Kategori: Malix

Läs och begrunda är Ibland.

Ny dag nya möjligheter. Jo jag brukar tänka så. Jag ska försöka ha tanken med mig idag. Vi har den lilla Katten Findus här hemma. Han är snart en vuxen katt om bara några dagar är han nio månader. Ännu så länge är han en inne katt. Han vågar sig bara ut på altanen här hemma, när han vågar sig ut måste maken vara med honom och skydda honom. Jag är mat vännen till honom, När klockan närmar sig fem på morgonen brukar han säga till mig att det är dags. Dags för att vakna och för att ge honom mat. Ibland försöker jag låta bli att höra hans signaler. Då brukar han lägga sig vid mina fötter, funkar inte det läggar han sig på magen. Skulle inte det funka, lägger han sig på mitt bröst och pillar med tassen på mitt ansikte. Då har både jag och katten tröttnat och vi går upp. Kaffemaskinen sätts på, stegen till matkorgen görs och skölja hans skål sedan tillbaka till matkorgen. Öppna kylskåpet för att hämta mjölken till mitt kaffe. Göra en stor kopp Lattekaffe. Maskinen låter så att hela huset borde vakna, men alla sover bara jag som störs av ljudet. När jag köpte maskinen var jag förundrad över hur tyst den var, när den gjorde kaffet. Idag funderar jag på hur mycket den andra maskinen lät, eftersom jag då jag bytte, var så förundrad över tystheten. Man vänjer sig, så är det ju.

Idag känner jag mig hoppfull, ingen feber känns i kroppen, Jag känner mig lite piggare än jag har varit. Kanske är det önskan men det känns som om jag mår lite bättre. Jag vill må lite bättre. Jag vill bli av med det som ställer till det i magen. Nu vill jag vara som vanligt. Var pigg, kunna äta vad jag vill och känna kraften i kroppen. Två dagar kvar med soppätning. Två dagar sedan mjuk bra mat, för magen igen. Det är lite svårt på jobbet när vi har pedagogiska måltider. Men jag får ha med mig påsar med soppa som jag äter, istället när det är ful-mat för magen. Det ska gå, jag längtar efter mina kolleger och mina boende.

Eftersom jag legat, suttit och legat igen denna veckan så har ryggen blivit värre igen. Kanske inte värre men den gör sig påmind mera nu, än när jag går och står mera. Jag har minskat mitt tablettintag av ryggmedicin. Nervsmärtan känns men, det jag känner är något jag kan lära mig leva med. Jag tänker fasa ut den helt, men det får ta tid. Har ätit 6 tabletter om dagen, nu är jag nere på fyra. En på morgonen en på middagstiden och två på kvällen, för att få sömnen ostörd av smärtan i benen. Jag tänker att jag ska prova en till natten och då är medicinen halverad. Det här halvåret har inte varit roligt, jag som inte äter medicin har varit tvungen. Jag som för ganska så många år sedan, slutade med ADHD medicinen för att den gjorde mera skada på kroppen än vad den tillförde. Visst tankarna saktade ner, jag blev lugnare i kroppen och jag hann att tänka klart mina tankar, utan att hoppa från tuva till tuva. Men den ställde till det med rusningar och hög puls. Det sa mig att medicinen inte var bra. Jag hade levt hela mitt liv utan ADHD medicin innan, skulle kunna göra igen.

Där är jag ju i dag. Jag lever som jag gjorde då innan diagnosmedicinen. Visst det sliter. När jag hade utbildningen på jobbet sist. Hittade den där gamla sorgen fram. Den där sorgen och vetskapen om att det sliter, det sliter på själen det här med o-medicin. Det sliter på kroppen att behöva anstränga sig så mycket, ändå känna misslyckanden genom att glömma, genom att missa saker. Men nej, det är inte värt alla turer till doktorn och alla mätningar av blodtryck och puls. Sitta där och få samma frågor om varför pulsen är så hög. Bli rädd för att sjukvårdspersonalen reagerar, över den ökande pulsen och blodtrycket. Då är det bättre att ha osorterade tankar och svårt att hushålla med kroppsenergin och vara lite mera impulsiv än vad som är bra. Ha livsglädje, få dampryck, vara impulsiv, vara kreativ i olika perioder. Få de där svackorna som ibland blir när det är döläge. Då när jag gör det yttersnödvändiga och låter annat vara till sedan. Jag vet, jag vet att det vänder och när det vänder så älskar jag livet mera än andra. Då är allt möjligt, då hittar jag till mina pennor, garner och allt det där andra. Ibland gillar jag även min impulsiva sida, då händer det saker och visst ibland tänkte jag inte på det, men ibland blir det riktigt bra för att jag inte tänkte på det….. Ibland är det riktigt bra att inte ha efter-tänket. Även om andra tycker man ska ha det.

Tacksamhet.

1. Tack för att jag fick vakna till en ny morgon.
2. Tack för att jag känner mig bättre idag.
3. Tack för att jag är som jag är det impulsiva i mig är ibland inte alltid men ibland en bra sak.
4. Tack för att jag kan leva mitt liv, att jag har så nära till mina känslor på gott och på ont.

Nej nog för nu, lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Det är jobbigt och tråkigt att vara hemma och vara sjuk. När jag bara är ledig och frisk då händer det saker här hemma. Det gör det inte nu. Det är tur att jag och robotar som dammsuger golven. För huva hur hade det inte sett ut annars. Det ser ut ändå. Hela vardagsrummet fullt med husbilsaker och sängkläder som ska in i den nya husbilen. Golven är smutsiga och skulle behövas tvättas. Jag har tvätt anordning på robotarna men jag tycker mest det blir söligt. Här hemma har det snöat ca 30 cm under natten. Bussarna gick inte i morse så sonen kommer antagligen försent till sitt jobb. Stackaren gick upp innan fem men kom inte iväg då bussarna inte körde. Själv sitter jag här i soffan datorn i knät som värmer min frusna kropp. Har frusit i över en vecka nu och börjar att tröttna.

