Igår var jag på en föreläsning, malady Bohuslänsmuseum, Attention, hade ordnat.
ADHD i vardagen med
Anna Kettner o ”Leneh”
Jag tycker det är konstigt, att de kvinnor jag träffar som har ADHD, oftast känner sig ensamma och tror att de kommer från en annan planet. Jag trodde ju själv det innan jag visste. Sen när man träffas hör andra berätta så har man oftast olika men ändå liknade känslor. Igår när kvinnorna stod och berättade om Sina erfarenheter så var det som de pratade om mig ut ifrån min bok. Allt var nu inte lika men många känslor och upplevelser egenskaper och o-egenskaper liknade. Det var en trevlig kväll intressant och givande. Leneh pratade om att göra sin grej, hur stort det är att faktiskt bli klar och verkligen göra klart sitt projekt, jag vet om den känslan. Likadant var det när min bok blev klar, samtidigt som jag inte kanske ännu fattat riktigt vad det är jag gjort. För jag har ju bara gjort sånt som jag tycker är kul. Skriva, skriva blad ut och blad in. Fast det är klart, 45 år och 1 bok. många projekt som aldrig blivit klara innan. Många o-producerade kollegieblock disketter och annat som bara ligger kvar i skrivbordslådan. Vissa är till och med slängda.
Jag är glad att jag orkade ta mig till Uddevalla och lyssna på föreläsningen, jag är glad att jag hittade kragen och verkligen kom iväg. Just sådana tillställningar ger mig kraft. Även om den kraften just nu känns långt borta, kvällen blev ju sen jag som e morgonmänniska sover ju tidigt på kvällarna.
Barnen och maken var på Frölunda igår, de vann i förlängningen. Min son var överlycklig för han hade även lyckats fånga en av tröjorna som de brukar kasta upp till publiken.