jag har suttit och kollat musikhjälpen idag.  Har haft koll på det nu i tre år. Gillar engagemanget.  Kodjo sa något i dag om fattigdom och att man inte väljer den. Då började mina tankar snurra och spinna vidare. Fastän om något helt annat men ändå i det spåret.   Tänker på fattigdom, cheap även på den fattighet som på något sätt flyttat in här i vårt land.   Jag tänker att fattigdomen i Sverige har blivit påtaglig. Vissa kommer inte i samhället överhuvudtaget och andra jobbar dubbelt och lite till.

Men även på att fattigdom är en upplevelse, på något sätt en inställning eller hur man nu säger.  Känslan måste bo i människan på något sätt. Själv har jag inte speciellt mycket pengar, kan ju kanske bero på att jag är ganska så impulsiv.  Jag glömmer liksom av att det är långt mellan den 27 och den 27. Särskilt då jag inbillar mig att jag vill ha en speciell teknisk pryl.  Men jag tänker även att jag inte är särskilt fattig,  inte alls som när jag var ensamstående. Då var det ibland så att jag valde om jag skulle gå till doktorn eller inte. Det gör jag i och för sig i dag med, men idag handlar det mera om min rädsla för just beskeden som man kan få hos en doktor.

Oj, nu seglar jag ut, för det var inte alls det här som jag tänkte på utan just på det här med inställningen, själva känslan av fattigdomen. Det finns människor som inte har någonting men ändå känner sig rika. Det finns människor som har i överflöd men ändå upplever sig fattiga.  Känner rädsla för att förlora sina pengar.  Idag satt jag just och funderade på det. Vilken av dom skulle jag vilja vara, vilken av dom är jag?

Jag tror jag är något mellanting där, eller mera åt hållet fattig men upplever inte mig som fattig. För jag känner mig inte precis fattig, även om min plånbok mera är tom än full.  Nu  kan jag inte säga att jag lever i fattigdom, för jag har tak över huvudet. Kan ta bilen, har möjlighet att smita iväg till husvagnen när jag vill. Gå på konserter, unna mig en och annan hotellvistelse och allt vad det är.  Men även då när jag var ensamstående och min ekonomi mera var beroende av val, antingen fick jag välja det ena eller det andra eller till och med vänta till nästa eller nästa lön.  Till och med avstå helt. Så kände jag mig inte fattig, utan kunde och kan än idag känna mig rik av att bara sitta och dricka te med levande ljus, bli tacksam över en fin dag vid stranden, njuta av att sitta på en parkbänk och rita.  Nu brukar jag mest göra det på våren, då brukar jag ta med ritblocket ut och sitta och rita träd eller något annat.

Jag tror just upplevelsen och känslan av fattigdom är viktig i själva situationen.  Jag kom just och tänka på min mormor hon var inte speciellt rik, men aldrig att jag fick upplevelsen eller uppfattade henne som fattig, hon var så glad för det lilla.  Det var riktigt stort när jag och mormor gick till Slottsskogen och matade fåglarna. Hon bjöd på trekantig Fästis och hembakade bullar sånt kallade hon guldkant.  Tror jag nog smittats av mormors inställning till livets rikedomar. Det bästa jag visste när jag var liten så var det när mormor tog fram ritblocket och ritade, jag fick sitta och gissa vad det skulle bli.

Vem av dom är jag? Jag tror jag saknar känslan av att vara fattig.  Det finns så mycket som jag kan känna tacksamhet för och det är sånt jag gör allt som oftast.  Jag brukar till och med skriva ner saker som jag är tacksam för.

Idag är jag tacksam för att jag orkade träna idag med, det gör att höften gör mindre ont.  Jag är tacksam för att min höft har blivit bättre, att jag slipper använda krycka när jag går. Jag är tacksam för min envishet utan den hade jag inte orkat träna varje dag.  Inte heller hade jag fått uppleva kvittot av träningen. Den där känslan som blir efter träningen när endorfinerna simmar runt i kroppen och gör mig gott.

Jag är till och med tacksam över att jag har Adhd, det ger mig en möjlighet att förstå, gett mig kreativa sidor som ibland blommar ut och gör att jag blir helt inne i det jag gör.  Dessutom är jag just nu tacksam för att jag  gjorde sista jobbpasset idag och har fredagskänsla i kroppen och för att jag nu har fyra dagar ledigt igen.

Nej nu ska jag sluta klottra!

Lev idag just nu idag påverkar du imorgon.

men bara kroppsligt. Nelson Mandela hade förmågan att vända mörker till ljus. Tänker på den dikt som jag förknippar med honom. Den är alltid aktuell. Kanske har han inte skrivit den, here men tydligen skulle han ha använt en i sitt tal. I alla fall är dikten lika aktuell nu som då.

Nelson Mandelas tal

Det vi fruktar mest är inte att vara otillräckliga.Vår djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter. Det är vårt ljus, ampoule inte vårt mörker som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss:
Skulle jag vara lysande, pharm fantastisk,begåvad och förbluffande? Egentligen – hur kan vi undgå att vara det?
Du är ett barn av Gud.

Världen är inte hjälpt av din småbarnslek.

Det ligger inget stort i att krympa så att andra människor i din närhet skulle slippa känna sig osäkra.

Vi föddes för att förverkliga Guds härlighet inom oss.
Den finns inte bara i några av oss:

Den finns i alla.

Och när vi låter vårt eget ljus skina ger vi omedvetet andra tillåtelseatt göra detsamma. När vi har gjort oss fria från vår egen rädsla,gör vår närvaro andra automatiskt fria.

Nelson Mandela

Lev idag just nu, imorgon är en hel annan dag som ska levas imorgon