Då är vi på väg. Lite sent kom vi iväg ändå hade vi packat redan igår. Tror kaffet fortfarande står kvar på bordet, tadalafil inbillar mig att jag fick med mig allt. Bloggar just nu i bilen och såg just att batteriet snart är slut har just nu kommit på att jag glömde ladda datorn.

Ett sent inlägg med tankar om min morgondagen. I morgon ska jag och min make på en föräldrar träff. I Compassen Göteborgs regi. Min lilla dåliga självkänslo gen ger mig oro.  Samtidigt som jag ser framemot att åka så sitter jag här och intalar mig att skärpa till mig. Herre gud jag kan höra hur mina gamla lärare säger till mig att skärp dig nu. Snubbla inte, sale prata inte för högt nu och du man får inte avbryta.  Det ska tydligen vara rätt mycket folk också mycket folk säger mig stimmigt många ljud. Just nu funderar jag på vad jag gett mig in på, help samtidigt som jag vill vara i sammanhanget så vill jag sitta här i lugnet och tystnade och alla ljud som jag är van vid. 

Idag kom jag på att den lilla tabletten inte längre påverkar min pillighet längre. Eller  den stora korgen med alla garner jag har nere i källaren som jag då jag efter ett halvår med Concerta ställde ner i källaren,  då för att jag inte längre orkade sticka korgen var så överfull med en massa projekt som aldrig slutfördes.  Idag när jag var i affären hittade jag fina garner och väl hemma gick jag ner till min gråtandes korg letade febril efter stickor och mönster till mitt nu ny inköpta garn. Där hittade jag samma sorts garn i andra färger och kvällen har förflutit  med mina stickor denna julen kommer säkerligen barnen få lila och silvriga vantar igen he he. Hur kul e det??? Inte alls kul om ni frågar dom, men jag vet att min lilla systerdotter i Gbg nog skulle bli lite glad av ett par lila silvriga vantar och halsduk. Jag blev så glad över att jag då jag kom på det satt åter igen och stickade. Det hade varit så härligt om jag nu äntligen fick tillbaka alla dessa former av saker jag alltid gjort, kanske till och med börjar måla igen. Hm???? ska nog ställa upp mitt staffli igen och plocka fram alla mina penslar och sånt.  Det känns som att jag är på väg att hitta tillbaka till saker som jag tycker om. Eller så är det bara ett mellanspel.

Oron för i morgon är ju dumt att oroa sig för nu, och det är även dumt att jag sitter här och försöker uppfostra mig själv fan jag duger än då jag har ju varit sådan här i så många år och nej jag ska inte skärpa mig och gömma undan mig det tjänar ingen på inte jag och inte heller någon annan där ute. Då har de ingen möjlighet att se det som är vackert med mig.  Utan även denna gången ska jag vara som jag är som jag alltid är när jag inte gömmer undan delar i mig som jag varit så mån om att inte visa innan.  Fokus på att hitta lite trygghet i min oro skall nu göras tills imorgon.

Lev nu så kommer morgon i morgon.  Just nu är det långt till imorgon,

Idag vill jag få klart, salve jag längtar så efter att få hålla min bok i handen, physician jag längtar längtar så att det nästan gör ont. Det är svårt att inte ha kontrollen över den nu att det tar sådan tid att bli klart. När jag målar tavlor har jag mina tavlor hemma och varje pensel drag gör att jag kommer närmare målet. Sen är det ju inte så att varje penseldrag gör att jag kommer så nära att den alltid blir klar. Nej det står en del tavlor i min källare som aldrig kommer att bli klara. Det finns massor av tyger som ligger och dammar för att aldrig bli sydda. Det finns så många saker här hemma som egentligen bara väntar på att bli slängda. Men vissa av mina tavlor hänger på väggar, vissa gardiner hänger i mina fönster.  Det är de saker som jag gör i slutet av mina perioder som ligger undangömda om i fall att eller vad det nu är. 

Egentligen är jag förundrad så otroligt förundrad över att jag lyckats skriva en hel bok där jag igenom hela boken fått en röd tråd. I alla fall en röd tråd så som jag inbillar mig att det är en röd tråd. Men nu återstår bara att vänta, vänta och vänta.

