Är nu inne i en sova mindre period, click har haft det på känn ett tag.

 På kvällen när jag ska somna så somnar jag fort men vaknar efter en timma. Svårt att somna om därefter.  Vaknar sedan vid femtiden på morgonen, help där efter är det en lögn att somna om.

 

 Idag fixade jag frukosten  efter en stund med kaffet. Vid halv sex var kaffe och frukosten fram dukad.  Barnen och jag har redan fikat.

Snart ska de till skolan.

 

Morgondamp är tillbaka som den var innan, jag började med concertan.

Jag trodde då för två årsen att  mina mindre bra sovperioder och den lilla sorgsna tonen som ibland innfinner sig i min kropp, skulle försvinna med min lilla tablett.

 

Nu efter två år så för jag på något sätt inse, fatta och förstå att så inte är fallet.

Den kraft som jag lagt ner på målande av hus gör oxå att jag inser att concertan inte tar bort all adhd.  Jag tro jag är inne i en speed period därför fösvinner även sova gott perioden.

 

Sorgsenheten inom mig som jag frenetiskt försökt mota bot,inser jag även att den nu har knackat på dörren.

Jag har inte ens bjudit in honom men det verkar som om den är här för att stanna. Jag borde ringa vuxenpsyk och för hjälp, men inom mig strider känslorna emot.

 

 Mitt motto att ”våga må dåligt är ett steg till att åter igen må bra”.

Det är bara det att tårarna bränner innanför ögonlocken och snart kan jag inte ens blinka bort dom.  Det som är mest obehagligt med det, är att jag inte längre kan göra något åt det. Jag vet inte ens varför jag känner som jag gör, den där förbannade inre rösten som jag saknar, den röst jag  förstått att vi alla har inom sig. Saknar jag.

 Sorgsenheten inom mig får mig att skämmas åter igen.  Jag har ju inget att klaga på, Jag har ju det så bra. Jag är frisk, mina barn är underbara skötsamma egna individer som jag känner är på god väg att bli dugliga människor inom sig.  Men de har en mamma som inte ens kan mota bort sorgkänslor inom sig.

 Det är min adhd som gör det.

 

Jag har haft många tankar  ett tag nu, om adhd, om mitt innersta inom mig.

Min lilla kreaktivitets gen som jag  oftas upplever positiv, har en baksida, baksidan  heter sorg, baksidan visar sig i tårar utan förklaringar. Baksidan visar sig i skamkänslor som jag inser inte borde infinna sig.  Skamkänslorna och sorgsenheten, visar mig att jag inte på något sätt är klar, jag måste  arbeta vidare med mig själv men mina tankar och min strävan att må bra.

 

 Jag inser oxå att de månader som varit sedan jul  har tagit en massa kraft.

Jag har haft så många tankar och så mycket ångest över allt med min lilla pojke, skolan, jobbet mm. Det är nu jag får betala priset, för mig känns det som ett högt pris.

Ett på tok för dyrt pris, som jag så frinetiskt försökt mota bort genom att göra saker, för att slippa känna.

 

ADHD i ett nötskal, sorgen  brakar in och nu är den här, igen.  Jag vill inte  äta mediciner som tar bort mina känslor det har jag gjort en gång innan, jag vill vara levande och känna fullt ut men nu känns det mera jobbigt.

 

Kanske borde jag inse att det jag inte vill, inte hjäper mig.  Men ännu är jag inte där. Tro inte ens jag kommer dit hän, att trolla bort denna sorgsna takt med ett litet piller.

 

Utan jag kommer antagligen att hålla mig till ” att våga må dåligt hjälper mig att må bra”!

Även om det just nu gör ganska ont……..

Lev Nu, vilket gör att jag måste stå ut……

 

© malix

Jag är helt betagen av denna lilla kille, cialis finns inga ord kvar för att beskriva vad han gör.  Helt otroligt  underbart. Kolla in han har gjort massor av  film klipp massor…….http://www.youtube.com/profile?user=neils4&view=videos[/youtube]

kolla in den här  sicken  grymt  cooooool kille  finns det verkligen sådana här treåringar. Jag blev helt tagen  av denna grymma lilla treåring. 

En tyst morgon idag vaknade jag inte när jag brukar. Barnen hade fixat sin frukost själva och smugit iväg till skolan. Nu sitter jag här och skäms över att jag inte fixade frukost till dom och sa hejdå.  Allt målande tar slut på mig  känner mig trött i hela kroppen längtar efter att bli klar.  Mitt hem ser ut som kaos, patient damsugaren och  golvmoppen skriker använd mig.  Men jag har ännu lite kvar att måla så städning får vänta till sen.  Jag skulle behöva tahand om mig själv, men just nu finns det ingen tid till det.Jag är trött……..Lev nu idag© malix

En god regnig dag, cheap nej endast en regnig morgon.Mitt målande tar tydligen pause, health lite tråkigt eftersom jag insåg att nu var vi i slut tampen.

