Vem är du?

visst kan det kännas skrämmande med den  frågan? Vem är du? Just den frågan fick jag en gång när jag träffade en  psykolog som jag skulle ha ett samarbete med under ett års tid. Egenterapi kallades det på den tiden.  Mitt svar va att jag jobbade som behandlingsassistent.  Då frågade hon igen vem är du?  Jo, troche jag är Carina och jag jobbar som behandlingsassisten och har två barn.

Det blev tyst i rummet och för mig va det en obehaglig tystnad. Där det kändes som om jag var tvungen att prata mera, shop om vad jag var för en men, pharmacy då hade jag inga saker  att säga.  Det var psykologen som bröt tystnaden  med ord som gjorde intryck på mig.

Jo av ditt svar har jag nu räknat ut att du jobbar som behandlingsassistent, du har två barn. Är det så du  vill beskriva dig själv?  Är det inte en beskrivning av att du arbetar, och är mamma till två barn.  Känner man dig när man vet det här. Skulle du och jag kunna vara vänner av bara den här informationen.   För mig var situationen obehaglig, och ganska så krypande.

Här jobbade jag med att hjälpa barn och ungdomar att hitta sin plats i livet, sin identitet. Så var det obehagligt när psykologen frågade mej vem är du?   Ett år gick jag hos denna kvinna och pratade,  i början var jag rädd för att säga fel saker,  ge svar som skulle vara fel.  Efter någon månad hos henne, så frågade hon om jag var rädd för att göra fel.  Om jag var rädd för att  jag skulle vara fel.   Under terapi timmarna som blev många  kom ständigt frågan upp.  Vem är du?  Jag kunde fylla på med svar som inte handlade om vad jag jobbade med eller hur många gånger jag blivit mamma. Utan det blev en mera färgrik bild.  Vem  som var jag.

Bilden som från början var  att jag var behandlingsassistent, hade två barn och var duktigt på att hålla ordning i mitt hem. Visade sig vara saker som höll mig fast i en mall av att duga om jag bara gjorde och följde andras karta.

Idag ställer jag mig själv den frågan, men,  när jag ställer den hör jag kvinnans röst. Vem är jag, idag har bilden av mig blivit mera nyanserad.  Fått fler färger och  vissa staket som jag satte upp för att duga för mig själv, har  fallit ner vittrat sönder.  Vem är jag?  Idag  har jag inte längre ett arbete som behandlingsassistent. Idag behöver jag inte  maskera, gömma mig bakom en fasad av arbete hur många barn jag och om jag lyckats med livet.

För idag har jag lyckats i mig själv.  Vissa mönster har jag lyckats hitta.  Väven i min väv börjar bli synlig, få mönster och är ganska så tålig.  Vissa  sidor av väven  börjar bli lite slitet, det är sidor hos mig själv som jag tränat på  som är utanför min förmåga.  Ibland klipper jag till och med bort dessa stunder, för att ha mera mönster rikt i väven.  Vem är du?

Jag  tror det är en viktig fråga att ställa sig ibland, den gör att jag hamnar här och nu. Gör bilden mera tydlig,  den ger mig en möjlighet att inte ramla ner i gropen där jag inte är sann emot mig själv.

Vem är jag då?  Jag jag har lev ganska så många år,   det har varit många år av att inte få plats på kartan bland den stora allmänheten.  Jag har en lite mindre bit som jag vaktar som ett lejon.  Mitt hem är min borg,  min borg är det som är jag där försöker jag vårda och ta hand om det som är jag.  Försöker vara  de bästa i mig ganska så ofta även om det ibland visar sig att även  min sol har fläckar.

Det där med självkänsla är viktigt för mig. För jag vet hur jobbigt och ont det gör när den saknas.  Det är inte så att jag måste vara älskad av alla andra. Det kommer jag inte att bli.  Det viktiga är att jag står ut med mig själv.  Att jag är min bästa vän, för med mig kommer jag leva hela livet med.  Kommer inte vara utan mig själv en enda sekund.  Förr ville jag vara utan mig alltid,  vara precis så som alla andra.  Idag är jag glad och tacksam över att jag inte förlorade mig själv på vägen.  Att jag blev som alla andra, utan  att jag hittade till det som är jag på gott och ont.  Just det önskar jag  att alla unga pojkar och flickor fick en chans till redan från början, att  de steg ut i livet utan masker, fasader och uppfattningar om sig själva att inte duga.

