Malix.se

februari 2025
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
2425262728  

Kategori: Artros

  • Solann företaget som gör patienten glad…

    jag har skrivit om det förut det här med artros. Vilket är värk som gör ont.  Träning hjälper och jag vill aldrig vara ett offer för att jag inte tagit hand om mig kropp därför tränar jag ständigt nu minst tre gånger i vecka, hospital hårt ibland fyra fem gånger.  Utöver det tränar jag de  övningar som sjukgymnasten visat mig som bara är för min höft.  Det ger resultat vill jag lova. Från att gått med krycka och haft sitt-kudde hela tiden, buy   står nu kryckan och väntar om ifall att det skulle bli en sådan dag.  Just sådana dagar är idag sällsynta men ibland bor dom här.  I början lusläste jag nätet om olika mirakeltabletter av alternativa mediciner. Idag gör jag det som är bra för mig vilket är träning, De olika svindyra medicinerna har jag faktiskt kastat. De gjorde bara att magen kom i otakt.

    Men vissa dagar har jag mera ont än andra, idag är en sådan dag, vilket gjorde att jag tittade på olika sidor som kanske skulle kunna vara till hjälp. Då hittade jag Solann.

    Solann.se

    Företaget som ger nöjdare patienter, tänkte precis då att det är ju just det som är grejen.  För även om jag inte blir helt återställd så kan jag bli nöjdare. Lära mig leva med och underlätta.  Hittade saker som min farmor, min gamla farmor skulle bli hjälpt av. Lassekudden som avlastar och kan hjälpa till och lindra vid liggsår. Farmor är ju gammal nu, hela 88 år, mest sängliggandes och kanske skulle dessa kuddar lindra hennes ben.  Nästa gång jag är där ska jag tipsa personalen om sidan jag hittat.

    Lev idag just nu ler solen emot mig.  Imorgon är en helt annan dag som jag påverkar idag.  Nu ska jag iväg och hämta små barnen igen. påskäggen ligger här och väntar på dom.  Vi får tjuvstarta det får man om man vill.

  • Hungerflickan är värd att läsas.

    Eftersom inlägget blev långt och jag egentligen skulle rekommendera en bok så skriver jag det först.  Boken heter Hungerflickan är skriven av författaren Hillvi Wahl.  Just den boken känner jag att den skulle ligga på varje bord där det finns flickor, seek på varje bord där man jobbar med ungdomar och barn.  Om nu någon ska läsa boken så  är de personalen som jobbar med just ungdomar och tjejer.   Jag köpte tre böcker av Hillevi i tisdags förra veckan.  Tyvärr så har jag redan läst dom alla tre, troche men inser att jag redan nu kommer att läsa dom igen och igen.  Hillevi skriv mera!!! Jag vill ha mer!

    – Vad veckorna går, remedy säger en man som jag har förmånen att känna. Just nu håller jag med honom. För oj vad dagarna tickar iväg.  Har under en tid känt det som om jag inte är på banan.  Vart lite låg i sinnet och mest haft dagar vid tv, när jag varit hemma. Kollat in hur många filmer som helst.  För några dagar sedan blev jag rejält förkyld, så det där med träning har legat på is.

    När man som jag inte är en sådan där rörlighetsmänniska som tyckt det är helt skönt att träna och sånt. Så har man inte, eller så har jag inte heller lärt mig det där med när är det okej att träna. Just nu, inser jag att träning kanske inte är det bästa. Men hur länge ska man vänta? Sånt kan inte jag, även om jag nu inser att träning kanske bör vänta till i alla fall febern är borta några dagar.