Har inte någon ork till något. Allt blir så tungt och jobbigt. Igår bytte jag till nya sängkläder i sängen. Har legat och frusit och svettats i dom. Dom behövdes verkligen bytas. När jag tagit av de gamla sängkläderna, orkade jag inte gå ner till källaren med dom. Fick vila en stund, innan jag kom ner till källaren. Hämtade rena men fick vila innan jag orkade lägga dom i sängen. Inte alls roligt, det här. Jag vill ha min energi tillbaka vill vara som vanligt. Pigg, full med ork. Nåja sluta klaga nu, det gör dig inte lyckligare att klaga. Nä, det gör inte det, jag känner mig som en helt okänd person. Någon som jag egentligen skulle kalla lat. Men det här är inte lathet. Utan en trötthet, matthet som jag aldrig varit med om. Jag känner att om det onda i magen inte går över snart kommer jag ramla in i depptankar på riktigt. Maken har redan pratat om det. I förrgår frågade han mig om jag inte skulle sätta på någon färg i ansiktet, så kanske jag känner mig piggare när jag ser mig i spegeln. Men nej, jag orkar inte. Det är jobbigt nog med att duscha och frysa. Jag som duschar ofta, har gjort det nu när jag inte står ut. Igår var det nästan så att det inte blev av men, är sängen ren-bäddad då ska man duscha med man vill eller inte.

Ju mera jag skriver här inser ja vem vill läsa sådant här. Inte jag Jag hade slutat efter första meningen. Ny dag nya möjligheter. Hmm Ny dag, en dag närmare friskhet.

Tacksamhet.

1. Tack för att jag fick vakna upp till ännu en dag.
2. Tack för att jag har en sådan förstående fin make som står ut med mig.
3. Tack för att jag är en dag närmare energi och kraft.
4. Tack för att jag har möjligheten att vara inomhus när det är så mycket snö ute.

Lev idag just nu….. igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.

I dag är första dagen jag orkat mig ner till min dator sedan förra onsdagen. Magen krånglar igen och det är samma sak denna gången. Klara drycker och soppa. Inte så roligt, har varit väldigt trött, haft feber och legat mest i sängen. Igår orkade jag gå upp och vara vaken. Idag har jag fått på mig kläder. Men Kraften finns inte, orkar liksom inte något mera än att vara vaken. Antagligen är det infektionen som gör mig så orkeslös. Utebliven fast föda som gör att jag inte orkar. Så fort jag får något i magen gör det lite ont. Men jag är bättre än jag har varit. Jag orkar vara vaken och det gör att jag orkar sitta här en kortare stund. Huset förfaller här hemma men jag får ta tag i det när jag är mera pigg.

Jag berättade i ett inlägg innan om att maken kollade husbilar. Jag sa då att nej vi ska inte ha någon ny husbil. HM…. jag hade fel, maken har gjort ett köp och han har plockat ur vår husbil. Alla saker ligger nu i vardagsrummet och väntar på den nya husbilen. Denna husbil har en tak-säng till lillflickan. Hon slipper ligga i min säng och vi slipper bädda ner soffgruppen. Den husbilen är lite simplare i grunden men det som var viktigt för mig med husbilens interiörer var att det fanns ugn. Vi har det i vår nuvarande Adria. Nu har vi köpt en 7 år nyare SunLiving. Är jag inte bättre får maken göra jobbet bära ut alla saker till vår nya bil. Är jag inte bättre får maken hämta och lämna den gamla bilen själv. Sunlivingen är simplare finns inget lull lull så som i vår Adria, men maken har inhandlat lite ljusslingor, matta till golvet och bilen går i grått. Vi har lite gråa kuddar och filtar sedan innan så det ska nog gå att få till lite myskänsla ändå.

Det är bara att konstatera att jag hade fel. Vi skulle tydligen köpa ny husbil. Även om det kanske mera var makens beslut. Jag hade liksom inte så mycket att säga till om. Spontanköparen vilket är maken, jag trodde det var jag som kallades impulsiv…..Nu så här när köpet är gjort, känner jag att det kanske var ett bra beslut. Vi får plats och alla har sin egna sovplats. Skulle barnbarnen vilja följa med så finns det plats för dom med. Det finns ugn, duschen är separerad från toan så det finns lite mera plats. Lite utrymme för saker men, minimalist kan tränas på. Dessutom får vi mera vikt att leka med i packning. Adrians vikt var snål så vi kunde inte ha fulltankat med vatten och diesel. LVL^II är på service och snart bor den på vår husbilsparkering.

En bra dag önskar jag er, det får räcka för idag.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.

Godmorgon, idag möttes jag av en vacker film på FB där det visar sig att isen är någon helt annanstans än vid den fina badplatsen. Kommer jag våga mig dit tro? Det är riktigt längesedan jag badade, kommer om jag vågar mig dit kommer jag då våga mig ner i det kyliga vattnet? Hur kommer känslan vara då när jag står i vattnet? Kommer de härliga känslorna efter ett bad vara som de där vanligt härliga känslorna eller kommer jag att ångra mitt bad? Man ångrar aldrig ett bad hör jag i huvudet med en röst från mina badsystrar. Man ångar inte ett bad. Men är jag man eller är jag, jag den där fega fegisen som fegar ut. Just nu känns det så, just nu känner jag mig som en fegis som febrilt försöker hitta ursäkter till att inte göra, nu när isen är borta. Isen är borta och jag kan inte längre luta mig tillbaka i att ja men det är ju is, då kan ju inte jag bada. Den där lilla ursäkten finns inte längre. Men kommer jag att våga?