Tror en väg till detta är att ställa frågan. Vem är du, när svaren sedan kommer så är ju inte det  något som ska värderas.  Det går liksom inte att värdera när vi är sanna i oss själva.

Lev idag just nu, igår är ett blad som vi just vänt, morgondagen är ett nytt blad i vår livsbok.

In för morgondagen…..

Ho hooo någon där?  Här är jag i alla fall, generic lagt min sista hand på förberedelser för morgondagen.  I morgon flyttar (H)järnkoll från min säng in till medborgarkontoret i Färgelanda. Inte bara (H)järnkoll utan jag tänker allt va där jag med. 

Is i magen sa en chef en gång på ett möte. Den isen i magen är vatten idag men tänker ladda upp i dagen med en lugn dag och göra bara Carina saker.

Nu lägger jag morgondagens möten med människor till sidan. Nu får det bli vila och bara bra saker.  jag har packat ner saker som jag ska ha med mig  till morgondagen.  Det enda som inte är nerpackat är mina böcker.  Men dom lär följa med dom med.  Is i magen jo får  duscha kallt sova med öppet fönster så ska nog det bli lite is i magen.

Fast det ska kännas lite i magen när det ska till att pratas för jag tror det gör det hela bättre.

Än så länge har jag (H)järnkoll i sängen, tadalafil men bara tills i morgon för då flyttar både jag  och (H)järnkoll till medborgarkontoret i Färgelanda. Då ska vi prata hälsa och ohälsa ….

Lev idag just nu i går är historia och idag  just nu påverkar vi morgondagen.

Personligt rekord har jag gjort och det personliga ska bli ett nytt denna månaden. :)

Då är det 1 maj då, treat den dagen som våra förfäder banade väg till. Idag är dagen vi får  gå ut ur våra hem och visa vad vi tycker och tänker,  höra någon politiker säga varken bu eller bä…

Själv ska jag jobba, i dag känns det inte så trevligt att jobba  när jag vet att maken inte ska jobba. Men sånt är det, jobbar man inom vård och omsorg så spelar dagens högtid ingen roll då jobbar man.  Igår var det en högtidsdag för mig efter klockan 20.00 kunde jag stolt se hur mina prestationer av träning vuxit upp till ett nytt personligt rekord.20131119_203248[1]Carina-portratt-1.jpgCarina-portratt-1.jpg

9233 cal månaden april. Den bästa sedan oktober som jag slog med 2000 cal. 153 workouts sammanlagt 31653 cal. Jag känner mig grymt stolt över min insats och nu  ny månad. Nu blir det nya mål.  Det nya målet ska vara att slå  april.  Redan här känner jag känslan av seger.  Ser mig träna det där sista passet  och känner hur  Yes jag gjorde det.

Carina-portratt-1.jpg130221-Carina Ikonen Nilsson.Bild:Bo Håkansson, Bilduppdraget.

Jag har aldrig upplevt mig som en tävlings människa men  den här tävlingen kommer jag att ta hem. redan nu ska jag stega mig ner i källaren för att svettas lite tänker jag….

Ha en fin dag denna vackra 1 maj.

Lev idag just nu igår är historia och imorgon är en ny dag där ddu kan göra nyare prestationer, nu är nu, och nu är det träning för mig.

Egen tid…

Det där med egen tid, pharmacy egen tid till sig själv. Vi pratar alla om den men gör vi något med den.  Vad gör man på egen tid?

Idag kan jag stolt berätta att jag slagit ett rekord. Ett personligt sådant, ask men inte bara i siffror utan jag har brutit mönster, recipe brutit och lagt till med en väldigt bra vana på många plan.  För ett år sedan så hade jag inte kunskapen eller känslan för att kroppen mår bra av att röra på sig.  Den enda rörelse jag  då stod ut med var simning men inte som träning utan mera för det härliga i att simma och bada.

Idag eller redan  i oktober har jag brutit en ovana till en vana. Träning!

Nästan varje dag tränar jag vilar kanske en dag i veckan.