    De sista dagarna har gått i Alvedonens tid.  Både för att ta bort feber men även för min värk i höften.  Värken i höften kommer om ett  mail på datorn när jag inte tränar.  Det räcker med att hoppa över en dag så kommer värken tillbaka.  Just nu är jag lite rädd för att jag snart kommer få ta hjälp av min Okompis kryckan igen.  Men ännu är jag inte där.  Förhoppningsvis så kommer de här dagarnas vila göra susen, så jag kan sätta i gång med träningen igen, till veckan som kommer. Det skulle jag se som en vinst, om nu jag och  kryckan har en tävling.   Det har varit lite mycket nu och nu är jag helt ärligt ärlig. Har haft ganska många tider att passa och haft en del föreläsningar gjorda. Förra veckan hade jag även förmånen att vara på utbildning i projektet (H)järnkoll.

    Tyvärr så ser det ut som att tider och passa lär vara i framtiden också ett tag, dessutom kommer vi göra om vårt schema i framtiden. Så just nu vet jag inte hur tider ska planeras in. Jag som till och med lärt mig och följer  kalendern maniskt just nu. Känner oro när jag inte kan planera. Jag fyller ju i jobbtider i flera år framåt och brukar veta redan i Januari om jag jobbar jul och nyår året som kommer, har inte längre koll på mina helger. Just sånt är jobbigt.

    Min Chef har hittat på ett stort jippo, som kommer att vara i maj. Medborgaren i Centrum, eller så var det tvärt om, lär veckan kallas. Jag fick en för frågan om jag ville delta och tackade jag med en gång,  Men nu när jag sitter och tänker på det, så blir det hmm vad har jag egentligen tackat ja till.  Färgelanda är litet och här i byn är jag privat, ska jag stå framför Färgelanda bor och prata om mina tillkortakommanden?

    Hon vill även att jag ställer ut mina tavlor men just där  känner jag att där går nog min gräns. Det är jag inte helt säker på att jag vill göra.  Nja, tror jag kan tänka mig att prata in för Medborgarna i vår kommun, sälja en bok eller två men tavlor hm.  Vem skulle vilja se mina tavlor på duk? Nej det får räcka med tavlan som är framsidan av boken.  Sorry cheifen, just det är jag inte redo för. Inte just nu i alla fall……

  • Mediciner som har bipacksedel bör läsas.

    När jag var hos doktorn fick jag en medicin som skulle hjälpa mot värk. Vilket den gjorde. Jag var duktig och kom ihåg min medicin varje dag. Värken försvann.  Några dagar innan julafton så kände jag hur jag fick lite snabbare puls,  och hjärtat slog som om jag sprungit det fortast jag kunde.  På julafton började jag känna att jag hade svårt för att andas lite och jag kände mig sjuk.  I går när jag kom hem från jobbet var jag trött, så jag tänkte att det får bli en dag med film och soffan.   Trodde jag höll på att bli riktigt sjuk.  Maken åkte till stan och handlade när jag för första gången kände att jag inte kunde andas riktigt.  När maken kom hem så berättade jag för honom att det kändes konstigt i halsen som om jag hade svårt att få in luften. Började känna ångest över mitt jobb pass och kurerade mig med att sova sova och åter sova.  Tror jag var vaken högst fem timmar i går på dagen,och sov ändå hela natten tills idag.  När jag vaknade var jag fortfarande trött och fortfarande känslan av att ha svårt att andas.  När maken gick ut med hunden kände jag hur hjärtat galopperade i kroppen på mig.  Vilket gjorde mig rädd, Jag har också börjat få blå märken på kroppen.

    När hjärtat började slå normalt igen tänkte jag att nej jag får nog ta och titta på de där biverkningarna på medicinen, kanske är det något som jag kan klura ut genom att i alla fall läsa dom. Det var ett bra beslut att läsa dom, för allt det som jag trott varit sjukdom är tydligen biverkningar. Det gör att jag tar egna beslut igen.  Tänker inte äta mediciner som gör mig sjuk.  På bipacksedeln stod där att medicinen som jag fått kan ge hjärtklappning, till och med hjärtinfarkt, stroke,  att man kan få andnöd och att blåmärken är vanligt att de uppkommer, samt att man kan känna av trötthet.

