Malix.se

januari 2025
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Etikett: NPF

  • Depression och lyckopiller inte min grej……..

    jag trodde jag var magsjuk, sick huvudvärken såg jag som ett tecken på magsjuka. Men idag ser jag det annorlunda, salve illamåendet är ett av täcknena på min medicin. Huvudvärken är även det en symtom. Dessutom när jag läste vidare hittade jag en liten avdelning som gör mig mera orolig, Alopecia dvs håravfall som sker fläkvist. Något som jag sedan 95 periodvist  upplevt. Då särskilt i samband med olika mediciner.   Depression som jag nu känner av skall motas bort med tabletten Sertralin Ranbaxy.

    Den lilla tabletten har jag ätit i tio dagar nu, redan första dagen började jag känna illa må ende, yrsel kom dag två. I går vart det nog ett rejält migränanfall med kräkningar.  Idag inser jag att tabletten är problemet.  Tänker inte ta den mera. Läkaren får säga vad han vill. Jag känner min kropp, min kropp behöver inte sådana preparat.

    Jag har en annan lösning på problemet. Jag tror jag vet hur jag ska läsa det. Här handlar det om att istället, byta ut kolhydraterna emot fett.

    Ta bort alla kolhydrater och bara äta ovanjord grönsaker samt kött och fisk.

    Visst jag tappar håret under en kort period då med, men det är mera naturligt än att stoppa i sig konstiga  tabletter. Där jag då jag läser biverkningarna, lyckas pricka in de flesta av dem, även de mindre vanliga. Den rastlösheten som concertan tar bort, är åter  i kroppen i dubbel dos nu sen jag tagit tabletterna. Illamåendet ständigt yrseln som gör att jag måste lägga mig ner. Nej tack!  INTE JAG! Jag behöver inte sånt trams.

    Jag behöver ta hand om mig själv, vara mera varsam och se till att välja det som hjälper mig.  Starta upp igen med att lita på, mig själv igen. Ett steg är taget, det steget är att ta hand om mig, inte överlåta det till någon dr, även en viss leverpåverkan läste jag om. För några år sen var mina levervärden inte så bra, och doktorn frågade om jag  drack mycket alkohol, vilket jag inte gjorde och inte gör. Tabletten jag nu fick, påverkar levern, den tabletten har jag ätit innan, kanske det just var den som gjort de högre levervärdena då.

  • Attention, skolan, drömmar…..

    gick in på Attention sidan såg en vacker text, pill en text som alla rektorer borde läsa och ha som ledstjärna. Samtidig som jag på nyhetsmorgon fick till mig att skolans pengar mest går till det administrativa. Jag som trodde att det var eleverna, sickness våra barn som min skatt gick till. Visst självklart förstår jag att det skall till en del kontorister, kanslister, och annat löst folk. Men i min värld gick skolpengarna mest till eleverna, tänk om man tog bort en liten del av kontorsdelen, la över den uppgiften på någon av de övriga sen la dessa pengar på den där lilla killen eller tjejen, som inte presterade så bra, om man istället satte in en liten ex resurs till Kalle som hade så förjordat svårt att sitta still. Inte var det så att han skulle tränas i att sitta still, det hade varit dumt eftersom det inte hade hjälpt honom. Tänk i stället om de undersökte till grunden hur de kunde göra istället för att få Kalle motiverad, eller Lisa mera trygg och mera öppen, så att hon vågade prata.

    Nu är jag ingen utbildad skolmänniska, mera än 9 års erfarenhet av att gå i skolan och misslyckas.  Tänk om en liten del av pengarna som de sparade på mindre pappersarbete kunde läggas på att utbilda människor i skolans värld inom Neuropsykiatiska funktioner. Det hade varit en dröm, tänka alla Lisor och Kalleer som hade gått ut skolan med betyg, med självkänsla med erfarenheter från skolan av att lyckas, växa och bli stora vuxna med självkänslan om att de duger som de är. Jag inbillar mig att vi hade vunnit massor på det, sjukvården hade tjänat på det, skolan, socialtjänsten, arbetsmarknaden hade haft en massa människor som provade lite, testade igen, vågade prova på saker, outtröttliga människor som ibland inte tänkte på det, Nej jag tänkte inte på det det fanns inte just då,  Just de orden  har ibland vart fördelar för mig själv, inte alltid men ibland så tänkte jag inte på det, men det blev bra ändå resultatet blev bra…….

