Etikett: NPF

  • ADHD och fördommar och jag

    Ibland blir jag så himla ledsen av människors uppfattningar och deras inskränkningar som bottnar i fördomar, sales inbillningar. Nu var artikeln ett år gammal men misstänker starkt att det ändå finns en del sanning i den.
    Leva debatt en artikel om ADHD och olika mediciner.

    Idag medicineras cirka 12 000 barn i Sverige, ampoule med Ritalin som missbrukarna på 70-talet kallade Bängrita.

    Missbruk och medicinera är inte samma sak, purchase ett missbruk blir för mig när det jag missbrukar bestämmer över mig. De människor som använder sig av ritalina, Conceta mm  som inte  saktar ner i sin takt , utan där istället blir tvärt om behöver antagligen inte medicinerna. Bängrita hmmm???? 70-talet var det ja, det ljuva talet när människor trodde de kunde flyga av LSD. Jag och mina barn tar en tablett  concerta varje dag på morgonen. Den hjälper oss att sakta ner, hjälper oss att tänka efter före vissa gånger.

    Enligt Ingemar Gens  som är debattör och föreläsare  tycker att barnen godtyckligt diagnostiseras, när omgivningen  ser sociala problem. Han menar att det måste finns andra vägar i att stötta dessa barn och deras föräldrar.

    Självklart är det så att inte allt försvinner med en lite tablett på morgonen. Tack och lov för det för den lilla delen som är egenskaper av ADHD vill jag ha kvar. Jag vill bara att min omgivning mera skall se tillgångarna med just dessa egenskaper. Jag vill inte förändra mig och bli som Ingemar eller någon annan heller för den delen. Jag vill vara jag just sådan som jag är. Jag vill att mina barn skall  bli  bemötta och synliga i deras tillgångar  så som andra människor utan adhd blir bemötta.  Jag vill att man ser våra tillgångar inte våra otillgångar.  Vilket oftast är det vi blir bekräftade i.

    Catarina Hansson Chefsredaktören på tidingen leva.  önskar sig mera svängrum , menar att vi är krympt utrymmet för onormaliteter.

    Redan här sparkar jag bakut frustar och blundar. Skulle jag vara onormal?

    Vad är normalt?

    Det utrymmet hon pratar om fanns även på min tid då  på 70 talet och  ritalin kallades bängrita.

    Det utrymmet fanns inte då heller vill jag  hävda. Då när jag gick i skolan, syntes inte jag, mobbing var något som de vuxna inte trodde fanns, Mina betyg betalades ut i  ettor på längden och tvären.

    Ingen reagerade, ingen trodde att de kunde hjälpa till och  få mig motiverad att plugga. Jag var bara lat, lite mindre intelligent, absolut inget läshuvud!

    För jag kunde när jag ville, även så har mina barn blivit bemötta i dag ! Jag var en hejare på att rita och skriva berättelser, då kunde jag minsan, fick jag till mig! Hur kunde jag vara koncentrerad i timmar då jag ritade? För mig är det inte konstigt! Det var då jag var  och befann mig i mina styrkor, Måla, rita  är en av mina begåvningar det är sånt jag var bra på.

    De utrymmet som Catarina menar vi krympt har  varit krympt länge,  tror till och med att vi innan det var dem som stod i skamvrån, och fick ha dumstruten på oss. Visst det utryummet finns inte idag. Vilket är tur.  För mig handlar det mera om Attityder.

    ATTITYDERNA I SAMHÄLLET!

    Vidare  tar artikeln upp huruvida ADHD är en sjukdom?

    Hallå!

    ADHD: Är inte en sjukdom det är en funktionstillgång, då kraven på mig är utefter mina tillgångar.

    Funktionshindret syns där förståelsen inte finns. Där jag skall vara lik alla andra! Var är alla andra någonstans? Alla de andra som är lika alla andra. Var hittar jag alla dessa alla andra?

    Nej! ifråga sätt inte min funktionstillgång i frågasätt i stället era attityder, alla fördomar som säger att jag som har adhd skall , vara missbrukare, kriminell, sitta inne, där till vara prostituerad!

    Jag är inte något av det! Jag är inte något av det.

    Det gör mig inte bättre än den  som  självmedicinerat, eller flytt sin verklighet. Kanske är det så att jag ändå  trotts mina svårigheter haft tur, haft ett annat nätverk omkring mig.

    Nej  attityder är det som behöver förändras. Vi behöver mera acceptans, vi  behöver få bort alla fördommar och skapa ett mera humant samhälle där storbildtv inte blir det som är viktigt. Låt mig ha min concerta, den hjälper mig att varva ner  tvärt emot den som inte har  ADHD som då de använder sig av liknande preparat får lite adhd liknande symtom.