    För ett år sedan slutade jag läsa just bipacksedlar, då jag ofta blir så rädd så jag inte vågar äta medicinen jag fått.  Idag känner jag att det är ett dumt beslut jag tog, då för ett år sedan när jag slutade läsa dom.  Så dum tänker jag inte vara igen.  Medicinen som jag fick för en vecka sedan tänker jag inte äta igen för just den känslan som bor i kroppen just nu vill jag verkligen inte ha.  Svårigheter att andas och bli andfådd av bara röra mig är inte något som jag vill uppleva. Frågan är nu bara om jag bara slutar äta medicinerna kommer då biverkningarna att upphöra eller är det kanske så att jag behöver prata med en läkare? Nu står det ju att man bör rådgöra med Läkare om man upplever biverkningar, men jag tänker att jag väntar några dagar.  Jag tänker att om det går över av sig själv lär det ju inte vara något farligt.

    Medicinen jag har ätit är Arcoxia 90 mg. När jag läste på fass ska man tydligen ta 30 mg vid artros.  Jag tänker inte äta den överhuvudtaget för den verkar vara farligt farlig i alla fall för mig.

  • en lång resa bara för ett läkarbesök

    Nu åker vi bil, online ska tilläggas att det inte är jag som kör bilen. Vi ska åka enda till Halmstad. Idag kommer bli en spännande dag, order för idag ska jag träffa ortopeden som ska visa på hur framtiden ska bli. Nu önskar jag mest att han ska ta fram trollspö, och säga men oj du behöver bara göra eller du ska bara ta en sådan här tablett, så är du frisk. Nu inser jag att det skulle vara magi och overkligt, men ibland får man vara i lite overklighet för att orka med. Vi får se vilka svar jag får, vilka jag gillar mer eller mindre. ?..

  • Träningsverket men det skulle även kunna stavas med Ä

    sitter just nu  och svettas efter ett ganska så hårt träningspass. Hade detta varit för några år sedan så hade det jag skriver nu inte varit sant utan något som jag bara trodde var sant i stunden

    .20131119_205042[1]

    Men nu ska jag ärligt helt utan att det finns en uns av osanning i det jag skriver nu. 20131119_205002[1] 

    Helt underbart hela kroppen är slut till och med i fingrarna är det lite tomt på kraft. 20131119_205012[1] 

    Nu har jag cyklat i några månader, nurse varje dag om har det inte varit varje dag så har det varit minst 6 dagar i veckan.  Igår åkte vi till stan och köpte ett sånt där hemmagym så bänken som stod här innan är nu förpassat till källaren.

    20131119_203300[1]

    Träningsve(Ä)rket !?

    Idag har jag cyklat en halvtimma med en hastighet som gav mig 1, sale 8 mil. Svettigt jo men, det blir sådan fantastisk känsla i kroppen när jag sedan är klar.  Där till har jag provat på den andra grymme maskinen tränat både ben armar och rygg och allt vad det nu är man tränar. Maken har fått visa mig hur man gör och varit supporter.

    20131119_203248[1]

    Förr när jag försökt mig på att gympa och träna så har jag aldrig upplevt det där alla pratar om den där känslan efter ett träningspass.

    Idag sitter jag här nu helt slut i kroppen och känner redan hur jag längtar tills i morgon när jag kan träna igen.  Jag har lovat mig själv att inte gå ut för hårt vilket jag brukar göra vilket i sin tur leder till att jag tröttnar och inte gör.  Allt som jag brukar företa mig gör jag i cykler och gör intensivt men Mina höftbesvär har även om det för med sin värk och ont ändå varit till att föra något gått med sig.  För idag cyklar jag mera än gärna på min lilla motions cykel utan att blinka laddar jag upp med vatten och sätter igång Spotify med Nickelback eller något annat och cyklar utan att blinka i minst en halvtimma.  Fast idag fick Meat Loaf göra takten hittade tillbaka till ett gammal album som gått varmt idag. 20131119_203224[1]

