Kategori: Malix

det gör min höst lite mera human och underbar. Min dotter är verkligen lik mig. Hon har just kommit in i bak dagar, purchase igår blev det Brownes idag var det kladdkaka och nu till kvällen är det scones.

Hon vill bli kock, store jag jobbade själv inom yrket i min ungdom. Men valde senare att sadla om till behandlingsassistent. 

I alla fall är scones och Tea höstfavorit, levande ljus och alla samlade tills kvällsfikat det var även min favorit på Behandlingshemmet, när jag och en speciell kollega arbetade ihop.

En lite äldre herre från Stockholm, alltid skulle han klaga på mig och mina platsbitar i håret. Jag kan fortfarande höra honom när han säger “va e de för plastbitar du har i håret”?  på sin dialekt.

Där jag försökte anstränga mig och vara lite ordentlig och sätta upp mitt hår för att se lite vårdad ut.  Nu tog jag inte så illa vid mig, jag  till och med saknar honom och hans klagande, som egentligen var hans sätt att säga att jag tycker om att jobba med dig. Rolig var han också, himla kul att arbeta med och en sådan stenkoll på vad som hände på avdelningen hade han.  Nu är det inte bara honom jag saknar, från denna tid.

Saknar dem alla!

Jag gillade verkligen mina kolleger, ännu idag finns där en man som fungerar som min klokhet inom mig ibland. När jag behöver fundera ett extra varv. Denne man var även noga med att inte ta emot paket till höger och vänster. Frågade alltid vems problemet var. Det är kunskaper som jag tagit till mig av honom. 

Även om jag inte nämnt alla just nu i denna text.

Så var alla speciella på sitt sätt, alla gav mig massor av kunskaper och värdefulla erfarenheter som jag idag har nytta av.  Herre gud, vad jag saknar er. Ni var speciella för mig, och finns från och till i mina tankar ännu kära före detta kolleger.

Detta var ju även en speciell tid i mitt liv, då jag själv i tysthet insåg att jag behövde hjälp med att få reda på saker om mig själv. ´Det var under den sista tiden  som jag jobbade där som jag gjorde min utredning.

Efter bara några månader då jag slutat, stod jag med min gula lapp i handen ett recept på Concerta, vilket gav mig ännu mera svar på vad som gjorde det så krångligt. 

Idag ser jag vilken tillgång jag skulle vara på en helt annan nivå inom yrket.  Visst jag Hade förmånen att arbeta i ett bra team och visst var jag en  Djä…. bra behandlare men idag med alla mina kunskaper och erfarenheter som jag samlat på mig just nu, så kan jag säja att jag skulle vara ännu bättre än då.

Men idag har jag även så många andra saker som jag istället vill göra. 

En dag visar tiden mig om jag valt rätt eller inte, just nu  vilar jag mig i att bara vara så som jag är. 

Om bara två eller tre dagar får jag hålla min bok i min hand. Undra hur det kommer att kännas…….

Lördag morgon, då har vanliga människor sovmorgon. Det har inte jag, sovmorgon asså. Fast det är ändå något speciellt med Lördag morgon för mig. Katten får sin mat i lugn, kaffet perkuleras i tysthet, doften av det färska kaffet doftar mera på lördagen för mig.

Det handlar inte om kaffet utan om att jag slipper stressa, slipper väcka barn och kan njuta av kaffet i lugn och ro.

Halv sju katten matad, kaffet i min kopp den enda kopp kaffe jag dricker underdagen. Mera begär inte jag, jag behöver inte mera.

Mina barn börjar eller sitter nu inte ens halv tio och äter frukost deras sov morgon slutar vid halvnio. Miljöskadade av sin mamma som inte fattar bättre. Även min stakars make är vaken och uppe.

Om bara några dagar får jag hålla i min bok, rädslan över att veta om att andra människor läser om adhd i mig är borta visst, några felstavningar eller konstigheter finns säkert men jag är skyldig mig själv det, jag är skyldig mina barn det. Finns det någon där ute som jag kan påverka eller att någon känner igen sig, kanske förlåter sig själv, eller inser att alla krav som vi med adhd sällan når upp till är för höga och orimliga krav som vi ställer på oss själva. Vi behöver ge oss själva mera omtanke, inte ställa alla dessa krav på våra barn, utan ge dem en känsla av att de duger som de är med eller utan adhd, så duger de ändå för att de finns lever och är sådana som de är.

Detta är extra viktigt för barn med diagnos, eftersom diagnosen i sig är en självkänslodödare.

Ps Q gruppen ADHD den 11 nov, 17.30 Göteborg

Förr för länge sen, doctor du vet då du ständigt och jämnt vart tvungen att berätta alla bra saker med mig. Minns du det? Då växte jag av dina ord, riktigt sträckte på mig, ansträngde mig till den yttersta graden för att göra mitt allra allra bästa. Allt jag gjorde var för att höra att du tyckte jag var bra. Visst är det sorgligt, nästan vackert vansinnigt.  Jag var så liten, så liten och skör, i mig fanns det inga duktigheter från mig. Det duktiga och vackra i mig var ett blindfällt av minor, som inte visade sig i mig.  När jag tittade mig i spegeln så såg jag inte mig. Jag såg mig men med dina ögon.

Dina ögon var ofta granskande i mig.

Sorgligheternas sorglighet är sorger av gömda glömda glänsanden av mig. Inget fanns där som var bra i mig. Dina ord växte och blev stora i mig. Dina ord, gjorde min kärlek till mig obetydlig och till intet gjord.  Idag har jag stängt och slängt alla gamla sanningar om mig, i dag är dessa sanningar lögner. 

Idag spelar det ingen roll om du avgudar eller förkastar. I dag är det viktigare när jag avgudar eller förkastar. Min känsla och kunskap om mig är idag mera värt än all den kärlek jag får av dig. Kärleken och tryggheten bor i mig, den hjälper mig att växa….