Jag gillar inte att vänta!  Fast i vissa avseenden har jag ju ständigt väntat och åter väntat. Jag har ju trotts min kreativitets gen alltid passat tiden. Alltid haft lång tid på mig att vänta för att få saker gjorda.  när jag har ett möte så kommer jag gärna en timma innan för att jag inte vill vara försent. Jag har ingen tidsuppfattning.

Jag bor två minuter från mitt jobb, ändå går jag gärna en halvtimma innan för att slippa komma försent. När jag tänker efter så har hela mitt liv gått ut på att just vänta.

Nej nu ska jag ner i duschen sen ska jag fixa med lite kramfpsi saker här hemma för städning av hus skulle gjorts igår, men jag var tömd trött och jätte trött. Dessutom hade jag två möten som tog massa kraft.

Lev idag just nu hm fast då tar det ännu längre tid innan min bok finns i min hand.

en bild från historian, fast i somras snart är vi där igen om vi genomlider den långa vintern.

Vissa dagar är livet härligare ’än härligast. Kan nästan säga vissa dagar är upplevelserna i dagen helt enormt underbart härliga.

Just så var det igår. Igår var jag även modig, enormt modig och utomordentligt modigt modigt.

Jag är helt förundrad över att jag och de andra två tjejerna var så grymt enormt  modiga. Känslan bor i mig även nu, känslan och storhet finns inom mig. Jag har ADHD, ADHD i mig är en tillgång och åter igen en tillgång inte alltid men igår var det de. Det är helt underbart att vara i ett rum där människor möts för att lyssna på  dessa fyra krumelurer som ibland gör det svårt och i rummet i går fick jag åter igen upplevelsen av att jag är inte ensam.

Nå ja hur gick nu föreläsningen eller hur gick det, hm Egentligen är jag mest förundrad över att jag är så modig, inom mig var det full storm och nästan jordbävning, när jag skulle gå fram och prata. Händerna skakade och rösten darrade och huvudets tankar snabbade på i motorvägsfart, trots att jag hade tagit tabletten senare än vanligt så var jag nog mera ADHD i min tankar än vanligt. Men jag  gjorde det. Idag känner jag att jag skulle kunna göra det igen, och igen och igen. 

Jag skulle kunna tänka mig att jobba som föreläsare varje dag, tyvärr kan jag inte äta present kort och mina lån kan inte heller betalas med dessa så jag lär på jobba ett tag till.

Men jag ska undersöka möjliga utbildningar för att nå mitt mål. Hoppla!! jag ser just nu ett nytt mål framför mig hm nu har jag ett nytt intressant projekt att ta tag i jag skall leta kurser i att hålla föredrag HA HA HAA, mitt bokmål är ju redan uppfyllt. Jag behöver bara rita en karta så jag får med allt det jag i bilen kom på att jag missat. Hallå här är nått jag behöver hjälp med här misstänker jag att mitt funktionshinder är. 

Att min  upplevelse idag är så enorm och så underbar handlar om hur alla människorna där var så underbart snälla och gav mig en klapp på axeln.  Det var härliga kvinnor som kom fram och uppmuntrade och gav mig inblick i deras liv, det gav mig så mycket tillbaka om att jag i min känsla har rätt, det behövs forum utanför internet världen där  dessa kvinnor kan samlas och möts för att dela sina vardagliga tankar och få känna att vi tillsammans är konstiga och att det konstiga är ett normalt tillstånd i en ADHD värld,  att det finns flera än en.

Så nu alla underbara undermänniskor som var på vårt föredrag igår, vill jag skänka så många tacksamhetstankar, men  jag ger er bara en, för det hade tagit mig år att skriva alla tacksamhetstankar, jag tänkte under de 12 milen hem igår. Det hade tagit er år att läsa, dessutom, misstänker jag att ni hade tröttnat på det innan slutet så det blir en. Lång men håll ut.

