Idag kom morgondampen tillbaka.Kan även nämna att den stadigvarande krisen som alla pratar om men ingen ser, treat har idag hunnit upp mig.Men i mina tankar så är det ingen kris, pharm utan saker händer för att det ska hända.Det som händer har något gott med sig, sovaldi jag ska lära mig något av det.Genom det här så kommer någon ny spännande upplevelse att hända.Idag ska det ske underverk här hemma.Idag är det min uppgift att förgylla min lille grabbs himmel.Detta är en enkel uppgift och något som jag borde göra oftare.Fast det hade ju i och för sig ledit till att min lille grabbs himmel inte skull e bli förgyld av denna enkla uppgift.Hans förgyllnings himmel blir rosa av ett doftande kök.Doften ska bestå av nybakade bullar detta innefattar en stor hög med bullar som han sedan kan gå och smaka på.Under året som gått har det varit lite av just sådant här hemma.I vintras berodde det på mina studier som tog kraft och tid.Men jag inbillar mig att här handlar det även om mitt lilla krummilur piller Concerta, som faktiskt tar bort mycket av mina dampryck.Mina dampryck( Dampryck är inte ett skällsord här utan en tillgång), brukar ju bestå i att härja runt och har tusen projekt i ett, lite här och lite där.Det är lite tråkigt faktiskt att inte ha morgondampen och alla mina projekt hela tiden.För jag hade alltid tusen saker att göra och jag jgorde ju dessa gärna samtidigt.Idag gör jag ju inget nästan. Eller jag gör det som behövs men inte mera.Det som inte behövs ägnar jag mig mest åt vilket är att skriva skriva och sitta här lyssna på musik.Men idag har jag bestämt att det ska bakas bullar, det ska för engångskull bli något gjort.För mig är det viktigt att även skriva att allt är inte dåligt med Concertan uderverkspillret som gör mig lat har en viktig verkan i mig den gör mig mera vaken.Jag är inte lika trött och jag sover inte middag.För två årsen gjorde jag det ständigt.Vaknade 4-5 på morgonen härjade fram till 12 efter just 12 var jag död i flera timmar.Fram till 19.00 där efter i en dimma tills 21 då jag somnade utmattade för att sedan dampa loss i ottan igen.Så ser inte livet ut idag, nu orkar jag vara vaken jag vaknar i och för sig tidigt men det gillar jag.Jag somnar gärna tidigt på kvällen det gillar jag med.I dag är jag vaken mellan ottan och sänggåendet på kvällen.Det är en otroligt vinst för mig min familj och min livskvalitet.Ojdå nu hittade jag en ny bra sak med Mitt lilla krumilur piller för ……Concerta ger mig livskvalitet!Va det bubblar till i mig i den meningen.Livskvalitet, så är det det är sant.Vad lång tid det har tagit för mig att se det.Lycka redan nu det här kommer att bli en bra härlig dag……..Jag har just sett ett underverk igen.Lev i dag, just nu så hittar jag Livskvalitet för mig är det ett litet krumilur piller av namnet Concerta som intages klockan sju på morgonen.I dag är en härlig dag i dag ska det bli en bull-bakar-dag……08:02©µ malix

Har just kommit hem eller  för en timma sen kom jag hem.

Alla barn plus ett lånat  och jag  har vart i  vbg och trollhättan idag.

Stora tjejen fick lite  vacker räls med små rosa gummiband på tänderna idag.

Där efter en tripp till trollhättan för att handla.

 Efter shoppingen blev det  herr MAX som  lagade maten idag.

Sen hem packa upp och pusta ut.

Morgon och förmidagens äventyr gjorde min kropp trött.

Så det lär inte bli så mycket mera nu…..

 

 

 © malix

för några dagar sen skrev jag ett inlägg om att samhället har tystnat.

Det har satt igång  mina tankar.

 Frågor och funderingar på  sånt som var viktigt för länge sen.

De inlägg jag skrev hjälpte mig även att hitta tillbaka till min kära Mikael Wiehe.

 I hans sånger finns det verkligen kamp,  så härligt ärliga texter så många budskap.

 Har nu  i eftermiddag lämnat  plats åt sånger med just  Wiehe.    Flickan på de taniga benen  gör mest ont.

