De perfekta presenterna en arbetsgivare kan ge, rx är för mig sådana där presentkort eller om man kallar det gåvobrev. För mig är det presenter som jag uppskattar. När jag jobbade på Ljungbackens behandlingshem så vart det en arbetsgivare som tog sig tid att lista ut just det. Vi fick var sitt kuvert som anställd, order ett gåvobrev men en viss summa pengar. Kommer inte ihåg hur mycket. Vi kunde sedan i lugn och ro kunde gå in på internet och beställa det vi ville ha. Till en början förstod inte jag att man kunde spara på gåvobreven eller lägga till själv, så jag beställde det jag hittade. Oftast va det presenter som jag själv inte skulle handlat, eftersom det var lite exklusivt men som jag gladerligen beställde då det var presentkort från arbetsgivaren.
Jag har fortfarande kvar kudden jag beställde först, även om jag inte använder den idag så finns den, En pastamaskin har jag som jag beställt så och en gång beställde jag olivolja som vart gudomlig. Just dom där gåvobreven var perfekt för mig oj vad jag gillade att få dom. Det blev ju liksom att jag beställde just sånt där som jag kanske inte själv unnande mig, men kunde göra för att göra slut på pengarna jag fått i gåvobrevet.
I veckan kom det hem ett frågeformulär från Attention. Jag är medlem i Attention som är en intresseförening för människor med NPF. Frågorna var till för barnen och deras känslor in för skolans början. Nu säger jag inte att det är fel frågor eller fel målgrupp. Nej det gör jag inte, order för det är barnen som är viktigast det är dom som går i skolan. Det är även i skolan som ADHD gör mest ont. I alla fall beroende av hur skolan bemöter och ser på den som har ADHD.
Det var intressanta frågor och så viktiga. Jag är förälder har haft tre barn som gått i skolan med diagnos, see ett barn outredd där till. Klumpen i magen som brukar bli till lite efter att sommarlovet börjar närma sig sitt slut, pill växer till sig ganska så bra under slutet av juli och början av augusti. Den gjorde det hos mig när jag var liten, jag har sett det ske när mina barn va små och gick i skolan. När jag då för längesedan äntligen gick ur skolan och började leva så som vuxna gör. Jobb och semesterköret, så försvann skol-klumpen i magen. Under lång tid var den borta och okänslig. Så fick jag själv barn. Min son gick hos dagmamma vilket va ett bra val, för han hade det lite som hemma även hos dagmamma. Lillplutten var minst, de andra barnen var stora och så min lille pojk som den lilla söta babyn. Fick vara söt och liten. Men så flyttade jag och min son och han kom upp i femårsåldern.
Dagmamman byttes ut mot dagis, här började min klump växa till sig. De andra barnen var snabba, modiga och inte alls så där snälla och försiktiga som min son va. Dagisfröknarna hade fullt hus med barn, det va många så många barn och så många gånger när jag kom för att hämta min son som jag upplevde det som han förbi sågs. Det var nu som klumpen i magen på mig började växa till sig igen. Nu hade klumpen i magen börjat visa sig som vuxen och inte enkel att se bort ifrån. Tankar om hjälp hur ska jag kunna skydda min son? Hur ska det bli för honom?
Det är så här som barn ska få vara. Så glad även om de går i skolan. Det är inte alla barn som får uppleva det.
Vi har ju som alla vet skolplikt i det här landet. Så även om det strider emot alla mänskliga känslor i kroppen, att skicka iväg dina barn till skolan, så måste du göra det. Det var även jag tvungen att göra, när sonen till sist började skolan. Jag såg sakta men säkert hur sonen förvandlades till något som egentligen inte va han. Han som alltid varit glad, och mysigt kramig började vara så ofta ledsen och nedstämd, redan i småskolan började det. Ibland kunde jag hitta honom i sin säng gråtandes, för de andra barnen var stygga. Ibland kom han hem helt förfärad över att det fanns en annan liten pojke som barnen var så stygga emot och som han sa: de vuxna tittade åt sidan. Åt ett annat håll. Det verkade som de inte ville se hur barnen va dumma, mot den andra pojken, mamma, sa sonen en gång.