Maken kollar husbilar igen, jag misstänker starkt att han kommer att hitta något som passar vår nygamla familj. Vi behöver taksäng, eller en extra säng, att bädda ner sittgruppen är nästan omöjligt och vi behöver en extra säng. Jo jag misstänker att LVl^ kommer att bli LVL^^. Jag gillar vår husbil så som den är men det kommer antagligen bli något annat. En lite simplare myskänsla men med taksäng. Det går säkerligen göra myset i den bilen med men det blir aldrig det mys som redan är inbyggt. Hmm, det låter som jag är grinig. Hmm är jag det? Nää jag bara gillar den bil vi har. När det gäller husbilar så är det maken som står för det impulsiva. Jag står för en gång skull för det där med eftertanke och hm klokhet, nä det skulle inte ens jag kalla det för.

Just nu sitter jag och väntar på att vårdcentralen ska ringa mig. Magen krånglar och när jag rådgjorde med sonen insåg jag att jag inte lärt mig från förra gången då det blev ett riktigt sjukhusbesök. Där vill jag inte tillbringa min dag, men behöver nog igen lite antibiotika. I alla fall behöver dom nog ta något prov för att utesluta.

Det är konstigt att ha feberkänslor i kroppen när jag varje dag äter Alvedon för att slippa värken i ryggen. Även om tempen bara visar 37 så är den ju högre eftersom Alvedon tar ner feber. Jag har legat under täcket i natt och frusit. Bara lite ont i magen inte alls som förra gången då det gjorde på riktigt ont.

Nåja blir de det större sjukhuset igen så är det väl bara att acceptera läget. Man behöver inte gilla det utan bara acceptera det.

Tacksamhet.

1. Tack för att jag vaknade upp till ännu en dag.
2. Tack för den fina lediga vilare kvällen igår, tack för att dagen idag är en ledig dag.
3. Tack för att vi har det bra i vår familj, även om jag är grinig på Priser i matbutiken så behöver vi egentligen inte tänka på det. Men vi handlar bara sådant som är billigt. Vi handlar inte paprika när den kostar 90 kronor det är bara dumt att betala så mycket. Vi har bytt till annan affär för att visa vårt missnöje. Jag hoppar verkligen att andra gör samma sak.
4. Tack för en helt ny dag och tack för livet.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon… Just nu gäller.

Ledig tid. Jo ledigt är det men, det verkar som att jag får ringa doktorn igen, tror jag behöver mera medicin för magen tyvärr. Men jag väntar tills i morgon. Har inte orkat ringa idag. På morgonen var det möte på jobbet. Bara några timmar, sedan vart det hem för att laga mat till familjen.

Idag blev det snabbmat. Fiskpinnar med ris och filmjölksås till tösabitens förtjusning. När hon kom hem från skolan lös hela hon upp, när hon märkte att det var fiskpinnar till mat. När hon såg att jag hade gjort filmjölkssås var hon tvungen att smaka lite. Just sådant gillar jag. Jag gillar när dom gillar. Även om maten var busenkel, gick det hem. Det gillar jag.

Själv får jag ju äta magsnäll mat, det blev torsk och lite restpotatismos från helgen jag åt. Jag ska inte äta vare sig ris eller pulvermos har jag läst mig till. I söndags åt vi riktigt potatismos, som jag sparade på. Det gjorde att min mat idag var enkelt att laga. Gott? Nä inte särskilt. Jag får inte heller äta pasta vilket är en sorg, Jag älskar verkligen pasta, nu får det bli potatis i alla former istället. Men tänker att jag kanske i alla fall någon gång i månaden får fuska med pasta. Just nu så som magen känns nu lär det bli en vecka med soppa igen. Soppa på längden och tvären. Kommer att vara hungrig på jobbet inser jag. Men jag får se till att ha med tillräckligt med matersättning. Har en del påsar kvar sedan förra gången så det lär gå bra.

Ett kortare inlägg blev det idag, har inte så mycket energi kvar nu får det bli ledig tid.

Tacksamhet.

1. Tack för att jag vaknade till en helt ny dag idag.
2. Tack för att mötet var intressant och givande. Inte alltid att det är det.
3. Tack för att Problemet från igår löste sig så bra idag.
4. Tack för att revisorn kan sköta min deklaration utan att jag är med. Det gör att jag kan komma i tid till mitt pass på fredag.
5. Tack för att jag har en ledig dag i morgon. Jag behöver det.

Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Lågaffektivt bemötande är en metod för att hantera beteendeproblem hos personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som autism, ADHD och andra liknande diagnoser. Det är en metod som fokuserar på att minska användningen av tvång, hot och fysiskt våld i hanteringen av beteendeproblem.

I stället för att använda traditionella tvångsmetoder, som kan leda till att personen blir mer upprörd och aggressiv, fokuserar lågaffektivt bemötande på att skapa en lugn och stabil miljö där personen kan känna sig trygg. Detta innebär att man som personal eller anhörig behöver vara lyhörd, förstående och empatisk i sitt bemötande.

Lågaffektivt bemötande innebär att man försöker minska risken för konflikter genom att vara förebyggande, t.ex. genom att skapa en trygg miljö med tydliga rutiner och regler. Det handlar också om att skapa en miljö där personen med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning kan känna sig delaktig och ha en känsla av kontroll över sin situation.

För att använda lågaffektivt bemötande kan man använda sig av tekniker som verbal kommunikation, avledning och avspänning. Det är viktigt att vara tålmodig och respektfull i sitt bemötande, och att inte ta beteendeproblem personligt.

Lågaffektivt bemötande är en viktig metod för att stödja personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, eftersom den kan bidra till att minska risken för konflikter och skapa en trygg miljö för personen. Genom att använda lågaffektivt bemötande kan man hjälpa personen att känna sig mer delaktig och kontrollera sin situation, vilket kan öka deras självkänsla och självförtroende.

