Kategori: Malix

Dagen idag har  gått åt till att  bota migrän, store   den har gett med sig.  Men efter sådana attacker  så  får jag en  dov konstig känsla i kroppen. som att  jag  måste röra kroppen för att vara  vaken. Helgen är nu  här  ännu en gång. Familjen här  går i ide på fredagen  alla på sitt håll, physician tittar lite på tv tillsammans men sen smyger vi oss för oss själva igen. Ibland tycker jag det är lite synd  och funderar på hur andra familjer gör.  Denna form av familjesamvaro  har likson smugit sig på.  Datorns intrång i  våran familj, order kräver sitt.  Ibland  förbannar jag denna burk, samtidigt som jag ser att  det är så livet  är  här.

Visst  jag pluggar och  skriver min blogg och  spelar lite  mm.  Men  isoleringen som blir  en mysig  hemma kväll med familjen  finns inte  hos oss.   Vi äter något gott  tittar på tv eller  sånt.  Men sen   är alla på sitt håll. Barnen har kompisar eller sitter vid sina  datorer.   Min  kära make är  involverad  och har en  helig relation med sin dator.

Jag är  en dator änka , jag  konkurrerar med min mans dator  eller  jag blir brädad av min makes dator.

Såg ett intressant  program på tv för ett tag sen,  om  människor  som  levde sina liv vid datorn.  Detta programmet  satte i gång tankar hos mig.  En man som   levde sitt liv vid  sin dator  fick ett ultimatum  om han valde sin  familj eller sin dator.  Han valde  givetvis sin familj men  det har gjort mig  fundersam  och fått tankar att  snurra.

Vad skulle min  make välja?

Vågar jag fråga ?

Vågar jag ställa  en sådan fråga till min  make?

Ja, det vågar jag,  frågan vågar jag ställa.

Men  jag vet inte om jag  är mogen eller  vågar ta emot svaret på frågan.  Inte så att jag  är rädd för att leva ett liv utan  min  make,för  självklart skulle  han  om  det var det ultimata för att vi skulle vara en familj  välja mig  och våra barn.

Utan mera   så är jag rädd för vad det skulle bli för konsekvenser av  den ställda frågan.

För  frågan ställer vissa krav på mig.  Jag  skulle ju  själv  få  ta bort  timmar som jag sitter här.  Mina studie timmar skulle  bli mindre,   detta skulle leda till att mina resultat inte skulle bli  sådana som jag blir nöjd med.

Även den avkoppling som jag  finner här  vid min dator, skulle behövas inskränkas.

Det är ett sätt för mig att koppla av. Det är ett sätt för mig, att skingra mina tankar.  Eller  ett sätt  att få svaren  på mina tankar.  Genom att skriva   så  kommer svar  till mig,   som inte annars kommer,  de kommer inifrån mig utan störning av yttre påverkan.

Jag behöver  skriva, jag behöver  ha tid  med mina tankar: genom att skriva ner  saker  som jag funderar på så får jag en konversion med mig själv.  Tankarna blir tydliga och inte  så snabba, dessutom  så behöver mina  ärliga ner skrivna tankar  få svar.  Kanske inte   med en gång  just nu.

Utan de ligger här och gror de blir synliga.  Inte  så yra.

Det är här det blir konsekvensen  är jag  redo att ta bort  dessa  stunder för mig för att jag  skall slippa  ha snurriga tankar om  övriga familjens  datortimmar.

Det gör ont att tänka  så. För självklart så  vill jag att vi skall umgås prata och  ha det mysigt.  Men jag har även behov av att sitta här på min kammare och bara  finullig.

Jag och mitt tangent bord har  en relation.  Vi har en  terapi stund, där jag  skriver mitt  och tangent bord  ställer inge motfrågor,  ställer heller inga krav på att jag skall  ge  kloka tydligt svar, det kräver  egentligen inget  alls.

Mera än att  jag skall trycka ner tangenterna   så att  de bildar bokstäver  som sedan kan tydas i ord.  Vilka för mig  blir  meningsfulla rader som hjälper mig att skingra  tankar  hitta svar och  finna ro.  Det hjälper mig att  ha en relation med mig själv. En ärlig relation med bara mig, En kärleksrelation med mig själv.

Rogers pratade mycket om att  när  klienten kommer närmare sig själv  och  lever så som hon vill leva, då finner hon harmoni och utvecklas.  Jag tror det är svaret på min fråga.

När jag sitter här  och skriver, läser och tar hand om mig själv.  Då  är jag i ett utvecklande stadie  (kongruent) .Detta är jag, Jag är  sådan här. Att vi  i våran familj myser lite  och kryper in i  våra  små vrå-ar  så väljer vi att leva.  Vi behöver inte som andra familjer  umgås, bjuda på middagar,  gå ut och roa oss,  se människor  utan  vi är:

En familj som  gillar att  vara hemma, umgås  och  koppla av med våra datorer.  Vi behöver det för att skingra  oss ,  umgås med oss själva.

Min Blogg och jag  behöver egen tid  då är jag i ett kongurent tillstånd.