    Lev idag är mitt motto för dagen idag om någon timma skall jag vara klar för en resa till GBG.

  • Tacksamheter skall det jobbas med ………

    Min uppfattning och klokhet försvann igår, ask fast inte hela sanningen, en del av den.  Under en period sen jag började jobba igen, har det hänt en del. Min bok trycktes, vilket i sig var en upplevelse, jobbet har förändrats, där jag idag känner att jag har mindre koll.

    Många små bitar kan läggas till ett pussel, idag resulterar pusslet i att jag behöver höja upp min sertatolin halt. En obeskrivlig håglöshet, sorgsenhet inom mig har fått ett fäste i mig, mina tankar har landat en nivå längre ner, detta ska tydligen en liten tablett hjälpa mig upp med. Det strider inom mig för tabletten tar inte bort orsaken bara symtomen.

    I alla fall tänker jag så, jag är ingen läkare har inte deras medicinska kunskaper, utan bara min egen sanning och klokhet. Natten gick till att fundera, på vad jag ska göra.  En sista tanke innan jag somnade, blev att jag gör ett försök, en period ska jag prova om tabletten, kan hjälpa mig att hitta tillbaka, till den kvinnan jag egentligen är. Den mera positiva och harmoniska kvinnan.

    Men tillsammans med mitt beslut om att prova tabletten, så bestämde jag mig även för att ta tag i de saker som jag nu slarvat med en lång tid.  Mig själv, just nu är jag i gamla ljulspår, där allt jag skrivit om är långt borta, för jag har inbillat mig att jag inte har tid, tid till att ta hand om mig själv. Min tid till att ta hand om flickan, som bor inom mig. Jag är otroligt duktig på att få andra människor att växa se sitt värde, men mitt värde har under en tid nu inte haft  första prioritet.

    I natt lovade jag mig själv just detta, nu ska jag, nu måste jag ta hand om mig, igen.  Ska riktigt kavla upp ärmarna och en kort period inta tabletten som läkaren skrev ut, där till åter igen göra de saker som jag innan dagligen gjorde. Mina tankar skall åter igen bli bara tankar inte min verklighet, mina tankar skall återigen bara vara tankar. Genom att jag aktivt återigen tränar mig på att leva just nu, inte bara till orden och meningen utan just nu är inte imorgon, inte om en timma eller nästa år, för det är just nu, och just nu har jag inte problemen som jag i tankarna sätter upp som stora murar.

    Egentligen så är just nu, inget som jag sett. Jag har inte tittat på det som i mitt liv är bra, jag har länge glömt mina tacksamheter. Dessa behöver återigen få fäste i mig. Tacksamheter om att faktiskt leva just nu, att andas, sitta här framför min dator och bara vara här.  Lyfta blicken se den vackra snötäckta miljön utanför mitt fönster och låta mina fingrar dansa över tangentbordet.  Tacksamheten av att bara finnas till, få uppleva mitt liv tillsammans med min familj, alla människor jag träffar som lär mig så mycket. Just sådana saker som vi tar för självklarheter, är egentligen inte självklara utan små under av underverkshets minuter i härligheter. Jag finns, jag har fått möjligeheten återigen, få lära mig att jag måste först och främst ta hand om mig själv, se till att jag mår bra. Då sker under, då har jag möjligheten att uppleva, det vackra i livet. Just nu, just nu ska jag ta mig i min okrage och åka till stan för att skämma bort mig själv lite extra.

    Idag ska jag leva just nu, utan en massa värderande tankar. Mina tankar ska få bli tankar, inte verkligheter!

  • Samhörighet är viktigt i ADHD…..

