Kategori: självkänsla

  • Tema kärlek, vänskap

    Tema kärlek, vänskap

    Vänskap är en relation mellan två eller flera personer som har tillitsfull och lojal kärlek och omtanke för varandra. Vänskap kan utvecklas över tid genom gemensamma upplevelser, samarbete och kommunikation. Vänner stödjer och uppmuntrar varandra, och erbjuder en källa till trygghet, glädje och värme i livet. Vänskap är en viktig del av människors liv och hälsa, och kan ha positiva effekter på psykisk och fysisk hälsa.

    Vänskap är en av de mest viktiga relationerna vi har i livet. Det är en relation som bygger på tillit, ömsesidig respekt, omsorg och förståelse. Vänskap är inte begränsad av åldersskillnader, kultur, ras eller kön, och kan utvecklas mellan människor i alla samhällsskikt.

    Vänskap är en viktig källa till stöd och tröst. När vi är omgivna av vänner, känner vi oss säkra och älskade, och vi har någon som stöttar oss genom svåra tider. Vänner erbjuder också en plattform för kommunikation och utbyte av idéer och erfarenheter, vilket kan hjälpa oss att växa och utvecklas som människor.

    En annan viktig aspekt av vänskap är att det ger oss möjlighet att ha roligt och njuta av livet. Vi har alla behov av att ha kul och lära känna nya människor, och vänskap tillåter oss att uppleva nya saker tillsammans med andra.

    Men vänskap kräver också arbete och ansträngning för att hålla den stark och frisk. Det innebär att vi måste investera tid och energi i våra vänskapsrelationer, och visa omtanke och uppskattning för våra vänner. Vi måste också vara ärliga och öppna med våra vänner, och vara beredda att lösa eventuella problem som uppstår i våra relationer.

    För vissa av oss kan det vara svårt, det där med att upprätt hålla och lägga energi, i perioder. Så är det för mig, jag vill umgås i perioder och mellan dessa vill jag vara i ensamhet. Jag tänker att det handlar om min ADHD. Intryck och min oförmåga att orka hela vägen grejen. Jag orkar en stund sedan behöver jag en paus, för att senare vilja umgås igen. Det som är dumt är att jag inte kommer på pausen innan och kan berätta, att nu behöver jag en paus. Utan den som är min vän märker det av att jag inte hör av mig. Det skapar ibland ett problem då personen som märker av min paus får funderingar på om hon sagt något eller gjort något. Finns många sådana tillfällen i mitt liv där pauserna gjort att jag förlorat vänner.

    I sammanfattning, vänskap är en viktig och värdefull del av våra liv. Det ger oss stöd, glädje och en källa till kärlek och omtanke, och är en viktig faktor för vår psykiska och fysiska hälsa.

    Nog om detta ämne. Jag tänker jag skrivit många inlägg om kärleken nu. Temat får vara avslutat. Nu ska jag hitta till ett nytt Tema som jag skriver om de dagar jag har fulla jobbdagar.

    Jag har verkligen försökt grotta ner mig i ämnet men känner lite att det är lite samma hela tiden.

    Ha en fin dag, ta hand om dig.

    Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

    Carina Ikonen Nilsson
  • Tema Kärleken, när den är mera sparsam

    Tema Kärleken, när den är mera sparsam

    När kärleken är sparsam

    Det är vanligt att i en långvarig relation känna att kärleken har blivit sparsam. Det är en normal del av livet och relaterar ofta till stress, trötthet eller rutiner.

    Men det är viktigt att kämpa för kärleken och arbeta på att återväcka den. Detta kan inkludera att sätta tid åt sidan för varandra, överraska varandra med små gester och även ta itu med underliggande problem som kan ha påverkat kärleken.

    Små gester kan vara en klapp på kinden, en kopp te, ett leende. Laga till något gott som den andra uppskattar, Bjuda ut på resor i alla enkelhet. Överraska utan någon helts anledning. Att säga förlåt, är viktigt när det är på sin plats. Att ta emot ett förlåt att se de där små gesterna som din kärlek ger dig är viktigt att uppmärksamma och se. Visa att du ser.

    Det är också viktigt att kommunicera öppet och ärligt med varandra, att lyssna på varandras behov och önskningar. Genom att göra detta kan vi återuppta kärleken och förstärka vår relation.