Lösningfokuserat förhållningsätt

Lösningfokuserat förhållningsätt är en metod som fokuserar på lösningar snarare än problem. Det är en positiv och styrkebaserad metod som används för att hjälpa människor att uppnå sina mål och lösa problem på ett konstruktivt sätt.

Lösningfokuserat förhållningsätt innebär att man fokuserar på vad som fungerar istället för vad som inte fungerar. Man utgår från att personen själv har resurser och lösningar på sina problem och att det är viktigt att lyfta fram dessa resurser. Genom att fokusera på personens styrkor och lösningar skapas en positiv och hoppfull stämning som kan öka personens självkänsla och självförtroende.

Istället för att analysera och diskutera problemen, fokuserar man på personens mål och vad som behöver göras för att nå dessa mål. Genom att ställa öppna frågor och använda sig av reflektion och feedback hjälper man personen att hitta lösningar på sina problem och att se möjligheter i sin situation.

Lösningfokuserat förhållningsätt kan användas inom många olika områden, som till exempel inom socialt arbete, psykoterapi, coaching och ledarskap. Det är en metod som kan vara användbar för personer med olika typer av problem eller utmaningar, inklusive personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som autism och ADHD.

Lösningfokuserat förhållningsätt är en viktig metod eftersom den fokuserar på personens styrkor och resurser snarare än deras problem och begränsningar. Genom att hjälpa personen att hitta lösningar på sina problem och att se möjligheter i sin situation kan man öka deras självkänsla och självförtroende. Detta kan i sin tur leda till bättre hälsa och välbefinnande, och ökad förmåga att hantera livets utmaningar.

Bemötande är så viktigt att vara medveten om du behöver inte ens ha en diagnos för att behöva ett bra bemötande. Det mår vi alla bra av.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.

Autism, eller Autism Spectrum Disorder (ASD), är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som påverkar en persons förmåga att kommunicera, socialisera och engagera sig i repetitiva beteenden. ASD är en spektrumstörning, vilket innebär att svårighetsgraden och presentationen av symtomen kan variera kraftigt mellan olika individer.

De centrala symtomen på ASD uppträder vanligtvis i tidig barndom och inkluderar svårigheter med social interaktion, kommunikation och repetitiva eller begränsande beteenden. Dessa symtom kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera svårighet med att göra ögonkontakt, förstå och använda icke-verbal kommunikation, svårigheter med empati, fördröjd språkutveckling eller att inte tala alls och repetitiva rörelser eller ritualer.

Orsakerna till ASD är ännu inte fullt förstådda, men det antas vara resultatet av en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer. Det finns ingen känd botemedel mot ASD, men tidig diagnos och intervention kan förbättra resultat och livskvalitet för personer med ASD och deras familjer. Behandling kan innefatta beteendeterapi, mediciner för att hantera symtom som ångest eller hyperaktivitet och stöd för familjer och vårdgivare.

Bemötande

Att möta personer med autism i vardagen kan vara utmanande för många människor. Autism påverkar i hög grad kommunikation och social interaktion, vilket kan leda till missförstånd och konflikter i interaktionen med omgivningen. Att förstå och bemöta personer med autism kräver ofta en anpassning av kommunikationsstil och socialt beteende för att skapa en trygg och förståelig miljö för personen med autism.

Här är några tips för att skapa en positiv och inkluderande miljö för personer med autism:

1. Var tydlig och koncis i din kommunikation. Många personer med autism kan ha svårt att tolka abstrakta uttryck eller subtila nyanser i språket. För att skapa en förståelig kommunikation är det viktigt att använda en tydlig, enkel och rak kommunikation.
2. Lyssna och respektera personens behov. Personer med autism kan ha särskilda behov och preferenser när det gäller ljudnivåer, ljus, rörelse och andra sensoriska intryck. Genom att lyssna på personens önskemål och försöka skapa en miljö som är anpassad efter deras behov kan du hjälpa till att skapa en trygg och bekväm miljö.
3. Använd tydliga och förutsägbara rutiner. Många personer med autism har nytta av tydliga och förutsägbara rutiner som hjälper dem att navigera i vardagen. Att använda visuella scheman eller andra verktyg kan hjälpa personen med autism att förstå vad som kommer att hända och vad som förväntas av dem.
4. Var medveten om personens gränser. Personer med autism kan ha svårt att hantera oväntade eller nya situationer, vilket kan leda till stress eller ångest. Genom att vara medveten om personens gränser och försöka undvika överraskningar kan du hjälpa till att skapa en trygg och förutsägbar miljö.
5. Visa empati och förståelse. Att ha autism kan vara en utmanande och ofta ensam upplevelse. Genom att visa empati och förståelse kan du hjälpa till att skapa en positiv och inkluderande miljö för personen med autism.

Att bemöta personer med autism på ett inkluderande och respektfullt sätt kan bidra till att skapa en trygg och förutsägbar miljö där personen med autism kan trivas och utvecklas. Genom att vara medveten om personens behov och arbeta för att skapa en anpassad miljö kan vi alla bidra till en mer inkluderande och förståelsefull värld.

Autism och kontrollbehov

Autism är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som påverkar en persons förmåga att kommunicera, socialisera och engagera sig i repetitiva beteenden. Personer med autism kan ha en tendens att ha kontrollbehov, vilket kan påverka deras förmåga att hantera förändringar och oväntade situationer.

Kontrollbehovet hos personer med autism kan bero på deras behov av förutsägbarhet och rutiner för att känna sig trygga. Förändringar och oväntade händelser kan orsaka ångest och stress hos personer med autism, vilket kan leda till beteenden som att de vill ha fullständig kontroll över situationen.