Jag tog upp det med skolan och fick till mig att de har tystnadsplikt, kan inte prata om fallet. De sa även att sonen min, inte skulle lägga sig i. Hålla sig borta från både de dumma barnen och den killen som barnen var dumma emot. Tystnadsplikt och fallet säger mig att de va välmedvetna om den mobbning som förekom.
Redan i tvåan trean började skolan ringa hem, femma, sexan gick det inte en hel månad utan att vi hade samtal jag och skolan. Var det inte dom som ringde så ringde jag. Det var aldrig några trevliga samtal, de där från skolan. Här just då var klumpen i magen på mig själv så stor att den aldrig sov, sov jag så väckte den mig. Varje skolavslutning tog klumpen i magen semester ett tag. Jag och barnen kunde slippa tider, oro för läxor, och oro för vad som skulle hända i skolan. Men när Juni gått och började överväga till mitten av juli så vaknade den där skolklumpen till liv igen. I augusti vart det fullt krig igen, alla känslor som tagit semester i juni, började arbeta igen med full kapacitet och styrka som om de bara vilat sig. Vilat upp sig för att börja arbeta igen.
Jag är vuxen och gick inte i skolan, det var mina barn som gick i skolan, ändå vart det en klump i magen på mig. Vare sig du eller jag kan nog föreställa oss vilka klumpar i magarna på vissa av våra barn går och bär på, år ut och år in, när de går i skolan.
Så visst om vi återgår till det jag skrev i början om enkäten från attention. Om hur barns känslor inför skolstarten är. Visst nödvändig och intressant och väldigt viktig. Mest viktig till och med.
Men jag tänker föräldrar, föräldrar. Det hade även vart väldigt intressant att läsa om hur föräldrarna upplever det här med att skolans börjar och sommarlovskänslorna försvinner.
Hur känns det i magen på dom?
Vilka förhoppningar om att allt kommer bli bra, finns hos föräldrarna.
Hur mår dom i sina roller när de nu återigen är tvungna att släppa iväg sina små guldklimpar till skolan?
Vilka farhågor bor hos Föräldrarna, vilka rädslor visar sig?
Var/ vad bor det i deras tankar inför den stundande hösten, det år deras barn nu igen ska sträva i skolan.
Vem hjälper föräldrarna med deras ångest så att de kan vara stöd till sina små barn?
Vart kan de vända sig, dela med sig av, få stöd.
Som förälder när barnen går i skolan och barnen har vissa o-till och tillgångar så är du rätt så ensam. De flesta samtalen du får från skolan om ditt barn är samtal om hur dumt, eller vad din son dotter gjort som vad fel. Inte så ofta att det rings hem där de finns en färgad bild och reflektion från den som meddelar, utan bara om vad din unge har ställt till med. Inte alltid kanske men ack så ofta.
Jo jag tycker det hade varit väldigt intressant med en enkät där man frågar om föräldrars känslor och upplevelser, inför den stundande skolstarten.
Till och med viktig, om inte annat för att visa på en karta och hitta till hjälp för föräldrar. Så att de orkar med att vara det stöd de bör och måste vara, så att deras barn går hela ut, ur skolan, som kan göra sån ont.
Själv har jag haft tur, när det va som värst kom jag i kontakt med Föreningen Compassen och Familjestödsenheten på Ågrenska . Där fanns det möjlighet att dela tankar, dela upplevelser få stöd, hjälp så att jag orkade det där lilla, lilla extra så att mina barn orkade andas ett tag till.
Lev idag just nu är sommarlovet ännu här, igår finns inte längre kvar. Morgondagen den kommer först i morgon.
Nu är sommaren på den sista sluttampen enligt vad min farmor lärde mig för igår när vi gick en promenad runt den fina campingen så såg jag den blommande ljungen, tadalafil Inte så att den tar slut med en gång. Men nu måste vi smaka på det sista med sommaren. Nu måste vi njuta och har vi inte ännu skapat oss fina minnen under sommaren så är det dags nu, cialis enligt in farmor. Nu skulle vi, look jag och farmor asså, badat varje dag för att samla på oss mineraler som farmor sa, för att göra kroppen en tjänst enligt farmor. Nu ser ju säkerligen inte haven ut som de gjorde när jag var liten, nu finns det säkerligen mera gifter och faror i haven än då för 45 år sedan. Då farmor berättade om alla klokheter. Det var även nu det skulle ätas och drickas av alla morötter, ärtor, gurkor och allt va det va som växte i Farmors trädgård. Bär skulle plockas så farfar fick sin lingonsylt varje dag. Svamparna i skogen skulle letas, och tången skulle samlas in för att få njuta av sommaren även sedan enligt farmor.
Som ni säkerligen redan läst innan och förstått så var farmor min käraste vän, en av mina änglar här på jorden. Hon lämnade detta jordeliv för snart ett år sedan. Under detta året som gått sedan farmor lämnade jorden har farmor på något sätt blivit levande inom mig. Det är så många gånger minnen från det jag var liten som dyker upp. Hennes klokheter dyker upp allt som oftast i stunder som är liknade dem från förr.
Nu har alltså ljungen börjat blomma och känslorna som brukar bo i mig om hösten. Visade sig igår, när den blommande ljungen stod där och visade mig farmor igen. Nu ska vi äta vår spenat, samla på lingonen, plocka alla svamparna i skogen. Koka alla de där grytorna som tar flera timmar att laga till. Om vi lever som farmor lärde och levde. Lite av hennes levende gör jag, Jag gör mina råsafter, äter mina grönsaker men det är så mycket som min farmor va som jag aldrig kommer att vara eller bli, Något saknas i den här världen, nu när farmor inte längre berikar den. Jag önskar att mina barn hade fått uppleva min farmor mera så som jag och inte som den förvirrade kvinna hon var när de växte upp.
Hon hade så många klokheter och läror som jag aldrig kommer att kunna ge mina nu vuxna barn. Hon var alltid någon man kunde ringa till när något inte blev som man önskade, efter sådan samtal var det aldrig längre svårt. Nu bor hon mera inom mig och ger mig minnen tillbaka som blir kunskaper i dagen. Lite av sorg hittade fram bland orden känner jag just nu. Sorg över att sommaren och ljungen visar att dagarna är räknade igen. Snart ska vi igen bo in oss i våra små lådor till hus, Tända ljus, och frysa.
Just nu, just i denna stund kändes det lite magiskt för medans jag sitter här och skriver om min lilla farmor och den slutande sommaren. Fick jag ett lite brev från en vän som skrev att hennes mamma hade gått bort. Jag har alltid på något sätt haft en känsla av att när jag pratar om min farmor med henne, så har min vän vetat om mina känslor för farmor. För hon haft samma känslor om än till sina gamla mamma.
Det kändes lite som om just det här skulle hända, att jag just idag skulle skriva det här inlägget och få hennes lilla brev. Att det på något magiskt sätt har ett samband. Sorg är svårt, när någon seglar till den där andra hamnen så seglar dom aldrig tillbaka i det skal som vart deras. Men när sorgen tagit ut sin rätt och gjort det den ska med oss så blir de där seglande människorna levande inom oss. Det är då man kan som jag just nu gjort, flytta in i stunden och få minnena om min fina farmor levande och klokheterna nästan står på rad framför mig.
för bara några månader sedan stod jag och önskade isen bort snart är den här igen…
Lev idag just nu, vid sorg är det ett visst antal tårar som måste komma ut för att vi på något sätt ska bli hela igen, när tårarna tagit slut till slut. När vi kommer på oss själva att le det är då våra nära kommer och bo inom oss igen. Det är då vi har de nära som inte längre finns som fina minnen i våra kroppar. Så tårarna ska gråtas ut och gråtas klart.
Lev idag just nu, igår finns inte längre kvar och morgondagen är inte ens säkert att vi har.
Jag kan nästan höra hur min make tänker när han läser det här, remedy Om han läser det här. Kanske är mera rätt att skriva för här läser han bara om jag tvingar honom. Tvingar honom ? Nej det gör jag inte, inte just nu för nu smider jag planer istället. Kolla in det här! Nu kan fantasin flöda fritt även om plånboken inte just nu i semestertidernas slut tillåter det. Då jag besökt både Lindex, Ullared och vart en sväng hos tysken när ny dator behövdes.
Fin snickerier, jo, jo sånt gillar jag. Finsnickerier när det är passform som heter duga, gillar jag. För ganska många år sedan köpte jag en sekretär av en kille som hade sekretären som gesällprov. Den står här hemma hos mig, tung som attan men fin, även om den skulle behöva en liten släng av linolja på sig just nu. Det är så man underhåller en sådan fin pjäs, som bor här. Men lusten och orken finns inte just nu.
I alla fall så vart det ett litet företag litet och litet vet jag inte men i alla fall ett företag som heter Lundasnickerier AB. Finsnickerier som erbjuder det där lillla extra som man kan behöva på kontoret kanske eller varför inte när man renoverar i hemmet. Om man ska starta upp en verksamhet till ex. café och behöver café möbler mm. Då kan företaget jag nu skriver om tydligen vara till hjälp.
Oj oj oj nu blev tankarna stora, starta företag igen kanske, eller hmm jag har ju redan ett. Men leka med tanken kan man, eller hur? Kolla in det här företaget när du är i Café startar tankar eller varför inte byta ut gammalt mot fin-lirs-möbler.
Renovera kök jo går säkerligen att anlita dom, om eller när plånboken tillåter…….
Lev idag just nu, Igår finns inte längre kvar mera än i minnen, morgondagen den kommer först i morgon.
Då ska vi se. Packat upp efter vår resa, diagnosis gjorde vi redan igår. Nu håller vi på att tvättar berget av tvätt. Ändå tvättade vi när vi va ute, ambulance hur kan det bli så mycket tvätt? Nå ja fint väder och det torkar fort.
Jag har tänkt mig skriva om Mäbe och hans grymma band. Jo rå det fick bli hög musik och länge i fredags när vi var i Gävle på vår lilla semester tur. Mäbe och killarna i bandet spelade på Star Club i Gävle. Tyvärr så hade arrangören inte riktigt koll på det där med att Liveband fanns ute på stan och spelade och det va gratis. Så gästerna som skulle kunnat uppleva Mäbe live uteblev. Men som de proffsmusiker de är så till trotts att det bara några få i lokalen så gav dom allt. Det är just det där gav allt till sin lilla publik som gör dom professionella! För många va vi inte som lyssnade men nog fanns det någon där ute i världen som kollade för jag spelade in det med Periscope. Live streaming tror jag det kallas. Kvällen var verkligen magisk.
Mäbe och killarna i bandet gav allt och lite till. Jag har ju sett dom flera gånger, de växer för varje gång jag ser dom. De va så djävlars bra. Att jag när sedan var tvungen att berätta för dom hur djävlars bra dom va. Var det nästan så tårarna rann ner för kinderna. De spelar så det gör ont på ett bra sätt i kroppen, gås hud och takten landar inom mig. En takt som är i min kroppstakt en takt som faller in och känns. Att de sedan spelar egen musik, egna texter vilka blir är tankevurpor som känns när orden landar, är inte helt fel. Alla hjärtans dag och råttornas planet är två av favoriterna, men alla låtar växer när man lyssnar flera gånger. Det är ju det som är bra musik, eller hur? Det är ju när man lyssnar på en låt igen och igen och ändå hittar något nytt som gör att det är bra.
Tog ju inga kort eftersom jag spelade in så det får bli lite kort från Lysekil i stället.
Nu känner jag kanske inte killarna, men har träffat dom några gånger och något som jag också gillar är deras ödmjukhet. De är ödmjuka inför sin konst och sitt skapande upplever jag det som. Sanna konstnärer! Sanna musiker! Kanske passar dem bättre men för mig är skapande en konstform. Så för mig är de konstnärer. Är det någon som är intresserad av att kolla in spelningen i Gävle så har jag med Mäbes tillåtelse lagt ut den på Youtube. Var så goda här har ni möjlighet att lyssna även om det nu bara är en film så är det bra. Kvaliteten kan ju diskuteras men jag hade bara min mobil och Periscope att tillgå.
Vill Passa på att tacka Mäbe Gitarr och sång , Gunnar Günter gitarr, Rasmus trumslagaren och Kent den coola basisten för en helt magisk spelning som jag fick förmånen att uppleva. Sluta aldrig spela!!! Spela alltid alla hjärtans dag idag, Bara älskar, den är så rått vackert.
Lev idag just nu, Igår är historisk, morgondagen är inte ens säkert att vi får uppleva så idag andas vi och lever.
En bra dag börjar med kaffe hos mig. Idag blev det en halvbra start på dagen för efter första koppen kaffe lös maskinen rött. När maskinen lyser rött är det dags för rengöring. Till trots att den bara behöver rengöras någon gång varannan månad så är det ett projekt. Ett projekt som tar tid i anspråk även om det bara är en till en och en halv timma så känns det jobbigt. Fast det inte ens är svettigt som ett träningspass. Men nu är den snart klar den där kaffe maskinen den gör nu det sista.
Igår vart det en spännande dag. För igår åkte vi till Ullared, recipe jag, ailment dottern och dotterns svärmor. Första gången jag gjort Ullared på riktigt, det är liksom inte min grej det där med Ullared. Men igår blev det då av. De tre damerna fick först leta parkering i en timma, sedan vart det införskaffandet av vagnar och sedan in i lämmeltågen. Aj aj aj vad folk det var, det gällde allt att hålla sig i rätt kurs och kö, där till inte visa någon som helst respekt för andra. Det gjorde vi i början, visade respekt asså, väntade på vår tur och tog hänsyn över att det fanns flera folk än vi där. Tror vi va de enda på stället som gjorde så. Ont i hälarna fick vi och till sist fick vi liksom ta mod till oss och bara köra på gå och inte vänta på vår tur. Hade vi inte fått modet till att köra på så hade vi fortfarande stått där vid ingången och väntat på sin tur.
En heldag, blev det. Jag som brukar göra Ullared någon gång vart tredje år och då på en timma hade all tid i världen. Dottern vart ju med och hon skulle minsann uppleva kaoset till sista droppe eller sekund om ni så vill. Jag och dotterns svärmor fick sätta oss och vila våra ben, ringa samtal till dottern när vi tappat bort henne totalt. Nåja lite roligt och lite nytt hittade jag. Vad sägs om Två favoritklänningar för bara 30 kronor styck. Jo du två för 60 kronor. Två favoritklänningar, sådana där som man liksom kan slänga på lediga dagar som är långa mysiga och mjuka. Nu hittade jag väl lite till för notan den slutade minssann inte på 60 kronor. Lite mera blev det allt, två luvtröjor till sonen som bara vill ha smarta kläder. Smarta kläder fyller funktioner och är mjuka sköna mera än de är snygga. Just dom jag hittade finns inte över allt, så när dottern hittade dom så blev jag lite extra glad.
Nej nu ringer klockan till mina frallor, hittade nya lite större muffinsformar som jag testar om de funkar att göra glutenfria frallor i.
Lev idag just nu, igår är historisk på många sätt ett av dom att jag liksom trädde in i en påriktigt Ullaredsdag. Idag just nu är det en ny dag med nya erfarenheter från igår och idag just idag påverkar vi vår framtid av dagens beslut. Igår finns inte längre och morgondagen där är där borta idag just nu är det vi lever i.
Idag hade jag tänkt mig att skriva om Konserten jag va på igår, discount Mäbe spelade i Lysekil.
Men nu så här när jag vaknade och kollade in mailen så blev det andra tankar i huvudet. Min bok snurrar i tankarna. Har under det senaste halvåret funderat och funderat lagt just den här dagen i framtiden.
Den här dagen är när jag ska ta nya beslut, for sale om vad som ska vara, viagra sale eller om min bok nu ska vara just bara en bok som varit skriven, eller om den ska få leva vidare där ute i detta avlånga land. Ska jag trycka upp fler böcker? Eller ska jag låta tiden vara och låta den sakta bara försvinna ut i intet?
Inte så många böcker kvar inte alls många bara tre stycken kvar. Några få har jag kvar här på hyllan kanske två eller tre.
Trycka upp nya?
Det blir en kostnad, där jag betalar och tar risken, bokförlaget noll risk men del av vinsten.
Ska jag trycka upp nya böcker av min Bok Jag föredrar att kalla mig impulsiv, så som den är eller ska jag lägga till de material jag redan samlat på mig? Eller ska jag ge ut en helt ny bok och låta den första bara dö?
Nej det här är verkligen inte bara små, små funderingar och tankar för mig just nu. Svåra beslut känner jag, men har inte var sak sin tid? Men samtidigt är jag den som ska bestämma och hålla i det beslutet? Ska boken bara dö och inte finnas mera? Eller ska jag trycka upp flera och låta den få nytt liv igen. Nu är goda råd dyra känner jag….
Nej om jag skulle ta och gö nått vettigt istället för att bara fundera.
Just nu kom jag på något viktigt med tiden just nu. Då när jag skrev min första bok så målade vi om vårt hus. Idag just nu så är tiden det samma just nu är vi i startgroparna eller redan har börjat att just måla om vårt hus. Idag med klokheten om att det är dumt att slipa där man just målat så ska den tabben inte göras igen. Hm vad betyder detta? Betyder det att bok två nu är där den ska vara? Eller betyder det nu att boken jag skrev ska vara ett minne som bara finns hos de som köpt den? Att boken nu lev sitt liv och bara ska vara något som fanns? Oj nu blev det spännande känner jag riktigt fullt med vågor i magen, vilken energi som hittade in i min kropp…. oj oj oj …. Nej nu ska jag baka de där thekakorna som är glutenfria så jag och maken får lite frukost sedan ska jag se till att ta ett steg i mina akut funderingar igen.
Lev idag just nu, igår är historia och känslor av konsert upplevelser för mig imorgon är just bara imorgon och framtiden. vem vet kanske har jag då redan samlat ihop det där först kapitälerna som redan finns till den där bok två boken 🙂
Ta hand om dig och lev just nu glöm inte av att vara just du.
det där med målandet har tagit över. Ser jag, pill här vart det länge sedan jag skrev på bloggen. Men så är det ju med mig och mina små fastna i saker. Det började med det lilla staffli som jag köpte satte mig för att måla och vips så blev det att maken tog upp det stora staffliet och jag inhandlade penslar och färger för flera tusen. För varje tavla jag målar och den blir klar så hittar en ny tavla in i huvudet och bor där tills den kommer ut på min duk. Men jag har lovat mig själv att inte bara göra måla så idag får det vara en dag utan målande idag ska färgerna och penslarna få ledigt. Själv ska jag jobba ett av två. ett av två passen som är de där mest underbara passen som just nu bor i tiden. För efter dessa två pass är det Semester på riktigt. Två pass sedan vandrar jag ut i 4 veckor av ledigheter. Asså kan man ha det bättre?
Tiden just nu är den tiden jag gillar mest, mind när ledigheten ligger där framme i framtiden. Nu när jag har att se framemot, ailment längta till för snart är jag just i den. Hm rimmar dåligt med att vara här och nu. Men det är ju hör och nu jag mår som bäst, Här och nu som jag har lediga dagar i framtiden. Här och nu jo det är ju det jag tränar mig i…..
4 veckor av oskrivna blad men massvis med ledigheter. En och annan tur ska vi göra med vår husvagn, en och annan tavla lär det bli både på duk och i livet tror jag.
Men nu är dagen ny ett av två ska göras och det ska göras av mig. ett av två pass innan semestern. Hurra Semester med S. En fin dag vill jag önska er som läser.
Mitt senaste alster kommer här.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar mera än i minnet. Morongdagen är ännu inte här. Lev idag och just NU!
Men godmorgon, ask idag blir det en härlighetsdag för den började redan nu på morgonen. Här men kaffe och altanen samt den lilla röda datorn. Den är fortfarande favoriten men lite krånglig när jag inte håller på med den hela tiden. Windows 8 är krångligt innan man kommer in i tänket. Nu är det inte många pass kvar innan semestern, troche två veckor sedan är jag där ute i ledigheten. Inte en tanke på jobb ska jag ha utan bara lediga dagar. Redan efter sista jobbpasset har vi tänkt oss måla om vårt hus. Lördag kl 11 gör jag sista jobbet gå hem sedan semester. Då har vi tänkt ge vårt hus en mjuk blå färg. En helt ny look. Denna gången ska jag inte måla hus och slipa efter målandet som jag gjorde förra gången utan denna gången ska det slipas först om det nu ska slipas.
Jag lär mig av misstagen för det där som jag gjorde förra gången satt och målade och fick för mig att slipa efter va dumt.
Nu ska jag inte bara måla hus denna semester för jag ska även måla en tavla eller två. Har åter igen kommit i gång plockat upp mina målargrejer och gör i mindre skala än innan. Redan nu finns det en där det står årtalet 2015 på. En signerad tavla är en klar tavla, prostate när maken sa den är klar så skyndade jag mig skriva mitt namn på den, lät den vara klar så som den är.
Känner hur idéerna inte får plats i huvudet på mig nu när jag tagit fram mina penslar igen. Skulle vilja bo där framför stafflit hela tiden, inte ha tider att passa. Men så är inte livet för mig inte just nu i alla fall. När jag börjar måla blir det alltid i mig att sömnen tar stryk, jag får svårt att sova och vaknar på natten funderar på om det är morgon, så jag kan smyga mig upp och måla. Denna gången är tanken att jag inte ska ge efter för sömnen utan snällt ligga kvar i sängen tills det är kristligt att gå upp och sätta mig där.
Men inser redan nu att målandet har tagit över vissa delar av mitt vardagsliv. Bloggen har fått vila, sista inlägget är skrivet vid midsommarafton, nu är det 1 juli.
Så nu är det den där kreativa sidan i mig som hittat hit igen, den där skapande, den där tråden i mig som är härligt mysig, men även faktiskt gör lite ont när det handlar om avbrott och början. Timmarna räcker liksom inte till när penslarna står framme. Ger ångest när tiden börjar ta slut och kvällen är natt. Gör saker med mig på dagarna för tiden försvinner när penseln är i handen.
Helt plötsligt är tiden inne för något annat och maten borde lagats för länge sedan när jag målar. Hoppla oj nej nu får jag sluta skriva för här ska tränas lite och sedan några sträck på en duk, gårdagens duk ska tvättas ren och här ska göras en och en annat färgklick på duken.
Lev idag just nu, igår finns inte längre kvar är historia morgondagen inte här inte ens självklar. Idag just nu är det som bor i stunden nu andas jag nu ser jag det vackra i livet…. ta hand om dig och glöm inte du behövs i den här världen du är viktig…..
![DSC_0315[1]](https://i0.wp.com/media1.malix.se/2015/08/DSC_03151-e1438696988319.jpg)
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.