    (H)järnkoll är i tiden,  psykisk hälsa är viktigt, vi är inte knäppgökar, vi är inte mera konstiga eller sköra, vi har bara mera erfarenheter av att arbeta med våran personliga utveckling.  Vi vågar gå i uppförsbacken med stolta huvuden.  Mitt svarta hål på insidan  har jag vågat ta fram och titta på, vågar du det?

    Att våga må dåligt är en väg till att må bra.

    Jag har idag mera erfarenhet av att sluta upp med att vara så  djäkla duktig stark mm.  Idag vågar jag vara mig, stå upp för mig och mina barn. Vi är alla människor , vi är alla värda att ha ett bra liv.




  • Radio väst och jag 🙂

    Idag kan man höra mig i nyheterna i radioväst.  Det var en dyster rapport om att människor med funktionshinder har sämre levnadsvilkor, pill vi är inte lika ofta ute i kulturella sammanhang, prostate sämre löner, höga kostnader för mediciner mm.

    Ja, de höga kostnaderna för mediciner är skamligt med tanke på att jag  och andra med mig alltid kommer att äta viss medicin som absolut inte är gratis.

    Högkostnadsskyddet tänker ni nu. Jo visst jag behöver bara lägga en viss summa per år. 1800 -1900 kronor tror jag det är. Den summan kommer jag upp i ganska fort, två gånger hämtning av medicin sen är jag uppe i den summan.

    Varje år!!!

    I en familj med barn där till så  blir det en ganska hög post i medicin kostnader, emot andra människor som kanske på sin höjd hämtar ut  en omgång penicillin per år.

    Klicka på länken så får ni en lite mera positiv syn av mig.

    Radioväst nyheterna i morse….

    Trotts dysterheten i rapporten från socialstyrelsen så finns det saker man kan göra själv för att få en bättre vardag.  Skriver jag just nu och kommer på att jag själv för tillfället är sjukskriven, på heltid,  vilket innebär mindre pengar i lönekuvertet  vilket  faktiskt uteblir och förändras till en sjukersättning som inte ens är värd att nämna.

    Men jag vet att en dag vänder det igen, en dag kommer jag åter igen vara gamla vanliga jag igen. Den nya medicinen som jag nu  provat på en vecka, har en annan inverkan på mig och den hjälper mig att få en natt sömn, inte se allt i svart. Den hjälper mig att hitta tillbaka till den jag är, fast det är klart jag är ju jag idag med. Men med en liten sorg och trötthet inom mig.

    Jag misstänker att den bromsen som ADHD saknar, gör att jag sitter här nu. Fast det är ju denna bromsen som är ADHD, även här handlar det om en o-eftertänksamhets broms som borde ha bromsat för länge länge sen.

    Men i  ADHD är det ofta så, i alla fall i mig att saker och ting händer sen så där i efterhand får jag betala mitt pris, I konsekvens och krock-skador i former av depressioner.

    Det är just här, som jag  ska försöka lära mig något som jag just nu åter igen har missat.

    Lev idag just nu så kanske du hittar din broms….

  • ADHD svårt med tid

    då sitter jag hemma och skriver igen. Kan säga att det var skönt att vakna upp i egen säng igen. Alla sover som vanligt i den här familjen. Kaffet står bredvid mig idag blev det pulverkaffe orkade inte fixa till perkulatorn.  Den mulna morgonen gör det lite svårt att vakna till.  Det pulveriserade kaffe hjälper inte heller till med den processen. Morgonrocken är för skön att ha på men inser att snart måste jag ge mig iväg.  gillar ju morgonmöten då  slipper jag sitta och vänta in tiden, hospital vänta in tider är tider då jag inte vågar göra något för risken finns då att jag glömmer av tiden jag måste passa. Vid tidpassar tillfällen är ADHD lite jobbigt, därför är morgontider bäst, då är det bara lite ADHDjobbigt.

  • En kväll på Daftö….

    för några år sen var vi här ofta för då var det tomatis. En terapiform för barn med adhd Asperger. två veckors behandling två timmar om dagen. Det var både mysigt och inte mysigt. Idag när vi åkte till Strömstad city så var det bara de mysiga stunderna vi kom ihåg. Badhuset, ailment glasskiosken, tebutiken vår dagliga resturang där vi åt lunch varje dag.

    Nu är vi här för att barnen ville hit igen. Nu är det vi som familj. Jag  är inte ensam här med de mindre barnen. Avkopplande mmm, rofyllt jag borde nog bo i husvagnen alltid.

