Malix.se

januari 2025
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Etikett: NPF

  • svårt att sova…..

    att vakna tidigt. Eller bara sova halvt. Är något jag erfarit ett tag nu. I natt har det till och med varit omöjligt att sova. Har vaknat av att jag somnat till,  Konstigt,  är jätte trött men så fort jag lägger mig blir jag klarvaken. Innan jag skulle sova igår så satt jag i sängen och ritade. Under natten har jag haft så många bilder i mitt huvud. Ritat i tankarna, klockan fyra orkade jag inte längre utan gick upp tvättade mina penslar, kokade te, nu sitter jag här igen. Misstänker att jag kommer att vara trött idag. Idag ska jag även jobba, ta hand om en vikarie, bra start känner jag.

  • invecklingsdagar av utvecklingar

    Idag blev det att fixa till sig tidigt. Kurs idag, thumb eller utvecklingsdag. Misstänker att det blir invecklingsdag i stället, kamma varandras hår, borsta tänder på varandra har jag i förbi vägen hört talas om. Hm, gillar jag sånt, nej, åter nej. Bacill- fobin kryper inom mig, dessutom vet jag liksom inte riktigt hur dagen kommer att se ut. Inte heller har jag hel koll på var det är någonstans. Förutsägbarheten, är inte här, de närmaste timmarna är i ovisshet. vissheten som för mig är så viktig. Jag blir ju tryggare då jag vet på ett ungefär. Snacka om att jag känner lite oro, ovissheten gör ju att jag kanske mera än vanligt kommer att avbryta, prata För högt, och vara lite i mina bokstäver.
    Fast nu är ju tanken redan tänkt, kanske får den mig att skärpa mig och inte spela ut hela registret av impulser. Gäller bara att hitta dit. Lokalsinne, är det ett sinne i lokala sammanhang. Lokalsinne vilken tur att min kära make ska köra mig dit. Det gör att vi kanske hittar. Hade jag kört själv, hade jag kanske hittat till Malmö eller nått, nu kanske det räcker med någon kilometer felkörning.
    Ibland är det bra att ha en make med sinne för omgivningar. 🙂

  • Bohuslänsmuseum Föreläsning

    Igår var jag på en föreläsning, malady Bohuslänsmuseum, Attention, hade ordnat.
    ADHD i vardagen med
    Anna Kettner o ”Leneh”
    Jag tycker det är konstigt, att de kvinnor jag träffar som har ADHD, oftast känner sig ensamma och tror att de kommer från en annan planet. Jag trodde ju själv det innan jag visste. Sen när man träffas hör andra berätta så har man oftast olika men ändå liknade känslor. Igår när kvinnorna stod och berättade om Sina erfarenheter så var det som de pratade om mig ut ifrån min bok. Allt var nu inte lika men många känslor och upplevelser egenskaper och o-egenskaper liknade. Det var en trevlig kväll intressant och givande. Leneh pratade om att göra sin grej, hur stort det är att faktiskt bli klar och verkligen göra klart sitt projekt, jag vet om den känslan. Likadant var det när min bok blev klar, samtidigt som jag inte kanske ännu fattat riktigt vad det är jag gjort. För jag har ju bara gjort sånt som jag tycker är kul. Skriva, skriva blad ut och blad in. Fast det är klart, 45 år och 1 bok. många projekt som aldrig blivit klara innan. Många o-producerade kollegieblock disketter och annat som bara ligger kvar i skrivbordslådan. Vissa är till och med slängda.
    Jag är glad att jag orkade ta mig till Uddevalla och lyssna på föreläsningen, jag är glad att jag hittade kragen och verkligen kom iväg. Just sådana tillställningar ger mig kraft. Även om den kraften just nu känns långt borta, kvällen blev ju sen jag som e morgonmänniska sover ju tidigt på kvällarna.

    Barnen och maken var på Frölunda igår, de vann i förlängningen. Min son var överlycklig för han hade även lyckats fånga en av tröjorna som de brukar kasta upp till publiken.

  • Jag föredrar att kalla mig impulsiv

    Rivstart på tv, purchase maken sitter och väntar på nån hockey spelare som ska gästa dom. Igår målade jag min stora vita duk är nu full med färg, mina nya penslar är underbara att måla med. Har till och med redan tvättat de jag använde igår.

    I går fick jag ett brev av någon som läst min bok. Vilken värme jag kände när jag läste, hon är en av dem som jag skrev boken till. Så många vackra ord samtidigt gjorde mig glad, varm.  Hennes brev ligger nu på sidan där min bok finns. Så mycket fin reklam har jag inte fått innan.

    Det är lite spännande att få ta del av människor som läst boken, för det stillar min nyfikenhet. Den blir mera verklig då.

  • Shopping

    Idag har jag shoppat, for sale shoppat nya penslar, medical lite olika medium och en stor jätte stor tavelduk. För första gången var jag nu i affären som jag hört talas om i många år den ligger i Bäckefors.  Det var massor att botanisera i, find dessutom billigt.

