ADHD, skola och morgonen som ibland blir mindre bra.

Det inte o-ofta som jag råkar fastna vid texter om läxor, treat skolor. Till och med idag, order i morse läste jag en uppdatering på FB om en flicka som hade gått upp ur sängen. Gjort sig i ordning för att ge sig av till skolan. Som sedan åter intagit sängläge.

Här i vårt lilla hus, viagra var det krig idag. Kriget började egentligen med att hela vår familj sov längre än vanligt.

Pratar vi ADHD, så är just sådant katastrof.

Det blir liksom att man dampar loss rejält när det är i sista minuten, bussen har redan åkt iväg. Vi bor ju i ett litet samhälle tre mil från Uddevalla. I Uddevalla bor alla gymnasium, tre mil leder till buss varje morgon, varje morgon åker bussen halv åtta till den större staden.

Idag vaknade vi klockan halv åtta. Det blev panik. Där till en flicka som skulle ta skolfoto idag, vilket kräver mera tid för flickor i en viss ålder, att stå framför spegeln. Idag blev allt fel, redan innan jag kom upp till köket insåg jag att det var tå-trippar- tid. Tå trippar tid här är att inte göra så mycket väsen av sig. Där till erbjöd jag mig att vi snabbt kan ta bilen till staden, så att det hinns i tid. Mascaran som skulle göra ögon fina var borta, ett illvrål hördes. Sen var det byxor som var håriga och dammiga, håret var tvunget att plattas, där framför spegeln.

Ett rejält utbrott blev till, näst intill ett världskrig i dotterns rum. Jag började själv känna hur det nu började bli svårt att inte känna av den stress, som bodde i stunden. Ett utbrott till blev till, men jag svalde och tänkte att jag skulle ta det lugnt.

När kaffet jag hade vid mig vid bordet var urdrucket, blev det ett utbrott till. Då glömde jag bort att jag inte skulle haka på. När man har lite ADHD, så blir man ibland lite arg, det är riktigt dumt att skriva så, som jag just skrivit.

Därför skriver jag i stället att eftersom jag har ADHD och i min ADHD, bor det ibland ilska. Jag blev vilket jag nu i efterhand skäms för, heligt förbannad. Gick till motangrepp med min röststyrka vilket gjorde att den i ordning görande dottern blev ännu argare. Detta resulterade i att hunden vi har öppnade ytterdörren och gick ut. Han gjorde ett aktivt val att låta oss bråka utan hans medverkan. Det gjorde att jag tog min mobil med mig ut, tog hunden ut på promenad. Innan jag gick, sa jag att vi måste skynda på, annars hinner jag inte till jobbet i tid.

En rask promenad med frisk luft städade ut ilskan som hade flyttat in innan utgången. Väl hemma igen hade jag återfått det mera goda humöret. Eller i alla fall var jag åter medveten om att inte ramla in i åskmolnet dottern hade, utan återigen hade jag det mera lugna lugnet i behåll. När jag frågade om jag skulle köra henne till skolan ännu en gång. Så var dottern inte klar, nu var tårarna nära att besöka dottern som hade målat sina ögon.

Jag frågade om det inte var bättre om hon stannade hemma idag och gjorde nya försök imorgon. Dagen skulle säkerligen ändå bli än värre än den var. Men nej då, det skulle hon inte. Tiden gick och tiden blev för mycket, för att jag skulle hinna tillbaka hem, så att jag hann till jobbet. Om jag hade kört henne till sin skola, så hade jag kommit försent. Därför fick dottern ta bussen. Så att jag skulle kunna hinna till jobbet i tid.

Reflektion i eftermiddag blev. Men oj vi var där igen, men oj fast hon blivit så gammal, fast det var så länge sedan sist, som vi hade sådan där ”dampmorgon”. Så gick det på bara några sekunder att ramla dit, i det vanliga gamla otrevliga gräslighets humöret.

Fast jag var medveten om att jag skulle trippa på tå och inte gå in i, så ramlade jag in i hennes kaos och hennes dåliga humör. Det gick  på två röda sekunder, när jag i stunden glömde av tripperiet. Genast ramlade alla gamla gånger in från historien, dessa gjorde sig påminda. Visade igen alla tråkiga morgonstunder, som vi under årens lopp genomlevt. Alla dessa tjat-timmar och bråk-timmar  som fyllde vår vardag förr, innan jag sa stopp nej tack till läxor, hittade fram i minnet. Alla dessa bråk – morgonar som varit, som alltid varje gång har haft med skolan att göra.

