Kategori: Trädgårdsliv

  • När tankarna blir för tunga – och växthuset bär mig en stund.

    När tankarna blir för tunga – och växthuset bär mig en stund.

    Morgonen har passerat, och jag har varit ute i växthuset för att inspektera det lilla som nu växer sig stort. Igår vattnade jag med regnvatten från tunnan som snällt samlat på sig av himlens tårar. Jag blandade i lite växtnäring också – för att ge det där lilla extra.

    Dahlior, solrosor och kärleksfull omsorg

    Det frodas verkligen nu. Gurkorna börjar bli stora och tomatplantorna har fått grövre stjälkar och en djupare, mörkgrön färg. Jag är på gång, det känns. Naturen vill, och jag följer med.

    Jag planterade om några plantor också. De fyra Dahliorna som jag fått av grannen har nu fått nya hem i stora krukor. När jag såg till dem i morse såg de ut att ha klarat flytten fint. Men eftersom det ska regna hela dagen idag bor de under paviljongtaket. För mycket vatten är inte heller bra – det har jag lärt mig. Allt behöver lagom.

    Lillflickans små solrosor växer som om de vet att någon älskar dem. Nu är de minst 20 centimeter höga. Hon – och numera också maken – vaktar dem som hökar. Det är något vackert i det där. Att vårda något tillsammans. Något som spirar, växer och vill uppåt.

    När tankarna blir för många

    Men om jag ska vara ärlig så har jag inte riktigt ro i kroppen idag. Tankarna skaver. De virvlar runt och letar sig in i varje liten vrå av kroppen. Tankar som gör ont. Som tar plats. De där osynliga stormarna som inte syns i växthusets fönster, men som känns i varje andetag.

    Att skriva för att hålla fast i sig själv

    Jag vet att jag behöver stillhet, och ändå vill tankarna rusa. Jag skriver inte för att jag har något särskilt att säga. Jag skriver för att hålla fast i något som är mitt. Bloggen har funnits med så länge, och ibland är det den som påminner mig om att jag faktiskt finns kvar. Att jag lever, trots allt.

    Så – till dig som tittar in här: Jag önskar dig en vacker dag. En dag med lite andrum. En stund av stillhet, eller kanske ett frö som spirar. Ta hand om dig, och glöm inte att dina tankar inte alltid är sanning. Ibland får man bara låta dem regna, och låta något annat växa fram.

    Hur ska du göra din dag till en dag att minnas?

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #växthusliv #tankarförtungt #bloggsomterapi #trädgårdsliv #odlarglädje #dagensreflektion #självomsorg #skrivandetskraft #regnvatten #dahliorochsolrosor

  • Växthus och värme

    Här har det tvättats idag. Nu är tvättkorgarna tomma igen och ute på framsidan hänger den sista tvätten på tork. Jag har fått klart för mig att man inte ska hänga ut alla kläder på tork. Det visar sig att vissa människor inte hänger ut underkläder och strumpor. Jag kan förstå det för man behöver inte skylta med sina underkläder. Men jag hänger ut allt fast jag brukar hänga det längst in på vår torkvinda och ha annat som skymmer. Jag hänger inte upp kläder på tork för att andra människor ska se vilka kläder jag har. Jag gör det för att kläderna ska torka. Dessutom njuter jag av den härliga känsla de ger när de hänger ute och torkar i solen. Hänger andra ut sin tvätt på tork bryr jag mig inte om vad som hänger där. Har andra saker att titta på. Till exempel min trädgård.

    Växthuset och värmen

    Ja, nu hamnade jag där igen. I min trädgård och även i växthuset. Dörren står öppen, takfönstret likaså – ändå är det lite för varmt där inne. I kväll blir det att vattna.

    Jag har börjat fundera på hur jag ska kunna samla upp regnvatten. Det finns rännor på växthustaket, och där sitter små runda kopplingar – sådana som man kan leda vatten genom ner i en tunna.

    Men var hittar man tunnor?

    Jag vill gärna bidra till att minska min vattenförbrukning, särskilt nu när det är så torrt i markerna. Helst skulle jag vilja ha allt klart redan idag – det sägs ju att regnet kommer i morgon. Men jag misstänker att det inte hinns med.

    Kompostjord och lavendelsticklingar

    Trädgården ja… under förmiddagen, mellan tvättlaster, grävde jag i komposten. Jag lade kompostjorden i odlingslådorna på framsidan. Två skottkärror fick jag ihop – tänk vad mycket jord det blir om man låter tiden arbeta.

    Jag kan inte skryta med att jag sköter komposten enligt boken, men ändå blir det jord. Bra jord, att fylla ut med.

    En skottkärra gick också till rabatten jag rensade igår. De små lavendelknopparna där fick en skopa kompost som näring.

    En gren med gröna blad hade gått av – jag satte ner den i jorden. Jag tror det är så min faster lärde mig att man gör sticklingar. Vad jag önskar att jag hade lyssnat mer på henne, på farmor och på mamma när det gällde trädgård. Då kanske jag hade vetat hur man gör ”rätt”.

    Men nu gör jag som jag tror. Och kanske vissnar det.
    Men jag gör det i alla fall.
    Kanske är det just det som är det viktiga.

    Under paviljongen – med tankar som får vandra

    Just nu sitter jag under vår paviljong och skriver. Vinden svalkar och det är rätt behagligt här under taket. Att låta tankarna fara runt, är även de behagligt. Tycker om när tankarna hoppar från tuva till tuva. Tänk ibland är dom inte ens i samma sjö när dom hoppar dom där tankarna.

    Men orden börjar sina. Det här får räcka för idag.

    Att försköna eller bara dela det lilla?

    Självklart vill jag tacka dig som läser min blogg – det betyder mycket för mig.

    Jag skriver om vardagliga, ibland ganska triviala saker. Mitt liv har både uppgångar och nergångar. Ibland mår jag bra, ibland mindre bra. Men jag försöker ändå stanna upp och hitta det vackra i det lilla. Vara här och nu – även när det känns tungt.

    Det känns viktigt för mig att du som läser förstår att livet här i vår lilla by inte alltid är rosaskimrande. Det glimmar inte alltid heller. Här finns regniga dagar, diskussioner och ganska tråkiga stunder också. Men jag tror inte att någon mår bättre av att veta att andra har det sämre. Det är inte så jag vill skriva.

    Och ändå, mitt i allt det vardagliga – eller kanske just därför – finns det små stunder som bär. Små glimtar av något gott, även när livet skaver.

    Kanske har jag inte skrivit så mycket om nergångarna på sistone – men de finns där. Jag vill bara visa att även jag har toppar och dalar.

    Jag lever inte på något rosa moln. Jag försöker bara hitta ljuspunkterna i det liv som är mitt.

    Tack för att du läser min blogg malix.se

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #växthus, #kompost, #lavendel, #sticklingar, #regnvatten, #trädgård, #reflektioner, #malix.se

    Ångest här finns att läsa.