Har bott i bilen i dag. Lillgrabben har varit på äventyr maken har åter igen fått ett arbete inom sin kompetens. Min make är elektriker, patient för några år sedan var han ute och var en av dem som bytte ut alla elmätare. Ett av elföretagen slutade investera i Sverige, en hel avdelning blev ett minne blott. Av dessa män som ger oss strömmen mellan våra skogar. Avdelningen lades ner och min och andra med honom fick gå hem. Ännu är det svårt att hitta jobb som linjemontör,
men nu verkar det som att de ny-bytta elmätarna
behöver service.
Jippi!!!
Jag önskar inget hellre än att min make får ett jobb. Han gillar att ta på riktiga arbetskläder, bli smutsig och fixa med el. Träffa andra pojkar, umgås så som män och pojkar umgås med varandra. Alltså inte något kafferep där vi pratar om dom, som inte kom. Jag inbillar mig att män här är mycket rakare, än kvinnor. De är lite mera rakt på, utan krusiduller. Kanske just därför jag har lättare för att umgås med det motsatta könet. Är mera bekväm i dessa sammanhang. Man ska inte vända ut och in på sig inte heller gnälls det om allt och inget. Utan det är mera raka rör.
Men min makes arbete ger mig lite oro. För under denna tid då han har varit hemma, har jag:
hunnit,
kommit på
och vetat om när
och vad även vart jag ska åka.
Hela Tids TIDEN 
har legat utanför mitt ansvar, vilket har hjälpt mig att slappna av. Idag när han hämtade arbetskläderna, då jag såg att verkligheten står bredvid mig, igen då kryper tiden, Den rent av vidriga RÅTT- tiden är på mig igen. Jag liksom tittade tillbaka till en av mina mindre bra tillgångstillgångar. Herre min skapare hur ska det gå?
Nu vet jag att jag fixade det innan och jag kommer att fixa det igen. Men start sträckan kommer att vara kantad med: missa tiders-tillfällen. Hoppla inser att det är nu, jag behöver min vän Jenny och hennes tidstillgångstankar.
VillaVital och tidshjälpmedels strategier. Fast jag har redan en plan B.
En plan B som jag fått som en plan av henne, då jag var hos henne för några veckor sedan. Den heter Google, Google is your friend , Sicken tur efter som jag har så få vänner. Att det finns Google och Comviq kompis.
Ojdå, glömde ju Jenny fast hon finns ju på riktigt. Och nej då Jenny är ingen man glömmer i alla fall inte jag för hon har gjort intryck på mig. Dessutom har hon lite mera ADHD än mig säger jag inte hon för nu kan jag tänka mig att hon pratar högt för sig själv griper tag i mobilen för att ringa och dementera.
PåRiktigt är en blogg som nu kanske inte är som Jenny, men helbra ändå.
Hoppla vad mycket adhd det blev nu tillbaka till… fokusera…. och pladdra på…..
Tillbaka till TIDEN-Tankarna igen…..
Det skulle ju kunna funka mycket bättre nu när jag måste själv. När jag inte kan luta mig emot min make som är min tid. Min tid kommer att bli min igen. Jag kommer att på riktigt sakna min makes tjat om att:
nu ska du…
Nu är det dags att …
Men ett stort men, Jag kommer Inte observera, Inte att sakna min irritations-ilska som ibland blommar upp, då jag inser att min tidkännedom inte finns på riktigt.
Tänka sig trotts min oro så hittade jag nu en positivitet, i att jag åter igen kommer att få lära mig träna på tiden. Kanske är det så att jag och min tidsuppfattning haft ett litet semesteruppehåll bara……..
Lev idag, just nu
Just nu ska jag koka en stor kanna med rött Earl Grey tea.