Det är viktigt att förstå att kontrollbehovet inte är ett val eller en medveten handling från personen med autism, utan snarare en coping-strategi som hjälper dem att hantera vardagen. För att stötta personer med autism och deras kontrollbehov kan man använda följande strategier:

1. Skapa tydliga rutiner och strukturer – Att ha tydliga och förutsägbara rutiner kan hjälpa personer med autism att känna sig trygga och hantera vardagen. Det kan vara till hjälp att använda visuella scheman och andra verktyg för att göra rutinerna tydligare.
2. Ge förvarning om förändringar – Att ge förvarning om förändringar eller oväntade händelser kan hjälpa personer med autism att förbereda sig mentalt och minska ångesten.
3. Undvik överraskningar – Att undvika överraskningar kan minska stressen och ångesten hos personer med autism. Genom att vara medveten om personens gränser och undvika situationer som kan orsaka överraskningar kan man stötta personen och deras kontrollbehov.
4. Ge valmöjligheter – Att ge personer med autism valmöjligheter kan ge dem en känsla av kontroll och självständighet. Genom att erbjuda alternativ kan personen med autism känna sig mer delaktig i beslutsfattandet och ha mer kontroll över situationen.
5. Visa empati och förståelse – Att visa empati och förståelse för personens behov och utmaningar kan hjälpa dem att känna sig accepterade och inkluderade. Genom att visa respekt och förståelse kan man skapa en positiv och stöttande miljö för personen med autism.

Att ha kontrollbehov är vanligt bland personer med autism och det är viktigt att ha förståelse och respekt för deras behov av rutiner och förutsägbarhet. Genom att använda dessa strategier kan man stötta personer med autism och hjälpa dem att hantera vardagen på ett tryggt och effektivt sätt.

Vår son har Autism. Fast vi säger Asperger. Han hänger ofta upp sig på, det vi säger. Han har svårt att förstå sociala sammanhang. Orkar inte vara med i olika tillställningar, Han är nu vuxen 26 år, Livet har blivit enklare för honom inom vissa områden men, det finns mycket han inte klarar av. Vissa områden kommer alltid att vara svårt för honom. Samtidigt klarar han av saker, som vi inte ens trodde var möjligt. Han jobbar några timmar varje dag måndag till fredag. Han bor här hemma. Han vill inte se sig som vuxen, vill gärna vara barn. Det där med ansvar gör honom rädd. Men jag misstänker att vi i situationen hjälpt honom kanske lite för mycket.

När han är hemma, ledig tid lägger han den på datorspel och olika Community, Där kan han umgås enkelt, när han vill och stänga av när han inte orkar. Han är grymt uppdaterad på kriget i Ukraina. Detta för att han är så rädd för krig. Har ett intresse för vapen i olika spel. Ibland pratar han massvis om ett spel eller det som intresserar honom. Han vet inte när det blir för mycket och människor runt honom inte längre lyssnar. Där får vi vara tydliga och säga, att vi slutat lyssna. Maten är väldigt enkelspårig, som tur var är att han gillar grönsaker. Det är enkelt att laga mat till honom. Är det bara grytor med massor av morötter och broccoli mm. Gryta, soppa, köttfärssås är vad han äter mest. Men inte köttet i grytan utan bara grönsakerna. När han var liten satt han och tittade mycket på Albert och Herbert. Kom ut och provade skämten han lärt sig från filmerna. För att se om vi förstod dom eller skrattade. Ibland säger han saker som ingen annan hade kunnat tänka. Han är grymt smart på tv spel lär sig strategin i spelen. När han spelat klart ett spel, rör han det aldrig igen då är det klart. Många spel genom åren han plöjt igenom. Han gillar att bygga med stora gigantiska legobyggnader men när han byggt det är det klart. Då bygger han inte om utan då är det klart och färdigt. Han kan föra sig i sällskap, men vet han inte hur han ska vara så blir det oftast konstigt han gör konstiga miner och det kan bli fel. Då får man stoppa honom och be honom att göra annat. En gång när vi var på kalas, skulle han vara rolig trodde han. Det fanns en gammal man i sällskapet som hade mustasch. Då frågade han mannen varför han hade Könshår i ansiktet. När en tio årig pojke frågar en man på över 80 kanske 90 år det, då är det inte kul att vara mamma.

Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.

Det blev inget inlägg igår. Det var en dålig morgon där jag vaknade alldeles för tidigt. Gick och la mig igen och sedan hade maken annat i tankarna. Vi skulle till stan för att handla in födelsedagspresent till lilla Hugo som fyller år idag. Lille Hugo blir nu två år. I två år har han förgyllt våra liv den lilla spralliga klättraren. Alltid glad, alltid sjungandes. Igår köpte vi kläder och lite leksaker till den lilla mannen. Idag blir det att åka på kalas och fira honom.

De sista dagarna under denna vecka var det utbildning inom NPF. Nu kan jag redan ganska så mycket om ämnet, men alltid bra med uppfräschning. Jag tycker att utbildningen var riktigt bra, även om det var mycket skafferimat så gav den i alla fall mig lite ja men det där hade jag glömt, det där behöver jag vara mera uppmärksam med.

Det lades inte så mycket fokus på det berömda begreppet, som så många pratar om när det är ADHD superkrafter. Egentligen är jag ganska så trött på det uttrycket. Visst det finns glansdagar där solen lyser och den lyser på mig, och mina tillgångar i mina funktioner som är lite si och så med. Men tillfällena är små och ofta rusar dom förbi, för att sedan bli att ligga och titta i taket. Då orkar jag inte ens med att ta på kläder, då ramlar husets ordning ihop.

