Det är viktigt att man förstår det. Jobb kan man sluta på och fixa nytt. Det gör man inte, när man tar emot barn som har en vinglig väg att gå. Då löser man det, får havet att storma mindre. Sätt upp segel när det blåser och lägger ankar när man behöver och kan.

Inget bad idag, nä det var skönare att ta en varmdusch och tvätta håret här hemma. Nu sitter jag i källaren och dricker kaffe tillsammans med blogg. Det är inte otrevligt utan rent av trevligt. Katten är någonstans och utforskar vårt hus. Han är mera vild än tam på morgonen då har han riktiga dampryck och yr runt i huset. Då ska man akta fötterna. Dom jagar han på riktigt. Nu är det mindre än en vecka tills skortensmannen som ska besiktiga kommer hit. Längtan har inte avtagit om jag skriver så. Nä, Nu får han gärna komma för det är lite kyligt här hemma. Men jag eldar med ljus. Bara det att det börjar bli lite farligt. Katten skulle kunna komma åt dom. Så jag eldar ljus med säkerhetstänk i fokus.

Familjehem. Jag har tänkt vidare på det där med familjehem. Jag tror att många som blir familjehem, tror att det bara är att göra som med sina egna barn. Jag tänker att, så inte är fallet. Du blir bättre förälder, gör mera, Lvl^ som människa. Dessa barn behöver dig mera, än dina egna barn någonsin behövt dig. Du ska vara tryggheten, stabiliteten och du ska stå där när det stormar. Dina barn du har haft sedan födseln, är formade redan i magen av dig. Redan där ute i universum, sökte dom upp dig, för att du var perfekt mamma för just honom eller henne.

Riktigt så är det inte med dom barn som flyttar till dig, efter deras födelse. Kanske har dom till och med blivit ganska så många år, innan dom kom till just dig. Ni har ingen historia tillsammans, utan den får ni börja på när barnet flyttar in. Det tar några år att få en historia. Men den börjar redan den där första timman, den unge flyttar in. Kanske eller inte kanske, det barn som flyttar in har en historia, kantad av svek och sorger. Känner förmodligen ingen tillit, till vuxna och har haft ganska så många misslyckande i bagaget. Bagaget kan dom vilja komma att prata om, kanske inte till en början. Men oftast kommer det. Då gäller det att lyssna, åter lyssna och igen lyssna.

Efter ett tag när smekmånaden är över, kan det börja bli att testa gränser. Då är det ett- ord- som- inte- finns -viktigt!!! Att du står kvar, att du fortfarande står där och är med. Du får inte ge upp då. Det kommer en tid efter gränstestandet, du igen kan andas ut. Den unge vet vad som gäller och känner med testandet en trygghet i att du finns kvar. Du övergav inte utan du stod där och stod för ditt åtagandet, stod upp för det du trodde på var rätt.

Akta dig noga med att säga saker om deras föräldrar, som är negativt. Oftast räcker det med att säga att din mamma, orkade inte mera just då. Eller din pappa saknade förmågan. Jag vet inget av vad dina föräldrar har gått igenom, innan du fanns. Jag känner inte dina föräldrar, jag kan inte döma dom. Jag är inte rätt människa att säga att …… Din mamma är inte en dålig människa men, hon gjorde dåliga val för dig. Kanske behöver man inte ens säga så men, jag brukar göra. Jag brukar även säga att du har all rätt att älska dina föräldrar men, du har även all rätt att välja annorlunda. Jag har inte gått i dina föräldrars skor, har inte deras erfarenheter, Jag har ingen rätt alls att säga varken bu eller bä. Men jag är ledsen över att du fick uppleva det. Du skulle inte behövt uppleva det du upplevt. Jag är ledsen för din skull. Du är modig, stark som orkade gå vidare, ta emot hjälp. Stå upp för dig själv.

Här hemma lägger vi mest krut på att bli familj, redan från start. Vi brukar nästa alltid ha humor i bilden. Men jag tror det viktigaste vi gör, är att låta den som bor här, få vara precis så som han eller hon är. Vi berömmer oftare än vi tillrättavisar. Tillrättavisar genom påminnelser. Glöm inte, du behöver, vi brukar göra så här. Aldrig det du gjorde va dumt utan mera, berätta hur saker landar när vissa saker sker. Jag skulle aldrig kräva ett förlåt, men kan säga förlåt. Just det där ordet förlåt är ett viktigt ord. Det gör saker inom den som det landar hos. Men det gör även saker med den som säger det.

