Mitt budskap är viktigt ! I hela mitt liv har jag varit annorlunda, check jag har vetat det, health men inte velat vara det. När jag var liten kunde jag inte läsa och skriva, när jag var liten satt jag i skolan och dagdrömde mig ut ur klassrummet. När jag drömde mig ut var jag normal. Då var det ingen som tyckte att jag sa konstiga saker, eller pratade för högt. Ingen märkte att jag inte kunde läsa, alla märkte att jag var klok, klart i knoppen, inga myror i benen, och min kropp gjorde allt den skulle.

I min dröm var jag duktig på alla prov och stavade rätt i alla ord.. Sa kloka saker och ingen tyckte att det jag sa var dumt.Alla lärare gillade mig och tyckte jag var duktig, jag kunde till och med sitta still i klassrummet utan att somna.I min dröm var jag normal.När jag blev vuxen var jag onormal men jag har lärt mig att passa in i fyrkantigheten.Alla barn och ungdomar ramlade in i mig, om de hade lite svårt att förstå sitt sammanhang. De ungdomar som jag träffade i mitt liv blev speciella så stjärnor i mitt hjärta, där var och en hade sin egen plats.Dessa barn speglade min barndom utan att jag var medveten om det. Jag ville hjälpa dom till fyrkantigheten. Det var mitt lilla jag som ville få dessa ungar normala.

När jag fick barn så fick jag barn som jag kände igen. Mina barn var små kopior av mig innan min fyrkantighet. Jag kämpade och kämpade med att de skulle vara fyrkanter som fattade förstod kunde.

Men jag kämpade ännu mera att kraven på mina barn skulle vara annorlunda, jag ville få de vuxna runt mina barn att se deras tillgångar,förmågor och att de skulle låta mina barn att få uppleva förståelse acceptance.Jag ville inte att de skulle uppleva det jag gjorde i min barndom.När jag var stor vuxen och misslyckad så viskade en fågel i mitt öra om att söka hjälp. Jag gjorde de, och tänka sig jag fick hjälp. Jag fick hjälp som var hjälp för mig som hjälpte mig i mig. Jag blev inte normal, jag blev inte annorlunda från den jag egentligen är. Utan jag blev jag, jag blev mig, min förklaring blev ett tillstånd av några bokstäver, min förklaring, upprättelse och förmåga blev förklarad i form av några bokstäver där jag fick förmånen att söka mig till lika sinnade. Jag fick förmånen att se på mig som unik, förlåta mig själv få min omgivning att förstå att jag är en människa en människa med känselsprö. En kvinna med antenner som inne har oförmågor och en massa förmågor som är unika för mig.Idag är det viktigt för mig att få vara jag med mina förmågor och mina oförmågor. Idag är jag en människa som har en liten del av adhd inom mig, för mig är det viktigt att andra människor som är som mig. Ska slippa leva min historia.Barn som är som jag ska slippa få uppleva samma frustration från vuxna som jag fick. För mig har det blivit viktigt att möta andra människor med respekt för dem själva. För mig är det viktigt att möta människor som är människor. Jag behöverr inte göra om mig, dölja mina förmågor, när jag visar mig som jag är så blir jag stor tydlig och fantastisk. Dessutom växer jag då jag slipper dölja mig.Det har blivit viktigt för mig att hjälpa andra att vara som de är. Det är viktigt för mig att visa att min adhd är något bra en förmåga som jag kan ha nytta av. Om jag tar fram det som är bra och växer i mina speciella förmågor med adhd, så har jag lättare att be om hjälp, det som blir problem om jag inte är  den jag är.

jag har kämpat med att vara som alla andra helt i onödan, för jag kommer aldrig att bli det.  Jag måste få  vara den jag är.  Mr Thåström skriver DET ÄR NI SOM ÄR DOM KONSTIGA DET ÄR JAG SOM ÄR NORMAL……..Adhd är en liten del av mig, jag är så mycket mera än adhd€¦€¦ men det är en liten krydda i mig. Kryddan kan i vissa sammanhang briljera och skina låt mig lysa som jag är

© malix

 har jag inte gjort idag, rx men genom telefonen delade vi tankar en stund.Idag satt jag här vid min dator och skulle just eller inom kort förbereda mig för att åka iväg. Då ringer telefonen, i tanken var jag redan hos den personen som ringde.Jag har ringt henne innan men då vid fel tillfälle, det är något som gör att man bara med ens hör att feltillfälle jag försöker en annan gång.Idag var det jag som hade lite ont om tid, men ändå så mycket tid att jag hann prata en stund.Det var min lilla tvillingsjäl som ringde.Vid första sekunden av den första stavelsen kände jag samhörighet.Jag blir ödmjuk in för att jag får uppleva denna känsla. Det är så ofattbart att någon förutom mina barn, kan ha samma snabba tankar tankar som jag. Att någon när jag säger något förstår att jag förstår när hon bara öppnar munnen.Framför att känns det så skönt att när jag som alltid säger vänta nu nu hänger jag inte med hur menar du, så då jag pratar med henne har jag inget eller inga tankar som: gud va trög jag är eller nu fattar inte jag……Det är känsla att känna av någon man egentligen inte känner, jag tycker så mycket om denna människa, för jag känner igen mig själv i henne.Hon tänker lite som jag, det känns som om jag är ute på ett äventyr då jag pratar med henne ett äventyr som inte slutar med vilsenhet. Att vi liksom går med samma karta och kan tyda kompassen.Allt det här beror nog på att vi är utan rädslor för varandra, och att vi vilar oss i ett förlåtande av oss själva. Vi är medvetna om att vi har lite likadana tanke banor och har ett förstående över oss själva.Inom mig känner jag tacksamhet en enorm tacksamhet över att fått förmånen att träffa någon som lite gått samma slingrande stigar som jag själv.Trotts att vi levt helt olika liv och inte varit medvetna om varandra, så känns det som jag känner denna människan, jag litar och känner mig trygg i mig själv, vägar bjuda på mina mindre bra sidor, för jag vet att hon förstår.Hon är mänskligt ärlig och jag känner att jag kan vara trygg i att veta att hon liksom jag säger det vi menar i alla väder.Det blir inget hymlande eller smygande för hinner man inte eller inte har lust mm så vågar jag säga det utan att hon tar illa upp, jag behöver liksom inte kolla av eller ta hänsyn till att inte trampa på tårna.För jag vet att hon som jag är lika ärliga och raka.Våra tankar har liksom inte tid med svängningar eller uppehålla av kan man säga så eller går det för sig att göra så.Sådana tankar finns inte utan man bara gör eller det bara blir så,…….Jag har en tvillingsjäl någon som tänker som jag som oxå i bland känner sig lite vid sidan om, passar inte in, idag lärde mig denna kvinna att vad spelar det för roll???Det gör ju inget om jag är för mycket, den som inte uppskattar mina förmycken mm förlorar mera på att tänka tanken än jag.Jag har ju förmånen att prova, att våga, att vara lite för mycket ibland……Tack tvillingför att du finns och att jag får förmånen att  lära känna mig genom dig……Tre fingrar som kay Pollak  pratar om,  här pratar jag  mera om attDu är utsänd för att jag ska lära mig något om mig själv :)och jag är utsänd för att du skall lära dig något om dig :)lev idag  just nu  sen hinner du leva sen./© Malix

 morgonen  så här nära sommarlov blir en seg utdragen  innanlovmorgon. Alla bara  nästan inte står ut med att  gå upp, try  tiden står still.  Sommarlov känns nära men avlägset.  Hur kan det komma sig att  sommarlovets närhet ligger lång bort i horrisonten.  Vad är det som gör att alla  liksom lider av sömnsjuka nu?Ibland är  långt borta nära  och är långt bort- sommarlov för mig nu känns som  dan före dan  som liten.  Jag är trött  på att tjata om att gå upp. Jag är trött på att  känna oro, varje dag  min pojke är i skolan.  Att alltid ha en smygande känsla  av att något händer, varje gång telefonen ringer på kryper rädslan fram  vad har hänt  vad har  han nu gjjort.Det ska verkligen  bli härligt med Sommarlov.  I mina öron är det musik  av  bästa sort./  © malix

ännu en dag  i sommar, pills  ännu än varm dag  då barnen i skolan, patient drömmer sig bort från salen.   Jag har en  förhoppning om att skolavslutningen kommer att vara fin, ask och att sommarlovets dagar kommer att vara lika fina  som det  har varit dessa dagar.Till och med jag som inte går i skolan  längtar till sommar lovet,  jag längtar till morgonen då alla sover, den ljumna luften utomhus, kaffe tystnaden daggen i gräset.   Vi behöver verkligen ett sommarlov nu,  vi behöver ledigheten.  Bara  några dagar kvar, ju närmare  vi  ju mera vill jag vara där  dagen efter  skolavslutning inte en tanke på läxor, lappar  hit  lappar dit. snart är vi där…….

jag såg ett program på tv4  om  att få diagnos som vuxen, advice  intressant program  och  jag blev en aha upplevelse rikare.  de pratade om kreaktivitet och medicinering, view här kan jag  se  hur det funkar för mig.  Mina bästa och  mest betydelsefulla inlägg,  allt jag skriver  förutom här på bloggen. Blir ju  mera vågat mera ärligt och mera rent ju tidigare jag skriver.  Men  ju tidigare jag skriver  ju mer trådar hänger i luften.  fast inte riktigt så heller  ju tidigare  på morgonen innan min medicin har  verkat  ju mer får jag  ihopsaker som inte har med varandra att göra.   man kan likna det med en soppa  där jag slänger i allt på en gång  vilket gör  paprikan  mjuk och osmaklig inte ens  osmaklig  för den  finns inte när soppan är klar.   när jag vaknar har jag tusen tankar i en tanke.  Fragmenten av alla tusen tankar  blir en fragmenterad  tanke som  jag inte minns att jag tänkt.  Mitt lilla underverks piller gör ju att  en tanke  bildas  och liksom blir färdigtänkt  då medicinen börjar verka.   Hela programet  kände jag igen  för  innan jag fick barn  så jobbade jag alltid,  hade inte koll på att  dyntet hade 24 timmar  dessutm hade jag en  förmåga att  boka in allt på samma dag i olika  delar av landet.   Vid inboknings tillfällena  glömde jag  av, att det tog tid att ta mig till det stället jag skulle vara på, eller att besöket kanske  drog ut på tiden.  Redan innan  mitt första möte kan  tids schemat vara spräckt,  för jag hade inte en tanke på att  det som andra kalla förberedelse bör planeras in.   Självklart viste jag att man behöver förberada och  iordningställa  dagen innan,  i skriften  och  i orden viste jag det.   Då det skulle  utföras blev mera kompliserat för hur  gör man.  Det mesta jag  har  gjort  har varit eller blivit till  just i den stunden det blev gjort. Improviserad helt utan karta och  helt utan eftertanke.Jag har haft tur,  inget av det är skicklighet utan tur  över att haft människor runt omkring mig som samlat ihop,  människor som  haft överseende  med  alla mina missar.  Vet inte ens om de  varit medvetna om  missarna.  Jag har inte heller varit det fråns jag gjort misstagen, då jag  gått ur situationen,  hemma i min kammare då  har tankarna kommit om att  jag borde gjort annorlunda. Dagen efter  är  borde gjort  borta igen.  Den träningen innan  utförandet  och eftertänkandet, blev  åter  uppfödd igen och igen  då jag  utfört mina  uppgifter.  Det är just de saker som  sakta tar död på självkänslan  och  mina  egna tankar om mig själv.Adhd är en självkänsla dödare, utan medicin kan du läsa hur många böcker  om självkänsla som helst, du fattar ändå inte, eller i alla fall mins du inte  då du behöver minnas det.   I allafall är det så för mig. Idag med  medicinen  i kroppen  så  stannar kunskaper och  aha  upp så jag hinner  uppfatta känna och  uppleva jag är inte  i kungsbacka  i tanken då jag befinner mig i kungälv.  Mina känslor är inte  i  nästa om eller i 10 minuter före  utan känslorna  som är  hos mig nu  de  hinnar jag känna nu, jag behöver inte heller  agera på känslor  i framtiden.Nu känner jag att det blev snurrigt så  dax att sluta……lev nu   förut har varit och sen  kommer senare….

idag har något stor hänt  något fantastiskt.

En människa som jag aldrig trodde jag skulle få  förmånen att bjuda in i mitt hus kom hit av helt egen vilja helt obeväpnad och  vacker.

 En dag som idag kommer hon in i vårat liv.

Innan idag  innan hon kom, ask var jag en ganska tragisk människa helt utan  en förståelse och  medkänsla för just denna kvinna.

Men under  tiden av några sekunder lärde hon mig att se.

Helt utan en blekaste aning om att hon lärde mig  kom jag till insikt med att jag var en inskränkt dömmande människa.

Jag var någon som levde i historian.  Det var tragiskt och dumt av mig.

 Denna  kvinna lärde mig att historian kan vi inte ändra på  och vi kan inte leva i den.

Hon lärde mig att  jag  måste öppna mina ögon, capsule se henne just  nu  och just här.

Om  jag fortsätter att se  just nu  och  utan historian, så har jag  en möjlighet att  leva mera  i harmoni  med mina  medmänniskor.

Jag  hade innan  dömande tankar och  ska villigt erkänna att jag inte trodde  det som hände idag skulle kunna hända.

Det gjorde det  vi träffades helt förutsättningslöst och på lika vilkor obeväpnade,  rädda människor  som  inte dolde våran rädsla  i attityder.

Tänk  jag fick uppleva  lycka för att jag  aktivt valde att  vara det  bästa mig,   hela situationen som varade  väldigt länge  var dynamiskt.

Jag lärde mig en massa saker under tiden,  jag såg henne. Jag såg henne utifrån henne  utan alla  dömande tankar utan historian.

Jag såg en kvinna som gjorde sitt bästa och  genom hennes bästa fick jag energi och kraft till att  vara mitt bästa.

Idag har jag  upplevt kärlek  mänsklig kärlek  av harmoni, dynamik och glädje.Jag är så  tacksam över att just denna kvinna  valde att lära mig  att  se henne utan dömande tankar och utan rädsla. Jag är innerligt tacksam att hon var utsänd till mig att lära mig  gå ut ur min rädsla.

Min rädsla hjälper mig inte  den visar inget som är bra med mig, den  tar bort allt  det vackra och gör mig blind.

Idag fick jag förmånen att se en annan människa utan  att mina dommar  om henne.  Mina domar var begravda  och genom begravningen  fick jag  möjlighet att se hennes bästa. Det som  var det bästa med henne.

Tack  utan att du viste om det  så lärde du mig  något stort idag,  du lärde mig att jag  kan välja lycka och att du är en  människa  som är värd  kärlek lycka  och  ett lyckligt liv. Det är vi ju alla…..

Historien kan vi inte göra något åt  men tillsammans  kan vi skapa  ett bra nu och en ljus framtid.

© malix

en temos med kaffe, tadalafil en  stol och alltan. Mer önskar inte jag mig av morgonen.  Bara jag  är vaken, ask fåglarna och solen. En ljusblå himmel idag blir en varm dag.  Tacksamhet känner jag sådana här stunder.  Jag lever, salve jag har det bra, jag förverkligar mig mitt liv och mår bra.  Jag behöver inte så mycket  fint väder och lugn och ro. Behöver inget mera.  Tack för att jag lever, tack för att jag finns och får uppleva  dessa mornar.

Idag har vi firat att min make blir lite äldre. Idag har även vi bröllopsdag.Dagen har gått åt till att svärmor med man kommit hit och ätit gott även den traditionella sångkörens sång till våra grannars och min makes fasa. Njå det var ju bara en liten trud-di-lutt så de överlevde säkerligen i alla fall är min make fortfarande vid liv.Vad beträffar grannarna har jag inte en aning men misstänker starkt att något hänt för idag har inga gräsklippare hörts fast vi var ute och rastade både gräsklippare och trimmer innan. Nu kan ju gräsklippar tystnaden beror på helt andra saker än våran sång.Det kan ju vara så att alla i vårat område gjorde det igår eller en annandag som deras gräsmatta alltid blir klippt på. Mina grannar behöver ju inte som jag och min familj alltid behöver göra. Vi är ju sista minuten fasan när det gäller trädgårds bedrifter. Vi slår oss fram med gräsklipparen, remedy när vi är ute på dessa uppdrag så blir det verkligen uppdrag. Rena gräsrots rensningen av en vildvuxen moss täkts oas. Innan vi är vid startskottet att fundera på om vi behöver klippa gräset har det övergått till ängslängd med massor av vallmo och timotej.Sommaren är underbar den ska inte nötas ut med gräsklippnings uppdrag.Lev nu så ser du inte gräset lev nu så kan du klippa gräset i tanken….gräset växer även om du lever nu…. © malix

tänk vad spännande livet blir  i bland.  Alla bitar  ramlar ner från himlen, illness   helt utan att jag gör något annat än  är den jag är.   Bland mina minnen  och tankar,  så  finns så många gånger  jag gjort saker efter konstens alla regler,  vänt ut och in på mig själv  för att passa in, vara som alla andra.

De gånger när jag döljt mitt jag, mig och mina så mindre bra tillgångar  som ibland inte alltid  är de bästa.  Sen lyckas jag hamna i ett sammanhang  och bland en grupp människor som tycker att just mina små otillgångar  är  tillgångar, där jag kan vara någon som blir viktig,

Att jag i mina otillgångar  har tillgångar.  Hur krånglig blev den meningen?  Hur ser den ut?  Är det någon annan än jag som förstår  vad jag skrev mera än jag?

Har just fått ett mail i från  de underbara damernas värld  vars säte är gbg. De  frågar om jag  och några andra  kan  tänka oss att ha en föreläsning om hur det är att leva med adhd?

I det sammanhanget blir just min otillgång, en tillgång,  allt  som jag genom livet  innan kämpat med att dölja. För att ingen ska tycka att jag är knepig, för mycket och allt där till.  Blir en tillgång något som  andra människor vill att jag ska visa berätta om.

i 40 år  var jag en handikappad  ständigt ner tryckt människa av mig själv, där jag skämdes, dolde och viskade om hjälp….. idag   pratar jag med mina tankar   och  har insett att jag är jag.  Jag  är en helt underbar  kvinna,  som har förmånen att få möjlighet, att vara mig själv.

När jag nu är den jag är,  utan att huka mig, utan  att smyga undan och skämmas,  så  blir jag så fantastiskt bra.

Jag slipper smyga mig  hela tiden, tänka högt men lågt.  Då får jag möjlighet att blomma.  Jag behöver inte ens  kämpa, för att bli som hon där eller han där.   För jag har insett att jag aldrig blir det, kommer aldrig att  bli av med min kraglöshet,  min oförmåga att  rycka upp mig, skärpa till mig,  inte prata så mycket  …..  så högt,  inte alltid  komma ihåg att inte avbryta, eller glömma av att jag  glömmer av.  När jag äntligen är den jag är,  så verkar det som att människor   nästan  plötsligt dyker upp   och hjälper mig utan att jag ber om det,  det finns  andra människor  där ute som är intresserad av mina otillgångar ser mina otillgångar  som tillgångar.

när jag inte skäms döljer  utan visar hela mig som jag är  så blir jag en tillgång

hur kan det vara så?????

Jag bryr mig inte om  att hitta svaret i den frågan utan jag nöjer mig med att  det bara är så .

Sånt e livet ibland, det bara är så…..

© malix

 ”Den blomstertid nu kommer”

Idag  vaknade jag med tankar om det stundande sommarlovet.  Mina tankkar tar mig tillbaka  till historien långt borta.  Min sons första skol avslutning.  Min störta  skamkänsla av att inte duga som mamma fick jag uppleva en kort sekund.

Innan jag  tog  fram  det viktiga i händelsen  och snabbt intog en  mera värdig syn på mig själv.

Här finns även en tanke  om  hur adhd spelade in i mina  handlingar  hur jag  inte  liksom har med mig att sommaren kan vara kall.   förmodligen hade jag inte haft den tanken utan adhd eller så har alla mammor i min sons klass adhd……..

Mina sista pengar tog jag till  hans kort byxor, cheap de sista pengarna till kortbyxor som han skulle ha denna  sista dagen för terminen.  Idag blåser det kallt, doctor   regnar småspik, temperaturmätaren visar på nio grader.
Inte kan min lilla kille ta sig ut i kortbyxa, t-shirt och sandaler.   Herre gud, nu får jag skämmas  nu får han ta de gamla vanliga jeansen och en vanlig tröja.
Stakars min lille parvel  jeans och gammal tröja på  sin första skolavslutning.  Hur tänkte jag när vi köpte kläderna.  Detta blir  min värsta dag vilken skämmig mamma jag är……

Men herre gud! Hur tänker jag  det är väl mera skam  om jag lät minn pojke springa runt i  kortbyxor. gå ut i detta vädret   och behöva frysa.   Inte gör det något att han  har gamla byxor,  visst det hade varit fint  med sol idag  och  en liten solstråle som har sina fina kortbyxor och t-shirt där framme i kyrkan men   vädretsmakter  bestämde annat.

Dagen gick bra  min lilla fina pojke stod där framme  och sjöng för full hals. hans ögon glittrade som små solar.  Hela föreställningen  var ett underverk.  Alla barnen sjöng,  flickor i korta kläningar och nya skor,  små vattenkammade  pojkar i  små  korta byxor och t- shirtar stod där framme.  Alla barnen var så fina.  Min lilla kille stod där framme i  jeans tröja och sina nya sandaler.    Efter  kyrkan  gav alla barnen fröken en kram.  Fröken kom fram till mig  efter all uppståndelse  tittade på mig  och sa: du  är ingen riktig mamma  när det är skol avslutning ska barnen ha nya fina kläder.
Jag tittade på henne  tänkte för mig själv: du är ingen riktig människa hur kan du lägga på mig en skuld och skam utifrån dig.
Jag är en fantastisk mamma som ser bort från alla oskrivna regler och  lagar. Min lilla pojke slapp i alla fall att frysa.  Jag valde i hans bästa, istället för mitt  bästa.    Nu hade jag ju redan innan kunnat tänka på att lägga  de sista pengarna på  kläder till honom som skulle kunna varit i alla väder, men  gjorde inte det och då var det mera värdigt   i mig  av mig att stå ut med att   jag var en dålig mamma  i synen hos andra än att min lilla pojke skulle frysa.

Vi har så många  dåliga mammor sidor i oss  i våra tankar i vårat samhälle.  Men  egentligen är vi ju fantastiska  precis som vi är.
De dömande tankar du har om mig, säger inte så mycket om mig, det rent av säger mera om dig.