TACKSAMHET€¦€¦

Tack alla ni underbara människor som befann er på kruthusgatan i familjestödsenhetens tillställning där ni fick ta del av mina ostrukturerade tankar. tack för att ni var så underbart underbara att ni stod ut, att ni vågade er fram efter åt. Men hallå varför skulle ni inte det ni har ju ADHD, då är man ju lite €œ €œ sådan tack till. Tack till dig Camilla och Katarina för erat stöd, och era knäpptillstånd, som är så lika mitt, vi var bra igår tycker jag djä,,,,,, i gatan bra tycker jag.

Jag rider jag flyter på vågen luftströmmen och allt vad som  går att flyta på just nu, Livet är till för att flytas på. Simma med strömmen inte emot€¦..

Tack för att ni alla tog er tid till att lyssna och vara där i det sammanhanget. Det gör er alla intressanta och enorma för mig.

om bara två timmar kommer jag att stå framför massa folk och prata, patient jag ska verkligen göra mitt bästa sitter just nu på kruthusgatans parkering och samlar kraft till fokus. Fokusera mmm nej Jag inbillar mig att det kommer att gå bra. annars hade jag ju inte åkt 12 mil för att utsätta mig för detta. jag är just nu Urmodig modigt modig.Ska leva just nu hela tiden då inbillar jag mig att det kommer att gå bra.  ibland är livet för spännande.©µ malix

Idag. Idag ska jag hålla mitt lilla föredrag, unhealthy är jag nervös?

Jag misstänker att jag nog är det men har kanske gömt undan mina känslor för att inte känna känslan.Det ska bli spännande och även otroligt utmanande.  Igår skulle jag åkt ner till stället och förberett mig men 12 mil för att bara förbereda valde jag bort. istället var jag hemma och vilade.Förläggaren som skulle läsa mitt manus har läst mitt manus han tog helgen till detta arbete.

En eloge till honom jag är imponerad och tacksam för att han valde att arbeta så snabb dessutom vet jag att han faktiskt har läst mitt manus för i hans svars brev svarade han på mina frågor på mitt sätt.Han upplevde mitt manus som lite rörigt, decease hoppigt och ego. HMMMMM tänkte jag då jag läste, shop OM jag skriver en bok om hur en liten del av mig har ADHD.  Där jag i boken försöker mig på att förklara just hur det känns i mig.Hur ska då boken inte bli rörig hur ska den inte bli ego?Jag skriver om mig, min upplevelse av min lite röriga kreativa kvalitets gen utifrån min upplevelse genom mitt liv?   Mitt liv är rörigt och det är det jag vill beskriva, hur kan jag skriva en bok om mig utan att den är ego?

Men i alla fall han tyckte jag skulle ge ut boken  själv, men sa även att jag kunde försöka med andra förlag fast jag då måste inse att det kommer att ta väldigt mycket tid.

Jag uppskattar han ärliga och uppriktiga svar hans snabbhet är även det en förmåga som jag beundrar hur lyckades han.  Dessutom skickade han tillbaka mitt manus trotts att jag inte ens skickat med porto för att få tillbaka det. För i stundens högtidliga stund då jag packade in det i paket på posten glömde jag helt av att skicka med proto.Jag beundrar honom och hans förmåga, och att han tog sig tid att läsa min bok över en helg det är enormt, fantastiskt.

I det här vilar det tacksamhet emot denna man.Tack för att du tog dig tid, även om du nu inte valde att ge ut min bok, så ansträngde du dig och tog vårt samtal på allvar, du hade lika gärna kunna strunta i det och inte skickat vare sig svar eller manus tillbaka.Du hade även kunnat låta det ligga på nån hylla i flera veckor utan att bry dig.Det gör dig speciell för mig för du tog mitt manus samma dag som du fick det. Du läste det och gav mig raka och ärliga svar, jag väljer att se ditt svar vissa delar i det tar jag till mig, andra delar väljer jag att tolka som att jag har lyckats, för ADHD är rörigt och hoppigt dessutom handlar boken om hur ADHD är i mig.

Jag är dig tacksam enormt tacksam att du tog dig tid. och gjorde det så snabbt. "undra hur mycket ADHD som spökar i dig" :)Jag hade som tanke att skriva om i kväll då jag ska berätta för andra om ADHD i mig.  Som så många gånger så försvann det på vägen.  Det var annat som skulle fram först och imorgon då vet jag hur det gick ni också, tror jag om jag inte har något annat i tanken då.