    Här trivs jag. Här mår jag bra, Fyrkantigheten och det lilla utrymmet gör att jag vet var alla mina saker.  Alla mina saker är få i husvagnen.

    Här finns bara det nödvändigaste.  Ritblock, pennor, min lilla minidator samt stickningen som jag nu gjort om tre gånger.

    Nu blir det inte mer just nu för nu ska jag ner och känna på havet. När jag möter havet….nanananana

  • ADHD; Asperger, och lite annat

    trivs i fyrkantiga miljöer som är skapade av husvagnsfyrkantigheter. Där har vi kontroll, tadalafil där har vi koll på läget. Slarvar vi bort något så behöver vi inte leta på så stora ytor. Vi har koll och allt händer där man är, no rx dessutom är ytan så liten. Så vi behöver inte få i gång allt omkring oss för att ha koll. Husvagn och ADHD mm hör ihop, pills i en husvagn har vi inte ADHD. Skulle det vara så att man  lider av lite hyperaktivitet går det hela tiden att göra något som tar bort den. Man kan kolla in alla nybörjare som skall sätta upp förtält, Lika roligt som nybörjarna på sjön.  Springa en runda går att göra för dem som  är roade av det, bada, duscha, diska kolla in människor skriva rita ja  allt går att göra.  I husvagnen tar rutiner kortare tid inte myckat att städa och hålla ordning på. Jag får tid till batteriladdnings saker.  Dessutom får jag lugn och ro i kroppen, blir trött av situationen och  kan sova gott.

    Min nya tablett som jag ville ha, har jag just nu ändrat uppfattning om för den hjälper mig att sova på riktigt. Min ilska och ledsenhet Över att läkaren inte hjälpte mig utan bara gav mig tablett är över. Tror det var den bästa hjälp han kunde ge mig  två nätter i rad har jag sovit  som en stock. Inte varit så trött på dagen inte heller på morgonen.

    Sömn mella 23- 7.30 klagar inte jag på. Så mycket har jag nog aldrig sovit. Som mest har jag sovit  6 timmar innan.

    Lev idag Just nu, och  hallååå!!!!!

    Kör försiktigt i dag, det är så många där ute som skall ut och åka för att fira midsommar ……..

  • Dagen efter tankar

    Dagen efter den stora dagen. Tycker det hade varit roligare att se hur alla mådde idag  och hur de tillbringade de första morgontimmarna nu.  Nej, rx nu är det i alla fall över och klart. Jag trodde verkligen inte att det var så många som brydde sig att de till och med åkte till  Stockholm för att vara där.

    Dagen i dag är lite av en dagen efterdag. Tystnaden och obefolkningen ute gör att jag tror nog många följde upptågen igår.

    Igår var (H)järnkolls Gänget VG i  Vänersborg ”Lilla Paris”  där var de ute på stan och påverkade och visade på (H)järnkolls kampanjen. Tyvärr kunde inte jag vara med.  Var  med er i tankarna, malady i alla fall.  Nu var det inte så att jag satt här hemma och firade  med Viktoria och våran nya riddarprins i stället.

    Nej, så var det inte!   Ser det som viktigare att försöka förändra attityder om psykisk hälsa.

    Jag stödjer kampanjen (H)järnkoll.

    Lär mer om hur du kan slå

    hål på myterna om psykisk ohälsa på

    www.hjarnkoll.org

    Gå in på (H)järnkoll se hur du kan bidra.

    Skulle jag vara en sämre människa för att jag inte kan lära mig att uppfatta och känna tiden?

    Min tid är nu min make, som även om jag inte alltid uppskattar hans tjatande  (H)jälper mig att hålla tiden.

    Så jag slipper  stå och vänta in tiden i timmar…//©µ malix

  • ADHD och svårt att sova

    har bott hos mig länge nu. Trodde att mitt sömnproblem berodde på tankar, sickness men inser att det är något annat som flyttat in.

    Sömnlösheten beror inte på tankarna, utan min kropp börjar vakna efter bara tre till fyra timmars sömn, då  rastlösheten flyttar in.  En rastlöshet som sätter sig i hela kroppen. Den till och med känns. Kryper runt i  benen och ger mig myror i kroppen.

    Vaknar  varje natt runt tre fyra på morgonen, vaknar jag av att jag måste röra på benen.  Går upp dricker te, kollar internet, runt sex kan jag åter igen gå och lägga mig. Sover nu inte, men vilar fram till 7 -8.

    Jag har nu varit utan mina insomningstabletter i tre dagar. Ett tecken på att sömnen är min sömn, och inte beroende av slaggprodukter av stilnoken. Är att jag igen börjat drömma.

