Malix.se

Kategori: Morgonreflektioner

  • När tankarna blir för tunga – och växthuset bär mig en stund.

    När tankarna blir för tunga – och växthuset bär mig en stund.

    Morgonen har passerat, och jag har varit ute i växthuset för att inspektera det lilla som nu växer sig stort. Igår vattnade jag med regnvatten från tunnan som snällt samlat på sig av himlens tårar. Jag blandade i lite växtnäring också – för att ge det där lilla extra.

    Dahlior, solrosor och kärleksfull omsorg

    Det frodas verkligen nu. Gurkorna börjar bli stora och tomatplantorna har fått grövre stjälkar och en djupare, mörkgrön färg. Jag är på gång, det känns. Naturen vill, och jag följer med.

    Jag planterade om några plantor också. De fyra Dahliorna som jag fått av grannen har nu fått nya hem i stora krukor. När jag såg till dem i morse såg de ut att ha klarat flytten fint. Men eftersom det ska regna hela dagen idag bor de under paviljongtaket. För mycket vatten är inte heller bra – det har jag lärt mig. Allt behöver lagom.

    Lillflickans små solrosor växer som om de vet att någon älskar dem. Nu är de minst 20 centimeter höga. Hon – och numera också maken – vaktar dem som hökar. Det är något vackert i det där. Att vårda något tillsammans. Något som spirar, växer och vill uppåt.

    När tankarna blir för många

    Men om jag ska vara ärlig så har jag inte riktigt ro i kroppen idag. Tankarna skaver. De virvlar runt och letar sig in i varje liten vrå av kroppen. Tankar som gör ont. Som tar plats. De där osynliga stormarna som inte syns i växthusets fönster, men som känns i varje andetag.

    Att skriva för att hålla fast i sig själv

    Jag vet att jag behöver stillhet, och ändå vill tankarna rusa. Jag skriver inte för att jag har något särskilt att säga. Jag skriver för att hålla fast i något som är mitt. Bloggen har funnits med så länge, och ibland är det den som påminner mig om att jag faktiskt finns kvar. Att jag lever, trots allt.

    Så – till dig som tittar in här: Jag önskar dig en vacker dag. En dag med lite andrum. En stund av stillhet, eller kanske ett frö som spirar. Ta hand om dig, och glöm inte att dina tankar inte alltid är sanning. Ibland får man bara låta dem regna, och låta något annat växa fram.

    Hur ska du göra din dag till en dag att minnas?

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #växthusliv #tankarförtungt #bloggsomterapi #trädgårdsliv #odlarglädje #dagensreflektion #självomsorg #skrivandetskraft #regnvatten #dahliorochsolrosor

  • Ett Kungshamn att vakna i.

    Ett Kungshamn att vakna i.

    Vaknar till ljudet av regn och andetag

    Även idag vaknade jag i Kungshamn i vår lilla LVL^2 – vår husbil. Ingen annan är vaken ännu. Jag hör lillkillens andetag, djupa och lugna. Han är inne i den där tunga sömnen som barn har när de är trygga.

    Mitt kaffe står bredvid mig. Morgonen är min.

    Små regndroppar slår mot taket från och till. Som musik – ett rytmiskt komp till tangenterna jag trycker ner.
    Här är stillheten. Här börjar dagen.

    Länk: Läs om en tidigare morgon i husbilen här

    Frukost under bar himmel

    Igår började dagen med frukost utomhus. Äggröra, bröd och pålägg – enkelt men gott. Doften av kaffe och havsluft blandades i luften.

    Efter frukosten blev det dags för promenad. Promenadskorna på och steg för steg tog vi oss ner till själva staden.

    Steg för steg genom Kungshamn

    Det är något särskilt med att promenera i Kungshamn. Husen ligger tätt, vägg i vägg, med små trädgårdar och blomlådor. Vackert, pittoreskt – även om jag själv inte skulle vilja bo så tätt.