    Det är viktigt att kämpa för kärleken och att aldrig ge upp hoppet. Genom ansträngning och kommunikation kan vi återväcka den sparsamma kärleken och förstärka vår relation.

    Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.

    Just nu gäller

    Carina Ikonen Nilsson
  • Tema Kärleken, när kärleken tar slut.

    Tema Kärleken, när kärleken tar slut.

    Det är en av livets mest sårbara stunder när kärleken mellan två personer dör. Det kan vara en sorglig och smärtsam upplevelse, och det kan ta tid att bearbeta och röra sig vidare.

    Stanna upp titta på tiden som varit våga se de saker som du själv kanske är ansvarig för. Utforska var vad och varför saker blev som det blev.
    Inte enkelt om vi är ärliga i dessa tankar, var när och hur. Vilken del är min och vilken del är den andras. Vilket ansvar hade jag för mig själv och vilket ansvar hade den jag lämnade. Svåra frågor som kan behöva svar. När tiden gått och du landat så är det nya dagar och nya tider.

    Men det är viktigt att komma ihåg, att kärlek är en livslång resa. Ibland kan kärleken mellan två människor förändras eller ta slut, men det betyder inte att vi inte kan fortsätta att älska oss själva och andra på nya sätt.

    Det är viktigt att ta hand om sig själv och att tillåta sig själv att känna och bearbeta alla känslor som uppstår. Det kan också vara hjälpsamt att söka stöd från vänner, familj eller en terapeut.

    Men med tiden, kan vi lära oss att acceptera vår förflutna och röra oss framåt mot en framtid fylld av nya möjligheter för kärlek och tillfredsställelse. Vi kan även lära oss att använda våra erfarenheter från våra tidigare relationer, för att göra våra framtida relationer starkare och mer meningsfulla.

    När kärleken dör, är det viktigt att minnas att vi alltid har möjlighet att växa och utvecklas och att vi aldrig är definierade av vår förflutna eller våra relationer.

    Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

    Carina Ikonen Nilsson
  • Team kärlek, barn som flyttar in.

    Team kärlek, barn som flyttar in.

    Det här inlägget borde lagts in för länge sedan, men det har inte blivit av. Ett av de viktigaste inläggen på denna blogg. Sent men det är bättre sent än aldrig.

    Kärleken till barn som bor med oss, men kommer från en annan familj

    Att öppna sitt hjärta och hem för barn som inte är biologiska egna, är en fantastisk handling av kärlek och medmänsklighet. Att ge en trygg och kärleksfull miljö till ett barn som saknar sina föräldrar, kan ha en livslång inverkan på deras liv.

    Men det är också en utmaning. Att bygga en relation med ett barn som har en annan bakgrund, kan kräva ansträngning, förståelse och tålamod.

    Det viktigaste är att visa omsorg, en vilja att visa respekt för barnets kultur och erfarenheter. Vi måste också vara öppna och ärliga med våra känslor, och samarbeta med föräldrar och andra viktiga personer, för att säkerställa en kärleksfull och hälsosam miljö för barnet.

    Här hemma har vi haft föräldrar som kommer och firar jul med oss, kommer när det är andra högtider, Inte bara föräldrar utan vuxna viktiga för barnet.

    det är när vi är tålmodiga och kärleksfulla, kan vi bygga en relation med barnet som är lika stark och meningsfull som med våra egna barn. Vi kan ge dem den stöd, trygghet och kärlek som de behöver för att växa och utvecklas till lyckliga och framgångsrika vuxna.

    Kärleken till barn som bor med oss men, kommer från en annan familj, är en unik och viktig form av kärlek, och vi bör alla sträva efter att visa det varje dag.

    Det är en Livslång resa där bara du som tar emot ett barn. Har ett stort ansvar över att barnet som kommer till dig, får med känslan av att tillhöra dig och den familj du för med dig. När barn flyttar in är det så viktigt att vara medveten om den osäkerhet, den resa som barnet gjort, innan det kom till dig. Visa omsorg, kärlek och respekt. Bjud in till delaktighet, samtal och var inbjudande till hela den stora familjen runt omkring. De spår du sätter i barnet är spår som alltid kommer att följa med barnet. Det är viktigt att de spåren är fyllda av respekt, kärlek och omsorg.

    Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

    Carina Ikonen Nilsson
  • Tema Kärleken.

    Kärleken till de som dött ifrån oss En evigt minne

    Kärleken till de som har dött ifrån oss är en outtömlig källa till sorg och saknad, men också en möjlighet att hylla och bevara deras minnen.

    När vi har en kärlek till de som har gått bort, håller vi fast vid våra minnen av dem och låter dem leva vidare i våra hjärtan. Vi blir mer tacksamma för de tid vi fick med dem, vi har en starkare förmåga att förlåta och gå vidare.

    Men att hantera sorgen efter en förlust är inte alltid enkelt. Vi kan känna oss rädda, ledsna eller ensamma. Men det är viktigt att komma ihåg att vi inte är ensamma i vår sorg, att vi har möjlighet att hitta tröst i våra minnen och vår kärlek till dem.

    Vi kan visa vår kärlek till de som har dött ifrån oss. Genom att hylla och bevara deras minnen, det kan vi bygga vidare på en relation med dem som är evig och som hjälper oss att hantera vår sorg.

    Kärleken till de som har dött ifrån oss är en viktig del av vår hälsa, ta hand om den och visa de som har gått bort, den kärleken vi har haft för dem.

    När någon dör, gråt tills tårarna sinar, efter en tid kommer de som betyder något för oss bli levande i oss själva. Jag kommer ofta på mig själv med att jag ibland pratar med någon av dom som varit betydelsefulla för mig. Min farmor och mormor bor allt som oftast i mina samtal som jag har med mina kära som lämnat jordelivet.

    Lev idag just nu, igår finns inte här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

    Carina Ikonen Nilsson
  • Tema kärleken, Livet

    Tema kärleken, Livet

    Kärleken till livet En tacksam inställning

    Kärleken till livet handlar om att uppskatta och ta tillvara på varje ögonblick, att se det goda i varje situation och att ha en tacksam inställning till vad livet har att erbjuda.

    När vi har en kärlek till livet, ser vi möjligheter istället för hinder, vi tar tillvara på varje tillfälle för att växa och lära oss. Vi blir mer närvarande, mer tacksamma och har en starkare förmåga att njuta av våra upplevelser.

    Men att ha en kärlek till livet är inte alltid enkelt. Vi kan ibland känna oss frustrerade eller rädda för vad som händer runt omkring oss. Men det är viktigt att komma ihåg att vi har makten att välja vår inställning och att det är vi själva som bestämmer hur vi vill se på livet. Det som händer kan vara något som någon annan hade haft en helt annan tanke om. Ofta när jag själv ser svårigheter eller hinder så brukar jag tänka men något där upp vill annorlunda med mig. Något vill skydda mig från… eller hjälpa mig ta andra beslut.

    När vi visar vår kärlek till livet, gör vi det genom att se på omgivning, njuta av en stund där vi just då är. Se det som är vackert, se dom där små sakerna som glimmar, låta det glimma om saker som vi annars tar för självklarheter. Genom att vara tacksamma för det vi har, och att söka efter det goda i varje situation, kan vi bygga en relation med livet som är stark, positiv och som hjälper oss att njuta av varje ögonblick.

    Kärleken till livet är en viktig del av vårt välbefinnande, så låt oss ta hand om den och visa livet den kärleken vi förtjänar.

    Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.

    Carina Ikonen Nilsson
  • Tema Kärlek

    Tema Kärlek

    Kärleken till husdjur Ett oövervinnerlig band

    Husdjur är mer, än bara våra fyrbenta vänner. De är en del av vår familj, vi älskar dem som om de vore våra egna barn.

    Kärleken till husdjur innebär att ta hand om dem, ge dem omsorg och kärlek och se till att de har allt de behöver, för att vara friska och glada. Det handlar också om att skapa en stark band med dem, där vi kan ha en unik och oersättlig relation.

    Husdjur ger oss så mycket tillbaka. De lyssnar på oss när ingen annan gör det, de ger oss kärlek utan förväntningar och de förgyller våra liv med sina charmiga och roliga personligheter. Låt oss visa vår kärlek till våra husdjur på varje tillfälle. Genom att ge dem vår tid, uppmärksamhet och omsorg, kan vi skapa en relation som är stark, trogen och som varar för livet.