    En långdag i bilen, ed åkte redan klockan åtta. Kom inte hem från klockan var närmare fem. Då hade vi hunnit med både Vbg och Bäckefors. Arbetsterapeuten hade ordnat en grupp kvinnor som har ADHD, cialis där vi fick mera kunskaper.  Det är känsla att träffa andra med samma diagnos, ampoule på något sätt vilar det förståelse och acceptans, utan att jag behöver be om det. Dynamiken blir till, av att vi på något sätt förstår varandra. För mig är den känslan fantastisk. I Vänersborg blev det även tillfälle att prata om min bok."Jag föredrar att kalla mig impulsiv."

    Fast efteråt kände jag mig lite mycket, jag liksom slant in i ett sammanhang, där jag inte skulle ta plats. Men av någon konstig anledning blev det så ändå. Den konstiga anledningen är jag ganska van med,det brukar bli så. Helt plötsligt kommer jag på att OJDÅ, då satt jag här igen och pratade. Hoppas innerligt att inte de kvinnorna som höll i sammanhanget tog illa upp, för som vanligt blev det bara så, jag tänkte inte på det. Min vanliga gamla sanning som jag så ofta få vila mig i.

    Tyvärr så missade jag idag mötet i Göteborg med Annika Bengtner.  Även här blev det konstigt, för då jag bokade in det mötet var det tomt i almanackan. Men den näst kommande veckan dök det de andra mötena upp så jag fick avboka. Synd, för Annika har en förmåga att få mig att må riktigt bra där känns det som jag fyller på energibanken.

    Reflektion av dagen, är att jag ännu en gång kommit på hur viktigt det är att inte isolera sig, att träffa andra i samma situation. Att få tillgången till att kunna sitta ner  prata och lyssna känna samhörighet. Det är inte så ofta som det finns tillgång till att göra det.

    Jag skulle vilja att det var en del i behandlingen, för människor med ADHD, det hjälper, stärker och ger energier. Det borde varit så redan då jag  den soliga dagen gick ut med den gula lappen, som innehöll ordnationen av Concerta.  Inte så att jag blir av med mina svårigheter och o-tillgångar. För de finns där, men som ett mirakel lyckas de bli till tillgångar i just dessa sammanhang.

  • ordningsamhet behövs just nu

    Ha ha, pills jag gjorde det. Jag verkligen gjorde den rensning som jag lovade mig själv i morse. Gillar när julsaker  kommer bort, gillar när allt är som vanligt igen.  Varje år lika härligt att få bort alla saker. Även om jag just detta året hade varit sparsmakad med just pyntandet.

    Nu är det bara en rejäl hög med stryktvättande som behövs men den har legat där ganska länge och  den lär nog ligga där ett tag till. När högen blir för stor har jag liksom lite svårare att ta mig dit. Mitt motstånd växer tillsammans med högen som växer, har alvarligt funderat på att ta en svart sopsäck och slänga allt ihop.  Jag skulle behöva en  hemma fru som gillade att pyssla om hemmet.

    För det finns små skåp och små hörnen här hemma som borde och skulle gjorts i ordning redan för ett år sen men lyckas aldrig bli av. Skulle varit skönt att flytta då  rensar man ju automatiskt.   Tänk om det kunde komma hit någon som tog sig ann alla mina skåp och lådor,  högarna med stryk och mangeltvätt, fixade i mina gaderober. Hmmm inser att det skulle bli hemskans dyrt, lär få kämpa ännu ett tag med att stänga skåpen snabbt så att inget ramlar ut…..

    Hur lyckas andra får sådan ordning, vad är det som gör att jag inte lyckas? HUR GÖR MAN? Finns det kurser att gå i ordningsamhetsträningar av garderober skåp och stryk tvättar saker.

  • 2009 blir nu 2010

    reflektions tankarna, unhealthy vad har hänt under året som nu sipprar ut och skall läggas till handlingarna. I början på 2009  satt jag mest och pluggade in för tentan. Först var det omtentan freud och Carl Rogers. Den sista tentan pluggades till samtidigt. Då var det en summrering av de olika teorierna. Gud, there va jag kämpade C-pen i ena handen och boken i den andra. Litteraturen var engelsk, cialis Och  jäv… i gatan vad jag lärde mig engelska samtidigt som jag lärde mig om de olika tankarna.