    Men att gå där, bland de gamla husen och ner till hamnen med alla båtar och små affärer – det är mysigt.

    Nu är nog inte alla båtar i sjön ännu. Vissa står nog fortfarande på bockar och väntar på årets första tur. Men platsen lever ändå.

    Vi tog många steg den dagen. Lillkillen, som är skräpsamlare, hittade såklart en del intressanta fynd längs vägen. Inte ett enda klagomål om att det blev långt att gå. Bara nyfikenhet.

    Fiskespö, klippor och tång

    Tillbaka på campingen fixade jag i ordning ett fiskespö till lillkillen. Sen begav vi oss upp över bergen, till andra sidan, för att fiska.

    Längst ut i Wiggersvik, vid havspassagen mellan fastlandet och en ö, trodde vi att fisken bodde. Lillkillen klättrade över stenarna för att hitta sin perfekta plats, medan jag stod kvar på land.

    Han fick mest tång och alger. Men han gav inte upp. Vi klättrade vidare över klipporna tills han hittade det stället. Kastade. Väntade. Inget napp, men ändå – en härlig stund.

    En liten upptäckare

    Det visade sig tydligt igår – lillkillen älskar att upptäcka. Han gick på egna små strövartåg, kollade runt, letade.
    Han är i den där åldern där han pendlar mellan att vara stor och nästan vuxen, och att fortfarande vara ett litet barn som vill leka, känna och se allt.

    Jag är så tacksam över att få vara med på hans resa.

    Hungern kallar

    Efter någon timme började magen kurra.
    Vi vände tillbaka mot husbilen, men gick lite fel och fick ta några extra steg över bergen. När vi väl hittade rätt, hade maken redan startat grillen.

    Vi dukade fram tallrikar och tillbehör. Det bjöds på grillade hamburgare, korv, majs, halloumi och kycklingspett. En riktig festmåltid! Kaffet efter maten var pricken över i.

    Jag lade mig i en solstol och slumrade. Lillkillen tog sin elsparkcykel och körde runt på campingen. Maken kollade sina hästar och hockeyn. Livet, precis där det ska vara.

    Vad jag tar med mig

    Det blev en fantastisk dag. Sol mellan varven, frisk luft och massor av tid tillsammans.
    Men det som stannar kvar mest i mig, är att få se en ny sida av lillkillen. En upptäckare. En liten äventyrare med stora drömmar.

    När jag frågade honom om vi skulle sälja husbilen och skaffa en villavagn istället, svarade han bestämt:

    ”Nej! Då är man ju bara på ett ställe. Då får man bara se samma sak hela tiden!”

    Han vill upptäcka. Han vill se nytt. Och jag, jag får följa med.

    Söndag och kalas

    Nu ska jag avsluta för den här gången. Det är söndag, och vi ska på kalas för Alfred som fyllde år i tisdags. Alla ska samlas för att fira honom idag.

    Hur ser din dag ut?

    Vad står på din att-göra-lista? Kanske har du tid för vila, trädgård eller något kreativt?

    Kommentera gärna här på bloggen – jag blir alltid glad för dina tankar.
    Eller mejla mig: carina@malix.se

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    Lev mjukt, andas djupt – just nu är det som gäller.

    / Carina Ikonen Nilsson, malix.se

  • En morgon i Kungshamn.

    En morgon i Kungshamn.

    Frukost ute vid havet.

    Då vaknade jag upp i Kungshamn för första gången i år. En helt underbar kväll hade vi där vi käkade kräftor, räkor och de fantastiskt goda små jordgubbarna. Idag har jag bestämt att vi ska äta frukosten ute när alla i husbilen har vaknat. Även om det blåser än del vad jag hör. Havsluften, doften av tång och njuta av frukosten utanför Lvl^2. Kommer bli en härlig stund.

