Idag har jag bestämt mig för att inte bada. Istället blir det en promenad och greja här hemma. Har en del att göra innan min kollega kommer hit. Kräftorna är inköpta och även lite god ost. Det ska till med liter druvor, päron om en liten fin paprika. Eftersom jag tänker miljö, tar jag apostlahästarna till hjälp. Ett par fotriktiga skor och sedan en ryggsäck på ryggen. Återvinningen kan jag hinna med på vägen. Tänker inte använda bilen för en sådan kort sträcka. Här samlar vi miljöpoäng i det lilla.

Min kollega ska komma på besök. Det ska bli så roligt att träffa henne. Igår när jag tänkte på det. Kom jag på att det kanske vart dum att skänka bort vår bäddsoffa. Nu får hon sova på en helt vanlig soffa med dynor. Det är inte så bekvämt. Men en natt ska väl gå. Funderar på om jag ska lura ut henne till sjön. Kanske en promenad för att hitta trattisar. Men det återstå att se hur det blir med det.

Maken läste i morse Aftonbladet på webben. Han reagerade på en rubrik, det brukar stå, så ser du om din partner är otrogen. Till rubriken en dramatiskt bild som ska göra det intressant. Idag läste han Så ser du om din partner har ADHD. Därtill några utmanande dramatiska bilder på någon som är arg. Nu när jag letar hittar jag inte artikeln, kanske var det en gammal som visades i sambandet han kollade in sporten. När maken sa det så berättade han, att han hade varit tvungen att köpa artikeln, för att se om han kunde utröna om jag hade ADHD. Jag sa då, att han inte behövde utröna det, för jag visste ju och han visste ju, att jag hade det. Fast du är inte så arg som dom visade på bilden.

När jag gjorde min ADHD utredning för en herrans massa år sedan, var det en gedigen utredning. där Flertalet dagar som jag fick träffa psykolog, arbetsterapeut och lite annat löst folk. Tror det om jag slår i hop alla träffarna, så varade dom, i minst två veckor. Det var dagar som var tröttande, där det gjordes olika tester med och utan kamera på huvudet. Man fick inte trycka på x man skulle göra labyrinter, logiktester och massa annat. Man intervjuade min mamma om hur jag var som barn mm. I och med den erfarenheten, är det nog inte så enkelt som att köpa en artikel för några 20 or, för att utröna ADHD´s vara eller icke vara. Det krävdes allt mera än så. Därtill så är ju inte alla med ADHD stöpta i samma form. Vi är olika men, kan ha likheter i vissa situationer. Jag har i och för sig träffat många människor, som har diagnosen. Många, då jag var mera aktiv och ville veta mera. Oftast så har vi enklare att prata med varandra än människor, utan diagnos har. Vi hänger ofta med i svängningarna och tycker inte det är så konstigt att prata om bil och ekorrar i samma mening. Vi tycker inte det är ögonhöjande, att trådarna i samtalet är lösa trådar om allt mellan himmel och jord.

När man pratar om ADHD och nämner tröttheten som ramlar in i raketfart, brukas det nickas och då vilar det ett samförstånd i ADHD sammanhang. Något som är svårt att förstå, för någon utan ADHD. För tröttheten som slår till är himmelsk trötthet, där det inte går att skärpa upp sig. Det går bara inte att göra det där lilla enkla som för andra, är något man bara gör.

Min dotter som även hon har ADHD, hon pratar mycket om det just nu. Hon är inne i en sådan period, där man endast skulle vilja ligga på soffan, stänga ute allt som har med livet att göra. Bara få vara. Det just det är ett problem med ADHD. Nu finns det flera saker som kan ställa till det. Men tröttheten är förödande, det gör så ont. Det bor så mycket skam, just den tröttheten och i det bemötande som oftast bor i omgivningarna. Men det fixar du, du kunde ju i igår. Här är det lite si och så och det spelar ingen roll, om jag kunde i går. För idag går det inte.

Den där lilla flickan som går i skolan som är så förgjordast trött, när hon kommer hem. Hon som låser in sig på sitt rum. Hon orkar inte, har inte förmågan att plocka upp läxor och göra. All hennes energi har gått åt till skolan. Hennes rum kan se ut som kaos, vilket även det blir tröttande för henne. Tröttande för när rummet är som kaos, vet hon inte vilken ordning hon ska få ordning på kaoset. Hennes framförhållning, ligger i bakförhållning och då är det försent. En klar tydlig struktur behövs och en massa en himla massa förståelse. Inga dömande, dom finns redan så många, från hennes historia.

När jag läser det dottern skriver, skulle jag vilja ta hem henne och låta hon bo på soffan. Ta bort alla måsten och bara ta hand om henne. Jag vet och kan hennes trötthet. Jag skulle vilja slå in hennes ork i silkespapper och slå knut på den, en stund. Säga åt henne att vila på riktigt. Vill lyfta bort henne från vardagen och sjunga vaggvisor. Men det går inte , hon är vuxen.

Jag måste i stället stålsätta mig, låta hon ta hand om sitt liv. Bara hoppas att hon inte kräver mera av sig själv, än hon mäktar med. Då ramlar hon, kanske orkar hon inte då ta sig upp och bli stark igen. Jag är mäktigt glad över att hon har så mycket kunskaper om sin diagnos. Att hon kan så mycket om ångest, depressioner och har så mycket kunskaper. Det hade inte jag, då när det begav sig. Det fick jag erfara, i formen av att må riktigt dåligt. Jag hade en farmor som tog hand om mig, hjälpte mig att sätta gränser, tillåta mig att vila. Min dotter har bara en mamma. Hon har ingen farmor som omhuldar och stöttar.