När det sedan ska röjas, vet jag inte vilken ende jag ska börja i. Ingen vet om mina tillkortakommanden, när det är de mörka. För jag är likt alla andra, är den som är mån om att visa mina tillgångar. Ingen ser de där dagarna när mörkret bor inom mig. När jag är så nära till gråt att jag sväljer och sväljer. Ingen ser heller min rädsla över att inte orka enda fram, till det där som man förväntas klara. Ingen ser den där sista droppen av ork som jag ofta tar till, för att inte ramla ner i mitt mörker.

När du som inte har ADHD är trött, då är det min ständiga trötthet som jag lever med, när det inte bor superkraft. När du är obotligt trött och inte orkar gå upp ur sängen, då är du i närheten av det mörker som bor i min kropp ganska så ofta, när jag inte orkar. Min hel

ger jag är ledig, då är det mörkret jag försöker bota bort. Då orkar jag inte umgås med vänner, inte heller bjuda på goda middagar. Min svårighet att orka med, komma ihåg alla dom där vardagliga sakerna som jag behöver komma ihåg, gör tröttheten. Att alltid försöka hålla mig till strukturer som jag försöker få till, gör att jag faktiskt fungerar något så där. Då är det inte glans och flärd, utan bara en fult ord, strävan ett jobb med att försöka lite till, lite extra lite till.

I min blogg syns min oförmåga att skriva och stava rätt. Här bryr jag min inte så mycket. Men när jag är på jobbet, vill inte jag att dom ska se att mina stavningar inte är som dom är. Jag eller det är ett gissel att få till komma och punkt, när jag skriver. Även här lägger jag lite extra kraft, på att försöka få till punkt och komma. Detta för att människor ska orka läsa mina texter. Det är inte alltid, nästan alltid som jag i efterhand då jag läser mina inlägg, ser att ojdå här hade det behövts en paus.

Under utbildningen satt jag mellan varven, med att fundera på vad jag egentligen gjorde där. Hur kan jag fått för mig att jag behövs på jobbet. Hur kan jag få för mig, att jag gör ett bra jobb. Jag som har så svårt att få ihop vardagen själv. Jag som har så svårt att hålla mig till planen, till strukturer. Jag som så ofta glömmer. Nä…. jag borde nog lägga klossar eller vända på papper gick tankarna då. Fast nu när jag sitter här och skriver det, inser jag att jag ramlade i fällan. Fällan som jag genom livet, lärt mig att leva med. Den där obotligt dumma självförgörande självkänslodödsdöden. Det är självkänslan som brister eller brast just då, nu när jag skriver dessa rader. Jag vet att jag är duktig på mitt jobb. Jag vet att jag behövs på jobbet. Men bara på ytan. Längst där inne i mig, det är där det svajar.

Nej, Jag får be om ursäkt det var inte meningen att bjuda in er i mitt mörker. Det bara blev så, det bara blev så som det ofta blir, hos mig för jag tänkte inte på det just då. Alla dessa ord blev till, av en stund här vid mitt tangentbord. Orden behövdes komma ut ur mig. Här är ett bra sätt för mig att få ut orden. För som ni vet är det här min blogg. Jag skriver som jag vill. Likt KSMB som sjunger som dom vill. Kommer ni ihåg låten med texten om en slemmig torsk i en brödrost. Vad den handlade om har jag inte en aning om utan jag minns bara en slemmig torsk i en brödrost.

Samtidigt som jag inser att jo, jag har jobbat med det jag gör för att jag gillar mitt jobb. För att jag i omgångar faktiskt gör ett helt förträffligt jobb, om man bort ser från vissa saker. Nog för nu.

Tacksamhet.

1. Tack för att jag fick vakna upp till en helt ny dag.
2. Tack för att jag i förra veckan fick uppfräschningen i Utbildningen, jag behövde det. Tack för att jag upplevde det som en bra utbildning.
3. Tack för att det har varit en ledig helg , jag behövde den lediga helgen.
4. Tack för att jag har kommit så långt i min egna utveckling, att jag inte alltid tror på den där inre rösten som klagar om mina till och o-tillgångar. Tack för att jag lärt mig att inte lyssna klart och tro på mina ord, om mina vidriga tankar om mig själv. Men igatan vad jag vissa dagar får jobba med mina tankar.
5. Tack för att jag är klar med denna klagosång igen.

Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller och just nu ska jag göra mig Kalasfin. 🙂

Reflektioner från föregående inlägg.