När jag sedan satte mig här för att skriva om mina tankar, så kom jag att tänka på att jag inte är ensam. Det finns flera mammor som har liknade upplevelser, minnen och vissa kanske är mitt i dom där tråkiga händelser som ibland händer. För vissa av oss är dessa tråk-morgonar mera vanliga än hos andra. För vissa av oss, så blir det så att man som jag gjorde i dag, bara ramlar in i massa dumma händelser som sedermera leder till känslor av skam och skäms upplevelser för att man ännu en gång trillade dit.

Jag skämdes över att jag igen ramlade in i det mera impulsiva i mig, som är mindre bra impulsivitet. Att jag inte hann med att stanna upp och räkna till tio. Det var så länge sedan just en sådan där morgonbråks morgon bodde här, innan idag. Men känslorna som hittade mig efter vårt bråk, var lika otrevligt igenkännande som de varit då i historien, det kändes igen lika vidrigt otrevligt att uppleva.

Men nu så här i skrivandets stund, så har jag återigen hittat tillbaka till de förlåtande tankarna. Känner mig lite bättre i mitt humör. Känner att jag igen är på spåret som jag haft i många år. Blev medveten idag om att det är så lätt att halka in i bråken som ibland blir till i stress-stunder. Det säger mig att jag igen måste stanna upp och träna mig på tå- tripps strategierna. Det säger mig att jag inte får glömma av att jag ibland är impulsiv på ett mera tråkigt sätt. Impulsivitetens till eller o-tillgångar är ibland svårare att hantera.

Just o-till är och kommer alltid att vara en O-Till som gör ont när man kommer på att man hamnat där igen. Idag var det O-Till som gjort sig påmint, det gjorde ont. Men nått har jag säkerligen lärt mig av det med.

Jag blev i alla fall påmind om att jag måste börja räkna till tio igen, ibland.

Lev idag just nu, så blev timmen sent, känner jag, så Natt natt. Lägger in en bild från semestern i somras, blir mjukar i tanken då Stekenjokk är fjället:).

Att läsa sin egna bok är att som se sig själv på tv tycker jag……..

Tänka sig att ibland händer det märkliga saker.  Märkliga och inspirerande. Konstnär eller inte konstnär ja det kan vara frågan.  Samtal, order och samtal är två skilda saker.  Samtal där vi liksom lyssnar på det som sägs, sickness istället för att lägga till med kutym, så som man bör göra, socialisering. Då gillar jag den första delen, där det är tillåtet att tala i den längre versionen och då en tanke poppar upp så poppar den upp. Dynamik massvis med kunskap-berikande. Avbryta vad är det? Jo jag vet, va det är men, i vissa sammanhang är de mindre viktiga.

Och, börjar man inte en mening med, men, just nu gör jag det ändå. Och det är i de ögonblicken som jag gillar mest.  Då det liksom är mera tillåtet att vara som jag är.

En läsare av min bok “Jag föredrar att kalla mig ”  var modig och ringde upp mig.  Tänk att det finns sådana modig-heter och tänk att jag lär mig så mycket av just sådana samtal.

 BOK 001 kopiera

Så roligt att  människor gillar min bok.  Så roligt att människor som läser min bok  berättar att just det…. eller just det som du skriver om där …………

Just sådana samtal är så spännande.  Men  idag inser jag att jag nog nu måste ta mig i kragen och oxå läsa min bok så här i tryckt form.  Just det är lite svårt, för det är som att se eller höra sig själv på band eller se sig på tv. 

Men nu har jag bestämt mig för att jag ska läsa, jag ska, jag ska jag ska läsa min egna bok. För att liksom uppdatera vad jag egentligen skrev i den. Eftersom jag skriver så mycket så vet jag  just nu inte  vad som står eller inte står. 

 

Lev idag just nu så är det Torsdag här och det är Städning för oss på vår gata i stan. ………

FOKUS, IMPULSIVT SAMT MOTIVATIONSFLYTT

Har idag försökt mig på att illustrera Motivation och Fokusering när den är som sämst. 

Det har jag gjort i en tavla där jag vill visa på hur det kan vara när man är ofokuserad eller ha fokus  små korta stunder.   När impulserna avbryter varandra och byts ut till helt andra saker. 