    Jag som trodde att nu vart det slut på det roliga när jag fick ont i höften livrädd för att bli helt förstörd. Idag ser jag lite med tacksamhet på att kroppen  inte längre pratade så snällt med mig utan fick mig att se allvaret i hur jag sköter om min kropp när det handlar om träning. För hade jag inte fått ont så hade cykeln fortfarande stått där ute i källaren och ropat mitt namn utan att jag ens försökte höra det. Nu behöver den inte ens ropa utan jag går dit frivilligt har till och med köpt ett par skor som jag kan ha när jag cyklar. 20131119_203232[1]

    Nu djäklars ska jag sluta gömma min kropp i förstora kläder har redan fått köpa kläder som har mindre storlekar.  Och hittat till kläder i garderoben som jag lagt undan för de varit för trånga nu är det julafton att leta i garderoben. 

    Lev idag just nu, Morgondagen är inte ett säkert kort utan just nu är det vi gör storverk och har förmågan att leva fullt ut.

  • Kryckan har blivit en säkerhetsåtgärd.

    Träning ger färdigheter som börjar bli hanterbara.  Idag gick jag ut med hunden 🙂 till och med utan kryckan.  Underbart kompisen fick vara hemma.  Just att kompisen fick vara hemma handlar om rädsla. Rädsla över att få så ont som jag haft, stuff så den har fått följa med som en säkerhet. Men idag fick mod bli min kompis och det gick bra, fast det blev en kort tur med hunden.

    Idag ska jag jobba vet att det kommer bli en del steg,  så idag tänker jag att kryckan får följa med om det blir samhällsbesök.  Men idag som en trygghet inte som en nödvändighet.  Idag är min kumpan kryckan en säkerhetsåtgärd mera än ett hjälpmedel. Men mod tränas nu och det lär jag få göra ett tag.

    Innan jobbet blir det träning och idag är det även en fastedag. Så här efter två utbildningsdagar behövs den. Utbildningsdagar har ju så många ät-stunder, så idag känner jag att kroppen ska få vila från just mat.

    Har fått inbokat en föreläsning men den kommer att vara först i Januari. Den kommer att göras på Ågrenska och det är en kvällsföreläsning. Annika Bengtner Ska även vara med under kvällen. Förhoppningsvis kommer jag då vara så frisk i min höft så jag inte ens tänker på den. 🙂

    Lev idag just nu……

    Nu ska jag vänta på att dottern ska köras till jobbet, jag ska passa på att handla sedan blir det en tur på cykeln och lite träning för höft och knä.

     

  • Motivationen är här 🙂

    Jo då det håller i sig tror jag blivit riktigt rädd och äntligen får ett kvitto även om det är ett dumt kvitto på att träning det är medicin för kroppen. Tror jag i min kropp just måste ha kvitton och belöningar lite oftare än andra. för att jag ska hålla ut , find orka stå ut. jag har aldrig upplevt det där kvittot som alla pratar om när de springer sin runda. För mig har sånt varit en pina, generic svettigt jobbigt och bara tråkigt efter några gånger. Den enda  motion som jag uppskattat har varit simning men min  bacillskräck har gjort att jag undvikit badhus så det har mest blivit på sommaren.   Ibland har jag promenerat i några månader eller veckor men som det varit det senaste halvåret har jag fått överge den rörelse.