    Dom finns där, dom har alltid tid för att visa sin uppskattning och dom älskar dig villkorslöst alltid.

    Vi har ju för inte så längesedan skaffat oss en katt, Just nu är han en busig liten katt som allt som oftast hittar på bus. Välter blommor, hoppar på fötterna om de råkar vara utanför täcket när vi ska sova. Vill ligga och passa på mina garner när jag stickar. Men oavsett det vackraste djur, den ståtligaste katten jag någonsin träffat på. Bus i ögonen hela tiden. Nu har vi inte riktigt vågat släppa ut honom ännu, fast han är sju månade gammal. Kanske kommer han alltid vara en inne katt, det tänker jag att han själv får bestämma.

    Här är den lilla busen han trivs här vid skrivbordet när jag sitter här och skriver.

    Nog för nu, lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

    Carina Ikonen Nilsson
  • Jag hatar AD/HD filmen tycker jag var bra!

    Jag hatar AD/HD filmen tycker jag var bra!

    Igår visades programmet Jag hatar ADHD.  Det var en dokumentär från Danmark. Där de hade alternativa sätt att hjälpa barnen att lyckas i skolan.  Nu när jag läser på FB och andra ställen så ser jag att jag inte ska gilla det programmet, pill för de visade på faktafel.

    Barn med ADHD behandlas ofta med ”Ritalin som innehåller amfetamin”. På 15 år har omsättningen av Ritalin stigit med 2 400 procent. Det är det här som är faktafelet.

    De hade skulle ha skrivit Metylfenidat istället. Vilket är ett liknande preparat som amfetamin. I alla fall är det så som jag uppfattat det.  När jag själv åt Concerta så var jag till en början nöjd.  Fick en lugnare takt och orkade bli färdig med tanken på ett konstigt sätt. Det slutade surra i kroppen.  Men efter ett par år verkade det som att medicinen gjorde mera skada än nytta i mig.  Nu var det programmet som jag skulle skriva om. Så nu försöker jag igen.

    De hade valt andra metoder  än medicin för att hjälpa barnen i skolan.  De undersökte barnens motorik, check   hade tid att stanna upp och prata om känslor och hjälpte barnen till att hitta andra metoder i sig själv än att slåss.  Det var mycket reflekterande hos lärare och i barngruppen.  Skolteamet såg viktigheten i att få i gång reflektioner i barngruppen, order och det var viktigt att prata om Känslor och tankar.  Arbetsgruppen var helt enormt duktiga på att hitta sätt som gjorde att barnen lärde känna sig själva, och fick upptäcka sin egen duglighet som sedan mynnade ut i det vackra ordet SJÄLVKÄNSLA.

    De lärde även barnen att det var mera än sin diagnos, att de inte skulle vara ”offer” i sin diagnos.

    Under programmets gång fick vi tittare ta del av hur barnen växte och blev bättre och bättre på läsning, skrivning, men även Kamratrelationer, bättre på att uttrycka sig och själva hitta till orsaken i sig själva till att de kanske var irriterade och ledsna.

    Jag tyckte skolan gjorde underverk, herre gud det finns ju till och med vuxna som aldrig hittar till frustrationernas ursprung. Här kunde ungen dagen efter en besvikelse  hitta till sorgen som bodde inom honom över att pappa svek.  Han hittade till rädslan över att göra mamma ledsen om han sa att han saknade sin pappa.

    Nej, oavsett faktafel och vad andra kunniga säger, så kände jag att programmet och just den skolan var något som jag önskade att mina barn hade fått delta i.

    Det måste ju finnas alternativ, val vi måste ju få möjligheten till andra val, än medicin.   Det ena utesluter inte det andra.  Även om det nu enligt många, var sektliknade eller inte så funkade det på de barn som var med i filmen.  OCH sekt ?  Såg inte tillstymmelsen till ordet Scientologi i filmen.