Berätta hur otroligt grymt bra du tycker saker han, hon gör. Fråga och åter fråga hur hen tänker. Hur hen vill ha saker. Regler berätta vad du förväntar dig. Berätta vad som gäller, hemma hos dig. Här är vi som vi är. Här hemma hos oss har man fritt spelrum med telefoner, datorer och vad man gör på sin fritid. Vill man umgås, så umgås man. Vill man inte det så är det ens fulla rätt, att vara på sitt rum eller var man nu vill vara. Här pratar vi med varandra. När vi ätit middag, sitter jag och maken ofta i soffan inne i vardagsrummet. Då brukar ungdomarna komma och sätta sig snacka en stund.

De regler vi har här är få.

1. Man sköter skolan. När man sköter skolan, tar man ansvar över att lägga sig i tid. Går till skolan. Gör det man kan i skolan. Vad betyget sedan bli om det blir ett E eller ett A, spelar ingen roll. Du har gjort det du kan. Det är tillräckligt bra. Misslyckas man i skolan då är det inte ens fel. DÅ har den som lär ut satt ett betyg på sitt jobb. Är det ett F då har läraren misslyckats att fånga upp den motivation som behövs.
2. Du sköter ditt rum. I alla fall en gång i veckan, ska det vara städat och okej. Hur det ser ut där emellan är inte så viktigt.
3. Duschar gör vi i den här familjen. Alla tycker inte det är skönt att duscha men, i alla fall minst tre gånger i veckan, behöver man duscha. När man duschat tar man på rena kläder och slänger smutstvätt i tvättkorgen. Tvättkorgen har man på sitt rum.
4. Är man hungrig så äter man men, jag vill att vi i alla fall äter middag tillsammans. Man behöver inte äta saker man inte tycker om. Säg till vad du tycker om maten, gör du inte det så är risken stor att den serveras igen. Du tar bort efter dig själv. Spiller du så torkar du upp.
5. Är dörren stängd till ett rum, knackar man.

Det räcker med regler, gör du dessa regler när du bor hos oss, så är det tillräckligt bra,. Det duger utmärkt. Då funkar det i vår familj. Är det folk hemma så vill vi att man kommer ut och hälsar men, sedan bestämmer man själv om man vill umgås eller vara någon annanstans.

Oj då, det blev en del regler ändå. Jag som inte trodde vi hade några regler. Fast jag tänker att det är självklara saker. Du har förmånen att ha någons barn och det är ditt ansvar att se till att den lilla duvungen har det så bra det bara går. Det är din uppgift. Av någon anledning valde du att ha ett familjehem. Antagligen för att du kände att du skulle kunna vara till hjälp till någon som brutit sina vingar. Du ska få den att flyga precis lika bra som alla andra.

Nog för idag. Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu…..

Det får bli att hoppa badet idag med. Inget bad för mig inte. Fast det är rätt skönt att börja morgonen här hemma. Dessutom får vi besök idag. Det kommer folk hit, vi aldrig innan träffat, vi ska bjuda på middag. Middagen kommer att bli plommonspäckad fläskkarré, potatis och sås. Det får duga. Lite nervös är jag eftersom jag inte har träffat dessa människor innan. Men det kommer att fungera. Dom får ta det för vad det är.

Vardagsrummet uppe, är kaos ännu. Till och med mera kaos, än innan. Tänker att jag får förklara att det brukar inte se ut så här. Men just nu väntar vi på besiktningsmannen och när han kommit. Då blir det ordning på garderoben i hallen och allt kommer att försvinna. Vad ska dom tänka. Nåja jag bryr mig inte så mycket, om deras tankar om stöket. Skulle dom ha tankar om det, säger det mera om dom, än om mig.

Den här bilden visar hur det såg ut för två veckor sedan. Nu ser det ändå värre ut. Det har kommit in lite ute grejer, lite vinglas som togs bort från ett skåp står på bordet. Vinglasen togs bort från skåpet, när dom installerade ventiler. Har inte orkat ta bort dom. Jag vill få klart med garderoben så jag kan städa vardagsrummet ordentligt. Sedan ställa upp vinglasen igen. Kaminen ska bort helt, den där fejk-kaminen som står där vid altandörren. Men när den kommer bort vet jag inte. Kaos jo, kaos är det!

Det första som kommer möta våra besökare är delar av en söndrig garderob, på utsidan och den gamla diskmaskinen. Det har ser inte bra ut, för intrycket som blir av oss. Men det är så det är just nu. Grejerna kommer att komma bort, när besiktningsmannen varit här. Då ska vi för vilken gång i ordningen vet jag inte, åka till tippen igen. Då kommer diskmaskinen och böset utanför, bo på tippen.