    I massvis med år har jag haft en motionscykel i källaren mest har den stått och skrattat åt mig ibland till och med grinat illa utan att jag ens lyft ett ögonbryn. På något sätt har jag trott att alla de där rekommendationer och allt prat om nyttigheter i former av motion har jag på allvar trott  vart menat för andra. Som om det där det gäller inte mig. Men min höft den har pratat vett med mig idag uppskattar jag de sista tio minuterna när svetten rinner om mig och jag är helt stum i benen efter att ha trampat massvis till nickelback .  En dag på två veckor har jag  inte tränat. Idag var det nästan så jag inte gjorde det men då dök där upp en konstig röst i mitt huvud. ” men du,  det är ju så skönt  när du gjort det, men du det handlar ju bara om max en timma. Du kommer känna dig så nöjd när du tränat klart. ”

    Jo trotts att jag är utan medicin trotts att jag egentligen har svårt att höra den där inre rösten så hördes den tydligt idag.  Kan även kalla denna röst motivation tänker jag.  Motivationen här handlar om att jag absolut inte vill ha så ont som jag har haft, tänk jag tror det onda är på tillbaka gång det känns så.  Idag har jag varit på utbildning hela dagen Även i morgon lär det bli en utbildningsdag 🙂 Tänka sig att jo då ambitionen är allt att jag ska sätta mig på cykeln i morgon oxå. 🙂

    Ha en fin kväll och lev just nu.

    Just nu ska jag in i duschen. Vår nya bil som vi ska köpa har förresten en häftigt reg skyllt  OCH plus siffror  lite tyket som man säger där ifrån jag kommer 🙂

  • Artros är en sjukdom.

    Nu har jag gått Artros skolan.  Vad jag önskar är att jag hade gått den tidigare, viagra innan jag fick ont, för vad jag lärt mig där är att Atros är en sjukdom, där brosket i kroppen bryts ner fortare än det byggs upp.   Sjukdomen går i skov och träning gör susen.  30 minuter flera dagar i vecka är minimum,  där till alla muskelövningar samt töjningar så att man inte förlorar sin rörlighet är nödvändigt.  Har man Artros i höften knän är det ganska vanligt att man sedan får det i händer och andra ställen på kroppen.  Nu har jag tränings program för höft, knän och händer.  Det vill till att inte tappa sugen det vill till att hålla ut och göra.  Jag tänker att jag gör som jag gör med övriga livet.  Schema lägger,  ska strukturera upp det i min googlekallender.

    30 minuter cyklande varje dag, nu när hösten är mera kylig blir det cykeln nere i källaren.  Ryggprogrammet samt knäprogrammet efter cyklandet,  handprogrammet på kvällarna när jag ändå bara sitter och ser på tv.  Jag har lovat mig själv att jag ska bli bättre i min kropp. Kanske slipper jag inte värken, men jag ska lära mig hantera den. Jag har tänkt bibehålla den rörlighet jag har.

    Igår inhandlade maken nyponpulver i små kapslar. Det ska vara inflammationshämmande och nyttigt för återuppbyggnaden av kroppen där till Genacol som hjälper till med att bygga upp i lederna.

    Röntgen har jag gått och väntat på i flera veckor igår ringde jag dit för att undersöka varför jag inte fick någon tid. Remissen hade inte kommit fram. Men nu är det ordnat,  Ortopeden hade skickat påtryckning från vårdcentralen om röntgen och jag påtryckte från mitt håll.  På fredag ska jag äntligen dit.  Röntgen kommer visa på om jag behöver operation eller om det kommer hjälpa med att bara träna upp mina muskler i höft och knän. Genacol och de små kapslarna med nyponpulver ska jag fortsätta med. Det är ju inga farliga tabletter så som de morfintabletter jag fått innan.  Jag ska bli en duktig artros patient göra allt som jag kan för att bli så bra som möjligt är min vilja och tanke. 🙂  Träningen av min höft och mina knän ska jag göra försöka göra varje dag, minst varannan dag.  Även då skovet jag nu haft så länge gått tillbaka.

    Att få kunskap om sin Artros är viktigt i alla fall har det varit viktigt för mig. Nu ska jag ner i källaren och träna en halvtimma sedan blir det rygg och knä träning 🙂

    Ha en fin dag där ute i höstmörkret.

    Lev idag just nu, då blir vi mera levande och upplever de där små miraklerna i dagen.

    Livet är vackert även om kroppen strejkar och pratar i värk.