    En kurs i Göteborg där jag och min make kom i kontakt med Familjestödsenheten, där jag träffade massor av människor på kursen. Som även bidrog till att jag träffade en gång senare min tvillingsjäl. Hon som är lika snabb i tanken som jag. Henne som jag har mina tankar hos ganska så ofta. Även om vi inte träffas så ofta blir jag glad av att bara tänka på henne.

    Lean var även de en kurs som jag deltog i, Endast kloka tankar blev till där. Lean som för mig blir att vila sig i arbetet, Misstänker starkt att vi skulle behöva lite lean på jobbet just nu.

    Våren och sommarens första period var ett underverk, sol bad och åter igen solen, som jag så väl behöver.  Skrivpuffsövningarnas intrång i min tid, som nu blivit något som ingår i min vardag.

    Sommaren som gick åt till att sitta ner vid min dator och skriva på min bok. Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Namnet som jag och min Travian co spelare kom framtill. Den rundan av travian spelar vi fortfarande.

    Husmålningen som nästan tog all kraft ifrån mig, en tid fylld av långa timmar ute i trädgården. Då fick jag även tag på små inte så bra erfarenheter av ADHD i mig. Mina små jag ska bara prova lite, som blev hela dagar av omarbeten. Hösten och arbetet med min skrivkompis som hjälpte mig med boken blev till. En kvinna som ännu är en vän.

    Arbetets intrång i min vardag igen, förändringar som jag har så svårt för lärde jag mig att stå ut med.

    Min bok som sedan trycktes upp i en omgång till. Föreläsningen som jag, och två andra kvinnor deltog i.Vilket jag ännu känner att det var modigt gjort av oss. Säkerligen har det hänt massor av saker till som jag nu inte har i minnet.  Men just de här sakerna är speciella för mig kanske därför jag just nu kommer ihåg dem. Andra mera speciella saker är av mera privata angelägenheter och skrivs inte här. Thåström måste ju få plats med, Thåström och trädgårn i somras.

    Ännu en gång GOTT SLUT OCH ETT GOTT NYTT ÅR!!!!

  • Handisam, attityduppdraget.

    I dag fick jag ett samtal av kvinnan som jag känner sådan tillit till. På måndag ska vi träffas.  Ska bli spännade att ta del av hennes kunskaper. Kbt, health ska bli spännande.  Arbetet funkade bra igår alla extra timmar jag gjort känner jag nu ger utdelning, Nu i efterhand känns det  vara värt mödan.  Idag på morgonen tänkte jag att det spelade ingen roll att ta på broddarna under skorna, skulle ju bara till bilen.  På väg till bilen precis utan för trappan var det lite halt, så idag  fick jag prova på en saltomortal utan skyddsnät. Nu var den säkerligen inte så grasiös och vacker,  slog mig  ganska rejält i höften och armbågen.  Samtidigt som jag landade hade jag  synen framför mig hur enkelt det hade varit att ta på de broddar som låg på golvet.  Vissa straffar gud med en gång.

    Tänkte skriva lite om den satsning som är på gång med attityduppdraget, som är ett spännande och viktigt uppdrag in för årsskiftet.Det kommer att utbildas attitydambassadörer.

    Men kom på bättre tankar  jag klipper ut informationen som jag fick i mitt mail. En jätte satsning för att förändra attityderna i samhället.

    Läs vidare här:

    Kampanjlänen är beslutade

    Västra Götalandsregionen, Uppsala och Västerbottens län blir kampanjlän under 2010 och 2011. Det innebär att länen kan få nära 1 miljon kronor vardera under de två åren till lokala aktiviteter. Men vi i projektgruppen vill understryka att kampanjen behöver hjälp genom en mängd samarbeten i hela landet.