    Stegen är borta, blir inget bad

    Tyvärr har dom inte tagit ner stegarna till vattnet så det blir inget bad. Vilket känns tråkigt. Jag och lillkillen har bestämt oss för att vi ska fiska idag. Går man över berget här så är det ett litet sund där jag tänker vi ska stå. Men först ska inlägget skrivas och kaffet ska drickas upp. Jag börjar känna mig säker på att lillkillen faktiskt gillar det här med att vara ute och campa. Han var över allt igår. ute inne ute igen och provade på lekplatsen kollade runt.

    Magisk vy innan vi skulle sova.

    Igår innan vi gick till sängs var det magiskt ute vattenytan helt stilla och alla ljus som glittrade i vattnet. En vacker vy att uppleva innan man kryper ner i sängen.

    Ladda energi och njuta av stillhet

    En natt till ska vi vara här. Jag tänker att jag ska få lite sol på mig idag. Jag ska få frisk luft. Jag ska spendera många timmar i att bara vila från det vanliga livet. Nåja lite att göra blir det allt en tur till disken ska bli till. Här finns det diskmaskin så det lär inte ta för mycket energi.

    Stickning till lilla Hugo och nytt garn.

    Sticka på en tröja jag just börjat på. Köpte massa garn i veckan som hann komma innan vi åkte hit. Det ska jag sticka en tröja till lilla Hugo i. Garnet är rent ullgarn så jag tänker att det blir en varm härlig tröja till hösten. Till den ska han får både mössa och vantar och ett par raggsockor. En härlig blå färg och lite vitt ska det bli i tröjan. Den andra tröjan jag håller på med har blivit allt för tung och stor. Jag kan inte sitta och sticka på den här. Den får jag ha när jag är hemma och behöver ha något i händerna.

    Stickvanor som är svåra att bryta.

    Något som jag märkt är att det är svårt att få in den vanliga stickrutinen när man som jag stickat patent i den tröjan som jag har hemma. Det vill liksom bli att jag bara lyfter av en maska automatiskt. Men oftast kommer jag på mig med en gång.

    Avslutning – En stund av stillhet och tacksamhet

    Vi stannar en natt till här i stillheten. Jag ser fram emot att få lite sol på näsan, känna vinden i håret och bara vara – utan stress, utan måsten. Några maskor ska stickas, lite disk ska tas om hand, men mest av allt ska jag bara landa i nuet. Tack för att du är här inne och läser. Det betyder mycket. Nu ska jag ta tag i dagen – och låta den bli precis så lugn och fin som jag hoppas på.

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #Kungshamn2025 #Husbilsliv #Familjetid #Kräftskiva #Frukostvidhavet #Stickning #Patentstickning #Campingmedbarn #MagiskKväll #NjutaAvStunden #malix.se

    **Hur ser din dag ut?**  
    Vad står på din att-göra-lista? Kanske har du också tid för lite vila, trädgård eller något kreativt idag?

    Kommentera gärna här på bloggen – jag blir alltid glad för dina tankar.  
    Eller skicka ett mejl till mig på: **carina@malix.se**

    *Lev mjukt, andas djupt – just nu är det som gäller.*  
    **/ Carina Ikonen Nilsson, malix.se**

    https://malix.se/morgondopp

  • Morgonstund med Findus och tankar som dröjer sig kvar

    bland talar drömmarna till oss på ett sätt som stannar kvar långt in på morgonen. Den här helgen vaknade jag tidigt – bara katten och jag vakna – och med en dröm som kändes både sorglig och tänkvärd. En dröm om en husbil utan innehåll, som satte igång en lavin av tankar om livets skal, tomrum och mening. I detta inlägg reflekterar jag över vad drömmar säger, vad ADHD gör med tiden och hur små frön kan växa – både i jorden och inom oss.

    Morgonstund med Findus och tankar som dröjer sig kvar

    Idag får det bli ett morgoninlägg. Hela huset sover, förutom jag och katten. Fast Findus, han har redan varit ute på sin lilla morgonpromenad, så snart somnar han nog om. Det är något speciellt med helgmorgnar, även om jag inte jobbar just nu. Helgen betyder ändå något – att slippa klockan, att slippa hålla tid. Nu är det jag och datorn, och just det älskar jag.