Idag ska jag jobba. Jag börjar redan vid 11 och slutar i morgon 15.30.  Har inte jobbat på länge så det ska bli kul att komma hem ifrån. Har tänkt att ta med min lilla bok om testning.

Alla sover här hemma, sick bara jag som är vaken. Lugnt, unhealthy tyst, cialis jag och datorns surrande.  Det blir en vacker dag  solen kommer snart att lysa på den vita snön.  Innan jobbet idag har jag tänkt mig att använda mig av min nya lilla citruspress. Barnen skall bli bombadderade med C- vitamin för att förkylning skall undvikas. Dessutom vill jag framkalla lite av den känslan som jag själv fick uppleva som barn.  Min farmor som fortfarande är i livet gjorde alla sorters drinkar i sin  rå kost centrifug  vissa goda och andra mindre goda. Hade själv  en sådan då min son var liten  och han kan en idag  berätta med vördnad om de goda morots drinkar han fick som  liten  två åring.

Min stakars farfar fick av min farmor  goda drinkar  med morot äpple och en massa annat som var nyttigt.  Även jag fick ett litet glas men  drack jag det snabbt så hade även min  gulliga farmor ett glas med apelsin vid sidan om.

Allt hemma hos min farmor  luktade gott, mycket smakade gott och det bästa var när min farmor väckte min farfar.  Klockan 12 skulle han vakna då fick han kaffe och smörgås vid sängen. Hela morgonen hade vi smygit omkring för att farfar skulle sova,  men klockan 12  då gick vi in.  två smörgåsar  var det på fatet när jag var där. Hembakat bröd med riktigt smör och  ost som pålägg.  En kopp rykande färskt kaffe.  En väldigt trött farfar,  öppnade sina ögon  satte sig upp i sängen bad mig  hoppa upp.  Snabbt kröp jag ner under hans varma täcke tog min smörgås och  doppade den i fafars kaffe.  Farmor var  då ute i köket och där satt jag och farfar i hans säng med varsin ost macka  och en kopp kaffe.  Många gånger  frågade farmor om jag inte ville ha en egen kopp kaffe.  Men det var liksom  grejen  att jag och farfar satt där  med hans kaffe och varsin macka.

När kaffe var urdrucket  så  fanns det gele hallon i  hans  låda  ett varje morgon  fick jag.   Tillsammans med  gelehallonet  så läste vi Gp. Jag läste nog inte så mycket, utan njöt av stunden  med min farfar.  När tidning och kaffe var slut  så  gick vi upp ut i köket  tog våran  morots drink   två klunkar tog jag och  hällde resten i farfars glas.  Av någon konstig anledning så lyckades  farmor alltid  var ute ur köket när vi drack den där drinken.  Kom alltid tillbaka när mitt glas var tomt.   Jag fick min  nypressade apelsin.  Idag kan jag  se att  detta var något som de kommit överens om  två klunkar farfar resten,  och farmor borta. jag trodde vi lurade farmor.  Farmor och farfar lurade  mig……

I dag har jag  och min make shoppat lite.  Jag  och min dotter  bytte datorer. Jag tog hennes stationära, check   och hon  fick min bärbara.  Till hennes  stationära köpte jag en  ny skärm.  När jag nu ändå var i  affären så passade jag på att köpa ny matberedare och en citrus press. Det är min stora passion i livet, är    alla dessa hushållsmaskiner. Jag blir  helt salig då jag går in  på  Elgiganten eller   On Off.  Min stakars make  fogar sig , följer med.  Idag var vi på On Off i Uddevalla.  Just  nu känns det  även som att,  det kommer att bli  dit jag vänder mig igen.  Personalen var hjälpsam trevlig och  jag upplevde dem som ärliga  i sina svar.   Har innan handlat det mesta på El giganten, men  upplever dem lite snorkiga ,  de  verkar inte vara så intresserade av  sina kunder. På On Off  fick jag den service som jag   ville  ha,   säljare tog sig tid med mig och min make.  Förklarade och  packade inte på   vare sig  dyrare varor   eller  tjatade om försäkringar   mera än  brukligt.  Dessutom  var han behjälplig  på alla sätt.

Två  plattskärmar, blev det av märket Samsung.   Min lilla söta  och gulliga  matberedare blev  av  rätt märke,   vilket för mig  är Borsch.  Vilket är ett märke som ligger mig varmt om hjärtat,  har  en hushållsassistent  av detta märke  som jag  köpte för  femton år sen och har aldrig  ångrat det  en sekund.

Till den  äldre maskinen köpte jag även en liten citruspress som jag   hittade.

Överhuvudtaget  så   är det   Borsch eller Miele som  är märken som jag litar på.