Jag värmer upp med att cykla 20131119_203224[1]

så linnet jag har på mig blir helt svettigt, där efter ger jag mig på vårt ny inköpta gym.20131119_203240[1]

Fast det är  tre eller fyra månader gammalt nu.  Minst en halvtimma håller jag på. Lyfter med både armar och ben.  I början gjorde jag träning för att slippa ha så ont i min höft.

Idag tränar jag för välbefinnandet.  Den där känslan som flyttar in i kroppen när man tagit ut sig så totalt, att man bara orkar röra sig mot duschen.  Då när man knappt orkar  hålla i duschhandtaget.  Den där känslan när kroppen är så mjuk och stum att sinnet blir helt fyllt av välbehag.

Den känslan tränar jag för idag.  Jag är 49 år gammal och var tvungen att uppleva 48 år innan jag för första gången fick uppleva just den känslan av träning. 20131119_203232[1]

Jag som aldrig slutför och tröttnar fort har hittat ett helt underbart sätt i att må bra, i hela kroppen, i tankar och själ.  Idag tilldelade jag mig ett eget diplom för min insats.  För idag har jag slagit ett nytt rekord, ett personligt som jag är grymt stolt över. Innan månaden är slut har jag slagit ett månads rekord med hästlängder tänker jag.

Idag  gav jag mig själv ett diplom som jag hängt upp på väggen över mitt skrivbord.  Det ska få hänga där och påminna mig om min duktighet.

Nu är det inte nog med bara träning för min egna tid. Nej varje kväll har jag en halvtimma ibland en helt timma där jag sitter och skriver i min dagbok, och jag är bra bok.  I den summerar jag dagen och skriver ner  bra saker som hänt, bra saker som bor i mig,( mina tillgångar), skriver ner tacksamhetstankar och kom ihåg för morgondagen.   Just  min dagbok är mitt sätt att må bra, det är så otroligt viktig stund för mig som jag haft som vana i många år, många  Jag är bra-böcker är skrivna av mig till mig.

Egen tid, ibland inbillar vi oss att vi inte har  tid med egentid.  Jag tänker att vi lurar oss själva när vi tror vi inte har rätt till egen tid. Den är viktig,  jag är viktigt därför tar jag mig egentid.  jag har bara ett liv,  jag tror inte att jag kommer att leva i 700 år. Jag har inte tid att må dåligt,för mig är det viktigt att må bra.

Lev idag just nu,  påverkar vi den framtid som är vår.

Hur många hundra år ska du leva?

Är sorgligt när diagnosens-utanför-kunskaper får människor att sluta glimma

men anledning av killen som blev nerflyttad för att han fick diagnosen ADHD.  Sorgligt och på riktigt blir jag uppriktigt ledsen. Samtidigt rädd, cure vart är vi på väg?  När blev det att människor som jag själv inte dög? Dum fråga för jag vet det när-et. Det när är när man får ett papper med medicin och en diagnos.  Samtidigt som du får ditt lilla papper om att du har diagnosen ADHD, cure så får du så mycket mycket mera. Det är då som människor som inte vet brukar börja artikulera prata tydligt och hålla lite hårdare i sina tillhörigheter.

I början när jag fick min diagnos, då jag vågade berätta så var jag tydlig och  riktigt snabb med att sedan berätta att:

– Nej  jag är inte missbrukare, och nej jag är inte kriminell heller för den delen. Idag bryr jag mig inte om vad  andra människor har för uppfattningar utan det får stå för dom.  Jag vet vem jag är, det får räcka för mig.  Andras uppfattningar får stå för dom.  Men när myndigheter har sådan dumhet och okunskap hur gör vi då?  Hur  eller vad händer när en myndighet dömer ut människor för deras egenskaper?

Inom den  positiva psykologin säger man att du ska göra det som du är bra på, du ska  lysa och glimma ofta. Killen hade lyst och glimmat i fem års tid, utfört ett prickfritt arbete där han var till mötesgående och gjorde ett bra jobb.   Killen glimmade asså.  Men nu vill trafiksäkerhetsverket ta bort glimningen för att han har ADHD.  Som om ADHD inte glimmar!?