Oj det blev mycket text i förra inlägget, men skummande igenom den, så här efter att jag skrev den. Enkelt kan det mera förklaras med att om jag jobbar med något, om jag äntligen kommit på ett sätt att lösa det, äntligen fått det fokus jag behöver och äntligen kommit igång med det. Om jag då blir störd. Kan det hända att jag blir lite mera än arg, impulsiviteten ställer till det. Jag blir arg och glömmer av att tänka efter. Personen ifråga som stört mig, blir överraskad och ställd. Kanske själv blir arg, över att jag betedde mig som jag gjorde. Eller går där ifrån och skakar på huvudet. Det kommer ta lång tid innan personen igen stör mig, eller ens pratar med mig. Det kan bli att det blir smutsigt prat och vi har svårt att samarbeta igen. Jag har svårt att avsluta saker, veta om när det är tillräckligt och klart. Något som ni ser i detta inlägg. Tid att planera in tid, jobb tid, åk tider, se till att få gröna små lediga tider i livet är svårt. Hur lång tid ska man göra vissa saker och när vilar man. Massvis med frågor där som jag på senare år lite lärt mig genom Kbt. Jag vet att det var jag som gjorde fel, jag skäms, känner mig dum, ledsen och jag ber om ursäkt. Men det är många gånger jag bett om ursäkt. Det är många gånger jag mött på dessa situationer, de tär på min självkänsla och min syn på mig själv. Impulsivitet kan även vara att jag glömmer av att pengarna, ska räcka hela månaden. Någon sak eller många saker kan det vara, jag köper, kommer på i efterhand att oj då det där va dumt. Nu är det kanske inte så längre men, det har varit så innan jag äntligen kom på att det är dumt att köpa dyra saker, på en halvtimma efter att tanken kommit. Åka iväg över 40 mil bara för att köpa en husvagn till en bil som inte ens har en dragkrok är något jag gjort under mitt liv. Att sedan några dagar efter köpa en dragkrok på samma ort 40 mil bort igen blev också till under den tiden. Att bli trygg i att köpa massvis, då menar jag massvis med hårschampo, duschkrämer, tvålar, så att pengarna tar slut fortare, Jo jag tror jag har problem där ännu. Men för 10 år sedan handlade jag för 1000 tals kronor för att jag aldrig skulle bli utan. Idag gör jag det kanske var tredje månade och jag har ändå alltid schampo. Ett mini Ica i bastun har funnits. Ibland mellan gångerna lyckas det bli till även nu. Men inte så ofta. För varorna jag har i mina förråd brukar tendera att bli för gamla. Men det ger mig trygghet att ha mycket av allt. Struktur är svårt att få ihop, det är mycket som är nödvändigt som kan glömmas på vägen. Vissa saker måste finnas på rätt plats och den rätta platsen måste vara en plats, jag fått till. Rätt plats kan handla om nycklar. Pennor, tider, kläder, saker i övrigt. När måste jag vara klar här hemma för att åka iväg? Hur lång tid tar det innan jag är framme, vad behövs förberedas? Nu är jag gift med en make som kan klockan och aldrig kommit försent så jag fixar det bättre nu än innan. Innan gav jag mig av flera timmar innan jag behövde bara för att vara säker på att jag kom i rätt tid. Att städa kan vara ett problem. Man börjar oftast på ett ställe behöver hämta något, ser men oj så där kan det inte se. Börjar där och flyttar saker till sin rätta plats men, där ser man att man måste göra om. Ibland kan det hända att dammsugaren är på i ett rum och fönsterskrapan står i ett annat rum med påbörjad fönster putsning, samtidigt ligger det en tvätt i maskinen och en våt tvätt i korgen. Men jag behöver först plocka undan kläderna som hänger på sträcket. Då ser jag att jag behöver stryka och men där fanns det även lakan som behövdes manglas. Då ringer telefonen och ett trevligt samtal. När samtalet är slut hör jag kanske dammsugaren och går upp till övervåningen för att dammsuga. Kommer på att jag skulle kunna flytta soffa…… Man blir aldrig klar! Skulle jag sitta still och vara tvungen att sitta still, så har jag något för mig, skakar på ett ben, rör axlar, rullar ett papper knäpper på en penna mm. Måste efter en stund röra på mig för att stå ut. Ha tråkigt är inte min grej. Skulle det vara ett föredrag och det var någon som bara stod och malde på. Då hade mina tankar snabbt vandrat ut i att vara någon annanstans. Jag hade inte haft någon nytta med föredraget. Inte lärt mig något alls. Samsjukligheten. Hos mig är det först och främst sömnen, Min Dyslexi , lite tvång som jag jobbat med i massor. Min oförmåga att hushålla med min energi. Min energi som när den är tom är borta och förbi. Det är då nära snöret att ramla in i depression.

När jag gör saker gör jag det inte med måtta, stickar jag så stickar jag gärna flera olika saker samtidigt och inget blir helt klart. Just nu håller jag på med ett par strumpor, en tröja och en annan tröja. Ett år fick jag för mig att odla chili det blev ett helt rum fullt med chilisar. En blog blev till Chili in heter den. Tror vi hade ett femtiotal olika chilisar. När chilin blommor i alla fall vissa sorter luktar det kattpiss. I någon vecka gick jag och skällde på vår gamla katt att han kissat inne, tills jag luktade på chiliblommor och insåg att dom nog behöver flytta utomhus. Målar jag tavlor så gör jag bara det. Skriver jag så är det skriver jag gör, Just nu har jag skrivit fyra olika inlägg, dom kommer att postas de dagar jag är på jobbet. Ja, jag går al in i allt som är roligt och viktigt för mig. Och vet ni, när jag är där i al in då älskar jag verkligen älskar livet jag lever. Lev idag just nu, just nu när jag är i flödet. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Fortsätting på föregående inlägg om ADHD. Nu kommer det mera medicinska förklaringen. I alla fall det jag läst om. Jag vet att tankarna är olika och vissa säger så och vissa så. Men det går inte att undkomma att det finns någon form att genetik i ämnet . Jag har ärvt min gen från min farmor och min pappa. Min farmor städade sig igenom sitt liv. Hon var noga med att aldrig göra fel. Allt skulle skina vara perfekt.

Min pappa hade mycket ångest mellan varven. Mellan de varven han inte lagade tekniska apparater och bilar. Det fanns inte något han inte kunde laga. I mamma trädgård stod det ett femtiotal gräsklippare som pappa fixade och lagade till. När mamma skulle flytta från huset dom bodde i, fanns det säkerligen verktyg för tusentals kronor. Min pappa satt i soffan och tittade på tv, samtidigt som han kunde sitta och kolla om borrmaskinen klarade vissa motstånd. När jag var liten satt jag och åt frukost med en bilmotor eller om det var en båt motor. Mamma berättade även att det var inte bara frukost jag fick äta med den där motorn, utan vi firade till och med jul tillsammans med en stor motor ute i det lilla köket på Tomtegatan i Göteborg.

