till och med börjar måla igen. Hm???? ska nog ställa upp mitt staffli igen och plocka fram alla mina penslar och sånt.  Det känns som att jag är på väg att hitta tillbaka till saker som jag tycker om. Eller så är det bara ett mellanspel.

Oron för i morgon är ju dumt att oroa sig för nu, och det är även dumt att jag sitter här och försöker uppfostra mig själv fan jag duger än då jag har ju varit sådan här i så många år och nej jag ska inte skärpa mig och gömma undan mig det tjänar ingen på inte jag och inte heller någon annan där ute. Då har de ingen möjlighet att se det som är vackert med mig.  Utan även denna gången ska jag vara som jag är som jag alltid är när jag inte gömmer undan delar i mig som jag varit så mån om att inte visa innan.  Fokus på att hitta lite trygghet i min oro skall nu göras tills imorgon.

Lev nu så kommer morgon i morgon.  Just nu är det långt till imorgon,

Idag vill jag få klart, salve jag längtar så efter att få hålla min bok i handen, physician jag längtar längtar så att det nästan gör ont. Det är svårt att inte ha kontrollen över den nu att det tar sådan tid att bli klart. När jag målar tavlor har jag mina tavlor hemma och varje pensel drag gör att jag kommer närmare målet. Sen är det ju inte så att varje penseldrag gör att jag kommer så nära att den alltid blir klar. Nej det står en del tavlor i min källare som aldrig kommer att bli klara. Det finns massor av tyger som ligger och dammar för att aldrig bli sydda. Det finns så många saker här hemma som egentligen bara väntar på att bli slängda. Men vissa av mina tavlor hänger på väggar, vissa gardiner hänger i mina fönster.  Det är de saker som jag gör i slutet av mina perioder som ligger undangömda om i fall att eller vad det nu är. 

Egentligen är jag förundrad så otroligt förundrad över att jag lyckats skriva en hel bok där jag igenom hela boken fått en röd tråd. I alla fall en röd tråd så som jag inbillar mig att det är en röd tråd. Men nu återstår bara att vänta, vänta och vänta.

Jag gillar inte att vänta!  Fast i vissa avseenden har jag ju ständigt väntat och åter väntat. Jag har ju trotts min kreativitets gen alltid passat tiden. Alltid haft lång tid på mig att vänta för att få saker gjorda.  när jag har ett möte så kommer jag gärna en timma innan för att jag inte vill vara försent. Jag har ingen tidsuppfattning.

Jag bor två minuter från mitt jobb, ändå går jag gärna en halvtimma innan för att slippa komma försent. När jag tänker efter så har hela mitt liv gått ut på att just vänta.

Nej nu ska jag ner i duschen sen ska jag fixa med lite kramfpsi saker här hemma för städning av hus skulle gjorts igår, men jag var tömd trött och jätte trött. Dessutom hade jag två möten som tog massa kraft.

Lev idag just nu hm fast då tar det ännu längre tid innan min bok finns i min hand.

en bild från historian, fast i somras snart är vi där igen om vi genomlider den långa vintern.

Vissa dagar är livet härligare ’än härligast. Kan nästan säga vissa dagar är upplevelserna i dagen helt enormt underbart härliga.

Just så var det igår. Igår var jag även modig, enormt modig och utomordentligt modigt modigt.

Jag är helt förundrad över att jag och de andra två tjejerna var så grymt enormt  modiga. Känslan bor i mig även nu, känslan och storhet finns inom mig. Jag har ADHD, ADHD i mig är en tillgång och åter igen en tillgång inte alltid men igår var det de. Det är helt underbart att vara i ett rum där människor möts för att lyssna på  dessa fyra krumelurer som ibland gör det svårt och i rummet i går fick jag åter igen upplevelsen av att jag är inte ensam.

Nå ja hur gick nu föreläsningen eller hur gick det, hm Egentligen är jag mest förundrad över att jag är så modig, inom mig var det full storm och nästan jordbävning, när jag skulle gå fram och prata. Händerna skakade och rösten darrade och huvudets tankar snabbade på i motorvägsfart, trots att jag hade tagit tabletten senare än vanligt så var jag nog mera ADHD i min tankar än vanligt. Men jag  gjorde det. Idag känner jag att jag skulle kunna göra det igen, och igen och igen. 

Jag skulle kunna tänka mig att jobba som föreläsare varje dag, tyvärr kan jag inte äta present kort och mina lån kan inte heller betalas med dessa så jag lär på jobba ett tag till.

Men jag ska undersöka möjliga utbildningar för att nå mitt mål. Hoppla!! jag ser just nu ett nytt mål framför mig hm nu har jag ett nytt intressant projekt att ta tag i jag skall leta kurser i att hålla föredrag HA HA HAA, mitt bokmål är ju redan uppfyllt. Jag behöver bara rita en karta så jag får med allt det jag i bilen kom på att jag missat. Hallå här är nått jag behöver hjälp med här misstänker jag att mitt funktionshinder är. 

Att min  upplevelse idag är så enorm och så underbar handlar om hur alla människorna där var så underbart snälla och gav mig en klapp på axeln.  Det var härliga kvinnor som kom fram och uppmuntrade och gav mig inblick i deras liv, det gav mig så mycket tillbaka om att jag i min känsla har rätt, det behövs forum utanför internet världen där  dessa kvinnor kan samlas och möts för att dela sina vardagliga tankar och få känna att vi tillsammans är konstiga och att det konstiga är ett normalt tillstånd i en ADHD värld,  att det finns flera än en.