Idag och kanske imorgon, sen hade jag inte behövt se åt penslar på ett tag.

Nja, det var ju inte riktigt sant.Eftersom vi pratar om att äntligen fixa till badrummet som borde ha gjorts långt innan vi ens flyttade hit.

Badrummet är i harmoniska skrikiga kaos färger.

En gräslig ful blå färg som inte borde ha uppfunnit blått brukar ju vara en fin färg men denna blåa färg har nog aldrig varit fin.

Dessutom är det tre väggar teckta med storblommig röd våtrumstapet.Lägg där till en brund platsmatta på golvet.

Inredning eller är det utredning kanske båda  i alla fall är det gräsligt fult.

Men vi ska ju bara duscha där och för att slippa få schampoo i ögonen, så blundar man ju.

 

En ny dag och nya möjligheter en dag som jag kanske ska lägga på min bok. Till Bandit och rivstart  ska jag nu börja dagen, det är inte fel att starta dagen så.

Härligt att lyssna på deras tjöt, känner mig som hemma fast jag är så långt borta från mitt vackra Göteborg.

Som utvandrare till Dalsalnds görna skogar, saknar jag den göteborska humorn och tjötet.

Lev nu, lev idag, just nu………………….

 

© malix

Jag blir varm i hjärtat av en liten kommentar, purchase att ordet kan ge sådan kraft.  Min nu ledbrutna kropp, gör mindre ont av orden som jag läste, ryggen mest, gör ont så jag knappt kan gå,men orden tog bort lite av det onda så jag ändå tänker jag inte ge upp idag ska även idag måla det som jag fått mig tilldelade till uppgift.  Jag gillar ju pilleri och det är det som blivit mitt bidrag till husmålandet. De där stora långa lite högre upp målandet står maken för. Min motorik tillåter inte mig att stå på stegar eller om det känske handlar om min tanklöshet, jag vet inte.  I alla fall tror jag min make känner sig tryggare om jag håller mig på marken, finns ju även där små grässtrån att snubbla över.  Jag börjar se ett slut,  jag börjar även se att jag har stått ut  i  flera dagar att göra något som är så förjordat tråkigt.Men hur tråkigt det än är så är jag förundrad över resultatet,  vilken skillnad  vilken lyster det blev på huset.© malix

Även gårdagen gick åt för att måla,  min kropp har träningsvärk.

Igår fick jag även äran att träffa min väninna som jag tycker så mycket om.  En kvällspromenad  på en timma i trevligt sällskap är aldrig fel.  Hon hade med sig en intressant artikel får en lärare tidningen.

En kvinna som bodde på Gotland,  var lärare som nu var öppen med sin diagnos hennes syn på det här med  as och ADHD, var lika min syn.

Kändes som om jag kunde sagt hennes ord, för allt är inte negativt med ADHD och A S vissa egenskaper i dessa diagnoser är bra. Det känns viktigt för mig att skriva,  det är ju det som jag skrivit en hel bok om.

Jag pratade med min väninna om boken med hon har  hjälpt mig genom att läsa den och rätta till att felstavningar i den.  Jag berättade för henne om vad den andra kvinnan haft för utlåtande om den och min väninna gav mig kloka råd som jag har tänkt på under natten.

Drömde om att jag stod på ett torg och sålde min bok, men jag hade inga kläder på mig.

Drömmen säger mig att om jag skulle skriva om den och ge mera detaljerade beskrivningar skulle jag visa min naken. Det är jag inte säker på att jag vill.

Dessutom vill jag ha fram det som är positivt med ADHD, det negativa vet vi alla om.

Jag vill även med boken få fram bekräftelsen i diagnos och den befrielse som infinner sig efter all sorg över att ha en förklaring, den förlåtande processen som blir ett steg till helhet i sig själv. Det känns mera viktig än alla känslor som bubblande i ovetskapen och utanförskapet.

För jag har varit utanför, är utanför men vetskapen gör att jag lättare accepterar mitt utanförskap. Min djärvhet att berätta att jag har ADHD gör att jag kan vara mig själv, hela mig utan att alltid be om ursäkt.

Det gör mig till en hel vuxen människa och en mera vänlig kvinna till mig själv.

När jag har accepterat att jag har ADHD, när jag vågar be om hjälp när jag vågar visa mig då blir jag en min bästa vän………..

© malix

Idag  är ännu en dag i målande tecken, cialis men idag med en värkande kropp. Tror inte det finns en led i min kropp som inte känns av idag. Att man kan ha så mågna leder och muskler eller skapade jag dessa  igår? Min  kropp gnislar ilsket så fort jag rör mig, ryggen hotar med ilsken värk om jag inte tänker mig för.  Men  detta kommer jag idag bota med ännu en dag  i målar penslars aktiviteter.

Tänker dölja mitt hår så lite av färjen hamnar på plankorna jag ska måla.  Har även tänkt att ta på något över axlarna som igår färjades ilsket rött av solen.  Jag som aldrig döljer mig för solen ska idag klä mig med solskyddande kläder över axlarna.  huset  har börjat att vakna och jag vill ut nu  men inser att daggen kanske behöver komma bort innan jag ska ut i sensommaren.

Lev idag just nu, jag ska måla istället ……….

 © malix

 

ett inlägg av mig som är trött…..   vi har ju bestämt oss här hemma för att måla hus och altan och vår carport.  Jag gillar att göra saker hellst ska det bli klart innan jag börjat. Börjar jag så vill jag vara klar snabbt men  trotts detta har jag en petighetsgen som säger mig  gör inte om utan gör rätt. Jag är lat, purchase så inte arbetar jag i onödan.  Min adhd i mig kan inte  säga nej nu  slutar du nu gör du i morgon utan jag ska bara…. blir det dessutom är jag envis.  Målade carporten på dagen idag. inne i och utan på.  sen vida halv fyra tvingade vi iväg ungarna till pizzerian för att köpa pissa till oss.  Efter maten bestämde vi att nu gör vi inte mer i dag.  HMMMMM HEHEHE ett stor skämt sånt funkar inte för mig . Jag får dåndamp vill inte  sitta inne  och veta att det på utsidan  ropar gör klar mig  måla nu så blir det mindre imorgon.  Jag gick ut målade altanräcket, rx blev tvungen att gå in för att inte myggen skulle äta upp mig.  Har duschat presic men till min stora besvikelse så  är jag nu  herrgårds gul i håret den vattenlösliga färgen gick inte bort i duschen. vågar itne ens tänka på hur ont det kommer att gör  i morgon då jag ska borsta håret.  Mina långa rosa färgade naglar är nu ett minne blott, min kropp värker, och är uttröttad. Min make kommer att  ge mig spydiga kommentarer om att ha sa till mig flera gånger att sluta.  Men jag skulle ju bara………Lev nu just nu  så behöver du inte jag ska bara då  blir inte husmålning så stort och stressande som det är för mig… just nu …. när jag lever i då huset är färdig målat …..

Tänk att ett litet mail kan  skapa  energier som formligen  kan få saker att gå framåt. Det där viktiga brevet från kvinnan som  skulle kolla igenom min bok har dampt ner i morgondamps  timman.  Kvinnan ifråga  kände sig lite obehaglig i att svara. Vi känner ju oftast så om vi inte  kommer med rospaket.   Fast jag har ju adhd adhd innehåller ju en liten ärlighetsgen där man  i allafall jag  är ärlig till den graden att man  skulle behöva  ta bort lite ärlighet. hennes ord om boken jag  jobbat med var inte bara bra ord. Utan den visade på det som var lite dåligt oxå.  Ã„r det nu  dåligt? Nej det är ju inte det, here det är ju då jag kan gå framåt. det är ju nu min resa börjar ta form.  just nu i denna stunden är det ju som jag har chansen att skriva  mera för andra  nu har jag ju endast skrivit det jag känner att jag vill dela med mig av, remedy nu kommer jag mera att skriva det som läsaren som läst min bok vill veta mera av.  Nu börjar  min resa ta form och riktining, jag går framåt jag ska vidare till målet. målet var att skriva en bok.  Jag trodde jag skrivit den,  men  själva skelettet är klart nu ska jag klä boken i kroppsdelar och hjärnsubstanser. var på jag sedan ska  klä in boken i skinn, ta på kläder……Här kommer  en massa tacksamhets tankar till kvinnans  som skrev mailet. Men inte  bara utan även till min egen kraft som handlar om att orka  göra det omöjliga det som diagnosen säger att jag inte ska klara av. Nämligen att slutföra ett progett hehehtack du underbara kvinna att du tog av din tid och la ner tankar på mitt livsverk utan att du ens  behövde det, det gav mig kraft att fortsätta. Tack för att det finns små änglar där ute i livet som har förmågan och kraften att  ta en utsträckt hand.  Nu ska här jobbas igen, Nu ska jag vidare………