Det är klart den glimmar nästan skimrar om den ju. Men  är du tågvärd, då får du minsann inte ha ADHD.  Det som jag ser som tillgångar ser trafiksäkerhetsverket som faror. För inte så länge sedan var jag ute och pratade  ”Damp” så som jag brukar säga. för att jag gillar ordet Damp och dampig.  Då visade jag på tillgången att vi registrerar allt  tar in alla intryck och hör allt som är att höra.  Skulle det börja brinna är det bra. Mina sinnen är  på utsidan och jag  registrera branden genast.

Där emot är det mindre bra för mig själv, i vissa andra sammanhang till exempel om jag sitter  och lyssnar på någon som står längst fram och pratar.  Vi säger att det är mycket folk i rummet som sitter och viskar och snackar, så stör deras snack  mig, mera än  det stör den som inte har  adhd.

Ofta brukar jag säga att jag har en större intuition. En gång för många år sedan åkte jag bil från  Angered till Frölunda.  På trottoaren nere i stan  gick två killar och snackade. Av någon  anledning fick jag tanken att köra över till vänstra körfältet, när jag  kom närmare samtidigt som jag kör förbi dom. Så knuffar den ena killen ut den andra i gatan.  Hade jag inte  sekunden innan bytt körfält, så hade jag kört över killen som blev ut puttad.

Ofta när jag är i olika sammanhang så känner jag nästan med hela kroppen att något är fel.  I jobbsammanhang har det varit många gånger som jag agerat på ett sätt som sedermera visar sig vara helt rätt  trotts att det liksom inte  syntes innan. När jag och min  före detta make hade gatukök, visste jag instinktiv när något var på gång.

Vi hade vårt gatukök i Bergsjön ibland var det så att människor var utan pengar och vissa fick skriva upp sig på kreditnota om de inte hade pengar. Det fick visserligen alla göra en gång,  för jag vill så hemskt gärna lita på människor. När de skrev upp sig den där första gången, så visste jag i samma gång  om jag skulle få se de igen eller inte.  Min make kallade mig då dum.

Men det var ett bra sätt för mig att känna att jag kunde lita på min förmåga att se människor,  ville även  visa människor att även om du inte  har för avsikt att betala, så vill jag ge dig möjligheten att göra det. Vill ge dig möjligheten att känna att någon tror på dig.  Vill ge dig möjligheten att om inte minst för dig själv ge dig möjligheten att visa ditt bättre jag och betala tillbaka det  som lånades.  Men mest ville jag nog visa att jag trodde på han/ henne då hon stod där och förklarade och lovade betala tillbaka.

Ibland hade jag fel när jag skrev upp och tänkte  de här pengarna kommer jag aldrig igen se. Då blev det lite extra varmt i mig då  personen i fråga, sedan stod där och lämnade  pengarna.  Då brukade jag ofta bjuda på något extra som glass eller bara en kopp kaffe.

Till sist insåg jag nog att någon affärskvinna det var jag inte, mitt hjärta brann lite för mycket för de som hade det svårt.  Fanns många barn som kom dit och fick mat, för att mamma eller pappa inte var hemma.  Nej nu ska jag sluta  skriva alla mina ord igen. Det får liksom vara bra för den här gången känner jag.

Ha en härligt fin påskafton, Njut av det underbara vädret.

Lev idag just nu, så kan det bli mirakel även om vi inte tänkte på det just då 🙂  Glad påsk till dig som orkade läsa enda hit 🙂

Det egna värdet kan va svårt att ha med alltid.

Jag kan säga att jag blivit klokare, sale till och med mycket klokare. Under senvintern började jag känna mig mera nere och lite down. Eftersom jag har  och har haft under många år en kurator kontakt, drug så kunde jag ganska så fort få hjälp. Detta genom medicin, Medicin är något som jag inte på riktigt tror på, dessutom brukar jag få  skräckliga biverkningar.  Biverkningarna i vintras då jag fick  ny medicin för min Artros, gjorde att jag  akut fick åka till näl efter att jag pratat med sjukvårdsupplysningen. Då för att jag fick svårt för att andas och lite sånt.

Denna gången var det huvudvärk  under tre veckors tid. Kanske till och med fyra veckor.   Två gånger under perioden blev det  migrän attacker som gjorde att jag fick ligga till sängs.  De andra dagarna mera  huvudvärk som ligger och lurar, kan utvecklas till sängläge om jag inte  tar hand om mig.   Att ta hand om mig  är en balansgång i huvudvärkstillstånd, för det kan bli mörkläggning eller bara den dova känslan som kan bo i kroppen.