©µ malix

I dag  ska det bära av till Gbg, site i morgon är dagen då vi ska prata om ADHD. Hjälp hur ska det gå? Hjälp!!!! Min kompis som skulle vara med har fått hoppa av för hon har lite mycket runt sig just. Hennes avhopp, stuff gjorde mig lite off… Herre gud vad händer nu. Hur ska det nu gå blir det mera minuter som jag ska fylla och blir det hur blir det nu€¦€¦€¦

Det blir inte alltid som man planerar, pharmacy tryggheten i morgon är inte lika trygg.  Först i och för sig fick jag veta det för flera veckor sen att den ena kvinnan som  liksom är är med och fixar dessa möten inte kommer att vara där  nu har jag vant mig vid den tanken.  Men min kompis som skulle varit med var lite av min trygghet, den andra kvinnan som  även hon skall vara med känner jag inte, har inte träffat henne. Känner lite att det är  lite lösa trådar€¦.. 

Japp idag har det ännu mera insikter landat i mig, advice vilken tur att jag har mina klokheter och insikter. Idag är jag även otroligt glad att jag har så många kunskaper om insidan av ADHD.  Beatrice Ask uttalar sig så att skadestånd och att föräldrarna ska betala för sådant som deras barn gör ute i samhället.  Till en viss del kan jag se hur hon tänker men därefter slår jag bock-ut och funderar på om efternamnet hon har är en vink om vad som finns innan för skalet på denna kvinna.  Jag har ADHD, look mina barn har ADHD. Nu är det inte så att jag springer runt och gör en massa brott för att jag har denna gen, buy cialis nej så är det inte. Det gör inte mina barn heller även om de har ADHD. Men ibland händer de saker som är mindre bra saker, en av mina söner har till ex sparkat sönder en dörr i skolan då han blev arg,  I denna situation var min son uppe i affekt arg vansinnig och utom sig av ilska för att han inte förstod situationen.  Detta tillstånd för att han inte såg det andra såg och de inte förstod det som han kände.  Jag misstänker även att en massa rädslor gömde sig inom honom.  Rutan gick i alla fall sönder. Skolan är medveten om problemen och han har även stöd i skolan. Jag som förälder ska ha koll! ska jag behöva vara i skolan också? 

Nej det är horribelt och sjukt stackars lilla människa. Mina barn vet om att de inte ska slå sönder, mina barn vet om att det inte får. Men de har ett funktionshinder och de har svårigheter att tänka ett steg extra och hindra sin impulsivitet. De har svårt att förstå vissa situationer och blir de tillrättavisade när de inte vet om vad de har gjort så blir det kaos i hjärnan, då blir blicken svart och kaos. Hur vet jag det? jo  för jag är likadan jag har också svårt att se mitt sammanhang i bland vad det var som orsakade mm. Kommer någon där till och ska tillrättavisa och skälla på mig för något jag inte ens är medveten om att jag gjort då blixtrar det till.

Beatrice borde istället se till att ge människor i yrken som arbetar med människor kunskaper, handledningstimmar och det bästa av bästa förutsättningar till alla dessa barn som finns där ute i  vårat samhälle. Så att våra killar och tjej med de olika diagnoserna klarar av att växa upp till fullvärdiga och starka människor, det borde läggas massvis med resurser på dessa människor för att stödja och hjälpa så att vi slipper känna oss kränkta, stampade och framför allt så vi slipper att misslyckas gång på gång.

Istället slår kärringen på ungarna en gång till. Man får inte aga barn, man får inte kränka, misshandla vare sig fysiskt eller psykiskt mobbing i skolan är förbjudet.