Jag börjar verkligen tröttna på det här med att renovera. Hela året har varit förändringar. Det började med taket, sedan bergvärmen och nu kaminen. Det ska bli skönt när det är klart. Hmm kom på att jag ska renovera i hallen, innan det är klart. Där ska jag spackla och måla men, sedan efter det får det bli en bara bo tid här hemma.

Fasiken vi har ju även grejat med duschen. Satt in en ny duschkabin, fixat till i pannrummet och gjort det till ett tork och strykrum. Oj vi har ju även gjort om mitt målarrum till ett flickrum. Möblerat om i källaren för att få plats med kaminen och renast i källaren. Nää, jag ska inte skämmas för hur vardagsrummet ser ut just nu. I gatan vad vi gjort grejer detta året. Jag får lugnt vila mig i att säga vi håller på att renovera, där av böset ute och i vardagsrummet.

Lite så här är det med oss, först händer inget alls och inget alls igen. Sedan ojdå sedan flyttar man på en sak, det slutar med flera hundra tusen i lån, ommöbleringar i vart enda hörn och energin i kroppen helt borta tomt och till intet gjord. Då när vågen av att göra är gjord, händer det igen ingenting. Inte ett dyft. Det ska bli så skönt när denna period är klar och vi igen bara bor.

Hm hur blev det nu? Jag hade en tanke om att skriva om familjehem. Om vad som är viktigt, när någon flyttar in. Det får bli ett annat inlägg, skrivet en annan dag. Men något av det vill jag skriva här. Jag tror att det viktigaste av allt är att när ungdomen eller barnet flyttar in, ha inga förväntningar, sätt inte upp regler och tro inte på det, som andra familjehem gett dig. Oftast är det deras egna misslyckanden, som du får till dig. Du får till dig att det är fel på barnet. Inom några veckor, kommer du att märka att det är helt fel uppfattningar och att dom som misslyckats, inte vågar att se deras handlande.

Det barn som kommer till dig, är utvalt av universum att du ska bli den stabila vuxna. I alla fall brukar jag se det så, det är din uppgift att se till att den unge mår bra, ser att det går att lita på dig. Du ska kunna ge en ny möjlighet , ge den unge förutsättningar att växa i sig själv. Var som du alltid har varit emot dina egna barn, men lite bättre! Än då, när du uppfostrade dina egna barn.

I vår hem har vi få regler. Den viktigaste uppgiften ungdomen har, är att gå i skolan. Hur rummet ser ut mellan städningarna är inte viktigt. Sköta sin hygien är viktigt. Men det är din uppgift som vuxen, att påminna om att du måste duscha, och när du duschat byter man alla kläder på kroppen. Att han eller hon trivs är viktigt. Det gör han eller hon när hen märker, att här får man vara som man är. Jag behöver inte förställa mig, vara duktig eller på ett visst sätt. Här bor jag och jag får vara den jag är.

Nu sitter inte jag på någon som helst vetenskap eller evidensbaserad kunskap, utan det är av erfarenhet. Det är så vi har gjort här hemma. Dessutom är det viktigt att inkludera hela familjen, vårt nätverk av människor.

Vår lite nu äldre son, han blev gudfar, till vår äldsta sons son. När mamma dog och det var begravning, då ville han vara med. Men det var något som han fick bestämma själv. Han ville vara stöd för mig, som var så ledsen. Jag tror att han idag, ser oss som sin familj. Jag vet att när han sedan blir vuxen, är han en av våra vuxna barn.

Det kommer att göra lika ont, när han väljer att flytta hemifrån som när våra nu vuxna barn flyttade. När vi blev tillfrågade sist om att ta emot någon, frågade vi honom. Om han tyckte det var okej att någon flyttade in. Han sa då att han absolut var okej med det. Han tyckte att någon annan skulle få samma förutsättningar som han själv fått. Se på mig sa han, se hur bra det har gått för mig.

När jag då försökte mig på att säga, fast det är inte pga oss, utan på din kraft, styrka och ork. Då tystade han mig och sa jag tror det beror på min kraft och min förmåga med, men det hade inte utan er hjälp. Oj då, det blev visst ett inlägg om familjehem i det här kaos inlägget. Men jag ska klura vidare, det här får räcka för idag.

Jag måste bara skriva att jag är stolt, över vår kille. Han är så grym sista året i gymnasiet och har redan jobb. Han jobbar på alla lov, så fort han är ledig. Har grymma betyg i skolan. Alltså han är så grymt bra, på alla sätt. Fast ibland har vi våra dispyter, men dom löser vi på ett eller annat sätt.