    En dröm om ett tomt skal

    Inatt drömde jag något otäckt. Vi bytte husbil, men glömde att flytta över våra saker från den gamla. I drömmen kändes det sorgligt – allt vårt, alla våra minnen, var nu någon annans. Vi hade bara ett skal. Vad ville drömmen säga?

    Handlar det om att leva utan innehåll? Eller kanske om behovet att skala av? Kanske är det så att tomheten inte är farlig utan snarare en plats där nytt kan få växa. Men samtidigt känns det skrämmande – ett tomt skal utan innehåll. Som om det också säger något om relationer, om livet, om nuet.

    ADHD och tankens galopp

    Med ADHD kan en tanke lätt galoppera iväg. Jag vet att det ”bara” var en dröm, men ändå fortsätter tankarna mala. Det är som om kroppen och hjärnan jobbar på olika frekvens – jag säger till mig själv att det inte är verkligt, men känslan stannar ändå kvar. Det är ett av ADHD:ns kännetecken för mig – att inte kunna släppa när något känns.

    Egna bubblor och gemensamma mötesplatser

    Jag och maken gör inte allt tillsammans. Jag har mina projekt – ritpapper, måleri, film och stickning. Han har sin sport, sina hästar och sin dator. Det betyder inte att vi är frånkopplade, tvärtom. Vi möts i trädgården, på tur med vår Lvl^2, eller över kaffet. Men vi låter varandra få våra egna bubblor, våra egna rum. Det är frihet – inte ensamhet. Kanske är det just det som gör att vi håller.

    Maken har även sitt intresse för fotografering fast där möts vi inte för att jag fotar utan mera för att det finns stunder där han hittar något han vill fota och där stannar allt upp för att han just i stunden ska ta det där just det där fotot. Här är ett sådant fotografi just i stunden foto.

    Drömtydning och dagens avokado

    Kanske handlar drömmen om gårdagen. Vi gick in i en djuraffär för att hitta extravagant kattmat till Findus – men butiken var bara ett tomt skal. Inget fanns där som inte också finns i en vanlig matbutik, bara till högre pris. Eller kanske var det avokadon jag köpte: sju stycken – och fem av dem var svarta inuti. Ett skal, men inuti: ruttet.

    Och kanske var det just det drömmen visade. Inte en spegling av mitt inre, utan av något annat – av besvikelsen, av något som såg fint ut utanpå men inte höll på insidan.

    Frön av framtid

    Trots mulet väder ska jag sätta frön idag. Jag har tänkt odla ett citronträd från frö. Det känns spännande – att få se något växa från början, istället för att köpa något färdigt. Min mamma tog hand om ett clementinträd som min dotter odlade från kärna. Det växte sig stort, nästan för stort för att ha inomhus till slut. Jag minns inte om det någonsin gav frukt, men det levde i flera år – ett träd som bar tre generationers omsorg i sig. Ett sånt träd vill jag också ha.

    Avslutning – Skal, frön och plats för livet

    Kanske är det inte farligt med skal, inte ens med tomhet. Kanske är det bara utrymme för något nytt att få växa. Drömmar kan förvirra, men de kan också visa oss något vi behöver se – om det så är ett citronfrö, ett förhållande i balans, eller att Findus är nöjd bara han får sin morgonrunda. Idag ger jag mig själv tid att landa, odla, tänka och kanske bara vara.

    Du får ha en härlig söndag och ta hand om dig. Tack för att du besöker min blogg malix.se

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.

    #drömtydning #ADHDlivet #morgonreflektion #livetmedADHD #skapandeliv #egenbubbla #helgmorgon #citronträd #clementinträd #vardagsbalans #egenomsorg #malixblogg