I veckan när jag var hos min kurator, så tog jag upp min huvudvärk och han kollade biverkningar. Jodå  det var en  vanlig biverkning på medicinen jag fått. Eftersom jag inte gillar mediciner, så har jag ganska  mycket under vintern och våren letat efter må bra saker. Må bra saker för mig är musik, träning, rita, måla, skriva. Frisk luft och egentid,  ärlighet emot mig själv är också viktigt.

En sådan ärlighet var  faktiskt att jag var tvungen att acceptera att jag mådde lite sämre, var lite sorgsen inom mig och  tappade bort allt vad självkänsla heter.  Såg bara dåligheter i mig.  Just medicinen  till och med bara vetskapen om medicinen, gjorde att jag började ta hand om mig på bästa sätt igen.

Vet inte hur  många  Jag är bra boken jag skrivit i,  men jag har hållit på sedan  2006 eller 2007.  Under  en lång  tid har jag glömt av min goda vana,  tänkt att nej med jag har skrivit i den så många år, så det behöver jag minsann inte.  I alla fall så  i sambandet  med medicinens intågande, så tänkte jag att men jag ska ta upp min goda vana igen.

Nu säger jag inte att jag e bra boken har gjort mig frisk, nej så menar jag inte.  Men den är en av sakerna som hjälpt mig hitta till den mera ljusa sidan i mig.  Nu skriver jag säkerligen inte  så som man ska heller, utan har mera ett eget sätt att skriva i min bok.   Mera dagbokliknade men med  stolpar  efter själva dagbokskrivandet där jag har de olika rubrikerna:

Mindre bra. Här brukar jag  kanske skriva  idag var jag ofokuserad och bara babblade på utan att tänka efter riktigt. När jag upptäckte det så slutade jag prata och sa hur det låg till.

I mig blir det en bra sak sedan, där jag blir insiktsfull som kom på hur jag babblade och där till får jag in lite ärlighet och självkännedom också.   Men det kan även bli  rader så som. Idag har jag ritat, det kändes så roligt när jag faktiskt upptäckte att jag satt och tyckte det var kul igen.  Ofta är det så med mig att jag inte tycker något är roligt när jag är lite svartare inom mig.

Just den där upptäckten att det  blev ljusare i rummet, eller jag blev  helt inne i min teckning efter en stund, är bra saker i mig, för mig.  När jag har skrivit upp alla mina bra saker. Vilket brukar bli  ganska så många  när jag väl kommit in i skrivade. Då går jag över  till mina tacksamhetstankar.  Då skriver jag upp saker som jag känner tacksamhet över.  En alltid tacksamhet som jag har med är tacksamheten över  att jag råkat  gifta mig med världens bästa make. Han som älskar mig, precis så som jag är,  han som får mig att tänka  flera  tankar som är lite mera böjliga än mina vanligtvis raka  och tvära.

Men det får plats ganska så många tacksamhetstankar om mig själv.  Till ex. tack för att jag har så många känslor inom mig, som känns  bubblande från stund till stund dessa  ger mig förmågan att känna in och göra rättsaker för mig.

Det är när jag gömt undan alla dessa känslor en längre tid, som jag blir lite mera gråtonad inom mig och får svartare tankar.  För mig är det viktigt att jag och min kropp är utan kemiska preparat. Den enda medicin som jag faktiskt har förlikat mig med är: Den omskrivna och hemska medicinen Concerta. Den som jag faktiskt har förlikat mig med, vet om att jag behöver för att få en lite  långsammare takt, och ett mera  eftertänksamt sätt. Nu säger jag inte att jag är helt bra, helt fokuserad, när jag tar den. Men den får mig att sakta ner.  Men det är den enda lilla tablett som faktiskt hjälper mig få livskvalitet, får mig att känna mig mera lugn.  Något annat  kemiskt preparat är inte min grej, jag gillar inte  avstängningskänslan som bor i lyckopillrets kraft.

Utan jag känner att jag har rätt att känna alla mina känslor, känslor är inget fel.  Jag har ansvar över mig och mina känslor, har rätt att ha dom även om de är av den sjukare sorten,  som gör mig  gråtonad och sorgsen. Sorg är för mig vackert.  Även om det är djävligt jobbigt när jag är där.