Ha en fin dag, skänk mig en tanke idag. Nu när jag ska få hit människor jag aldrig träffat.. hur ska dom stå ut i detta kaos???? Hjälp!

Nej nog för idag. Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, Just nu.

Vår nya familjemedlem har anlänt

Idag har vår nya familjemedlem flyttat in. Hen har installerat sig i sitt rum och hunnit få ordning på det mesta. Vi har också besökt skolan och tagit en promenad till centrum. Det har varit en riktigt bra dag!

Att vara familjehem – en trygg plats att landa

Att vara familjehem innebär att öppna sitt hem och sitt hjärta för någon som behöver en trygg plats. Här får man bo så länge det behövs, tills man är redo att ta steget ut i vuxenlivet. Det handlar om att skapa en vardag med stabilitet, rutiner och omtanke – och idag var ett första steg på den resan.

Familjeträff och en liten överraskning

På kvällen kom min dotter med sin familj för att träffa hen. Lille Alfred trivdes så bra att han helst inte ville åka hem – han ville vara kvar här längre och umgås.

Senare på kvällen insåg vi att en tandborste saknades, så vi åkte till affären för att köpa en. Samtidigt passade jag på att beställa en eltandborste från Amazon, men den kommer inte förrän på torsdag. Då kommer hen ha likadan tandborste som resten av familjen – en liten detalj som kanske inte verkar så viktig, men som ändå skapar en känsla av samhörighet.

En varm välkomstgest

Vår lillflicka var uppe hos hen och gjorde sitt bästa för att få hen att känna sig välkommen. Hon hjälpte till att packa upp och göra rummet mer hemtrevligt. Små gester kan betyda mycket i en ny situation.

Vi har också planerat in en aktivitet – på onsdag ska vi träffa min bror och åka skridskor tillsammans. En perfekt första utflykt för att skapa fina minnen och lära känna varandra bättre.

En bra första dag

Jag tror att hen har börjat landa. Vi har redan pratat om att här bor man tills man är redo att ta steget ut i vuxenlivet. Inga krav, ingen stress – bara trygghet tills den dagen kommer.

Ett kortare inlägg idag, men det här får duga. Nu är det dags för frun i huset att sova – jag är väldigt trött.

Godnatt!

#första dagen #familjehem #skridskor

Katten har fått sitt, kaffet är drucket och skivspelaren snurrar. Just nu ligger Magnus Ugglas tidiga låtar på skivtallriken – en härlig nostalgitripp med blandad kompott från hans första år. Innan dess spelades ABBAs Super Trouper, som ackompanjerade läsningen av boken jag fick i födelsedagspresent.

Det är så rofyllt att sitta här i fåtöljen med teet bredvid mig, musik från vinylspelaren och min Chromebook i knät. Det är små stunder som dessa som gör dagen speciell.

Förberedelser för ett nytt kapitel

Helgen har varit både produktiv och betydelsefull. Vi har handlat, fixat i huset och gjort i ordning rummet som snart kan bli ett nytt hem för ett barn. Vi har köpt möbler och byggt ihop det mesta. Nu återstår bara en byrå innan rummet är helt klart.

Sängen står redo, likaså hyllan och skrivbordet med en dator inkopplad – om barnet inte har en egen, förstås. Det känns spännande och förväntansfullt. När vi först fick förfrågan kände vi att vår tid som familjehem kanske var förbi. Men efter ett kort samtal var vi överens: en gång till, sedan får det vara nog.

Vad innebär det att vara familjehem?

Ett familjehem är ett hem som öppnar sina dörrar för barn eller ungdomar som av olika skäl inte kan bo med sina biologiska föräldrar. Familjehem erbjuder trygghet, stabilitet och en plats för barnen att växa upp. Det handlar om att skapa en vardag där barnet känner sig inkluderat och älskat.

Om du är nyfiken på att bli familjehem eller vill veta mer, kan du läsa om processen och kraven på Socialstyrelsens sida om familjehem.

Att vara en familj – på riktigt

I helgen hälsade en av våra tidigare ungdomar, ”lillgrabben”, på. När han pratade om sin tid hos oss värmde det hjärtat. Han beskrev hur vi aldrig varit som andra familjehem – vi var en familj. Han nämnde att vi aldrig sagt att vi behövde ”ringa och fråga om pengar” för hans behov, utan alltid sett till att han fick känna sig som en del av oss.

