Ett vingslag är det som gör ringarna på vattnet, store nästan som en kedja visar länk på länk hur saker går ihop och bildar en helhet.  Tänk ett lite steg i fel riktning kan göra att det blir mil att ta sig tillbaka.  Det kan även vara så att det lilla steget fel, gör att du inte orkar se dig själv i ögonen, du vågar inte möta ditt samvete. Det gör att du i stället väljer att fortsätta fly.

Ett litet snedsteg av mig, kan även göra att ringarna på vattnet blir drabbade. Min familj drabbas, min familj som inte vuxen känner av, min makes familj. Vänner från förr, vänner tillsammans grannar och i oändlighet.

Jag formligen hatar beroenden. för när jag nu tänker jag tillbaka. Jag minns när jag var liten, jag och pappa skulle gå på Liseberg. Vi gick dit, men min pappa gillade att dricka öl.  Att åka svingoplan, super-åttan, och allt det andra var jätte kul. Men att som sexåring få sitta med sin pappa på en ölhall, eller försöka få han till att åka mera karuseller,att åka spårvagnen till Frölunda efter Lisebergs besöket var  mindre kul.  Att sedan höra Mamma och pappa bråka var inte heller kul. I min hjärna som liten flicka gjordes även verkligheten om.  Som barn tror man att det är mitt fel. Så gjorde även jag. Jag trodde det var mitt fel att min pappa ville till öl-hallen, mitt fel att pappa var full.  Det var mitt fel att mamma blev ledsen. Som barn tar man stryk av missbruk och beroenden och medberoende. Man tar på sig ett ansvar som inte ett barn ska ha.

När man sedan blir vuxen får egna barn så gör man antingen som sina föräldrar eller tvärt om.  Det är tragiskt att se när  barn som haft det svårt i barndomen, bestämmer sig för att ge sina barn samma barndom som de själva  genom gått. Då gör livet ont. Förbannat ont.

Visst jag kan blunda och välja att se bort vid sådana tillfällen. Men där är min svårighet. Mitt barndomsjag  skulle vilja ha trolldom vid sådana tillfällen där jag ser att barn är tvungna att uppleva samma känslor, som  deras föräldrar upplevt som barn.

Tyvärr saknar jag det trollspöt, men jag  kan vara en vän till den som lever just så……

Ofta så är det ju så att vi som har ADHD ofta har eller har haft sådana problem, även det gör ont i mig. Det är också här det är så viktigt med att få rätt behandling.