Oj oj oj  nu försvann jag från första tanken.  Alla dessa ord för att jag egentligen bara ville visa på min klokhet och Må bra väg.  För nu är jag på  rätt väg, känner jag  till och med helrätt igen.

Jag  tar hand om mig på det sätt som är rätt för mig.   Jag  tar ansvar över mitt mående genom  kost,  Här är det inte expertråden som gäller utan  mina egna råd.  Vilket är  goda grönsaker, njuta av min mat och äta allt som är gott och jag mår bra av. Livet behöver kryddas med inte bara av en sak.  Så med måtta.  Hitta tillbaka till  min jag är bra bok, har varit en viktig del i att må bra.  Motion vilket jag gör i källaren  där vi har  gym och cykel.  Där lägger jag minst en timma  tre till fem dagar i vecka.  Lyssna på musik, ljudböcker och skriva  nonsens och andra viktigheter är bra saker för mig. Måla, rita Laga mat, andra saker som gör att jag hittar tillbaka till det vackra inom mig.

Men mest av allt, är det att se, känna uppleva mitt egna riktiga värde där jag faktiskt vågar känna, känna på-riktigt att jag är värdefull om än så bara för mig själv.  Oj vad babbel det blev.

Ha en fin dag och lev just nu, igår kan vi inte göra något åt. Idag påverkar vi  imorgon genom valen vi gör idag.

Jag hatar AD/HD filmen tycker jag var bra!

Igår visades programmet Jag hatar ADHD.  Det var en dokumentär från Danmark. Där de hade alternativa sätt att hjälpa barnen att lyckas i skolan.  Nu när jag läser på FB och andra ställen så ser jag att jag inte ska gilla det programmet, pill för de visade på faktafel.

Barn med ADHD behandlas ofta med ”Ritalin som innehåller amfetamin”. På 15 år har omsättningen av Ritalin stigit med 2 400 procent. Det är det här som är faktafelet.

De hade skulle ha skrivit Metylfenidat istället. Vilket är ett liknande preparat som amfetamin. I alla fall är det så som jag uppfattat det.  När jag själv åt Concerta så var jag till en början nöjd.  Fick en lugnare takt och orkade bli färdig med tanken på ett konstigt sätt. Det slutade surra i kroppen.  Men efter ett par år verkade det som att medicinen gjorde mera skada än nytta i mig.  Nu var det programmet som jag skulle skriva om. Så nu försöker jag igen.

De hade valt andra metoder  än medicin för att hjälpa barnen i skolan.  De undersökte barnens motorik, check   hade tid att stanna upp och prata om känslor och hjälpte barnen till att hitta andra metoder i sig själv än att slåss.  Det var mycket reflekterande hos lärare och i barngruppen.  Skolteamet såg viktigheten i att få i gång reflektioner i barngruppen, order och det var viktigt att prata om Känslor och tankar.  Arbetsgruppen var helt enormt duktiga på att hitta sätt som gjorde att barnen lärde känna sig själva, och fick upptäcka sin egen duglighet som sedan mynnade ut i det vackra ordet SJÄLVKÄNSLA.

De lärde även barnen att det var mera än sin diagnos, att de inte skulle vara ”offer” i sin diagnos.

Under programmets gång fick vi tittare ta del av hur barnen växte och blev bättre och bättre på läsning, skrivning, men även Kamratrelationer, bättre på att uttrycka sig och själva hitta till orsaken i sig själva till att de kanske var irriterade och ledsna.

Jag tyckte skolan gjorde underverk, herre gud det finns ju till och med vuxna som aldrig hittar till frustrationernas ursprung. Här kunde ungen dagen efter en besvikelse  hitta till sorgen som bodde inom honom över att pappa svek.  Han hittade till rädslan över att göra mamma ledsen om han sa att han saknade sin pappa.

Nej, oavsett faktafel och vad andra kunniga säger, så kände jag att programmet och just den skolan var något som jag önskade att mina barn hade fått delta i.

Det måste ju finnas alternativ, val vi måste ju få möjligheten till andra val, än medicin.   Det ena utesluter inte det andra.  Även om det nu enligt många, var sektliknade eller inte så funkade det på de barn som var med i filmen.  OCH sekt ?  Såg inte tillstymmelsen till ordet Scientologi i filmen.