    Ångest! Ångest, hjälp vad ska jag måla, tror att det första pensel-draget är det svåraste. Jag har en bild i huvudet, den vill jag få ut på duken, sen kom min son och gav mig nya tankar.  Nu ska jag fixa ordning paletten och sätt lite färg på duken.

    Här ska målas……………

    Mitt sätt att koppla av.

  • Min ADHD behöver lugnas med målerier

    I dag provade jag på fasters rollen igen, stomach check blir helt betagen av det lilla underverket. Tänka att vi är så små, så sköra och sådana underverk. De lilla underverket sov i min famn, tänka sig inte ens en månad gammal är min brorson.

    Nu i kväll har jag mest suttit och målat starka grälla färger, mest gult och orange färgade penseldrag bor på min nya duk. Målningen ger mig lugn, tar mig till platser i mig själv där jag slipper stressen och tankarna i raketfart.

    När jag målar har jag inte en enda tanke i något annat än penseldragen, snacka om terapi.  Eller är det en verklighetsflykt? Just nu struntar jag i vilket som för det ger mig lugn och ro, harmoni inom mig.

    En söndagsmålar kväll har förflutit i gula vackra nyanser.

    Glömde nästan fick till och med energi i morse till en liten rostig skrivpuffar utmaning det var länge sen sist.

  • Morgonens tankar ska jag göra något åt men inte idag

    Livet efter melodifestival, story Livet fanns innan med.  Jag tycker det har blivit för mycket! Melodifestival hade varit mera festligt om den sändes som den gjorde förr. En gång om året, doctor och sedan den stora tävlingen i maj. Nu ska jag inte säga att jag slaviskt suttit vid tvn varje vecka, sickness nej inte ens igår.

    Jag jobbade igår för första gången på ganska länge, inte ett helt pass det hade jag inte orkat. Efter en timma där var det som jag inte varit borta från det. När jag gick hem var det som vanligt. 1000 tankar, känslan av ha 1000 saker kvar och förbereda. Kontroll! kontroll hela min kropp skrek just efter kontroll.

    Nu har jag sovit, distans mellan klockan 20.00 och nu gör att kroppen inte skriker längre. Vet inte riktigt hur jag ska göra för att en trevligare känsla ska flytta in då jag slutar jobbet, Här behöver jag hjälp, men jag vet inte vad för hjälp som behövs.

    Tankarna blir så konstiga, när jag var yngre jobbade jag dygnet runt nästan. Nätterna gick åt till att skriva listor på det som skulle göras dagen efter. Trötthet och orkeslöshet fanns inte. Idag ett halvt pass och jag känner att jag har oroskänslor och känner mig jagad.

    Men ge upp nej tänker inte göra det, tänker även skapa nya mönster. Genom att inte göra annat, inte hitta på annat utan stanna upp se vad som ställer till. Inte fly in i något nytt spännande för att slippa lära mig vad som är fel. Här ska felet, rättas till av mig. Men med hjälp av andra.

    Dags att kavla upp ärmarna……

    av mig, fast det känns som om de ärmarna just nu inte finns.

    Ärmarna får vara hjälpen utanför, den hjälpen som andra människor kan ge mig. Jag måste bara lära mig att be om rätt hjälp.

    Kartläggning, jops, vet bara inte vilken karta, kragen som jag ska ta mig i är inte här tror inte att den någonsin varit här hos mig. Skärpet räcker just nu inte runt, tror jag behöver skala av något som gör att skärpet klarar av att skärpa mig…..

  • Att rekomendera

    I går var jag i Göteborg, view för lite KBT som hjälper mig framåt, det ger mig massor av tankar om sundheter och friskheter.

    Där efter gjorde jag som vanligtvis Göteborgare gör, jag  tog vagnen till järntorget. Där nästa stopp var.  Redan innan när jag satt här hemma, hade jag klurat ut att 60 bussen var den bussen jag skulle ta.

    Den kändes mest trygg, den hade jag ju redan förra veckan, åkt lite grann runt i Göteborg. För mig som nu varit borta från Göteborg i så många år, 10 nästan 11, är jag en främling i min stad, inte ens numren på vagnarna är de samma idag, som då när jag flyttade, då för nästan 11 årsen, var det hundra kort något som jag just  då jag flyttade hade lärt och vant mig vid. Dessa kort var ju lite krångel med då, jag gillade kupongerna som var innan.

    Idag om jag ska åka runt är det sms, en ny sak som jag lärde mig av min syster förra veckan.

    Ser att tanken inte är där den ska vara, hade egentligen tänkt skriva om andra saker, men det får jag ta senare i inlägget.  Bussen 60  var ju tanken här hemma, hos KBT kvinnan fick jag tipset om att 1 också gick till Järntorget.  Spårvagnar, eller buss, tyvärr kan jag inte där välja båda så som jag skulle kunna göra om det handlade om tidningar. Att Välja för mig är lite svårt, och  att göra det som jag inte tänkt är lite svårare,  men varför ska jag välja det som är enkelt?