Vi har inte överöst barnen med saker, men vi har alltid gett dem det de behöver för att känna sig inkluderade. Här har man fått följa med på husbilsresor, uppleva fjällen, äta middag tillsammans och delta i familjelivet – precis som i vilken familj som helst.

Vårt motto har alltid varit att ungdomarna ska få bo kvar här tills de är redo för vuxenlivet. Ingen ska behöva flytta igen om de inte vill. Det är något vi håller fast vid, och något som vi är stolta över.

Det som varit viktigast för oss, är att här är vi som vi är. Ditt jag, så som du är är viktigt. Vi respekterar och tar hänsyn. Knackar på dörrar som är stängda. Går i skolan, städar sitt rum. Sköter sin hygien. Vi umgås när vi vill umgås, du har möjlighet att vara för dig själv. Men vi är alla i huset bara ett samtal bort. Om man nu vill det. Träffas hela familjen dvs barnen som flyttat ut. Då är man med så länge man orkar. Säga hej kan man göra, men är det de enda man orkar med, då är det helt okej. Vi är en kreativ familj, alla på olika saker. Här hittar vi på att göra det man själv tycker bäst om. Vi duger som vi är.

Familjehemmens roll i Sverige

I Sverige finns över 30 000 barn som lever i familjehem. Orsakerna till placeringarna varierar, men vanligt är att barnens föräldrar kämpar med missbruk, psykisk ohälsa eller andra svårigheter. Familjehem är en viktig del av samhället och bidrar till att ge dessa barn en trygg och stabil miljö. Vill du läsa mer om statistik och fakta, besök Statens offentliga utredningars rapport om familjehem.

Vardagens små njutningar

Efter att ha fixat i lillflickans rum tidigare idag – bäddat sängen och lagt tvätten i korgen – kokade jag en kanna te. Nu står koppen här bredvid mig, smakrik och värmande. Med musiken i bakgrunden och reflektionerna från helgen känns allt väldigt fint.

Att vara familjehem har sina utmaningar, men det är också en otrolig glädje att få skapa trygghet och ge ungdomar en plats att växa. Det är en resa fylld av lärdomar, både för oss och för dem.

Nu vill jag passa på att önska dig en fin vecka, en fin dag och fina stunder i dagen. återigen tack för att du läser min blogg.

#Familjeliv #TrygghetFörUngdomar #Familjehem #Vinylspelare #Reflektioner

Här finns mera att läsa om famlijehem så som vi är som familjehem och våra tankar.

Det ska vara skönt att leva, och idag var det verkligen det. Jag simmade mina meter, och det var 18 grader i vattnet. Höstens höga luft gick att andas, och färgerna på träden börjar nu att visa sig i olika nyanser. Sedan jag började att bada, har jag lärt mig på riktigt att uppskatta naturen och dess skiftningar. Nu står blommor och visar sin prakt i vetskap om att snart, snart tar allt slut. Snart är hela naturen i alla möjliga nyanser av höstens vackra färger. För mig som har känt ångesten krypa på, längtar jag nu till att löven blir gula och röda. Löven förbereder sig på vila. Som man säger, allt har sin gång.

En Rituel för Frihet och Lycka

Idag tvättade jag håret i sjön. Jag tvålade som vanligt in kroppen med min sandelträdtvål. Varje minut av denna ritual uppskattade jag, för det inger mig en oändlig känsla av frihet, närhet och ren lycka. Tänk att den lyckan inte kostar några pengar mer än tvålen och schampot. Vissa morgnar är verkligen fantastiska. Idag var en sådan morgon. Det var svårt att gå upp ur vattnet eftersom det var så härligt. Jag som trodde jag hade gjort årets bästa bad för några dagar sedan upplevde ett ännu bättre bad idag.

Förberedelser inför Helgen

Dessutom har maken fixat vår bil, så nu går den att använda igen. Det ska packas in mat i bilen, men det får göras av maken. Själv ska jag plocka med mig mina ritblock och pennor. Ett staffli ska med, och sedan firar vi helgen. I helgen flyttar lillgrabben till sin lägenhet. Jag tror han börjar redan idag. Nu ska äntligen källaren bli tom på allt han har handlat, och hans rum ska igen bli ett förråd. Då kan mina målargrejer ställas upp. Jag slipper plocka fram dem från alla olika ställen där jag har dem just nu. Jag ska få ett sy-hörn där mina tyger och alla sådana saker kan bo lätt åtkomligt.