 

Metylfenidat är indicerat som en del i det totala behandlingsprogrammet för ADHD
(Attention Deficit Hyperactivity Disorder) hos barn från 6 år, när
endast stödjande åtgärder visat sig vara otillräckliga. Behandlingen ska
ske under överinseende av specialist på beteendestörningar hos barn.

Enkla saker kan vara svårt.

Igår va det den stora dagen på Ågernska. Det var utbildningsdag för Lärare från Göteborgs  Samskola.  Utbildningen har varit under flera utbildnings tillfällen.  Den har handlat om NPF, store   Mitt uppdrag var att ge lärarna en inblick i hur det kan se ut i familjen, ask hur det kan vara när man ska få ihop alla de där pusselbitarna som ibland är så svåra.  Jag menar alla de där lapparna som ska skrivas under, alla de där mötestiderna som ibland är så förgjordat svårt att passa.  Alla gympapåsar som är beroende av så många steg.  Steg ett är att kläderna ska komma till skolan, steg 2 att den där gympa påsen även hittar hem igen, att den ramlar ner i tvättmaskinen, lyckas hitta till tvättstrecket, och kommer i påsen igen samt sedan hittar till skolan den där dagen som det faktiskt är gympa igen.  Enkelt för en del men så förgjordat svårt för andra.

Tänk att det bland är de enklaste frågorna som är de svårast för vissa, för bara några år sedan visste jag faktiskt inte på riktigt varför det var så viktigt med kalender.  Kunde inte för mitt liv förstå varför man ska ha en sådan där mackapär och skriva in saker i.  Att jag inte förstod det berodde ju på att jag inte fattade vilka konsekvenserna blev. För när konsekvensen blev ett faktum då var jag någon helt annanstans.  När man har missat en tid och gjort det flera gånger, så är det faktiskt så att människor slutar höra av sig.  Det är faktiskt så att om jag missar en tid så behövs det inte så många missar.  Innan den jag bokat tid med har uppfattningen om mig att jag inte är intresserad.  Jag har haft många kalendrar många samma år. Men idag har jag inte någon.  Jo förresten, jag har en,  den står i bokhyllan som en påminnelse om att jag inte ska använda mig av en kalender i bokform.

Jag är en tekniknörd,  alla sådana där tekniska apparater är jag helt såld på. Just nu är det min lilla platta som är kalendern.  Just den där lilla söta plattan tappar jag minsann inte bort. Idag skriver jag in allt jag bara kan.  Där finns alla de där sakerna som jag behöver. Där bor min kalender i formen av googles kalendern. Där finns lite spel så att jag har saker att göra när jag väntar, där finns min dagbok, min bra bok. Där finns min kamera.  Det gör att jag idag faktiskt kan fånga stunder som inte är semesterstunder, utan ett sådant där enkelt ögonblick som jag annars inte kunnat fånga.

Gårdagen gjorde jag till en bra dag. Även om det var mycket oro i mig, innan och en stund i själva föreläsningen så blev det en dag som jag faktiskt är nöjd med.  Så roligt att träffa så många spännande människor och så fantastiskt att se att så många människor  va intresserade.  Tacksamhet bor i stunden.

Lev idag just nu, påverkar vi morgondagen……

Att hitta tillbaka till sitt värde

att sätta värdet på sig själv är inte alltid det lättaste. Ibland är det till och med riktigt svårt.  Jo då, find jag har själv vandrat på just sådana där hitta tillbaka till det värdefulla, cialis i att ha sitt egna värde på rätt plats. Allt som ofta ramlar jag ner i vem är du tankar.  Som till exempel nu när jag jobbat med min föreläsning som jag ska ha nästa vecka har tankarna funnits i stunden. Tankar som vem är du Carina? Vem är du som tror du har något att säga?  Nu har jag försökt prata med mig själv om att det är dumt att tänka så och att jag visst har något att säga. Att det faktiskt när jag varit ute och pratat faktiskt har fått människor att bli berörda och vissa saker har de tagit med sig på vägen.

Idag när jag la den sista strykningen på min kommande föreläsning kände jag men det är klart att det kommer att funka. Det jag säger är värdefullt och det får människor att ta med sig tankar och ord i sin vardag, clinic skulle det vara så att de inte tycker att det jag säger är rätt eller bra så vet de ju i alla fall hur de inte ska göra.