    Det gör inte att jag utvecklas, jag valde vagnen, genast började tankar om att: Nu gör jag något som inte bestämde innan, kanske har valet gjort att något blir fel, ångestpåslag, tänk om det händer något, blev hastighetstankar som jag var tvungen att stoppa och tänka ( vilka bevistankar har jag för att tänka så, sluta nu att befinna tanken i OCD tankar,) Spelar väll ingen roll om jag tar vagnen istället för bussen, det är inget magiskt med det.

    I alla fall kom jag fram dit jag skulle, till och med i tid där min tid inte handlade om att vänta tid, utan ganska snabbt kom jag i kontakt med mina arbetskamrater och vi gick i väg till restaurangen som jag ätit på förra veckan. där träffade jag ett bekant ansikte från kursen förra veckan. Eftermiddagen befann vi oss sedan i folkets hus, en trappa upp och lyssnade på en intressant kille som visade på kunskaper i massvis.

    Barn och ungdomar med starka reaktioner och utbrott
    Så många tankar och så många klokheter var längesen jag fick samtidigt, vissa saker berörde mig vissa besannades vissa visade mig att jag är där jag är, Så mycket klokheter lyckades bo just i det rummet i går. Jag är tacksam över att jag fick möjligheten att vara där på samma ställe, och ta del av alla dessa klokheter.

  • en krage skulle jag i tacksamhet ta emot om det fanns just nu…….

    Har haft så många konstiga konstighets tankar och drömmar den sista tiden. Just nu önskar jag mig lugn och ro kanske finns den där på utsidan, online ute i livet men hos mig är det koas, tadalafil uppror, ultrarapid i göra med rapiditetshastigheter i tankarna. Hur, när, var ska jag få energin, att inte min make tröttnar, fan! JAG  tröttnar ju på mig själv. Vet bara inte på vad det är jag sak ta bort. Eller ska jag bara klistra på det vanliga gamla leendet, och sparka mig i baken.

    Inte känna, inte fundera?

    I så fall hur ( ett fruktansvärt fult ord) gör man det. Jag har hittat en ny åkomma i min åkamma. Kan man ha ADHD trötthet?

    Där tröttheten sliter itag mig på insidan men vägrar lämna kroppen, Trötthet av övertrötthet, där tankarna jobbar mera i otankar till och med i sömnen???

    Var bor alla mina tacksamheter?

    (Fult ord) hittar inte dom idag. Men vad är det i jämfört  med Haiti.  Inte ens det hjälper till just nu.  Är det någon som har en krage att låna ut så skulle jag vilja låna men jag är rädd för att jag kanske inte ens orkar ta på den.

    Inte ens tanksmetoder funkar. Orkar just bara andas in genom näsan, ut genom munnen………….

  • ATTIDYUPPDRAGSAMBASSADÖR, HÄR MÅSTE JOBBAS, MEN, AV MIG???

    Den tidiga frukosten blev till lite sent. Trodde jag vaknade tidigt, pilule men då frukosten var framdukad och ljusen skulle tändas, malady var det ljust ute. För när jag vaknade var vare sig frukosten inte framme. Kaffet var i och för sig klart men, en timma gammalt. Klockan var 7.30,det var då redan  ljust ute. Katten ville ha sin frukost. Ändå blev det en timma i tysthet, kaffet och en tv macka.  Tv plus lite penseldrag på staflibilden. Attityduppdraget har legat och pratat med mig. Har suttit och skrivit ner lite meningar, men prestationsångest ligger och pyr. Känner att jag behöver stöd, någon bredvid som skulle kunna ge mig inputs och en klapp på axeln, när jag får till det.

    Då jag hittar något som jag vill få fram börjar prestationstankar i autobanfart. Stygga odugliga tankar flyttar in, Nej, det här duger inte, eller nej så kan du inte presentera det. Självkänsla, självkänslan verkar vara ute på villospår, i terränger som jag inte känner till. Inspirationen som flödade, har slutat flöda, ett irrvarr av tankar snurrar runt på 78 varvan, även om det bara är vinyl 33. Högtalarna knastrar, sprakar och surrar kablarna behöver köpas, eller bytas ut.

    Tror jag skall få till ett litet samtal, till min vän som hjälpte mig med boken. Kanske hon kan hjälpa mig att sortera tankarna..

    Vi har föresten börjat prata om att skriva till lite, hon ska hjälpa mig att ta bort och lägga till mera av idag.

    Skrattar lite här vid mitt skrivbord, det måste vara de små bokstäverna av ADHD,  som gör att jag vill förändra. Lite av det är ju just ADHD,  i mig, är ju just att jag aldrig står still.