Att Vara Familjehem – Ett Livsverk

Vi har i många år välkomnat barn som inte kan bo hemma hos sina föräldrar. Till exempel har lillgrabben varit hos oss sedan han gick i gymnasiet. Nu har han jobbat i ett år och har skaffat sig en lägenhet. Det är dags nu, han är vuxen och kommer att klara av vuxenlivet perfekt. Dessutom har han flickvän, och de behöver en egen bostad.

Nu börjar det igen bli tomt i vårt hus. Vi har pratat om att det var sista gången nu, som vi har bidragit med det vi kunnat. Vad vi har bidragit med vet jag inte riktigt. Vi har erbjudit en säng, ett rum, och ett helt vanligt liv. Har också erbjudit att vara en del av vår familj med allt vad det innebär. Vi har liksom gjort vårt, har vi känt. Men nu har tankarna börjat igen. Har vi verkligen gjort allt nu? Finns det inte någon liten kille eller tjej som egentligen hade behövt en säng? Någon som behöver ett rum? Någon som behöver få vara en del av vår familj en sådan där sista gång? Liksom den där allra sista.

Att vara familjehem är en livsstil.

Eller kanske kan man kalla det ett livsverk? Det är ett så viktigt jobb som inte ens är ett jobb, utan bara en del av livet. Kanske är vi inte klara än. En liten vilsen krabat skulle vi kunna ta hand om. Hmm, de där tankarna är farliga känner jag. Inser att mina målarfärger igen kanske inte alls kommer att få en egen plats. Kanske kommer mitt lilla sy-hörn inte alls bli till. Kanske, kanske skulle vi kunna hjälpa till bara lite akut. Någon som behöver hjälp ett kort tag, för att sedan komma till ett mera stadigvarande hem. Nej, det skulle inte gå. Vi investerar i så många känslor. Ska det komma någon och bo, då är det återigen att ha flyttat för sista gången innan vuxenlivet. Det är sådana vi är. Nej, det här är bara mina tankar men… Jag ska sluta tänka på det.

Nu önskar jag bara att lillkillen får det riktigt mysigt i sin lägenhet. Vi hoppas få komma på besök. Då kan vi få lite kaffe i hans nyinköpta kaffemuggar.

Slutord

Att reflektera över livet, naturen och de små stunderna av glädje är så viktigt. Varje dag ger oss något nytt att uppskatta. Oavsett om det är ett dopp i det kalla vattnet. En stund av kreativitet, eller att se någon man bryr sig om ta ett steg mot sitt eget liv. Vi står inför nya kapitel. Ibland är det svårt att veta om vi är redo att släppa taget. Eller om vi ska ta emot något nytt. Men oavsett vad framtiden bär med sig. Det är viktigt att följa sitt hjärta och vara tacksam för de ögonblick vi får. Livet har sina skiftningar, precis som naturen, och i varje nyans finns något vackert att upptäcka.

Ha en fin dag. #HöstNatur #Familjeliv #BadaiSjön #Självreflektion #Familjehem #Livsstil

Att vara familjehem

här kan du läsa mera om familjehem.

Inget bad idag heller. Börjar kännas som jag inte badar längre. Sitter hellre i soffan och tar det lugnt. Kanske behöver jag en paus från livet med bad. Eller så är jag påt i morgon. Vi får se. Besöket igår gick bra. Men jag kände mig tvungen att ursäkta röran i vardagsrummet. Dom tog det för vad det va. Trevliga människor som jag även fick ha lite vernissage med bland alla mina målningar. När vi gick runt i huset så insåg jag att jag har ganska så många målningar som hänger lite över allt. Naken kvinnan med alla ögon berättade jag om att den speglar min sårbarhet. ADHD tavlan om kaoset och sorgen då jag fick min diagnos. Men att den idag mera speglar impulsiviteten och alla lösryckta delar som ofta blir till. Det kändes roligt att berätta om känslorna i tavlorna. Det var så längesedan jag berättade om dom. Tog i hand på att jag ska nu börja skriva på bok två den är ju nästan klar så det ska bli till. Jag ska sluta lyssna på mitt dumma ego som säger dumma osanna helt tagna ur fantasin tankar. Jag vågade ju första gången hur svårt är det att våga en gång till?