Någon i min vänkrets har mått lite dåligt ett tag och vi har pratat lite om det över telefonen, det har varit en känslomässig upp och ner vis för min vän. Men idag när jag pratade med min vän, hör jag min vän säga. Nej, nu är jag trött på att jag låter människor behandla mig som en soptunna. Nu är det dax att jag tar tillbaka min värdefullhet.  Och tänka sig när jag hörde det så kände jag: Yes! nu djäklars är det banan som gäller igen.  Nu är vägen fram inte så kurvig längre, nu kommer självkänslan tillbaka och nu väljer min vän att inte ta mera Skräp som andra så gärna sprider omkring sig.  Just sådana stunder gör mig glad och gör min dag 🙂  Härligt när det blir mera medvind och flyt så att säga ..

lev idag just nu så är det enkelt att hitta till känslor och värde.

Balans va ska det vara bra för?

Jag har kommit igång, search mind inte med att få energin i topp. Men under en ganska lång tid har jag haft motorstopp.  Motorstoppet handlar om att göra klart, sovaldi in för föreläsningen jag ska medverka i ganska så snart.  Just denna gången har det nästan varit samma känslor i mig som när jag skulle prata inför folk första gången.   Då den första gången gick jag dit med en stor påse full av papper och ärligt och uppriktigt förklarade för åhörarna, att så här är ADHD i mig. Människor har förklarat för mig att jag ska förbereda mig, men jag har inte klurat ut hur man gör, så här står jag nu. Helt oförberedd och ska försöka berätta och ge er ord som jag tycker är viktiga.  Jag fixade det på något sätt den gången, men ännu idag har jag inte en aning om vad jag sa eller hur det var.

På något sätt har jag glömt av hur det är när man förbereder sig. Motorstoppet har blivit till så fort jag närmat mig min dator.  Genast har jag kommit på tusen andra saker, som jag måste göra i stunden. Då när jag ska sitta och spåna på mitt upplägg.  Jag har kommit på att jag genast måste göra ordning i min garderob, vilket aldrig i mitt liv har varit viktigt innan.  Att städa under diskbänken, leta efter krukor i källaren, tvättat jackor som jag inte ens använder och ja, you name it så har det varit saker som känts jätte viktiga.

När jag sedan suttit här och funderat så har tankarna simmat ut i målerier. Men så borde jag verkligen prova på att måla. Hur ser det ut om jag målar med det, eller så 100 tankar som liksom gjort allt för att det inte ska bli gjort.

Idag när jag satt här och kollade så kom jag genast på ,  men vad ska jag ha för kläder på mig. Blixt snabbt blev det som vanligt, men oj jag måste åka och handla kläder.  Det var nästan så att jag satt i bilen, men jag hann titta ut genom fönstret. Såg hur snön yrde runt.  Sansade mig och insåg att idag blir det minsann inga kläder handlade, då jag inte gärna kör bil i snökaos.

Nu när jag summerar dagen andas jag ut.  Känner att jag är på G även om G et är ett litet g, tankarna är lite formade och en liten uns av känslor som: jag fixar det, det är klart det kommer att gå bra, bli bra känslor har flyttat in.  Men jag fick till sist skriva ett kontrakt till mig själv.  Om att sålla bland materialet.  Sålla bland mina tankar och bestämma mig för vad jag ska prata om, av 70 bubblor på mitt tanke papper blev det 15 bubblor kvar som jag nu nästan känner mig  trygg med att sålla ner till 10.  Begränsa mig är ju min svårighet, men när jag väl får in knycken så blir det mera än nog med sånt med.

Idag på morgonen var jag hos sjukgymnasten och hon pratade om balans. Balans med träning, balans med det jag företar mig med för att hålla min värk borta.  När jag gick därifrån så sjöng tankarna om just balans, en konstform för mig som  just jag inte klurat ut.  Tror till och med  just det där ordet balans, är ett ord som nog inte någonsin kommer flytta in i mig. För jag gör och gör när jag gillar, tills gillandet sipprar ut till Tråkighet och ogillar. Då gör jag just inte ett smack av just det.  För då har det dykt upp ett annat gilla och något annat som är kalaskul.

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
Twitter
%d bloggare gillar detta: