dagen är nu ny igen så oviss, sovaldi sale ny vad kommer den att föra med sig idag? Vad vill den lära mig idag? Vi tar så mycket för givet, att vi ska vakna på morgonen. Att livet skall vara idag som det var igår. Ändå är varje sekund ny, allt förändras jag förändras i varje andetag jag tar, blir äldre, klokare, säkrare och ännu mera jag. Jag känner att jag blir medveten när jag tänker sådana tankar. Jag blir mera levande, ödmjuk och närvarande i nu.
Jag kan inte förändra min historia, inte påverka min framtid den har jag inte någon möjlighet att påverka, vet inte vad som kommer att ske i morgon nästa dag eller nästa vecka, år. Just nu! kan jag ta ansvar över och enligt mina konstruktioner från min historia så har jag förmågan att förut se kommande händelser. Kellys teori, är intressant för det finns så mycket där som vi gör. Jag beter mig på ett sätt för att få ev. beteende av min omgivning. Jag har tänkt på det i och med mitt bloggande vad är det jag vill uppnå? vad är det som gör att jag sitter här var dag och skriver saker om mig mitt liv och min familj?
Det vet jag inte , men det känns skönt att skriva, det känns som jag släpper ut mina tankar låter dom utvecklas och de hjälper mig att se på små händelser i ett större sammanhang. vissa tankar förändras från ett inlägg till ett annat. Vissa tankar blir kvar, fastare och ännu större. Jag rensar renar och byter ut mina gamla känslor till nya känslor.
Jag lär känna mig själv, på en annan nivå. Ändå bjuder jag inte på allt i mitt liv. Jag får en närmare kontakt med min inre röst.
Alla inlägg jag skrivit under ett års tid, det är så många inlägg vissa som inte betyder något vissa inlägg som bara är ordbajs för att ordbajsa.
Men vissa inlägg är betydelse fulla för mig, Jag går tillbaka till dem och läsaer dem igen känner på orden som är skrivna. Fylls av samma känslor som då jag skrev dem och blir bekräftad i min känsla.
Jag har lärt mig under året som förflutit, jag har lärt mig att komma närmare mig själv. Närmare mig den jag är sådan som jag är innerst inne. Jag är en känslor människa, mina tankar, mina sinnen, mina känslor är mina och ju mera jag skriver ju mera tycker jag om mig själv. Under en lång tid som började för 15 år sen i och med min 30 årsdag har jag gjort en inre resa där jag mött en vuxen kvinna, en kärleksfull,omtänksam känslofull lite flicka som har velat alla väl men glömt bort sig själv. Den kvinna som vid 30 års ålder vände ut och in på sig själv för att hjälpa och ställa upp för andra för att de skulle tycka om henne, detta gjorde henne tom, trött och osäker. Där efter lärde jag mig att tänka andra tankar, vill jag det här, för vem gör jag det, av vilken anledning gör jag det?
Första gången jag sa nej, sa jag det tyst så att ingen hörde det, inte ens jag. Gången efter viskade jag det, då hörde jag det, men ingen annan.
Tills en dag, då jag sa det så att den frågande, hörde att jag sa nej. Hela jag skakade av rädsla, för att den andra skulle bli arg, inte tycka om mig. Men i samma ögonblick växte jag, började tycka om mitt nya ord. Nej jag vill inte, eller jag har inte tid, jag skall göra annat, eller det betyder inte så mycket för mig , du får fråga någon annan. I dessa meningar visade jag mig själv kärlek, jag tog ansvar över mig själv satte mig själv på de trappsteget som var mitt. Vissa människor runt mig tog avstånd, andra nya människor kom till. Idag när jag säger nej eller ja så vet dom som frågar att jag vill eller inte vill för jag gör det av rätt anledning. Jag gör det för att jag vill för att det är viktigt för mig för att jag känner att jag har tid orkar och vill.
Det gör mig ärlig hel och tydlig, det gör mig kärleksfull emot mig själv. All denna sökande av andras kärlek och uppskattning handlade om att jag istället skulle ge mig själv kärlek…….
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.