Men som den fegisen jag är, är det svårt. Jag tänker att bloggen får hjälpa mig att komma igång. Skriver jag det här, blir det mera att det måste till resultat. Då måste det bli till. Tänker att jag ska vinkla boken, och få med Familjehemsbiten. Vad bor det för tankar när man blir familjehem? Vilka frågor dyker upp i och med in-flytt? Vad är viktigt att tänka på, för att det ska fungera. Självklart diagnos det är sådant jag kan och brinner för. Tonåringar och självkänsla? Barn och självkänsla. Vad är viktigt? Vad behövs mera? Ojdå nu bara jag spånar. Vi får se, spånar och funderar men ska skriva en linje det gjorde jag inte på min förra bok. Den boken som ligger på min hårddisk får jag gå igenom och se vad som kan användas och vad som ska bort. Jag tänker fråga min bästa vän om hon vill hjälpa mig med stavning och tankar på vägen. Hon var en stor hjälp förra gången.

Tanken är född, nu nedskriven. Nu ska det ske. Men jag är rädd, rädd för att börja. Jag tänker att detta är min första början. Nu finns det ingen återvändo.

Nog för nu. Lev idag just, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Muse i ören och fötterna på det lilla bordet. Haft ett samtal med min kollega, innan det var dags att skriva inlägg idag. Idag blev det bad för mig simmade 750 meter redan nu är jag snart uppe i att simma tusen. Tänker att när det blir varmare i vattnet simma så långt jag orkar. Idag blev det att gå upp när jag frös. Då hann jag bara med dom där metrarna. det får duga som träning idag. Det är var så härligt att bad.

Vi har varit familjehem och vi har varit det i många år jag och maken. Det har varit många barn som bott här som sedan startat upp sina vuxna liv. Idag har vi en 18 åring som vi ska fira, här hemma. Men det blir i eftermiddag, eftersom han just nu jobbar. Jag har tänkt på det där med familjehem. Ibland har det en dålig klang och ofta tror folk att det är uppdrag, som handlar om pengar. Visst pengar är det inblandat man får en arvodes del och lite annat. Men jag tror inte att man på något sätt blir rik på det. I alla fall blir inte vi det. Men för oss är det inte ett jobb utan mera en livsstil. Den som flyttar in här, bor här, lever med oss och blir en del av oss. Nu är det inte bara vi här i vår lilla familj, utan den som flyttar in är en del av allt det där som är vi. Här hjälps vi åt med saker. Just nu övningskör vår 18 åriga son med våra äldre barn. Snart får han körkort. Åren har gått så fort känner jag. Förr hade vi snack om skolan, fritiden och vardagliga snack som var viktiga då. Nu är det mera framtiden, vi pratar om här. Vad händer efter gymnasium, ska man fortsätta och utbilda sig eller vad ska man göra. Snack om körkort, körlektioner och jobb. Hur gör man när man blir vuxen? Måste man flytta när soc, inte längre är med på vägen. Nej det måste man inte, har vi kommit överens om här hemma. Man flyttar när man är redo. Redo är man när man har det där med jobb, körkort. En extra budget för sånt som behövs när man sätter bo. Man flyttar när man känner sig redo för att flytta.

Då man flyttar behöver inte kontakten vara borta och förbi, utan det är som med övriga familjen. Man träffas när man har tid, om det är kalas eller bara vill umgås. Inte heller behöver man träffa oss, bara för att man vill träffa någon i familjen. Utan det bestämmer dom som vill träffas. Det här med familjehemsvård, är för oss inte något som vi kallar det för, utan vi blev bara flera. Vi blev en större familj. Även om barnen inte rent biologiskt är dina barn. Blir dom barn som tillhör familjen. Om dom vill, vill dom inte så sätter vi inte några käppar i hjulen. Men dom ska veta att vi finns här i huset, om dom vill. Deras barn har en mormor, morfar, farmor eller farfar om föräldrarna vill att vi ska vara det. Men det är inte ett måste. Men självklart skulle vi bli glada om det är, det som dom vill. Men det är inte något krav, vill dom säga hejdå och börja sina egna liv utan oss så är det så. Inte så mycket vi kan göra något åt det.

Nu ska det snart flytta in någon igen. Att det sker nu är inte planerat utan, det bara blev så. Nu har vi rensat bort mitt målar rum, gjort om det till ett rum att bo i. Målarrummet bor nu i gymrummet, vill du träna gym och göra några penseldrag så kan det funka. Målarrummet har igen blivit ett rum där man får vara sig själv, ha sina saker i och bo sova i. Sängen står bäddad och här går vi och bara väntar på att det ska bli bebott. Rent och städat, behövs bara lite egen personlig nisch. Dotter skickade igår ett foto på en tavla som bara måste få vara i rummet. En spegel mamma, en stor spegel måste det finnas och hur går det, vad händer? När händer det? Jag tänker att det får komma en spegel när och om behoven finns. Då kommer det att finnas, då kommer det att bli en spegel.