När ångesten knackade på hos pappa. Det var då han dövade den med alkohol och tabletter. Det var en sorgsen tid, det var en sorglig pappa de stunderna. Så dumt att försöka bota ångest med droger, för det tenderar att ge mera ångest när människan nyktrar till. Min lilla pappa var så ynklig, de tiderna. Till trotts det så var min pappa den finaste pappan. Då när han blev nykter för alltid, då var han den snällaste pappan man kunde ha. Hjälpsam, fast det var han även då han brukade alkohol. Han var en givare, han gav av sin tid, hjälpte alla när han kunde. Ni ska veta att det var många i kyrkan då han begravdes. Många vänner han hade som han hjälpt. Han var nykter fri från både alkohol och tabletter de sista tio åren i hans liv. Tyvärr blev han inte så gammal. Endast 59 år. Han dog i lungcancer. En vidrig sjukdom som jag inte önskar någon få genomlida. Jag har nog kanske ärvt han gener i alkohol. Men varit så fasligt rädd för vad det gör med människan, vilket gjort att jag är väldigt måttlig i mitt drickande. Att köpa en flaska vin till mig är dumt. Jag dricker ett glas kanske två och resten blir vaskat då det blir för gammalt. Det beror på historian, det beror på min uppväxt där jag tog beslut om att aldrig göra så som pappa gjorde med alkohol.. Men som sagt eller skrivits, Det finns så mycket man kan missbruka. Samlande, nässpray, träning, äta nyttigt, Ja finns hur mycket som helst. Men här kommer då det genetiska skriften

Genetiska kombinationer

Genetiska kombinationer är en term som beskriver hur generna som finns i en persons DNA kombineras från sina biologiska föräldrar. En persons gener bestämmer egenskaper som hårfärg, ögonfärg, längd och risk för vissa sjukdomar eller tillstånd.

Varje person har två kopior av varje gen, en från varje förälder. Vissa gener är recessiva, vilket betyder att de bara påverkar en persons utseende eller hälsa om de är närvarande i båda kopior av genen. Andra gener är dominanta, vilket innebär att de påverkar en persons utseende eller hälsa även om de bara är närvarande i en av de två kopior av genen.

Genetiska kombinationer bestämmer vilken genvariant som en person har, och därmed hur de utvecklar sig och hur deras kropp fungerar. Genetiska kombinationer kan variera från person till person, vilket förklarar varför människor har olika egenskaper och predispositioner för sjukdomar.

För vissa sjukdomar eller tillstånd, som exempelvis vissa former av cancer eller vissa neuropsykiatriska sjukdomar som ADHD och autism, kan det finnas en genetisk komponent som ökar risken för att utveckla tillståndet. I dessa fall kan forskare undersöka genetiska kombinationer och mutationer för att bättre förstå sjukdomen och utveckla behandlingsmetoder.

Neurologiska

är en term som hänvisar till något som rör nervsystemet. Nervsystemet är det komplexa nätverket av nervceller och nerver som styr alla funktioner i kroppen, från rörelse och känsla till tänkande och beteende.

Neurologiska sjukdomar och tillstånd påverkar nervsystemet och kan ha en rad olika symtom och effekter på kroppen och hjärnan. Exempel på neurologiska sjukdomar inkluderar Parkinsons sjukdom, Alzheimers sjukdom, multipel skleros, epilepsi, migrän och neuropsykiatriska störningar som ADHD och autism.

När det gäller diagnostisering och behandling av neurologiska sjukdomar kan en läkare utföra en grundlig medicinsk undersökning och använda olika tester och bildtekniker för att bedöma funktionen och hälsan i nervsystemet. Baserat på resultaten av dessa tester kan läkaren rekommendera lämplig behandling, som kan inkludera medicinering, terapi och livsstilsförändringar.

Forskning på området neurologi fortsätter att avancera, med nya upptäckter om hur nervsystemet fungerar och utvecklar sig. Detta gör det möjligt att bättre förstå och behandla neurologiska sjukdomar, vilket i sin tur kan förbättra livskvaliteten för personer som lider av dessa sjukdomar.

Miljömässiga faktorer

avser de omständigheter, händelser eller exponeringar som en person möter i sin omgivning och som kan påverka deras hälsa och utveckling. Miljömässiga faktorer kan vara fysiska, kemiska, biologiska eller sociala och kan påverka människors hälsa på olika sätt.

Några exempel på miljömässiga faktorer som kan påverka hälsan inkluderar:

• Exponering för giftiga ämnen såsom luftföroreningar, kemikalier och tungmetaller som kan orsaka luftvägsproblem, cancer eller neurologiska sjukdomar.
• Tillgång till utbildning, arbete, mat och hälso- och sjukvårdstjänster som kan påverka hälsa och livskvalitet.
• Sociala faktorer såsom fattigdom, segregation och diskriminering som kan påverka den fysiska och mentala hälsan.
• Uppväxtförhållanden såsom brist på kärlek och uppmärksamhet från vårdnadshavare eller utsättning för våld eller missbruk som kan påverka den psykiska hälsan och utvecklingen.

Miljömässiga faktorer kan spela en viktig roll i utvecklingen av sjukdomar, inklusive neuropsykiatriska störningar som ADHD och autism. Forskning har visat att exponering för miljögifter och brist på näring under graviditet och tidig barndom kan öka risken.

Att minska miljöhot och främja hälsosamma livsstilar kan hjälpa till att förebygga och främja god hälsa. Det kan också vara viktigt att identifiera och hantera miljömässiga faktorer som kan påverka hälsan, såsom att minska exponering för farliga ämnen och förbättra tillgången till viktig hälsosamhetsfrämjande resurser. Det miljömässiga faktorerna kan påvisa symtom som liknar ADHD. Med en tryggmiljö, struktur och lugna miljöer kan symtomen sedan vara något som individen inte upplever. I alla fall ställer det inte till så stora problem som det innan gjorde.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och kan inte göras något åt. Just nu gäller just nu.