Jag inbillar mig att även om det inte är avsikten så blir dessa barn ofta både psykiskt och fysiskt misshandlade av livet och det behövs massvis med resurser  för att stödja och hjälpa dessa barn och familjer. Som förälder till mina barn får jag kämpa med näbbar och klor dessutom ska jag hinna med arbeta, vara en ansvarstagande vuxen förebild till mina barn göra min del i  min familj, slåss för att mina barn ska få leva i samma samhälle på deras villkor. En döv får hörapparat, en blind kräver man inte att han ska se. Men av mig kräver Beatrice Ask att jag till och med ska ha koll på det som  händer då min son är i skolan.  Fy skäms på dig, du har förmodligen inte ungar som går i den kommunala skolan. Och du har förmodligen inte en aning om hur det är att uppfostra barn med ADHD. Inte heller  finns det någon som helst kunskap hos dig om vad funktionshinder och dess tillgångar innebär. Trots all den kunskap som faktiskt finns. Du borde ta ett studie lån  Fröken Ask och sätta dig på skolbänken, prova gärna ämnen som empati, moral dessutom finns det massvis med föreläsningar som du borde gå på.

©µ malix

Idag vaknade jag med en sprängande huvudvärk, see efter en natt som innehållit mera vakentid än sovtid. Kan inte ens säga att jag vaknat, treat fast jag tagit min tablett så sover kroppen på ett olustigt sätt.  Allt går i slowmotion, fryser fortfarande och har lite yrsel, hörseln sämre än vanligt då det riktigt ekar i huvudet. Kanske håller jag på att bli sjuk. Öroninflammationens förstadier gör sig påmint. Vilket är dumt just nu, föreläsningen är på onsdag förberedelserna på tisdagen.  Känner att det håller på att bli illa€¦€¦

Kommer inte höra om någon frågar något  på Onsdagen om det vill sig riktigt illa.  Kanske inte ens blir av för mig om jag ärligt lyssnar på alla tecken som just nu finns i mig.  Nja, så illa ska det inte bli, allt går att bota med Alvedon och improvisation, men mitt samvete talar om baconfeber och trynes-hosta. Men varför skulle jag få det? Nja ska kurera mig med vitlök och vitaminer idag, Skänker just nu en liten ömkan åt de boende idag stackarna kommer att känna att jag kurerar med vitlökar.

Kanske borde jag inte ens gå till jobbet, kanske med tanke på de andra borde jag stanna hemma om i fall att???? Finns den där influensan kvar? behöver vi vid ta alla åtgärder som de pratade om?  Hjälp. jag har inte undersökt området riktigt. Ska genast kolla att kommunens rekommendationer, fast hur ligger det till det kan ju vara en vanlig förkylning det kan ju vara en vanlig öroninflammation det smittar ju inte.

©µ malix

jobba på morgonen idag, view   sen snabbt hem, malady i väg till stan. Känner mig lite seg och trött, illness höstregnet har varit hos oss hela dagen. Snart är alla vackra färger ute borta, löven ramlar av  kylan som jag ännu inte vant mig vid är riktigt kylig. Sitter med varm kofta och tofflor ändå fryser jag. Det närmar sig natten och en ny dag skall snart till.  Har egentligen inget vettigt i tankarna.

Min vän, min tvilling som jag nyss lärt känna ska flytta längre bort.  Ã…t fel håll, nu bor hon ju redan långt bort  men Göteborg är ända min stad, dit åker jag ibland. Nu var det ju inte så, att vi träffats så jätte mycket innan heller. Men bara att jag lekt med tanken att jag faktiskt kan ta mig dit, har varit en bra tanke som gett mig glädje.  Huskvarna ligger så långt ifrån, i nästan ingenstans.  Det är inget som jag skulle åka till bara för att vandra på gatorna där, så som jag kan göra i Gbg.

Nej bort med tråkighetstankarna, för jag är glad för hennes skull. Jag vill henne väl, kan se henne sitta vid sin öppna spis men en kopp rykande te en filt över benen, med en sådan där underbar bok som man bara inte kan sluta att läsa en sådan bok som måste sträckläsas. Men det handlar ju lite om ron som behövs som lite extra krydda.

Jag ska slå bort de tråkiga känslorna och istället glädja mig åt att det kan vara ett ställe där hon kommer att trivas på.  :) 

Jag hoppas innerligt att hennes flytt kommer att gå bra, och att hon snabbt finner sig till rätta på det nya stället.  Får locka iväg henne till havet när hon tröttnat på sötvattnet. En vecka på Orust i våran husvagn till sommaren ska jag försöka locka med, får se om hon nappar.

©µ malix