Det känns nästan som att bli mamma fast utan att bli tung, svettig och jobbigt. Det här är mera enkelt. Jag ska göra mitt bästa, så att den som flyttar in känner sig välkommen och trivs. Det ska bli så roligt.

Nog för idag, Lev idag just nu, just nu lever du. Just nu andas vi. Lev idag just nu, igår finns inte och morgondagen är inte här ännu. Just nu gäller.

När man tar hand om andras barn så måste man vara varlig. Du vet inte vad det barn du tagit hand om, varit med om innan. Du vet inte ens  hur denne upplever och känner inför en situation. Väljer man att ta hand om barn som inte är ens egna barn, måste man vara införstådd med att det är ett uppdrag som kan vara väldigt länge.  Ibland hela livet.  Du måste förstå att då det kommer ett barn till dig som ska bo hos dig, att det är ett barn som kanske varit med om saker du inte ens i din fantasi kan tänka dig.

Alla vi som jobbar med barn och tonåringar måste ha i tanke även att han är inte hos dig för att det är enkelt, utan något i historian har gjort att han kommer till dig.  Nu ska alla barn hanteras varsamt men, de som du möter i ditt jobb eller som familjehem ska hanteras extra varsamt. Bara uppbrottet från dennes egna familj är och kan vara traumatiskt.  Det är en sorg i barnen att den inte är i sin familj.  Vi som är närheten av barnet får istället vara barnet ställföreträdande familj.

Jag brukar när jag är på jobbet ha med mig att det finns någon mamma långt där borta eller nära, jag ska på något sätt kanske inte vara hans eller hennes mamma, men jag ska bemöta den unga så som dennes mamma skulle gjort.  En mamma och en pappa som är sunda  orkar lyssna på sina barn, står upp för sina barn, vägleder, uppmuntrat och respekterar sina barn.  Tillrättavisar jo visst gör dom men man gör det i  respekt och i kärlek, Man skriker inte på, man skäller inte utan man pratar, lyssnar och berättar vad man förväntar sig.

Du vet inte vad den unge upplever, när du skäller eller gormar. Det kan vara ett barn som blivit skällt på innan, kanske till och med värre saker. Man hånar inte, man tillrättavisar inte i en grupp, utan man tar den unge åt sidan, pratar lugnt med honom på tu mans hand.  Du och han.  Inte hela personalgruppen eller hela klungan av barn du tar hand om. Utan du tillrättavisar med kärlek.  Berättar att jag vet att du kan bättre än så här. Eller säger du är för bra för ett sådant beteende, du är så mycket bättre än så här.

Du ska tro på barnet, det han/ hon berättar för dig kanske inte är hela sanningen. Men någon vilket är du, som han/ hon berättar det för. ska tro på barnet.  Han/ hon har valt ut dig, för att denne litar på dig. För att denna tror känner att du är en stabil vuxen, som kan hjälpa barnet bäst. Allt är inte sanningen men det finns frö där inne som är sanning.  Berättar barnet om en upplevelse så är den upplevelse sann, det är så barnet känner.  Även om historian är mera än det du får höra så är det just det där som barnet känner som är sant.  Det som gör ont, gör ont. Det som känns, känns. Det gör ont även om du har en helt annan historia att lägga till. Den historian kan du självklart ha med dig, hjälpa den unge att hitta en strategi till en annan gång. Men det som gör ont, det gör ont även om historian är så mycket större.  Lyssna, och åter igen lyssna så kan jag lova dig att du kommer att lära dig saker. Du kan även bli en sådan där vuxen som ungen faktiskt litar på.  Det är verkligen inte fy skam.

Fast det är klart, du kan om du jobbar i en osäker personalgrupp, bli en nagel i ögat på den gruppen. Men du det är inte för gruppen du gör ditt jobb, utan för att du har en tanke på att den unge ska få det bättre, må bättre. Dessutom så kan det bli så att gruppen du jobbar lär sig något. Det kan vara ett sätt att hjälpa arbetsgruppen att bli mera sammanhållen, sträva åt samma håll och verkligen på riktigt samarbeta.  Inte bli en grupp där individerna i gruppen sätter status i hur många eller mycket du satt gränser.

Gränser självklart, ska det finnas gränser men, de gränserna ska sättas av kärlek till människor.

Nej nog för mig idag,

Lev nu just nu kan du göra underverk, de underverk du gjorde igår är historia och de du kan göra i morgon får faktiskt vänta tills i morgon.

Ta hand om dig.