     

    Metylfenidat är indicerat som en del i det totala behandlingsprogrammet för ADHD
    (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) hos barn från 6 år, när
    endast stödjande åtgärder visat sig vara otillräckliga. Behandlingen ska
    ske under överinseende av specialist på beteendestörningar hos barn.
  • Concerta blev Ritalin men vi får se om det funkar

    Jag  slutade med Concerta för ett tag sedan. Skillnaden blev större än vad jag hade tänkt. På något underligt sätt hade jag glömt av hur det var utan medicin.

    Utan snus i tre dagar försmäktar vi på denna Ö…… säger Pippi. Utan medicin försmäktar jaget i min kropp. Utan medicin blir jag den där gamla vanliga Carina som  rör till,  som snubblar,  sover dygnet runt, inte tänker tankarna klart. Bor i en konstig kroppsoro som inte är helt som den där vanliga oron som när jag oroar mig för något särskilt.         

     

    Ganska många år åt jag Concerta under alla år var det mirakel medicin. Jag blev ljusblå i mina tankar, jag fick tid på mig att komma på att jag höll på att bli arg. Jag fick ihop posten som skulle postas, brev som skulle skrivas och tider som skulle passas passades. Jag missade mindre möten, jag till och med orkade leva mera mjukt i tankar om mig själv.  Nu är det inte så att allt detta gjordes av miraklet Concerta nej medicinen var en del i, en del som gjorde att jag mera orkade ta ansvar över det som var viktigt.

    Concerta medicinen slutade till sist ge mig biverkningar som jag borde fått i början. Redan i våras inser jag att jag upplevde biverkningar fast då visste jag inte att det var just biverkningar.  Under sommaren och början av hösten åt jag medicin när jag var tvungen vilket inte heller va så bra. Min kropp mådde inte bra av det. Kroppen och käkarna fick muskelspänningar, i kroppen bodde en inre oro som gav mig rastlöshet. Min självkänsla blev återigen den där gamla vanliga som att men du är ju bara dum i hela huvudet, du måste se till att skärpa till dig. Det är ditt fel och allt annat som jag liksom levt i under så många år innan.

    Impulsiviteten blev starkare, gjorde saker som jag kanske inte borde ha gjort och ibland hoppade det grodor som jag inte borde sagt. 

    Där till att balans, min kropp och jag var inte riktigt vänner. Vilket jag skrivit om innan.

    IMAG0120-1

    Nu äter jag medicin igen, inte Concerta nej jag provar just nu Ritalin den som är långtidsverkande.  Samma funktion som Concerta enligt min läkare.  I två veckor åt jag 10ml. Av den dosen kände jag inte något speciellt mera än att jag när jag somnade sov jag som jag förmodar är den bästa sömnen. Hela natten. Annars brukar ju det vara tvärt om med just sådan medicin. 

    Bild: Ritalin

    Nu sen i förrgår har jag provat att äta 20 ml Ritalin. Ännu kan jag inte säga att jag mår som jag gjorde på Concertan dom första åren. Inte heller känner jag av den där ljusblå lättnaden i tankarna. Antagligen för att dosen är för liten.

    Men jag känner av spänning i käkarna igen, nu tänker jag att jag får ha is i magen kanske är det övergående. Kanske blir det bättre när jag höger dosen.

    Jag vill så gärna må som jag gjorde för bara några år sedan när tankarna och jag höll ihop när jag till och med ibland kunde stanna upp och tänka efter FÖRE.  Det gör jag liksom inte idag idag är just Eftertänket ett eftertänk. Ett tänk som blir till FÖR SENT då när det redan har hänt.

    En saker är i alla fall bra, för idag kom jag ihåg det jag borde kommit ihåg igår.  Det gjorde att jag i morse fick gå upp tidigt gå till bankomaten ta ut pengar och knacka på hos min gamla farmor. Hon skulle fått pengar av mig sedan i fredags men det har ramlat in i glömska. Trotts att min syster påmint mig till och med igår då hon sa du måste nu.  Idag gjorde jag det jag hann, för dom hade inte gett sig av.

    Min gamla farmor hur kan jag  glömma sånt viktigt? Hon som är den jag alltid haft så nära mig. IMG_20120612_110701

    Ops nu blev det en steg ut från rutan till någon annanstans igen. Men som vanligt det kan ju inte någon tablett överhuvudtaget ta bort från mig tror jag. Dom där sidostegen som blir till när jag skriver blir ju liksom alltid till. Dom är ju en del av mig i mig så som jag är.