    » Läs nyhet om kampanjlänen på Handisams webbplats

    » Uppmana dina kontakter att anmäla sig som möjlig samarbetspartner

    Nära 300 attitydambassadörer

    Snart har över 300 personer anmält sitt intresse att jobba som attitydambassadörer. Under projekttiden ska minst 75 personer utbildas, så just nu pågår en grannlaga uppgift att välja ut vilka 25 som kommer att utbildas i en första omgång i februari 2010. Kampanjlänen kommer att prioriteras, liksom att få en jämn fördelning mellan bland annat kön och ålder. Vill du ha mer information? Kontakta Anita Odell, anita.odell@nsph.se.

    25–45-åringarna har sämre attityder

    Opinionsundersökningen om allmänhetens kunskaper och attityder till psykisk sjukdom och psykiska problem planeras att vara klar i slutet av januari. 2053 personer har intervjuats av opinionsföretaget Novus. Centrum för Evidensbaserade Psykosociala Insatser (Cepi) tolkar och bearbetar all data. Några preliminära siffror visar att vår målgrupp bland allmänheten, 25–45-åringarna, har sämre attityder till psykisk ohälsa än de intervjuade som helhet.

    Vi planerar att lansera resultatet av undersökningen med ett pressmeddelande. Ännu är det oklart om det går att göra regionala jämförelser. Är det möjligt kommer regional statistik att stå i pressmeddelandet. Då behöver vi ha regionala talespersoner att hänvisa press till. Vi behöver också hjälp att puffa för nyheten till lokalpress och lokalradio. Tipsa om lokala talespersoner till mig, anki@handisam.se.

    Attityduppdraget byter namn

    Under januari 2010 byter attityduppdraget namn. På senaste referensgruppsmötet presenterades en hel lista med aktuella namn. Utifrån synpunkter och referensgruppens diskussion har Liedgren design jobbat vidare med fem namn. Styrgruppen har nu (16 december) beslutat att gå vidare med två namn. Vi återkommer så fort det nya namnet är beslutat.

    Är du knäpp, eller?

    Förra veckan hade Dagens Nyheter en artikelserie om vad negativa attityder till psykiska sjukdomar och psykiska funktionsnedsättningar innebär. I första artikeln presenterades vår attitydkampanj.

    » Läs första artikeln om Marie Rånge (därifrån finns övriga fyra artiklar länkade)

    Fortsättning följer

    Jag planerar att regelbundet skicka information till oss som berörs av projektet. Skicka gärna mejlet vidare till andra som kan vara intresserade av innehållet men som inte sitter i referensgruppen. Jag sätter ihop en adresslista för framtida utskick. Mejla mig, anki@handisam.se, att du vill ha den här typen av information i framtiden.

    God jul och Gott nytt år!

    Till sist vill jag passa på att önska en god jul och gott nytt år till alla som firar helgerna. Till alla andra önskar jag en skön ledighet.

    Med vänlig hälsning
    Anki Grundelius, kommunikatör i Attityduppdraget

    www.handisam.se/attityduppdrag

    08-600 84 14
    anki@handisam.se
    Handisam – Myndigheten för handikappolitisk samordning
    Arenavägen 63
    121 77 JOHANNESHOV

  • Intervjun var okey inget farligt alls.

    Intervjun var okey, doctor inget farligt alls.

    Intervjun gick bra, site tyckte det var lite kul att prata om min bok igen. Den har liksom sovit i mig ett tag. Blev lite förundrad över hur lite jag upplevde min upplaga.

    Medan killen som intervjuade mig faktiskt lyste upp, mina tankar. Små tankar bor ju ibland i mig, men egentligen är det lite?  Jag har ju tryckt upp min bok,  en andra tryckning är ju redan gjord, har ju redan sålt över de böcker jag från början var rädd, att böckerna skulle bo här hemma i bokhyllan.

    Så nu i eftermiddag, har jag faktiskt har större tankar.Jag säljer ju böcker, en andra tryckning. Målet var från början att få sålt de första böckerna, utan att få en skuld på det som det kostade. Det ser annorlunda ut idag. Böckerna finns fortfarande och ännu skulle det kunna bli en förlust affär, målet var aldrig att gå med vinst.

