för några dagar sen skrev jag ett inlägg om att samhället har tystnat.
Det har satt igång mina tankar.
Frågor och funderingar på sånt som var viktigt för länge sen.
De inlägg jag skrev hjälpte mig även att hitta tillbaka till min kära Mikael Wiehe.
I hans sånger finns det verkligen kamp, så härligt ärliga texter så många budskap.
Har nu i eftermiddag lämnat plats åt sånger med just Wiehe. Flickan på de taniga benen gör mest ont.
Den handlar ju lite om det som tystnat i mig.
Är det hoppet i sången som gör att det gör ont.
Min egen död för saker jag kämpat för innan.
Är det det som gör ont?
Eller finns det någon liten gnista inom mig som sakta börjar vakna och liksom får syre av sångerna?
Inte är det väl så att allt är så fantastiskt? Inte är det väl så att allt ärså bra, så att det inte finns saker att kämpa för?
Eller är det så att den största kampen idag är att lyxa till det på asiatiska Thailänska stränder, som inte ens har demokrati?
Herre gud, kan inte ens stava till det.
Vågen som var för några årsen har tystnat, liksom min drivkraft inom mig.
Den vågen dödade massor av människor.
Men människor dör även utan vågor, det finns många orättvisor, många barn som blir utnyttjade, demokrati är ett ord som inte har någon betydelse.
Våra tidningar i dag skriver om nyheterna om michael Jackson som begrav utan hjärna.
Sen han dog har det varit en av huvudrubrikerna i tidningen.
Finns det verkligen inte något viktigare att skriva om.
Herre gud visst han var bra musiker men vissa saker med honom ser jag som inte så bra.
Visst han hade en svår barndom och livet var säkerligen inte enkelt.
Men vi vet inte om han kanske gjorde livet förbannat svårt för andra små barn.
vilka tystnades med pengar.
Jag vet i och för sig inte om det bara var ryckten som var osanna heller.
Vad jag tycker är tragiskt är att så fort någon dör, så blir de upplyfta till skyarna allt bra blir bättre, det som var dåligt glöms och göms.
Han var ju bara människa!
Vi är bara människor.
För att återgå till början vi är bara människor, idag kryper vi in i våra grottor låser dörren för nöden, istället kämpar dag och natt för att köpa storbilds TVn och åka till Thailand.
ute i vårat samhälle blir unga flickor sålda på gatan, barn blir misshandlade och morsor och farsor super sönder sig.
Finns det verkligen inte viktigare saker än storbildstv.
16 åriga flickor är hemlösa och kan knarka utan att någon orkar bry sig.
Här blir lite tacksamhets tankar till Wiehe tack för din musik, av en eftermiddag med högtalare som pratar om :
© malix
Jakten på Dalai lama
Jag är utsänd av landets ministrar
för att söka vår blivande prins
Och jag har lovat att jag inte ska komma tillbaks
förr’n jag kan berätta för dom var han finns
Jag fick två stycken tecken att hålla mej till
när jag började resa omkring
:ett födelsemärke som såg ut som en ros
och en märklig gyllene ring
Jag började leta på finare ställendit en prins kunde tänkas gå
Sen fortsatte jag på krogar och sjapp
och överallt där jag kunde komma på
Och jag sökte den gyllene ringeni varenda juvelerares bod
Och
sen gick jag ut på avskrädeshögarna
bland lumpor och sopor och skrot
Och jag vandrade långt och länge
överallt där människor bor
Och fast dom flesta väl har sina märken
så var det inget som såg ut som en ros
Och många har ringar och smycken
och ett fåtal har mycket mer
Men att allt det som glimmar inte är gulddet har jag lärt mej av erfarenhet
Dom fattiga i Calcuttasom inte har nån mat
samlar koskit och silar den för att se om det finns
några osmälta risgryn kvar
Och så måste också den som vill finna
och inte söker för sökandets skull
vara redo att leta överalltoch inte vara fördomsfull
Så nu sitter jag här på ett ungkarlshotelli en främmande, skrämmande stad
Och bland lumpor och lort och bland trasoroch stank
ligger mänskliga spillror på rad
Och bland dessa krokiga kropparska jag söka en ros och en ring
För kanske just en ibland spillrorna härska visa sej vara en prins
1. ”På väg” / ”Hoola BandoolaBand 1971 – 76” / ”Hoola BandoolaBand1971 – 1976” / ”Wiehe – 30 sånger” /”Ingenting förändras av sig själv” /”Sånger i tiden” /”Hoola Bandoola Band – Samlade 1971 – 1976″ :
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.