 Den handlar ju lite om  det som tystnat i mig.

Är det hoppet i sången som gör att det gör ont.

 Min egen död för saker jag kämpat för innan.

Är det det som gör ont?

 Eller finns det någon liten gnista inom mig som sakta börjar vakna  och  liksom får syre av sångerna?

Inte är det väl så att  allt  är så fantastiskt?  Inte är det väl så att allt ärså  bra, så att  det inte finns saker att kämpa för?

Eller är det så att den största kampen idag är att  lyxa till det på asiatiska Thailänska  stränder, som inte ens har demokrati?

Herre gud, kan inte ens stava till det.

 Vågen som var för några årsen  har tystnat, liksom min drivkraft inom mig.

Den vågen dödade  massor av människor.

Men människor   dör  även utan vågor,  det finns  många orättvisor,  många barn som blir utnyttjade, demokrati är  ett ord som inte  har någon betydelse.

Våra tidningar i dag  skriver om nyheterna  om michael Jackson som begrav utan hjärna.

  Sen han dog  har det varit en av huvudrubrikerna i tidningen.

Finns det verkligen inte något viktigare att skriva om.

Herre gud  visst han var bra musiker men  vissa saker med honom ser jag som  inte så bra.

 Visst han hade en  svår barndom och livet var säkerligen inte enkelt.

Men  vi vet inte om  han kanske gjorde  livet  förbannat svårt för andra små barn.

vilka tystnades med  pengar.

Jag vet i och för sig inte  om det bara var ryckten som var  osanna heller.

Vad jag tycker är tragiskt är att så fort någon dör, så blir de upplyfta till skyarna allt bra blir bättre,  det som var dåligt  glöms och göms.

Han var ju bara människa!

Vi är bara människor.

För att återgå till  början  vi är bara människor,  idag kryper vi in i våra  grottor låser dörren för nöden, istället  kämpar dag och natt för att köpa storbilds TVn  och  åka till Thailand.

 ute i vårat samhälle  blir unga flickor sålda på gatan,  barn blir misshandlade  och  morsor och farsor  super sönder sig.

 Finns det verkligen inte viktigare saker än  storbildstv.

 16 åriga flickor  är hemlösa och kan knarka utan att någon orkar bry sig.

 

Här blir lite tacksamhets tankar till Wiehe tack för din musik, av en eftermiddag med högtalare som pratar om :

 

 © malix

 Jakten på Dalai lama

Jag är utsänd av landets ministrar

 

för att söka vår blivande prins

 

Och jag har lovat att jag inte ska komma tillbaks

 

förr’n jag kan berätta för dom var han finns

 

Jag fick två stycken tecken att hålla mej till

 

när jag började resa omkring

 

:ett födelsemärke som såg ut som en ros

 

och en märklig gyllene ring

 

Jag började leta på finare ställendit en prins kunde tänkas gå

 

Sen fortsatte jag på krogar och sjapp

 

och överallt där jag kunde komma på

 

Och jag sökte den gyllene ringeni varenda juvelerares bod

 

Och sen gick jag ut på avskrädeshögarna

 

bland lumpor och sopor och skrot

 

Och jag vandrade långt och länge

 

överallt där människor bor

 

Och fast dom flesta väl har sina märken

 

så var det inget som såg ut som en ros

 

Och många har ringar och smycken

 

och ett fåtal har mycket mer

 

Men att allt det som glimmar inte är gulddet har jag lärt mej av erfarenhet

 

Dom fattiga i Calcuttasom inte har nån mat

 

samlar koskit och silar den för att se om det finns

 

några osmälta risgryn kvar

 

Och så måste också den som vill finna

 

och inte söker för sökandets skull

 

vara redo att leta överalltoch inte vara fördomsfull

 

Så nu sitter jag här på ett ungkarlshotelli en främmande, skrämmande stad

 

 Och bland lumpor och lort och bland trasoroch stank

 

ligger mänskliga spillror på rad

 

Och bland dessa krokiga kropparska jag söka en ros och en ring

 

För kanske just en ibland spillrorna härska visa sej vara en prins

 

 