Miele   då det  gäller dammsugare tvättmaskiner  och andra vit varor.     Har både tvättmaskin,diskmaskin  och dammsugare   av Miele.  Pengar kostar det   i massor men  det är värt  pengarna   flera gånger om.  Det är varor som  man kan lita på,  skulle det gå sönder   vilket det aldrig gjort för mig,  så  finns det reparatörer  och  ersättnings  detaljer.   Jag tycker  det känns tryggt!  Visst   10 000 kostade tvättmaskinen,  men  två tvättar varje dag i  fem år  utan  några som helst  problem.    Innan jag  köpte min  Miele  diskmaskin  hade jag  två år innan  köpt en  Elektrolux diskmaskin  som  bara  krånglat  och efter två år drog sin sista suck.   Den var i och för sig  billigare  än  min Miele   men  två år ….. det gör jag inte om igen.

Utan   nu är det  Miele som  gäller för mig.   Brosch  då det gäller  de mindre hushålls maskinerna.

Mår lite bättre idag, advice sov  alldeles för mycket i går, sovaldi sale och vaknade  03.00  men gick upp först vid  6.30. Min snarkande make  sov gott medan jag låg och vred mig.

Under timmarna som jag  inte gick upp  pratade  min inre kvinna till mig igen.   Hon brukar knacka på ibland.   Denna någon är jag  som jag inte vill lyssna på.  Eller   som jag inte lyssnat på under en längre tid. Hon väcker mig  och berättar sanningar för mig  och  vägleder mig  att lyssna  på mina egna tankar.

Jag har ju  under några månader  varit tjänstledig under veckodagar. Detta för att min lille pojke inte skall må dåligt och  spöka sig tokig i skolan.   Innan min tjänstledighet   så arbetade jag   på   eftermiddagar   tills dagen efter, no rx min  man jobbar på annan ort  och sover borta  de dagar.   Min  mamma  var snäll och kom hit som barnvakt de dagar jag  jobbade mitt i veckan.

Efter  en liten händelse med massor  av känslor som   är   rädslor  för mig, tog jag  kontakt med min  chef och bad om tjänstledighet för att situationen här hemma skulle bli bättre.  Till viss del har den blivit det.  Nu  händer det inte så mycket och  jag  har hittat mera ork för att  göra  saker så bra som möjligt.
Men nu kommer  tankarna om  mina egna möjligheter.

Fick för några veckor sen  ett erbjudande  eller   en förfrågan om jag var intresserad av en  kurs och  utbildning i något som jag   från början när jag kom i kontakt med det   kände att  woaw  det här var spännande.

Mitt intresse   är   stort  för just denna kurs, jag   är  intresserad av det  har sett framemot det.
Men   det kommer inte bli av  detta pga. min tjänstledighet. Vilket  jag   förstår   och  är medveten om    jag   förstår  hur min chef tänker då  hon inte   tycker  att det är ett  bra  alternativ,  och jag  skulle   till och med  kommit till samma slutsats som  henne om jag  haft hennes roll.

Men nu är jag,  Jag  och jag ser hur jag  går miste om något som jag  väldigt mycket vill göra.   Jag  ser en förlust och känner mig  besviken, ledsen och  fundersam.
Behovet  och  denna lösning som är just nu,  med min tjänstledighet  känns  som   att jag  vill  ge upp.   Jag vill,  Jag vill samtidigt som jag  ser vinsterna med  att vara hemma på kvällarna, rutinerna för min son. Dessa  är nödvändiga för att han skall må bra.   Så känner jag en sorg  över att  denna  möjlighet,  till utveckling och kunskap blir en förlust för mig  som jag  redan  innan den  börjat  blir en sorg.

Jag vet i mitt huvud  att  jag  gör det bästa nu,  men  Jag vill  ta mig an denna kurs  och jag vill få den  möjlighet  som jag blev erbjuden.   Men  det  går mig ur händerna pga min tjänstledighet. Det blir en besvikelse för mig,  samtidigt  som jag kanske inte ens hade klarat det   pga  omständigheterna här hemma.

Jag  ser det även,  eller såg det även som en lättnad, då min chef  berättade det för mig.   För tankar om att   det kanske inte skulle funka,   eftersom  behovet min son har  av  rutin och förutsägelse i sin tillvaro  som faktiskt  gjort att jag bad om tjänstledighet från början, finns. Även nya  tankar  har  kommit till. Vilka är att  jag kanske inte kan jobba som jag  gör. Kanske borde jag inse att  det kommer att vara  så här i några år,   för min lilla pojke,  att  någon av oss vuxna måste vara hemma under kvällarna, för att  hans  skolgång och vardag skall funka.

Här blir ett litet problem för jag har jobbat  som jag  gör,   under ganska många år.  Vet inte om jag  skulle klara av att ha ett vanligt jobb.   Fem dagar i veckan  mellan  7- 16.   Jag gillar att jobba   som jag gör,    dygns pass  och  en längre sammanhängande ledighet mitt i veckan.  Jag gillar att jobba med människor,  Jag vet inte om jag klarar av att  inte ha ett socialt arbete.  Men  det viktigaste är ju att  min familj  skall må bra.  Att min son  funkar  och  har det tryggt.

Jag har lite svårt att välja  eller se   och förutse min framtid just nu……..  återkommer  just till  Kellys teori    som  enligt hans teori   just menar att   människor  använder sig utav sina konstruktioner för  att förutse  och förutspå  våran framtid  Jag är lite  vill rådig just nu