    Bestämde mig för att skriva drömdag bok och börjar se mönster där. Mina drömmar ger mig tecken, på att jag behöver ta mera hand om mig själv.  Fast jag gör det så behövs det tydligen mera.

    I natt drömde jag om att jag tog hand om alla och en grus väg den första tanken då jag vaknade, sa mig att grusvägen visade  på att jag är på rätt väg jag närmar mig målet  att faktiskt ta hand om mig själv.

    När jag tänkt tanken blev det  också  så sant för mig, det känndes så rätt tänkt att det ger mig visshet om att det är så det är.

  • En tidig morgon igen

    redan halv fyra satt jag här och drack kaffe. Solen höll på att vakna då mitt kaffe väckte mig. Nu är jag redan inne på en tredje kopp kaffe jag som bara brukar dricka en. Concertan vill jag inte ta ännu då går den ur kroppen så tidigt. Jag är ju trött även med den och kan tänka mig hur det skulle bli vid fyra tiden i eftermiddag, sick om jag skulle ta den då jag vaknade.

    Så idag har även morgondampen  visat sig i full styrka. Vad gör man med damp i kroppen  halv fyra på morgonen. Jo man diskar, torkar diskbänk, vandrar, spelar data, stickar samt funderar på att måla lite. I alla fall så gör jag det.

    Saknar mina skrivpuffar, men känner mig dum då jag tröttnar efter tre fyra stycken.  Kanske har människorna på skrivpuffen tröttnat på mig som aldrig skriver tillbaka den sista gången jag skriver.  Fast idag tror jag att jag faktiskt kan få till en liten puff. har ju inte concerta i kroppen ännu. Jag skriver bättre utan concertan. Målar bättre med, fast tröttnar fort.  Det har i alla fall varit en egen morgon, en tyst, morgon där jag hinner att vakna till mina tankar.

    Lev idag, just nu. Igår har vi redan levt. I morgon är  imorgon.

  • Föreläsning men inte ännu senare i höst

    I dag har jag varit i Gbg, patient KBT och lite papper. Annika gav mig även ett papper om föreläsningen som jag och hon ska göra i höst.  Tänk att jag….. att jag ska ha föreläsning med Annika Bengtner. Vi ska hålla till på Mun-H-Center. Annika pratar utifrån forskningen och sina kunskaper. Jag ifrån mitt innan från perspektiv. En hel lunta papper fick jag med mig hem.  Papper som hon använder sig av i sina föreläsningar.

    Vilken tacksamhet jag känner, find tänk att denna kvinna finns. Hon har hjälpt mig så mycket den tiden jag känt henne. Tacksamheten vilar i alla hennes kunskaper, hennes empatiska förmåga och hennes otroliga förmåga att förklara saker för mig.

    Det är just denna kvinna som en gång för ett år sen gav mig iden om min bok.  Eller inte idén utan trodde på mig. Trodde på att jag skulle kunna göra det. Hennes tro gav mig egen tro på att jag faktiskt skulle klara det. Till hösten skall vi tillsammans föreläsa.

    Spännande!!!!!!

    http://mun-h-center.se/sv/Mun-H-Center/Utbildning/Kalendarium/Workshop-for-utbyte-av-erfarenheter-av-OPT-Oral-Placement-Therapy11/

  • Sommarlovstankar

    Idag kan inte vädret bestämma sig solen blinkar i kapp med vinden som seglar in med molnen. Bävar för att cykla nu på morgonen.  hela  huset kommer snart att vara tomt. Stora killen  till avslutningen i u-valla. Maken och vuxna dottern till tandläkare i VBG. Lilltjejen städar skåpet i skolan.  Snart ska jag och lillkillen iväg  sista dagen innan avslutningen. Sommarlov, treatment Jag längtar lika mycket som barnen, doctor kanske mera.

    Slippa känna stressen över att eventuellt  ha missat något, slippa försöka ha koll på alla tider, läxor slippa tjatet om läxor.

    Jag är emot läxor!  Verkligen emot dessa kännslomässiga korståg av tjat, minnen  och misslyckanden. Vissa perioder har vi löst det så att  barnen får hjälp i skolan med dessa.  Detta för att vi här hemma ska ha en fredszone,  i alla fall slippa bråket om läxor. Har man barn med  nevuropsykiatiska funktionstillgångar  så  är det ibland lite  konflikter ändå.  Läxorna blir ännu en sak att bråka om.

    Jag vill vara  eller vill hinna vara förälder, vill att mina barn inte bara ska ha en tjatande ,gnatande mamma. utan en mamma som man sitter och pratar med, umgås med och känner tillit till. Snart , bara en dag till sen kan vi andas ut igen, då är det sommar lov ännu en gång.