 1. ”På väg” / ”Hoola BandoolaBand 1971 – 76” / ”Hoola BandoolaBand1971 – 1976” / ”Wiehe – 30 sånger” /”Ingenting förändras av sig själv” /”Sånger i tiden” /”Hoola Bandoola Band – Samlade 1971 – 1976″ :

sicken dag det blir, cure  har inte gjort något över huvudtaget. Känner mig orolig, pilule och smått irreterad över inget.   I var av ett av rummen här spelas det  fyra olika sorters musik och  i gillestugan tre barn som spelar  x box.  Själv försöker jag  bli av med min rastlöshet hur det nu ska gå till.   I morgon känner jag att jag behöver lite dampryck så  det får bli utan concertan  så jag  får lite gjort här hemma.  behöver nog lite av mitt humör  för det är hemskt var  mina  barn har blivit orkeslösa.  oj  ingen papperskorg  lägger pappret på bordet.  den stora tvättar  och det är så lite tvätt så jag slänger in det i torktumlaren.   undra om det kommer att vara så när de själva ska  betala el räkning eller städa.    tänk  om en så där  20 år  då kommer jag få  förmånen att  nicka  och säga ja men det är ju bara barn.  Jag minns hur du gjorde, hhehehhe  den dagen  blir ett nöje.

Morgonen visar mig en grå dag.

Den gråa himlen ger mig en dag i lugn och ro.

Ro i en adhd kropp som ibland måste göra saker för att slippa rastlösheten som springer omkring i mig.

Idag har jag bestämt mig för att inte göra något annat än det jag vill.

Tyvärr vet jag inte vad det är jag vill göra.

Huset sover, no rx i mina högtalare strömmat Thåström ut, han pratar om att du måste säga som det är.

Jag lever fortfarande i konserten, alla bilder jag tog.

Min son är lika mycket där som jag.

Jag är så glad över att jag äntligen kunde ta med han dit att han äntligen fick se Thåström.

Som jag matat honom med sen har var en liten pojke.

Redan innan han kunde prata, så stod han vid högtalaren och försökte sjunga med.

Då det spelades på radion, skruvade han upp och sjöng: spelas djävligt högt.

Det känns bra att jag hade möjligheten att visa han en del av mitt liv.

Musik har ju alltid varit en del av mitt liv.Har ju i min ungdom varit på många konserter.

Många bra och många dåliga.

Nu har jag möjligheten att bara ta det som är bra

 

©µ malix

I går kväll blev vi barn lediga. Min lilla kille åkte till mormor och höll hennes hand då åskan skulle komma.

När vi gav oss av hem för att öppna dörren för våran smått chockade dotter som inte hade nyckel. Så planerade vi våran barnfria kväll. De planer blev noll noll noll…..

 Vi är ju inte barnlediga så ofta och våran fantasi om vad man gör sådana tillfällen, see är en otränad tillgång.

Min impulisvitet var väck bort och någon helt annanstans. Var är mina tillgångar när man behöver dom????

 Vi var det vuxna vi vår åkte hem och öppnade för dottern. Berättade med vördnad för henne att vi ska ut och roa oss.

Himlens mörker berättade för oss att thåström var bara att glömma om man vill uppleva en sommarkväll. Så bilenköraren stryrde emot uddevalla på väg dit ringde jag min broder. Förväntans full och lite pirrig i kroppen fick jag till mig att han skulle till en kompis.

Jag och min man forstatte färden till svea rikes framsida vilket är som alla säkerligen har klart för sig, buy GBG.

Väl där parkerade vi vid trädgårdsföreningen. Ã…terupplevde min dag för två dagarsen i minnet ett kort ögonblick.

  Där efter styrde vi våra fötter emot avenyn. Vi skulle äta mat. Vi två inbitna göteborgare har varit alldeles för länge från stan.

 Vi har blivit landsorts bor, alla människor som var där på avenyn, blev en lite otrevlig upplevelse alla restuaranger som var överfylda av glada härliga GBGare, kändes inte inbjudande.

 Utan vi ville hitta något lite mindre överfyllt. Vi gick och vi gick….. valde efter skovskavs erfarenheter att ge oss av till bilen igen. Var på färden gick vidare till landsortsborna i möndal. Dessa invånare är inte födda bakom en spårvagn utan faktiskt framför en vilt körande spårvagn.

 Där hittade vi en liten mysig ute servering, inte så många människor där, min tanke var just då att hör får vi en trevlig kväll med bra servis av någon som ser oss som viktiga.

Ojdåa, entrecoté kantarellsås och klyftpotatisar. Var det som lockade mig.

Vi beställde, redan innan beställningen var gjord började jag känna att hmm fel val av restaurang.

Men vinet kom in i ett söligt vinglas.

Väntade på servetter som inte kom, väntade på förrätten. Efter ett tag blev jag lite grinig och sa till min make att det borde ju vara så att vi får förrätten innan varmrätten. Förrätten uppebarade sig 3 minuter innan min varmrätt. Jag fick påminna om att jag ville gärna äta med bestick.

 Där efter sa jag till min make att min mat kommer nog bli kall om jag inte äter. Han tyckte det var ok att jag började innan hans kommit. 5 minuter gick min mans mat kom inte. Han gick in och frågade efter besticken och sin mat. Då berättar servitrisen att pizzaugnen är stängd kan vi göra något annat istället.

Min kära diplomatiska make som klara alla irriterande situtaioner med glans förklarar att han beställt en pizza med gorgonzola vilket var det han ville ha.

 Han kommer ut igen nu lite uppretade till sin ätande mera uppretade fru. Jag får ingen mat säger han samtidigt som det kommer ut en kille med en pizza i en låda.

  Jag har aldrig varit utsatt för en sådan hör situation men nu är mina tankar inte snälla. Har själv jobbat inom detta område och tänker inga som helst snälla tankar sitter även och förväntar mig att någon ska komma ut och ställa dessa tråkigheter till rätta.

 Ingen kommer…. vi går in.

Då tar jag tillfället i akt och berättar att vi åkt ganska långt 12 mil för att få en trevlig kväll ute.

 Jag berättar att jag tycker det är tråkigt att få just denna upplevelse och att jag är kund, var på ägaren andvänder ett uttryck som jag själv myntat. Ibland blir det så. Ibland blir det fel. 204 kronor ska ni betala.

 Vi betalade och gick där ifrån med en kunskap rikare och ett komiskt minne i vårat liv.

Mölndalsbor är möndalsbor födda framför 4ans spårvagn. Tydlighet och service är inget som uppfunnits i Mölndal.

 Nu vet jag varför jag inte bor i Mölndal.

  Vi skrattade gott vägen hem……….. och har kommit framtill att den restuarangen är ingen vi kommer att besöka igen.

Flamenco i Mölndal är inget om du vill äta mat med bestick eller om du är mera än en som beställer beställ för tre om ni är två så blir det kanske att ni båda för mat att äta……

©µ malix

Vart har allt mitt engagemang tagit vägen?

Den stora frågan blir för mig, drugs vart har alla ledstjärnor och alla åsikter flytt?

Var finns alla dessa frågor som vi alla borde slåss för.

Förr då jag växte upp fanns det så mycket att brinna för.

Idag har jag inget att slåss för.

det är nog den lilla rebellen som dör inom mig.

Hon som kunde spöka ut sig för att få folk att reagera, cialis hon som sa saker för att få mot hugg.

Förr va det galor där musiker stred för rättvisor, tåg som tog upp kampen för fred, lika lön, demokrati.

Idag är det så tyst.

Har vi det för bra nu?Hur dåligt måste vi ha det för att vi ska gå samman och slåss för rättvisa?Vad är det som gör att vi inte kämpar längre, Vad är det som gör att våra politiska åsikter inte är viktiga?

Förr hade Thåström åsikter!

 då sjöng han om fred, Mental istid, är det den som har kommit nu Thåström?

Den mentala istiden  är den här nu  är det den jag lever i?  Ã„r det  den mentala istiden som jag beskriver här?????????????

Förr  stred vi tillsammans.

Musiker hade åsikter och sjöng om flickor på taniga ben.

Idag är det nästan fult att ha en åsikt.Att utala sig om något som man tror på.

Jag kan byta ut man till jag. Jag blir rädd för mitt samhälle , vad är det som gör att jag idag bara tänker på det lilla i mig var finns kampen?

Vart har allt jag trott på tagit vägen?

För inte är det så att allt jag tyckte och hade åsikter om förut har försvunnit?

Människor svälter idag med eller ?Det finns krig eller?Kvinnornas kamp som tystas ner i iran eller irak.Titta här skäms jag inte ens vet vilket land det handlar om. Utan läser det lägger undan och gör något meningslöst utan betydelse för mänskligheten.Det kanske är jag som tystnat, jag kämpar inte längre, för det jag tror på, mina åsikter har tystnat men varför?Vart har min stämma tagit vägen, vart har alla upproriska tankar flytt, var för brinner jag inte för något?

Hur ska jag hitta tillbaka till rebellen?

Hon som tyckte saker, som gav sig in i diskussioner, hon som ibland hade rätt tydliga och rätt bra uppfattningar om saker.

Jag tror det handlar om att jag har det för bra, jag har inget att vara rädd för längre, jag i mitt samhälle har till uppgift att förverkliga mig själv. bli gudomligt tillsammans med alla andra gudomliga varelser i lilla svedala….

.Med våra fornminnes gudar stred i sagorna.

Borde inte vi strida för ett rättvisare samhälle, rättvisare liv.

Borde vi inte brinna för freden, vattnet, rätten till ett värdigt liv.

Vi är tydligen inne i en lågkonjuktur,  då man frågar människor så är det inget någon märkt av.

Inte jag heller ännu, vi har det för bra.

Vi har fullt upp med oss själva och förverkliga allt inom oss.

Det skrämmer mig ganska mycket, vi är individualister ut i finger spettsarna, och om grannen dör blir skjuten så handlar det inte om mig.

Människor är idag utan jobb, men våra politiker höjer sina löner.

På vilket sätt ska de bidra till att vi går ut ur krisen.

Volvo arbetare sänker sina löner för att alla skulle få vara kvar.

Politiker träffas under sommaren och super huvudet av sig med full lön.

Andra förlorar jobbet och vet inte hur nästa månad ska klaras ut.

Hur mycket ska vi tåla när är botten nådd?När ska vi vanliga dödliga sluta samla, och tillsammans visa att ensam inte är stark.

Jag är ensam, ensam med mig själv, jag står naken blottad av mig själv.

Jag saknar verkligen det prolitäriska 70 talet innan 80 talets juppi nallar blev till.

Idag i krisen är det ännu juppenallens tid det är deras pengar som försvann som egentligen inte fanns utan bara va illussioner, men det är vi som jobbar vid foten som betalar det igen.

©µ malix

 

Lite text av wiehe….

.Jag är en av dom som slavar på Kung Keops pyramid

Och det är vi som jobbar nere invid foten

Och vi sliter och vi svettas för att inte tappa tid

Och det är synd om dom som inte fyller kvoten

Har man en gång kommit hit

blir man aldrig mera fri

Om man slutar här så slutar man i gropen

Men om kungen sägs att han är son av solen

Bakom femton dubbla reglar, bakom femton dubbla lås

håller rikedomen hov i maktens salar

Här finns ingenting som hotar, här finns ingenting som stör

Här är tankarna och rummen lika svala

Och om någon måste dö

eller några ska ha spö

finns det andra som kan verkställa besluten

Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten

Men när natten blir lång

brukar vi sjunga en sång

som dom som styr oss kan höra i vinden

Om ett folk som levde en gång

som ville bygga ett torn

som skulle räcka ända upp till himlen

Men ju högre man kom

ju mera skiljde sej dom

som bodde där uppe ifrån dom andra

Och till sist blev tornet så högt

att dom där uppe och nere

inte längre förstod varandra

Och då rasade tornet samman

Så det verkar som om

om det i varje tid ochi

alla sortes folk

finns några som vill skapa pyramider

där dom själva sitter överst och har makten i sin hand

medan dom som lever nedanför dom lyder

Men om dom där uppe i det blåinte längre vill förstå

utan föraktar alla dom som ger dom mat

ska pyramiderna till sist bli deras grav

 

Tittel: Keops pyramidPlate: Vem kan man lita på? (1972)Text/Musik: Mikael WieheGruppe: Hoola Bandoola Band

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=286&a=504326 här kan jag bara hålla med.  Jag vill komplettera med att i går var han glad Thåström var lycklig och det märktes.  Hela han var lycklig, story hans ögon glittrade mera än de brukar. Hans röst gjorde ont på ett behagligt sätt.  4 meter stod jag ifrån detta underverk.   hans energi smittade av sig och min  ålder  minskade med 20 år. Jag minns den första  spelningen jag var på med honom vågen tror jag det var.Då va det punk punk punk igår var det rå tung enorm rock. Röda sten för en herrans massa år sen var den bästa som jag  vart på innan igår. För igår var det 1000 mil till av upplevelse.  Igår  var han kärlek hat mina bilder idag finns kvar  mina drömmar alla konserter jag varit på så var igår det som gjort mest intryck.   Jag  gillar inte att jämföra olika konserter men  Thåström igår  var det bästa av det bästa…..  det finns inte ord som beskriver  det vi upplevde igår.  Bara kärlek, tacksamhet, hans röst hela han gav mig allt som jag någonsin drömt om. Är förundrad över att han tog mig upp till dessa höjder.  Livet fick en ny dimension i går. Tyvärr så finns det nog inget som kan nå dessa höjder igen. Det går inte att göra det bättre än Thåström gjorde igårJag känner TACKSAMHET över att han inte gett upp att han fortfarande kan förtrolla mig, att han fortfarande orkar klara avoch har sådan glöd,energi och kraft. Kvällen var mera än underbar dessutom hade jag förmånenen att få dela dessa timmar med mina barn. Vi var där och upplevede ett historiskt ögonblick som inte ens går att beskriva i ord. Det finns inga ord att ta till för att beskriva det Thåström gjorde igår, de orden är inte uppfunna ännu så vackra ord finns inte det enda som finns i det vackra är just bara en levande skapande konstnär vid namn Thåström.Tack Thåström för att du la din kraft i går och var det gudomliga i dig att du bjöd på den mest underbara upplevelse jag någonsin upplevt. Tack för att du fortfarande har så mycket kraft……..©µ malix

här är bilder helt grymt vad det idag sjöng jag och thåström. Jag och alla som var där andades tillsammans med min gud Thåström. Han är gudomlig enorm och helt underbar.  Jag formligen älskar allt han gör.  Låtvalen, view sången han sätt att leva sig in i musiken, hans sätt att röra sig och hans underbara leende.  Jag är såld, jag var där detta kommer jag leva på länge ett inlägg senare idag  nu ska jag sova

Är värd ett helt inlägg, troche jag  fick tanken att ringa henne idag.  Var på jag faktiskt gjorde det då tanken dök upp.   En gång har vi träffats en enda gång har vi träffats, rx men då hon öppnar munnen och  tar fram en av hennes tankar så pratar hon om mig……

Det är för mig en ny och ovan upplevelse, samtidigt som det är en härlig känsla så är den för mig obekant lite overklig.  Innan jag träffat denna människa så har jag aldrig träffat någon helt obekant  som ramlat in i mig så mycket.

Nu har  vi gjort det  vi har bokat en dag som vi ska träffas.

En dag är inbokad i en av mina av mina kalendrar och ligger nu  framme här vid min dator så att jag inte glömmer av dagen.

 Av min livserfarenhet vet jag att om vi inte bokat in så hade det liksom inte blivit av.

I mina tankar är det spännande att  få träffa henne, tänk att träffa någon som kan beskriva mig så bra fast hon pratar om sig själv.

Det är rent fantastiskt! Jag känner en konstform av samhörighet som jag inte  har kännt förut.

Jag har  av en tillfällighet träffat någon som jag kan lära mig saker om mig själv………

vilket under som har skett, det är till och med lycka…….

det känns som att jag  ska ut på en resa i livet vilket blir en spännande färd till något välkänt obekant……….

Här får till och med en tacksamhets känsla plats,

Jag känner tacksamhet över att jag en dag för några månader sen tog mig ner till gbg för att träffa andra kvinnor  med adhd,  att jag vågade göra det och att jag var så pass mottaglig och öppen i mötet så att jag såg de vackra i människorna som var där………..

Tack min kära tvilling för att jag  fick  förmånen att träffa dig som lär mig så mycket …….

Lev idag  just nu  så finns det massor att vara tacksam för  imorgon kommer andra tacksamheter  om jag är öppen i mitt sinne…..

© malix