    Målet var att andra skulle kunna läsa min bok, känna igen sig av orden som jag skrivit. Det målet är också uppnått.  För ibland händer det, att det dimper ner ett brev på min mail, om att mina ord skulle lika gärna vara hennes, hon som just läst.

    Det säger mig att jag lyckats, det var målet.

    Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Klicka på länken så kommer ni till liten upplaga där den går att beställas.

  • Tillgångsfabriker borde springa upp åt i kurs, Aktiekursen uppåt för tillgångsfabriken.

    tänk om det var så att det fanns ett företag som tillverkade tillgångskrafter. Om företaget fokuserade på människors tillgångar där vi fick växa i våra tillgångar så mycket vi bara orkade med. Just i de tankarna vaknade jag i i morse. Ordet som  nästan var som en tavla framför mig var just Tillgångsfabriken. Visst är det ett vackert namn!

    Kaffe tystnad och målar penslar. Kan jag begära mera? Nej inte jag, seek det har varit en perfekt morgon för min själ. Även om internet krånglade då jag skrev min skrivpuff så jag fick skriva om allt, så gör det inget. Jag hade ju mina färger att ta till istället. Även vårat lilla samhälle är täckt av snö, snön lyser upp mörkret och till och med i mig infinner sig lite julkänsla. Jag som inte ens gillar denna stresshögtid. Just nu känner jag att jag ändå gör det. Kanske är det för att jag detta året inte stressar, inte känner press. Redan i somras visste jag om att min jul skulle vara en arbetsjul. Julafton firar  vi hos svärmor, kanske inte jag men maken och barnen. Ska jag med beror på hur sömnen på jobbet blir.

    Att jag jobbar i jul har gjort att jag bestämt mig för att inte lägga en massa tid på tomtar och pynt. Här hemma är det bara ljustakar i fönstrena och lite stjärnor. Det får räcka för i år.  Förra julen hade jag pyntat, och hade två överhängande tentor framför mig, en omtenta och en tenta  om Femfaktorn och andra olika teorier. Då satt jag dagarna i enda och pluggade till och med drömde om Freud och Carl Rogers. I år är det målartag och skrivtag.

    Min bok säljar sidan visar ännu att boken finns, och att den säljer. Vissa dagar blir jag euforisk över att jag gjorde det. Tänk att jag, jag skrev och gav ut min bok. För mig är det stort, rent av fantastiskt, för jag trodde inte hade bara en dröm om att skriva, nu sitter jag här och kan titta tillbaka på dagen då jag  höll boken i min hand. Overkligt känns det, som om det ännu bara är en dröm som jag drömt.

    Men på mitt skrivbord, vid sidan om mig på ett stafli står min bok uppställd. Den liksom på minner mig om att det verkligen har hänt.

    Jag föredrar att kalla mig impulsiv, smakar på titeln. Jo, jag för nog det, jag föredrar att kalla mig författare. Nej, det känns ännu lite overkligt. Nej jag föredrar att kalla mig, mig, sådan som jag är, med mina tillgångar och otillgångar, tillgångarna är flera än otillgångarna. Det gör tillgångarna i mig bättre, de är tillgångarna i mig som jag ska fokusera på. Tillgångarna är stigar gångar av bra saker med mig, till och med min frustrations och ibland ilskan blir en tillgång för den visar mig att här, just nu i ilskan gömmer sig något som jag behöver träna på…….

  • Caroline af Ugglas

    var idag med i tidningen attention, ask där hon sa något, search som jag blev lite stött på.  Här handlade det om att hon inte ville att dottern skulle ha diagnosen ADHD, fast skolan reagerat och ville hjälpa till. Nu säger jag inte att det var fel! Men jag tror att den rädslan hon känner för själva diagnosen, kan bli  ett hinder för andra barn när föräldrar läser. Andra som har barn, som kanske har lite svårigheter i skolan.  Ser tillbaka på historian här hemma när jag var livrädd, för att man skulle stämpla min son. Minns hur jag slogs och kämpade för att han skulle få vara som han var, även i skolan. Då  diagnos för mig var något farligt. Det var innan jag och min son träffade den fantastiska ”Dampdoktorn” med de buskiga ögonbrynen. Han som såg min son, som han var som lyste upp mina ögon, gav mig kraften. Att orka lite till, att se och kämpa så att min son fick rätt hjälp.