Nu finns det mera än bara tröttheten i ADHD, men just tröttheten gör så ont. Där bor inga superkrafter för dom har tagit slut. Disktrasan är urvriden och uttorkad, när superkraften tar slut. Då är inget roligt, bara massa måsten som man inte orkar göra något åt. Lika mycket som jag verkligen hatar tröttheten, lika mycket älskar jag den där energin, som hittar fram, mellan tröttheten. Då kan man flytta på berg. Då finns all kraft i världen, för att orka dom sista tio milen. Dom sista tio milen som människor utan ADHD, inte ens har tanken på att göra. Dom kan man göra av bara farten, när ADHD bor inom en. Dom där sista 10 milen, är dom som man ska hoppa över och inte göra. Men man gör dom av bara farten, för att sedan komma på att aj då, nu vart jag där igen. Nu orkar jag inte längre….

Nu ser jag, att jag flutit in i att skriva, inser att ingen orkar läsa allt detta. Ursäkta för detta långa inlägg. Inser medans jag skriver att ni inte orkar läsa ursäkten. Men det är sådan jag är, ibland blir det lite längre inlägg. Ha en härligt fin dag, Gör en härligt fin dag. Ta hand om dig.

Lev idag just nu, igår finns inte här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, Just nu.

Idag blev det inget bad för mig. Tanken var att jag skulle åka till sonen och vara barnvakt för Emilia, medan han och Hugo gick till BVC. 1 1/2 år kontroll samt lite vaccin. Men lille Hugo är lite förkyld och det blev inget besök. Emilia ringde mig vid 8.00 för att kontrollera om jag var redo för att åka till stan. Hon berättade att hon just då satt och åt frukost. Gröt hade hon fått till frukosten. Jag berättade för henne att jag hade ätit likadant här hemma. Jag fick sedan säga att vi måste lägga på, för jag skulle göra mig redo för att åka.

För en liten stund sedan ringde sonen sa, att det inte blir något besök på BVC. Frågade om jag hade lust att komma förbi ändå. Men är dom sjuka så vill jag inte träffa dom. Har precis börjat återhämta mig från Covid, vill inte bli sjuk igen. Det fick istället bli att koka en kanna med Tea. Höstens koppar tea, är magiskt goda. Nu är jag inte en fruktis sort utan helt vanligt svart Tea, Earl Gray bara bäst. Gott med tea, här ner i den kalla källaren. Här är alltid någon grad mindre än uppe. Tillsammans här med bloggen njuter jag av min första kopp tea. Mår bra av att veta att kannan stå ovanpå ett värme ljus, det är bara att fylla på när koppen är tom.

Planen för dagen blev ändrad, i och med inget besök till Uddevalla och barnbarnen. Här får bli att börja projektet med servettsyningen. Var på Ikea igår och köpte tyger, i vackra färger och mönster. Det hela kostade kanske 200 kronor. Men vad servetter det blir. Jag klippte till tygbitar som är 23,5 cm runt om. Tanken är att dom ska bli ca 19 cm i kvadrat. Då kommer dom passa perfekt i sevett-korgen, den som alltid står på bordet. Nu är det bara att sy och sedan stryka dom. Eller när dom är sydda ska jag tvätta dom, sedan stryka till dom. Har gjort ordning en korg uppe vid kaffebryggaren, där man lägger smutsiga servetter. Tror jag har klippt till ett hundratal, kanske 150 tygbitar. Jag lär ha att göra, med det här projektet. I morse när jag vaknade, gick jag ner till tvättstugan och började fundera på det där med kanterna. Vill ha lite mjukare hörn, än om jag bara viker tvärt. Det är tur att jag en gång för länge sedan träffade Märta. Märta är en fd arbetskamrat, som jag ibland träffar ännu. Tror det är minst 15 år sedan vi jobbade ihop. En gång sydde vi gardiner till jobbet, då visade hon mig hur man gör kanterna lite mjukare, än bara vika tvärt. Frågan är om jag fortfarande kommer ihåg hur man gör. Men jag får googla och prova mig fram. Det ska gå och det kommer att gå, det har jag bestämt redan nu.

Har även ett lite stickprojekt som jag håller på med. Eller ett? Jag stickar ju allt som oftast. Just nu håller jag på med en regnbågeströja till lille Alfred. När Emilia såg projektet i lördags bestämde hon sig tvärt, att en sådan fin tröja, får jag allt sticka till henne med.

Jag hoppas att jag efter denna tröja fortfarande gillar färgklicken. Under denna vår och sommar har jag sticka 7 tröjor, en av dessa 7, är en till mig själv. En av dom sju har Emilia redan fått.

Alfred har fått två tröjor. En liknande som den rosa, fast i de mörkare lila färger. Garnet som ligger under tröjan. Hugo har fått en Knall gul med korallblått i tröja. En ligger halvstickad som jag tror jag ska sticka om. Jag blev inte helt nöjd med just den. När tröjorna är klara, får det bli raggisar som jag ska ge bort i julklappar. Raggisar är allt bra att ha. Varmt och skönt när det är vinter.

Det gäller att hålla på så länge som lusten finns, för den brukar dö ut efter ett tag. Då är självkänslan på noll, då tycker jag oftast att jag inte kan sticka så bra. Men just nu är kreativiteten med mig, jag flyter på vågorna av just den. Nej nu får jag ha babblat klart för idag. Nu ska jag sy servetter. Oj oj oj hur ska det gå är säkerligen 15 år sedan jag sydde sist.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.