Så nu alla underbara undermänniskor som var på vårt föredrag igår, vill jag skänka så många tacksamhetstankar, men  jag ger er bara en, för det hade tagit mig år att skriva alla tacksamhetstankar, jag tänkte under de 12 milen hem igår. Det hade tagit er år att läsa, dessutom, misstänker jag att ni hade tröttnat på det innan slutet så det blir en. Lång men håll ut.

TACKSAMHET€¦€¦

Tack alla ni underbara människor som befann er på kruthusgatan i familjestödsenhetens tillställning där ni fick ta del av mina ostrukturerade tankar. tack för att ni var så underbart underbara att ni stod ut, att ni vågade er fram efter åt. Men hallå varför skulle ni inte det ni har ju ADHD, då är man ju lite €œ €œ sådan tack till. Tack till dig Camilla och Katarina för erat stöd, och era knäpptillstånd, som är så lika mitt, vi var bra igår tycker jag djä,,,,,, i gatan bra tycker jag.

Jag rider jag flyter på vågen luftströmmen och allt vad som  går att flyta på just nu, Livet är till för att flytas på. Simma med strömmen inte emot€¦..

Tack för att ni alla tog er tid till att lyssna och vara där i det sammanhanget. Det gör er alla intressanta och enorma för mig.

om bara två timmar kommer jag att stå framför massa folk och prata, patient jag ska verkligen göra mitt bästa sitter just nu på kruthusgatans parkering och samlar kraft till fokus. Fokusera mmm nej Jag inbillar mig att det kommer att gå bra. annars hade jag ju inte åkt 12 mil för att utsätta mig för detta. jag är just nu Urmodig modigt modig.Ska leva just nu hela tiden då inbillar jag mig att det kommer att gå bra.  ibland är livet för spännande.©µ malix

Idag. Idag ska jag hålla mitt lilla föredrag, unhealthy är jag nervös?

Jag misstänker att jag nog är det men har kanske gömt undan mina känslor för att inte känna känslan.Det ska bli spännande och även otroligt utmanande.  Igår skulle jag åkt ner till stället och förberett mig men 12 mil för att bara förbereda valde jag bort. istället var jag hemma och vilade.Förläggaren som skulle läsa mitt manus har läst mitt manus han tog helgen till detta arbete.

En eloge till honom jag är imponerad och tacksam för att han valde att arbeta så snabb dessutom vet jag att han faktiskt har läst mitt manus för i hans svars brev svarade han på mina frågor på mitt sätt.Han upplevde mitt manus som lite rörigt, decease hoppigt och ego. HMMMMM tänkte jag då jag läste, shop OM jag skriver en bok om hur en liten del av mig har ADHD.  Där jag i boken försöker mig på att förklara just hur det känns i mig.Hur ska då boken inte bli rörig hur ska den inte bli ego?Jag skriver om mig, min upplevelse av min lite röriga kreativa kvalitets gen utifrån min upplevelse genom mitt liv?   Mitt liv är rörigt och det är det jag vill beskriva, hur kan jag skriva en bok om mig utan att den är ego?

Men i alla fall han tyckte jag skulle ge ut boken  själv, men sa även att jag kunde försöka med andra förlag fast jag då måste inse att det kommer att ta väldigt mycket tid.

Jag uppskattar han ärliga och uppriktiga svar hans snabbhet är även det en förmåga som jag beundrar hur lyckades han.  Dessutom skickade han tillbaka mitt manus trotts att jag inte ens skickat med porto för att få tillbaka det. För i stundens högtidliga stund då jag packade in det i paket på posten glömde jag helt av att skicka med proto.Jag beundrar honom och hans förmåga, och att han tog sig tid att läsa min bok över en helg det är enormt, fantastiskt.

I det här vilar det tacksamhet emot denna man.Tack för att du tog dig tid, även om du nu inte valde att ge ut min bok, så ansträngde du dig och tog vårt samtal på allvar, du hade lika gärna kunna strunta i det och inte skickat vare sig svar eller manus tillbaka.Du hade även kunnat låta det ligga på nån hylla i flera veckor utan att bry dig.Det gör dig speciell för mig för du tog mitt manus samma dag som du fick det. Du läste det och gav mig raka och ärliga svar, jag väljer att se ditt svar vissa delar i det tar jag till mig, andra delar väljer jag att tolka som att jag har lyckats, för ADHD är rörigt och hoppigt dessutom handlar boken om hur ADHD är i mig.

Jag är dig tacksam enormt tacksam att du tog dig tid. och gjorde det så snabbt. "undra hur mycket ADHD som spökar i dig" :)Jag hade som tanke att skriva om i kväll då jag ska berätta för andra om ADHD i mig.  Som så många gånger så försvann det på vägen.  Det var annat som skulle fram först och imorgon då vet jag hur det gick ni också, tror jag om jag inte har något annat i tanken då.

©µ malix

I dag  ska det bära av till Gbg, site i morgon är dagen då vi ska prata om ADHD. Hjälp hur ska det gå? Hjälp!!!! Min kompis som skulle vara med har fått hoppa av för hon har lite mycket runt sig just. Hennes avhopp, stuff gjorde mig lite off… Herre gud vad händer nu. Hur ska det nu gå blir det mera minuter som jag ska fylla och blir det hur blir det nu€¦€¦€¦

Det blir inte alltid som man planerar, pharmacy tryggheten i morgon är inte lika trygg.  Först i och för sig fick jag veta det för flera veckor sen att den ena kvinnan som  liksom är är med och fixar dessa möten inte kommer att vara där  nu har jag vant mig vid den tanken.  Men min kompis som skulle varit med var lite av min trygghet, den andra kvinnan som  även hon skall vara med känner jag inte, har inte träffat henne. Känner lite att det är  lite lösa trådar€¦..