    Jag ser ju mera diagnosen som en tillgång, har ju som sagt skrivit en bok om just det.

    Adhd är inget funktionshinder i mig utan i samhället.  Framför allt så är det i skolan, det stora problemet är. Där är ju ADHD en symtom, på en skola, som vill att alla skall vara stöpta i samma form, man har inte kunskapen och inte heller de rätta resurserna.  För att stödja och uppmuntra de barnen, som inte är så fyrkantiga.  Rädslan i Hennes uttalande handlar, om föräldrar en sådan som mig,  sådan som jag var för många år sen, när det inte funkade.

    När jag var en jobbig, gapig tiger som vaktade min sons heder.  Då innan jag själv hade kunskapen om just ADHD, med den sviktande självkänslan som ADHD diagnosen liksom bjuder på.  DÅ var jag rädd, rädd för att en stämpel skulle göra min son sjuk.

    Idag vet jag och är hundra mil klokare.

    I dag är ADHD en nyckel, en nyckel som hjälper mig och min son att få den hjälpen han behöver. Även om man ibland undrar i vilket århundrade man är i, så är det en hjälp i förståelse och kunskap. Inom honom själv kan han känna stolthet, och förbi se vissa små hinder, samt växa i sig själv, varje seger blir en vinst i honom, svårigheter i ADHD sammanhang där han lyckas växer han. Där han mera misslyckas, får han en  större förståelse för att det kanske inte blev som han tänkt.  Nu skulle jag kunna byta ut han, min son, orden till mig själv.

    För även för mig, är det i dag en mera vilsam och behaglig kvinna i mig. Mina mål som  kanske inte  är helt raka, som ibland är hinder som visar sig i ord  av  som: nej jag tänkte inte på det eller, nej det hade jag inte en tanke på. Eller jag glömde, så kan jag liksom krama om mig själv och ha en förlåtande attityd emot mig själv,som visar mig att  i tillgången så är just det här  en liten otillgång, här behöver jag träna mera eller be om hjälp.

    Som jag skrivit innan så kräver inte jag, att  en blind skall använda ögonen ingen annan heller, hoppas jag.  Förhoppningsvis så ger man en blind, andra hjälpmedel som gör det lättare för honom eller henne i dennes vardag.  Min ADHD kräver kanske inte en ledarhund eller glasögon, utan en eftertänksam och mera förstående omgivning där man inte dömmer min glömska eller impulsivitet som lathet och dumhet.  För just i mig i min adhd så är det så att nej jag glömde av det, eller jag tänkte inte på det. Lappen som jag skulle minnas tappade jag bort den försvann och det var inte för att jag var slarvig utan jag har liksom inte ens i minnet att jag inte minns var jag la den.

    Tidsuppfattning för mig är något som jag inte har förmågan att känna riktigt, utan behöver min  make som hjälper mig  att planera för nästa steg. Ojdå ser att ämnet blev lång i sammanhängande och hoppigt min ursäkt hmm mitt lilla piller  som jag idag tog tidigt är ute sen länge.  Koncentrationen som är lite mera flyktig i mig, är just nu på flykt, inte hemma eller sover redan.

    Jag ser i ett lite längre perspektiv än  af Ugglas just nu. Dottern kanske byter skola, till en mindre konstnärlig och förstående  omgivning där dotter för att slippa alla depressioner som  Caroline själv haft  kanske just skulle behöva den lilla extra kryddan av Concerta som kanske skulle hjälpa henne slippa sorgsenheten som också den ibland bor i just diagnosen.

    P.s. Höll på att glömma det jag från början blev så glad över. Att i tidningen var även det lite julklappstips om olika former om  ADHD där av en som är speciell för mig, Min bok Jag föredrar att kalla mig impulsiv.

    Klicka på länken så kan den beställas där. D.s.