Tänk er  någon som sitter på möte eller i skolan, patient   som då är tvungen att hålla koncentrationen.  Färgerna som är skarpa, cheap är där för att visa på stressen som bor i oförmågan att vara i fokus.  Tavlans röriga rörigheten, speglar att hit och dit tankar som ibland är i mera ilfarter. Även var känslan i målandet att inget blir,  blir klart, liksom något utan bara konstighetsformer. 

Inte är det ett konstverk,  utan ett försök att få fram rörighet.

Att betraktaren ska känna att det är  svårt att fokusera då man tittar på bilden.  Vet inte om det upplevs av andra men för mig blev det rörigt och ofokuserat.   Bilden tänker jag använda mig av i en av föreläsningarna jag kommer att  ha i höst. 

Då i sammanhang av att varför blev det som det blev och inte blev som det skulle……….

fokus

Hur blir bilden för dig när du tittar, känns det rörigt eller vad känner du?

Bisysslor

Så spännade att läsa, generic vips så fick jag ett nytt intresse, troche men jag lovar jag ska vänta lite. Det ska vara ett genomtänkt beslut, hospital länge. Inte  så som det brukar då jag inbillar mig att jag tänkt igenom saken.  Det har jag oftast inte gjort, utan jag har bara bytt ut orden i tankarna vilket gör att jag inbillar mig att nu är beslutet genomtänkt. Det enda som hänt är att jag bytt ut vissa ord, eller tänkt lite annorlunda fast ändå samma. Nu blev det krångligt och just nu är jag för trött för att utveckla resonemanget.  Självklart är det impulsiviteten som spelar spratt.  När jag inbillar mig att jo då, nu, har jag tänkt på saken från hundra olika sätt. Tänkt på allt, som har med det jag eftertänker som har med saken att göra, men det har jag inte alls! För jag har fortfarande bara tänkt på roligheten och allt positiva. Inte en tanke på att det kan vara kallt på vintern, eller att bina även behöver sköttsel när jag har andra projekt. Fast det är klart bin sover ju på vintern eller. Ojdå stora steg har just nu tagit i rätt riktning Kanske. Hmm, vem vet, nästa vecka kanske, nää, ingen risk! Är rädd för sticken, jo det e klart, Honung e alltid gott. Och de där bivaxljusen e ganska så trevliga  dem med!

Undrar ja, var man köper bin, mm, lallalalala. Nu ska jag googla lite mera på bin. Hm, men näää, inte ska jag köpa sånt. Jag måste ju  läsa om det först. Men hm, det har jag ju redan gjort ju, hm bin va det!  ja kolla in bloggen som rotade till det inom mig. 🙂

Lev i dag just nu så saknas det lite bin tror jag fast det vet jag inte säkert än…….

Jobb i Norge …

Concertan hjälper nog inte idag.  Min son blir orolig för mig, nurse känner att hans mamma kanske borde plockas ner till verkligheter igen. Har kollat arbetsförmedlingen.  Hittade lite behandlingsjobb, prostate men började kolla till jobb i Norge. NU kollade jag inte sånt som jag jobbar med just nu, utan sånt som jag gjorde förr.  Hittade  ett ställe där de ville ha ett par som skulle  sköta om en anläggning av:  hotell, cafe och bar.  På sommaren även en campinganläggning.  Jag är perfekt för jobbet! Herre Gud, känner att det är mitt kall! Tänk ett par,  jag har för fan en hel familj.  Under mina ungdoms år arbetade jag som kock, under en period  hade jag eget.    Kan ju inte bli bättre. Maken får fixa det praktiska på anläggningen, jag fixar maten och sånt, ungarna hjälper till med det som de har lust  med.

D.v.s.  ingenting.

Jorå, det var i alla fall en rolig dagdröm så här på morgonen, ser det framför mig,  känner att det faktiskt hade kunna varit ett  roligt  jobb. Kreativt så det räcker tror jag med.

Nu inser jag att det Jobbet kanske inte blir mitt, mina barn gå ännu i skolan, jag kan inte norska. Fast det var inte heller ett krav, bara man kunde ett av det skandinaviska språken. Jag kan Svenska  riktigt bra till och med, så den kvalifikationen skulle jag klara av,  bara de inte  vill att jag skall stava det rätt! 🙂

Jo, ja,  just det, Flappen och jag var ute vid  halv åtta,  ösregn och paraply blev det.

I tanken hörde jag  Gessle sjunga :  jag vandrar i ett sommar regn………..

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: