Malix.se

februari 2025
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
2425262728  

Etikett: ADHD

  • Thåström 2012 ger han sig igen ut och ger oss det vi vill ha.

    2011 blev en ensam tråkig och ett  tidningsklipp gjorde ont på riktigt. Då jag trodde Herr thåström skulle vila sig från sin konst för alltid.          

    Idag blev min glädje stor, site nästan salig och jag  känner att 2012 kommer att bli ett år att minnas. Thåström him self kommer att igen att tala till min inre kraft både på scen och genom skiva.  Fast jag visste ju genom kommentaren på mitt inlägg i somras att herr thåström inte lagt av för alltid. För den vänliga Niklas berättade ju att som han sa Pimme Jobbade på nya material.  Att herrn skulle ge oss  nya influenser och nytt material, physician   då lät jag mig vila i den tryggheten. Idag, tidigt runt 10, så fick jag till mig nyheten om Herr thåström återigen ska segla in på scenen, stå där med sitt hemmabyggda mickstativ för att han inte innan konserten är slut, ska  plocka ner det i beståndsdelar. Denna gången tänker jag slå på stort, Kosta vad det kosta vill tänker njuta av herr thåström, i dagarna tre nere på trädgår´n.  Stå där längst fram och bara förundras över hans storhet och konst.  Kärlek är för dom nej just då är kärlek för mig och alla andra i just det sammanhanget. Kärlek är för oss, oss som är där.

    http://www.luger.se/nyheter/thastrom-ger-sig-ut-pa-de-svenska-vagarna

    Blir tårögd av ögonblicket nu, tänk att ja,  tänk, att jag igen kommer att se andas och uppleva en himmelsk stund där på trädgår´n igen. Förra gången var magisk då var det i och för sig sommar,  varmt och……. Men vet instinktivt att även  denna gången kommer bli magisk. Kärlek är för dom. Ne ää kärlek är för oss vi som är där. Ett kort litet klipp sen sommaren som då var magisk.

    HMMM i stundens högtidlighet,  glömde jag helt av det jag egentligen skulle skriva om. Det handlade ju inte alls om Herr thåström, ny skiva och allt sånt. Hade ju  idag, nu i stunden tänkt  göra en påminnelse om i morgon. Då  jag kommer vara där och prata.  Men nej! Min blogg är inte för liten, för oss båda. Så fast hela inlägget tillägnat Herr thåström him self så tänker jag att en liten påminnelse funkar.

    Klart det gör, det är ju min blogg, och jag som skriver bestämmer och  ja ja kärlek är för dom…….. Nej då  i morgon är det dax, då är jag på plats, nu ska det laddas upp packa väska och vila tills i morgon. Då ses vi på Familjestödsenheten!

    Onsdagen den 19 oktober 2011 kl 19.00-21.00

    Att vara mamma med ADHD – att hitta struktur i vardagen
    Carina Ikonen Nilsson och Anna Lundgren, föräldrar

  • Vi har lång väg kvar!

    Tänker skriva om en tjej, purchase hon har svårigheter i att komma ihåg, patient har svårigheter att inte göra samma sak tills det funkar.  Ibland funkar det efter tionde gången, en annan gång kan det vara så att  hon till sist ger upp.  Det var förändringar på hennes jobb. Hon gillade inte förändringar. Denna gången viste hon att den förändringen som nu hade blivit kommer göra att hon inte kommer nå upp till det som förväntas av henne.  I stunden som hon insåg så blev hon rädd. Hon insåg att Hjälp nu Behöver hon hjälp!

    Hjälpen hon bad om fanns inte inom räck håll, hon blev ledsen, frustrerad och tårarna gick inte att mota bort. Tårarna gjorde att hon kämpade febrilt pappret blev vått. Chefen hade fullt upp med att hitta ord som skulle ta fokus från kvinnans tårar.  Men oavsett  det  fanns inga ord som torkade tårarna. Utan en ren och skär vilja av tårbäraren själv.  Tårarna som visade sig  vittnade om att kvinnan var i sin funktionsnedsättning.  Känslan som flyttade in blev att skyll dig själv.  Den hjälp hon  så väl behövde, som egentligen fanns inom räckhåll om viljan hade funnit blev en illusion och historiska minnen gjorde sig påminda. Nej det tar för mycket kraft, små människor behöver andra människor för att bli stora. Inte genom att att människor får vara i sin storhet utan mera för att låta dem veta om hur värdelösheten finns där. Små människor är rädda för människor som vågar visa sin svaghet, vägrar se svaghetens styrka utan ger en extra putt så att den som håller på att falla  ramlar fortare hårdare så det  gör mer ont. 

    Nej, vi har ännu långt att vandra , ännu så är det  långt väg kvar.  Funktionsnedsättning? Nej det är inte självklart att du  får den hjälp du behöver.  Nej, inte alls! Det  är liksom inte nog med en de vardagliga svårigheterna. Nej det är inte alls så att det är en självklarhet att du får den hjälp du behöver. I alla fall inte om du har en funktionsnedsättning som inte syns, som liksom bara känns.

    Det är synd tycker jag, för nu är vi i 2011 Nu är det liksom inte försvarbart! Hade det varit för 20 30 år sedan då hade det varit skillnad. För då visste man inte bättre!  Idag finns ju kunskapen, men viljan saknas. Just därför är (H)järnkoll viktig, därför är det viktigt och helt rätt i tiden att (H)järnkoll finns.

    Det borde vara mera 2011 att låta människor få vara i sina tillgångar än i sina otillgångar.

  • Historian upprepar sig……. igen

    historian upprepar sig, capsule Det var så dom sjöng 1974, Då var jag en liten flicka´. En liten flicka med spretigt hår som tyckte att Agnetha Fältskog var det vackraste som fanns.  Redan två år innan när jag var 6 år när jag för första gången köpte en skiva då var det  just Agnetha  och så glad som dina ögon som gällde.

    Men det var inte Agnetha som  var ämnet idag.  Slank in i det då jag tänkte berätta om historiska saker spökade i dag. Den där gamla vanliga hemkänsliga känslan sen innan jag fick kunskap flyttade in. Innan jag fick min diagnos, innan jag förstod att alla mina missade möten mm handlade om att jag  har en funktionsnedsättning i formerna av ADHD. Så bodde känslan av att jag har nog missat något, i mig Alltid! Förr fanns där alltid en gnagande känsla av att hjälp nu missar jag, säkert något som jag inte dyker upp på.

    Almanackan som gör livet så enkelt var något som alltid hos mig var en återkommande sak som jag slarvade bort. Dessutom visste jag aldrig vad man skulle ha den till. Vad skrev man i en almanacka? När skrev man i den?  När tittar man i den och när har man den med sig. 

    Jo,  jag vet, låter dumt, men då förr asså var det en verklighet. Förr hmmm näää inte förr. Jag har slutat köpa almanackor som jag ändå bara slarvar bort. Jag kör Google is my friend, utan Google stannar min värld. På riktigt!

    Idag var Google en Trogen vän som skickade sms lagom i tid så att jag skulle hinna till en bokning.  Men jag var liksom utan tid, Tiden i mig var inte med mig.  Helt säker på att  Google lurade mig, helt tvärsäker på att  det inte var klockan nio  utan tio.  Så jag lutade mig tillbaka i tanken och lät mig luras av att jag har säkert skrivit fel. Tog av kläderna för att springa runt i morgonrock hade ju  sovmorgon tänkte jag.  Det var då det började gnaga i mig.  Jag lutade mig ännu mera tillbaka och tänkte OCD.  Blev bekväm i OCD tänket men tänkte att jo Lite försäkran skulle ju inte skada.  Så springer ångesten och gömmer sig en stund.  Ringer till jobbet, försäkrar mig om att min tanke är rätt och google är en timma för tidigt.   Var på min kollega säger nej det är inte  tio det är nu redan klockan nio. Hoppla  tack  hejdå snabbt och rusar ner sliter av mig morgonrocken  och slänger på mig kläder,  Nere vid korsningen får jag se att tröjan är  avig så jag stannar bilen och vänder den rätt.  Inte en tanke på att någon kan se mig utan av gammal vana av med tröjan vända den och på igen.  

    Jo jag kom alldeles lagom i tid, jag hann.  Klokheten i det här var att idag var det lite bra med, Försäkran som jag trodde var för att slippa ångest, istället blev det  hinna med en massa stress. Men , men jag slapp skammen, jag slapp verkligen att stå där, slapp känna att ja just det, jag hart missat igen.  Åter igen  känner jag tacksamhet till Min Vän Jenny Ström, som lärde mig att Google is my friend.

    Google jag vilket leder mig till Jobs, jo han lämnade i natt denna värld, har gett sig av till en annan dimension. Undra om de har Apple eller vad de har där. Fast skulle det vara så att de där saknar äpplet, så lär Jobs fixa till så att det blir en tillgång.

    Jag  tycker att Jobs Var en spännande person, har läst lite om honom.  Gillade utmaningar, provade på, för att han kunde och tänkte inte på det alltid.  han fick gjort mycket och var en frihets individ tycker jag mig se av det jag har läst.  Gillade prova på saker, ja vem gör inte det, men jag tror att herr Jobs var mera modig för han provade verkligen  fullt ut.

    Men det var inte han som sa att om man mobbar ska man  tänka på att det i vuxen livet kan dyka upp en chef som var den som blev mobbad.  Det var nog  Gates, det eller….Ops  får man nämna dessa namn i samma stycke? Hm vet inte tänkte inte på det, och jag  gör det för att jag kan………

  • Familjestödsenheten

    här är en länk om föreläsningar som är kvar i höst jag är med i en av dem.

    http://www.agrenska.se/Familjestodsenheten/

    image

  • Prioriterings organisationer ska bli till

    jag ska lära mig mera. Har fått hem skickat  ett kompendium som skall lära mig att verkligen förändra det som skall förändras. Så att förändringen  sedan kommer att vara en automatiserad  vardagsgörande i mig.  Har ännu bara  läst fram till sidan 53  men ser redan hur detta skall göra mig till någon som har mera koll. Tänka sig att jag  som är så många år redan äntligen skall få lära mig ordens innebörd i  sånt som  prioritera.  Ännu är det nästan som ett skälls ord i mig. Det är i alla fall ett ord i mig som inte är ett ryggradsord.  Det är inte ett ord i innebörden som jag liksom har koll på fullt ut. 

    Just nu har jag bara bokstävernas ordningsföljd i odet och  på pappret ser de mera ut som ett trollkonst. Prioritera, capsule sortera system, treat   sortering av post, generic mappar och ordning och reda. Tänk vilka färdigheter som finns vissa har lättare för vissa saknar förmågan och måste träna in det så att det sedan blir färdigheter. Det ska bli så spännande att verkligen lära mig.  För allt som oftast så fastnar jag liksom i förstadierna  i att lägga mig till med färdigheter.

    För jag gör det som måste göras i början i absurdum, liksom  själva sorteringsapparaturerna blir liksom aldrig klara utan  förfinas hela tiden så att det sedan blir  oklara projekt som aldrig blir klara.  Prioritera organisera jo nu ska jag  vidmakthålla det nya som ska till.  Min underbarhets vän som alltid har ett hjärta på det rätta stället ska nu hjälpa mig att få ordning på kaosen som  allt som oftast håller på att bli till i mig. 

  • Utan Google stannar världen

    Idag slogs jag av min egna förmåga, medicine blev förundrad och växte lite i skorna.  Visst är det fortfarande så att jag ännu  missar och gör fel. Vad vore livet utan det?

    Men de gånger jag missar ett möte är mera få, diagnosis de inbokade mötena som jag faktiskt kommer till är flera idag än de som missas.  Nu är det ju så att det mera idag och de år som jag faktiskt vetat om att jag har Diagnosen ADHD, Faktiskt kommit i tid och inte missar möten.  Då innan var det inte så himla vanligt att jag kom ihåg inbokningar.  Utan då var det mera en regel att jag av tre möten med sjukvård, skola mm missade två, av de inbokningar som skulle varit.  

    Här hittar jag till en av anledningarna till  viktigheter att bli medveten och få reda på sitt funktionshinder.  För utan min diagnos skulle jag aldrig äta  min medicin. Utan min medicin sover jag större delen av min lediga tid.  Då jag inte sover är jag hela tiden tvungen att ha tusen projekt i ett, för att orka vara vaken.  Vilket var en av  orsakerna till att jag var fullt uppe i projekt och glömde av de inbokade tandläkarbesöket.

    Men Diagnosen har även för med sig att jag fått en större kunskap om mig själv, fått mera insikter blivit mera medveten.  Jag har även lärt mig av andra som har samma svårigheter. Fått tips och idéer från litteratur och i olika andra sammanhang.  

    Framför allt tror jag att min stora förlåtelse emot mig själv, är en del i processen.  För idag är det inte så himla viktigt  och idag har jag en större förståelse om jag skulle missa. Dessutom är jag av den uppfattningen att om jag nu inte  fixar det så som jag  borde, så får jag hitta strategier eller  tänka  på vad jag kan göra i stället.   Att göra i stället är viktigt för mig, möten inbokningar passa tider mmm är för mig “Google is your freind”. Utan Google så stannar världen, eller nej det var att ta i.

    Men utan Google stannar min värld, för vad skulle jag  gjort utan???? Herre min skapare  Google påminner mig om tvätten i maskinen, google  skicka sms om drick vatten,  när jag ska förbereda mig till jobb,  när jag måste åka, mm mm.  Fast det är klart det är jag som får lägga ut alla uppgifter till Google,  utan medicinen så hade dessa inte blivit, inte heller hade jag hittat till förlåtelse och hjälp tankar så egentligen ligger tacksamheten till min diagnos, till min egna förmåga att läsa kartan som i över 40 år varit en gåta.

    Tacksamheten blir då igen till mig själv

    Tack för att jag är så vetgirig och vägra acceptera nederlag, tack till min  förmåga att hitta till lösningar, i stället för att luta mig tillbaka och säga att nej det kan jag inte för jag har ADHD. För egentligen så finns det nog inte något som jag inte kan,  men vissa saker behöver jag  lite mera stöd i.

    Google är just ett sådant stöd.   Google is my freind, Utan google stannar min värld eller min förmåga att lyckas i inbokningar  och  till och med en sådan enkel sak som att dricka vatten…..

  • FOKUS, IMPULSIVT SAMT MOTIVATIONSFLYTT

    Har idag försökt mig på att illustrera Motivation och Fokusering när den är som sämst. 

    Det har jag gjort i en tavla där jag vill visa på hur det kan vara när man är ofokuserad eller ha fokus  små korta stunder.   När impulserna avbryter varandra och byts ut till helt andra saker. 

    Tänk er  någon som sitter på möte eller i skolan, patient   som då är tvungen att hålla koncentrationen.  Färgerna som är skarpa, cheap är där för att visa på stressen som bor i oförmågan att vara i fokus.  Tavlans röriga rörigheten, speglar att hit och dit tankar som ibland är i mera ilfarter. Även var känslan i målandet att inget blir,  blir klart, liksom något utan bara konstighetsformer. 

    Inte är det ett konstverk,  utan ett försök att få fram rörighet.

    Att betraktaren ska känna att det är  svårt att fokusera då man tittar på bilden.  Vet inte om det upplevs av andra men för mig blev det rörigt och ofokuserat.   Bilden tänker jag använda mig av i en av föreläsningarna jag kommer att  ha i höst. 

    Då i sammanhang av att varför blev det som det blev och inte blev som det skulle……….

    fokus

    Hur blir bilden för dig när du tittar, känns det rörigt eller vad känner du?

  • Föreläsningar på Familjestödsenheten

    Välkommen till höstens öppna föreläsningar på Familjestödsenheten
    2011
    Adress: Kruthusgatan 17 plan 6, troche 411 04 Göteborg
     

    Onsdagen den 28 september 2011 kl 19.00-21.00

    Trots svårigheter kan livet bli bra

    Malene Larssen berättar om sin undersökning om hur föräldrar till barn med
    neuropsykiatriska funktionshinder har det

     

     

    Onsdagen den 5 oktober 2011 kl 19.00-21.00

    Sexualitet, search lust och allt runt omkring – att prata om sex och samlevnad med personer med neuropsykiatriska funktionshinder

    Åsa Nilsson, pill hälsopedagog

     

     

      Onsdagen den 12 oktober 2011 kl 19.00-21.00

    Att förstå och hantera problemskapande beteende

    Thomas Ahlstrand, beteendevetare, KBT-terapeut
    och Annika Bengtner, Familjestödsenheten.

     

    Onsdagen den 19 oktober 2011 kl 19.00-21.00

    Att vara mamma med ADHD – att hitta struktur i vardagen

    Carina Ikonen Nilsson och Anna Lundgren, föräldrar.

     

    Två onsdagskvällar den 26 oktober och 9 november kl 17.30-20.00 erbjuder
    vi öppna föräldraträffar, en möjlighet att träffa andra föräldrar, umgås och dela
    erfarenheter. Fika till självkostnadspris.

    Obs!! Ingen föranmälan, fri entré.

     

     

    Familjestödsenheten – i Göteborgs kommun syfte, är att sprida kunskap om inlärningssvårigheter genom föräldrautbildningar, telefonrådgivning, stödgrupper, stödsamtal, öppet hus och föreläsningar.

    Vi vänder oss till familjer med barn/ungdomar som har svårigheter med koncentration,uppmärksamhet ex ADHD/ADD, eller har svårigheter med inlärning eller beteende och som inte får stöd av LSS.

    Diagnos är inget krav. Våra kurser utgår utifrån föräldrarnas frågeställningar och önskemål om innehåll, för att ge bästa möjliga hjälp och stöd.

    Välkommen att kontakta oss på Familjestödsenheten. Obs, begränsad telefonrådgivning, säkrast tisdag – onsdag.

    Tala med Annika Bengtner pedagog eller socionom Anette Jonsson. Tfn: 031-15 49 50, övrig tid e-posta gärna frågor: familjestodsenheten@agrenska.se hemsida:

    www.agrenska.se

     

    “Självklart kommer jag ta med lite böcker som jag säljer då jag är där.”

  • Vi måste sluta vara rädda för diagnoser

    läste en artikel igår som den 70 åriga barnmorskan skrivit. Cristina Wahlström menar att det är diagnoshysteri och en lysande affärside.  Hon förstår inte att det kan vara så, thumb att jag vill att mina barn ska slippa alla frågetecken som jag själv haft under mitt vuxna liv.  Då innan jag fick min diagnos så bodde känslor av Värdelöshet, du duger inte, du kan inte ens läsa, gud så kass du är, inte ens en almanacka kan du sköta. Inte klarar du av att vara allmänt hövlig och inte avbryta.  Ett helt liv eller i alla fall ett halv liv, har det bott en massa frågetecken och misslyckanden i mig.  Inte vill jag att mina barn ska gå igenom livet med alla dessa frågor och misslyckanden.

    Då vill jag hellre att de ska känna att dom duger, att det handlar inte om o-intelligenser eller Lathet. Att dom kanske inte får med sig busskortet, plånboken.  Jag vill hävda att ju mera du lär dig om dig själv och dina egenheter i till och o-tillgångar så får du ett mera fungerande liv. Du kan lättare be om hjälp med sådana egenskaper som inte bor inom dig.  Hemma hos oss vet vi vilka svårigheter vi kan behöva får hjälp med av andra. Men  framför allt vet vi vad vi är bra på. Andra vet också vilka styrkor vi har för en av våra ostyrkor är ju att vi är lite otänksamma och saknar eftertänket tills det är försent. Vilket gör att när vi visar styrkorna inom oss så tänkte vi inte på att det finns en jantelag. Vi bara gör för att vi kan.

    En av mina söner fick igår i skolan till sig ett sådant beröm, då lärarna pratade om att han ställer så många frågor som ingen annan frågar. Alla fick ju ta del av svaren han fick av sina frågor.  Att ställa frågor är en styrka. Att vara envis och fråga tills jag förstår, är en styrka.

    Christina, jag kan hålla med dig, min önskan är oxå att vi alla ska få vara oss själva och bli bemötta utifrån oss själva. Men inte behöver vi uppfinna Hjulet gång på gång!  Att någon tagit sig tid att hitta små likheter i till och otillgångar i vissa människor ger mig en förklarings modell och karta. Adhd är små små bokstäver som gör att jag liksom kan få en större förståelse för mig själv och tänk dig i vissa sammanhang så får jag även där en större förståelse och en stund i acceptans.

    Jag kan förstå att du inte fattar vad jag pratar om i dessa ord. Men jag lovar dig att det finns människor som har samma tillgångar som jag själv har, som faktiskt också då dom är i dessa sammanhang känner att herre min skapare vad skönt jag behöver inte just nu skärpa till mig och ta mig i kragen som jag inte har. För  Alla som är här har liknade svårigheter som jag själv har, just svårigheterna ser vi bortanför och pratar om det som är bra med just våra diagnoser. Men även om hur man kan göra istället, ta del av sånt som funkar och inte funkar så bra. Dela med sig eller hur jag nu ska förklara det. 

    Jag kan förstå att du inte heller här fattar vad jag pratar om. Det är för att du i ditt liv kanske mera varit i sammanhang där du fått lysa och vara i dina tillgångar. Du har liksom inte lika ofta som jag  fått möta höjda ögonbryn viskningar och himlande ögon och ord som : att du aldrig lär dig……

    Jo, du det ska du veta att jag gör, jag lär mig varje dag. Vi är alla olika och det är i våra tillgångar vi ska vara. Just mina tillgångar är mera inom de bokstäverna som du menar är stämpla i pannan.  Jag ser det inte alls som några stämplar, utan som ett sätt för mig att Få en karta att gå efter. Jag är till och med riktigt djävla stolt över mina egenskaper och tillgångar. För mig skulle det vara en seger om alla dessa barn med liknande tillgångar som jag själv har, att även de fick utrymme och vara i sammanhang och upplevelser av att de kan vara stolta över sig själva. Tyvärr så är det så Christina, att jag tror det är en vision ännu så länge. Men det kan genom att vi som själva har tillgångarna och otillgångarna, att vi  går ut och visar att visst fan duger vi till.  Då kan min vision bli en verklighet.  Jag tror även vi måste sluta vara så djävla rädda för unik-iteten. Sluta vara rädda för diagnoser sluta vara så rädda för olikheter.  Jag ser min diagnos som en tillgång, och jag är glad att jag fick uppleva den dagen då jag kunde sätta små bokstäver på mina små egenheter.  Som idag kan beskrivas i formen ADHD.

    Vad beträffa Mobbning så går det att läsa i andra inlägg här kände jag det viktigt att prata om själva diagnosrädslan.

  • en ny studie som vinklas till Föräldrarnas fel.

    Det visade sig på nyheterna i förrgår att ny forskning kommit fram angående ADHD. Nu är det enligt forskning i USA  Rökarnas fel, search att man utvecklar ADHD.  Man hade  alltså gjort en studie angående ADHD och rökning. Siffrorna och forskningen visade att barn som var utsatta för passivrökning  utvecklade ADHD. Forskning visar på, physician om, pharmacy och att…….

    Denna forskningen undersökte inte om Föräldrarna hade ADHD. Det genetiska arv som forskningen innan redan visat på De söndriga dna kedjor som är upptäckta.

    ADHD ( Rastlösheten som ofta bor inom oss, oron som blir till ångesten och den dåliga självkänslan) kanske gör att barnens föräldrar röker för att ha nått att stilla rastlösheten med.  Alltså  föräldrar som har barn som  visar på ADHD symtom.  De föräldrar som då röker kanske gör det av någon anledning. Ännu  en gång är det smutskastning och en studie som vill visa på föräldrarnas fel.  Det är mitt fel att barnen har ADHD om jag är rökare. 

    Men visst är det så att jag har en del i mina barns ADHD, självklart är det så men enkelheten i att det skulle bero på  om jag Röker eller inte, köper jag inte. Däremot att mina gener inverkar så att mina barn får samma funktionstillgångar och otillgångar som jag själv har, självklart  har med mig att göra!

    Så visst är det så att jag är en del av boven i dramat. Men inte för att jag röker eller inte, utan för att jag i mig själv har de söndriga DNA kedjorna som visar sig i former av ADHD.

    Forskning och studier kan tydligt vinklas så att man får de svar man vill ha…….