     

    Nej, nu är det slut för den här gången.

    BOK-0011-e1326972514227-191x300

    Vill passa på att tacka för att ni är så många som läser min blogg, det ger mig mjuka tankar, det ger mig hopp om att vi tillsammans kan sprida ringar, Det är det vi gör. Tillsammans sprider vi ringar……….

    //Carina

    IMAG0216Snart är vi där igen, känns lite konstigt att skriva det nu för idag är vädret som den finaste vårdagen. Men det är ju oxå nära nu, ska bara bli jul innan.

  • Facebook, Författare och självkänsla

    Hur går det ihop? Hänger det ihop på något sätt?

    Igår fick jag en inbjudan på FB, pharmacy av Anitha Östlund. Innan FB råkade jag komma i kontakt med henne i från ett annat forum Skrivpuffen som är utformat av Ann Ljungberg.

    Igår blev jag alltså inbjuden till ett forum på FB, patient där Anitha ville samla sina skrivar vänner. Jag var alltså utvald. I samband med utvalandet så ramlade in konstigheter i mig. Alla började presentera sig på sidan, hos mig flyttade det in prestationsångest.

    “Självkänslan” som borde finnas, fanns inte, försvann långt bort. Flertalet gånger gick jag in och försökte mig på att skriva en presentation om mig själv. Hade tankar om att men gud vad ska jag skriva, det hela blev på ett konstigt sätt jätte stort utan att jag riktigt fattade det. Ångest över en sådan sak är ju ganska dumt med tanke på att jag redan för tre år sedan, skrivit en bok där jag hela tiden egentligen skriver om mig själv. “ Jag föredrar att kalla mig impulsiv” heter boken. Dessutom är jag ute och pratar in för okända människor ganska ofta, både i små och stora grupper. Då står jag längst fram och pratar på, som om det var det enklaste i världen. Så det var konstigt att jag inte förmådde mig att skriva en presentation på en grupp sida.

    Problemet för mig, var att jag hade titelfobi. Jag tittade runt på människorna som hade skrivit en presentation, blev mer och mer tillbaka dragen i mina ord. De var författare, redaktörer, lektörer och ja gud vet vad alla dessa människor hade för olika tiltar och roller, i skrivsammanhang. Vad skulle jag skriva i min presentation? Blev frågor som flyttade in i mig. Men gud ,vad ska jag skriva vad gör jag i den gruppen.

    Asså snacka om självkänslodödstankar och förminskande ut i finger spetsarna. Ju längre tiden gick ju längre ner i skorna var jag. Senare fram på kvällen tog jag mod till mig och började skriva. Fingrarna riktigt dansade fram på tangentbordet och ångesten försvann ju fler ord som hittade till den lilla textrutan. Innan jag hann tänka efter tryckte jag på rutan sänd. Jag läste inte igenom det jag skrivit, vilket i och för sig inte är ovanligt för mig. För jag tänker ju inte efter innan. Det så omtalade efter-tänket är ju något som jag liksom saknar. Detta var inte orsaken igår, då jag klickade iväg min presentation. För orsaken att jag inte läste igenom presentationstexten, var mera känslor av en massa rädslor av att inte duga, inte passa in, i den lilla gruppen av namn.

    Idag är alla konstigheter och alla tankar från i går, historia, upplevelser som jag från historian känner att de upprepar sig. Historian upprepar sig, då när jag inte är vaken, ser med mina självkänsloögon på mig och mina beteenden. Då har jag väldigt lätt för att höja andra människor till skyarna, medans jag själv försvinner ner till havets botten. Jag märker det inte ens. Vet bara att jag får svårt att ta mig upp till ytan efter ett tag.

    Nej nu har jag skrivit nog idag. Texten här visar mig att jag måste ta nya tag i självkänslo-jobbet igen, jag har nog lagt det för länge åt sidan. Det är alltså dags att kavla upp ärmarna och göra viktighetsarbete igen. Självkänsla är ju inte nått som ligger i skafferiet år efter år. Utan likt mjölk, så är det en färskvara.

     ImpulsivIkonen